Extremt exempel på ensamstående klothop

Exoplaneter i all ära, men "exo-klothopar" - utomgalaktiska klotformiga stjärnhopar - är inte heller ointressanta. Särskilt inte om de tillhör kategorin ensamstående hopar, långt ut från sina eventuella värdgalaxer..

Så här ligger det till:

Ett team koreanska astronomer har med hjälp av HST:s bildarkiv hittat två extrema klothopar  runt det växelverkande galaxparet M81 och M82, kallade GC-1 och GC-2,

► GC-2 beräknas från oss sett iigga 406+/- 97 kpc bakom halon som omger M81. Detta gör att klothopen anses vara den mest isolerade klothopen bland kända klothopar i vårt så kallade "lokala universum".

► Klothopen har en större radialhastighet än M81, för övrigt, och astronomerna funderar förstås över dess upphov: Är det resterna efter en dvärggalax som sugits in i M81? Eller skapades hopen en gång som en "primordial klothop" tillsammans med andra hopar - var finns då de andra?

► Bägge hoparna är ljusare än typiska klothopar, de är större än Vintergatans motsvarigheter och är synnerligen gamla. ~14 Gyr nämns för GC-2.

Kometen Garradd tackar för sig

Den för så många amatörer ytterst tjänstvilliga Comet 2009 P1 (Garradd), börjar bli allt svårare att observera nu, meddelar Christian Vestergaard.

Ta fram skyddshjälmen!

Enligt Mirrors nätupplaga har forskare vid universitet i Southhampton nu kollat vilka länder som i första hand riskerar drabbas av nedfallande asteroider - NASA/NEOWISE har nyligen släppt nytt forskningsmaterial:

Storbritannien toppar ligan tätt följt av Kina, Indonesien, Indien, Japan, USA, Filippinierna, Italien, Brasilien och Nigeria.

Mördade astronomen hemförd

Stoftet efter  den rånmördade ALMA-astronomen i Chile, den japanske professorn och radioastronomen Koi-Chiro Morito har nu återförts till hemlandet Japan.

Bästa bilden 2012

Massor av sköna bilder från natthimmeln finns på National Geographics Daily News-sida.

Best in show 2012 i tävlingen "Best Night-Sky Pictures" är  bilden nedan av Jia Hao, som jagade den solstrykande Lovejoy-kometen i Australien. Här har han fotat mötet mellan en stjärnskådare, kometen och Vintergatans södra parti som är så ljusstarkt här utanför Perth att vår hemgalax kastar skugga.

Tack till Lars Olefeldt för tipset.

Rekordlång exponering av Cen A

Förr kunde man läsa om exponeringar på tiotals timmar med de stora Mt Wilson/Mt Lick-teleskopen.

Jag vet inte om detta är ett rekord, men dagens ESO-PM visar den ljusa galaxen Centaurus A efter mer än 50 timmars exponering - bilden tagen med kameran WFI på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop (finns på ESO:s La Silla-observatorium i Chile).

Det fanns en tid när astronomer som Walter Baade m fl kallade galaxer som denna för "freaks" eller att de var "pathological", men numera tycks galaxforskarna vara rörande överens om att "normala" galaxer  överhuvud taget inte finns.

Detta lär vi oss av ESO i dag:

► Centaurus A eller NGC 5128 är en stor elliptisk galax med ett supertungt svart hål i dess hjärta. Den ligger ungefär 12 miljoner ljusår från oss i den sydliga stjärnbilden Kentauren.

► Ett svart hål som väger lika mycket som 100 miljoner solar ligger enligt forskare bakom galaxens ljusstarka kärna, dess starka radiostrålningen samt dess vidsträckta jetstrålar.

► Materia från de täta centrala delarna av galaxen skickar ut väldiga mängder energi när det faller in mot det svarta hålet.

► Bilden från WFI består av långa exponeringar tagna genom röda, gröna och blå filter samt filter som bara släpper igenom ljuset från väte och syrgas. De senare hjälper till att framhäva delar av Centaurus A:s välkända jetstrålar,

► Från galaxens mitt upp mot bildens övre vänstra hörn sträcker sig två grupper av rödaktiga stråk. Stråken, som följer de gigantiska jetstrålar som syns i radiobilder av galaxen, är i själva verket stjärnbarnkammare som innehåller heta unga stjärnor.

► De inre stråken, som syns ovanför stoftbandets vänstra sida, ligger ungefär 30 000 ljusår från galaxens kärna. Längre ut finns ännu fler stråk, omkring 65 000 ljusår från kärnan, nära det övre vänstra hörnet. Man anar även en jetstråle som lyser svagare och sträcker sig åt andra hållet i bildens nedre högra hörn.

Centaurus A har studerats i alla slags ljus, från radiovågor till gammastrålning. Observationer vid radio- och röntgenvåglängder har varit avgörande för att förstå interaktionen mellan den energirika strålningen från det supermassiva svarta hålet och dess omgivningar,

Chile-observationerna har som "bonus" lett till att fler än 200 nya variabla stjärnor i Centaurus A nu kunnat upptäckas.

Det nyuppförda ALMA-teleskopet kommer att ha Cen A som favoritobjekt, förstår jag.

Walder Baade och Rudolph Minkowski trodde på sin tid att objektet möjligen rörde sig om två galaxer som kolliderade, en spiral mot en ellips. Den teorin har aldrig avförts från dagordningen.

Hela pressmeddelandet med bilden och filmer för fri nedladdning finns på
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1221/

25-årsjubel

För en tid sen kunde supernova-forskarna fira att det gått 25 år sen SN1987A small i Stora Magellanska molnet.

Kometdiktare Nils Ferlin

Apropå Werner Aspenströms dikt om Halleys komet i förra bloggen, erinrar Christian Vestergaard om Nils Ferlins långa  kometdikt (i Googles). Den finns bl a här:

http://klassiker.wikispaces.com/Recensioner

 

- Den har ju Sven-Bertil Taube dessutom satt musik till, erinrar CV.

Ett astronomiskt maya-labb

2012 är intresset för mayaindianernas astronomi, astrologi och kalendertänk stort, och intresset har inte minskat av att arkeologer nyligen kunde avslöja en mayaastronomisk högborg i kungapalatsruiner i norra Guatemala.

När forskarna, som skrivit av sig i Science,  räknade på de gamla fynden som är cirka 1200 år gamla,  upptäckte de att mayaindianerna inte trodde på jordens undergång i december 2012. Det är bara en av fyra slutpunkter.

Historiens slut enligt maya ligger långt fram i tiden, flera tusen år. En bortre parentes finns t ex 6700 år från det anteckningarna gjordes. Så vi har tid på oss.

Ett viktigt inslag i mayaastronomernas tänkande var månens rörelser och möjligheterna att förutbestämma fullmånen flera år i förväg.

 

 

Bilden ovan visar en konservator  vid namn Angelyn Bass i ett sidorum i ett palats som är från 800-talet e Kr. Väggarna i detta kungliga palats användes som en sorts "svarta tavlor" för räkneglada astrologer i det indianska kungadömet.

Mer läsning här.

Ingrid håller koll!

Tidigare i dag morgonfikade jag med Ingrid Hagelberg aka Vismaya, jazz- och cabaretsångerska med rötter i Malmö. Sen många år bor hon i Phoenix, Arizona, och Ingrid lovade i dag att hålla ett öga på Lowell-observatoriets göranden och låtanden framöver för W-bloggens räkning. Hon visste mycket väl om Lowell-observatoriets existens men har aldrig varit där.

Ev gör Ingrid en sväng upp om TBO i början av juni under sakkunnig ledning.

"Jazz under stjärnorna" på TBO nästa år - ja, en briljant idé, skapad av .. you know who!

Närmast konserterar Ingrid nu på söndag (start kl 19) på Ribban i Malmö, uppbackad av Matts Nilsson Trio och Lasse Holm, ackordeonisten.

De som är i Paris i mitten av juni kan där njuta av Ingrid på Chez Papa, ett av den franska huvudstans främsta jazzkaféer.

Det ska vi fira 2013!

Nästa år har det gått 50 år sedan Elis Dahlgren upptäckte Nova Herculis 1963, med hjälp av en fältkikare.

"Jubileet" måste äga rum i februari 2013, för då var ju då i den månaden han såg att något hade hänt femtio år tidigare.

Hedersmannen Elis gästade oss ungdomar i Malmö ett par gånger. Vi trivdes med honom, han var en verklig gentleman, kunde esperanto, var fjärilssamlare och mycket annat, och jag tror att han trivdes med oss. I nån formell skola hade han aldrig gått.

Min undran nu (rätta mig om jag har fel!):

Visst är Elis novaupptäckt den senaste större astronomiupptäckt som överhuvud taget skett med hjälp av en fältkikare?

 

Lord Rosse får en värdig efterföljare - ett radioteleskop!

Det kom en anmärkningsvärd nyhet från en av Irlands största avisor  - tack till Robert "popast.nu" Cumming för nyheten:

Att ett radioastronomiskt teleskopaggregat ska uppföras på Birr Castle, platsen på den gröna ön där Lord Rosse med sitt jätteteleskop utförde sina epokgörande studier för drygt 150-160 år sen och bl a upptäckte spiralnebulosorna.

Dermot Desmond heter delfinansiären bakom projektet, en av Irlands mångmiljardärer, som alltså är beredd att bekosta ett radioastronomiskt obsis på klassiska Birr Castle-området. Budgeten ligger runt €1.2 miljoner och blir därmed den dyraste astronomiinvesteringen på Irland sen bygget av "The Great Leviathan Telescope", som  William Parson stod för, den tredje Earlen av Rosse. på 1840-talet.

Det nya Birr Castle-teleskopet kommer att bestå av flera antenner, och LOFAR kan bli en partner på ett eller annat vis. Därav stationens namn I-LOFAR.

Irland tillhör de mera radiotysta områdena i Europa, vilket onekligen är en fördel.

Andra krisdrabbade Euroländer vill dra ner sina budgetar för de sameuropeiska vetenskapsprojekten ESO, CERN m fl, men Irland verkar gå en helt annan och intressantare och mera framåtsyftande väg. Att riskkapitalister typ O´Desmond är med på skutan. är bara positivt. Hallå Ingvar Kamprad!!!

All känd info om Irland-satsningen här:

http://twitter.com/evanocathain/status/201932129406427136
http://www.irishtimes.com/newspaper/ireland/2012/0514/1224316063882.html

Knut Emil på plats!

Alla Knut Lundmark-beundrare ombeds kolla:
http://www.popast.nu/2012/05/gastinlagg-nya-sajten-om-den-svenska-astronomins-storsta-kandis.html

En kokande sol

Härom dan chattade W-bloggens Christian Vestergaard med den italienske amatörastronomen Alessandro Bianconi, Dolianova, som i lördags ladde ner en särskilt lyckad animation i sin PC: Granulationen runt solfläcken AR 1478 uppträder som "kokande vatten i en kastrull".

CV berättar att signor Bianconi använt sig av programmet GIF Movie Gar Animation.

- Han använde sig av en Basler 640 mono astrokamera med en tillhörande ICX 618 Sony sensor. Solfiltret som var monterat på hans katadioptriska C14HD (Celestron) hettet Baader Astrosolar 3,8.

Bara så ni vet.

Operation Rädda Frostviken

Inom svensk astronomi och amatörastronomi håller vi ihop, och därför blev popast.nu:s rader senast om Frostviken i Jämtland en väckarklocka. Göran "Astrofotografen" Strand berättar för mig att observatoriet i Frostviken  Strömsunds kommun, med en 40 cm:s reflektor, invigdes 2009 - det astronomiska året, som alla väl minns -  och förhoppningarna var då två:

► att  grupper skulle kunna besöka observatoriet och se stjärnor och planeter live;

► att intresserade skulle ges möjlighet att hyra teleskoptid via Internet till universitet och  andra.

Det är lätt att med hänsyn till avståndet ner till oss i Skåne och med facit i hand, notera att ambitionerna kanske inte var  särskilt realistiska - det har tagit fyrtio år för oss att sätta Tycho Brahe-observatoriet på kartan!!! - och alla ska veta att det är lätt att köra fast och tappa ork.

När obsiset på fjälltoppen av  Brännklumpen, med ett systerplanetarium i Gäddede (ungefär som vi med Vattenhallens planetarium i Lund),  började gå i stå personellt och tekniskt, så såg det också väldigt mörkt ut. Men i fjor verkade det lossna på nytt, om inte naturen i form av åskväder sen kommit emellan och sabbat elektroniken.

Det är aldrig för sent att ge upp, som alla vet inom denna hobby, och därför tar Forum Frostviken nu nya tag. Mer info kommer i nästa nummer av Telescopium, och dessutom kan alla som vill följa nysatsningen, hur den nu än kommer att avlöpa, länka sig in till följande sajt:

Lundalärt om exoplaneter

Det händer att det läggs ut en hel del matnyttig bakgrundsmaterial från diverse föreläsningar på astronomiska kurser, och lunda-professorn  Lennart Lindegrens stoff till sina föresläsningar i fjor höstas om exoplaneter finns t ex här.

Det är ett mycket pedagogiskt upplägg  om de olika sätten att avslöja förekomsten av exoplaneter kring stjärnor, och extrakul för oss idrottsnördar är att professorn inte ens drar sig för att utnyttja den japanske OS- och VM-släggkastaren Koji Murofushi i sammanhanget.

Nättips i långfilmslängd

- Här är drygt en och en halvtimmas astronomi på Youtube, producerat av National Geographic, tipsar Christian Vestergaard:

http://www.youtube.com/watch?v=AcfJoZG_GMo

Brak i kosmos bevisar Dinos närvaro

Det har stått i diverse svenska avisor men också i en del utländska - tack Bertil Falk för det - om de nya spekulationerna om hur dinosauriernas pruttande kan ha orsakat utsläpp av metangaser av  den enorma mängd så att det påverkade planeten jordens klimat.

Vi skulle ju kunnat vända på steken och säga så här:  Betyder spår av ett överskott av metan i diverse planet- och stjärnatmosfärer, att det har funnits dinosaurier där?

Limhamns Kalkbrott

Ytterst påpassligt, efter tidigare W-bloggar om meteoriter och Kalkbrottet i Limhamn, så visas en liten pedagogisk utställning om "brottet" i foajén på Stadshuset I Malmö, på samma plats där vi själva i ASTB och SAS gjorde vår astronomiutställning för ett år sen.

Mordet i Chile

Det var ingen kul nyhet som Christian Vestergaard förmedlade innan vi hade ett litet datavbrott tidigare i dag, att den framstående 57-årige japanske ALMA-astronomen Koh-Ichiro Morita rånmördats i Santiago, Chile.

Det är precis såna nyheter vi INTE vill läsa! Men inte ens astronomer är en skyddad art på den här planeten.

ALMA-observatoriet har en välformulerad minnesruna på sin hemsida, ägnad minnet av "Morita-san".

Noterat 10.5 ang nedanstående W-blogg:

Hovstaternas bitr informationschef Annika Sönnerberg meddelar att HMK:s närvaro vid Crafoord-priset utgår. Anna Johansson, pressansvarig Lunds universitet, berättar att  det blir Margareta Nilsson, tidigare ordförande i Crafoordstiftelsen, som kommer att lämna över priserna istället för kungen.

Tack för besked!

 

Hela Crafoord-programmet på W-bloggen:

Vinnarna gästar Lund i nästa vecka

Kommer kungen att dela ut Crafoord-priset eller  inte? 14-15 maj gästar årets Crafoord-pristagare Lund, av vilka två ju är svarta hål-astronomerna Reinhard Genzel och Andrea Ghez. Priset ska överlämnas på tisdag 15 maj av kungen, men den dan är det begravning i kungahuset.

Vi får se hur majestätet disponerar sin dag. Svar lär inkomma från hovet eller Lunds universitet vilken timme som helst.

Programmet i Palaestra TISDAGEN 15 maj ser i alla händelser ut så här kl 09.00-12.30:

09:00    Opening address
     Staffan Normark, Permanent Secretary of the Royal Swedish Academy of Sciences,
     Nils Dencker, The Prize Committee for Mathematics
     Arne Ardeberg, The Prize Committee for Astronomy
09:05    Introduction of the Laureates in Mathematics
     Anders Björner, The Prize Committee for Mathematics
09:15    Search for randomness
     Crafoord Laureate in Mathematics Jean Bourgain Institute for Advanced Study, Princeton, NJ, USA
09:55    Structure and randomness in the prime numbers
     Crafoord Laureate in Mathematics Terence Tao, University of California, Los Angeles, CA, USA
10:35    Coffee break
11:00    Introduction of the Laureates in Astronomy
     Arne Ardeberg, The Prize Committee for Astronomy
11:10    Massive black holes: from discovery to cosmological evolution
     Crafoord Laureate in Astronomy Reinhard Genzel, Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Germany
11:50    Journey to the galactic center
     Crafoord Laureate in Astronomy Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, USA
12:30    End

Sen lunchas det och pausas och kläs om för att kl 16.50-18.00:
► H.M. King Carl XVI Gustaf presents the Crafoord Prize in Mathematics 2012 to Jean Bourgain, Institute for Advanced Study, Princeton, USA and Terence Tao, University of California, Los Angeles, USA, “for their brilliant and groundbreaking work in harmonic analysis, partial differential equations, ergodic theory, number theory, combinatorics, functional analysis and theoretical computer science”.

► H.M. King Carl XVI Gustaf presents the Crafoord Prize in Astronomy 2012 to Reinhard Genzel, Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Germany and Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, USA, “for their observations of the stars orbiting the galactic centre, indicating the presence of a supermassive black hole”.
    
All denna akademiska pompa och ståt och grannlåt  är öppen för allmänheten.

Dagen innan, MÅNDAGEN 14 maj, ägnas den senaste svarta håls-astronomin all uppmärksamhet på astronomiska institutionen, Lundmark-salen. Men detta är expertisens, de närmast sörjandes, angelägenhet, ett inomvetenskapligt symposium med tyngdpukter på inlägg som följande:     

10:00    Massive black holes: from discovery to cosmological evolution
     Reinhard Genzel, Max-Planck-Instituts für extraterrestrische Physik, Germany
10:50    The galactic center: unveiling the heart of our galaxy
     Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, CA, USA
11:40    The galactic center in context: from sub-parsec to kiloparsec scales
     Rainer Schödel, Instituto de Astrofísica de Andalucía, Granada, Spain
12:30    Lunch
14:00    Infrared radiation from the vicinity of the newly discovered massive black hole: Forty-five years of observations
     Eric Becklin, University of California, Los Angeles, CA, USA
14:50    The fate of black holes in colliding galaxies
     Claire E. Max, University of Calfornia, Santa Cruz, CA, USA
15:40    Coffee break
16:00    The instruments behind the discovery of the galactic center black hole and the origin of the orbiting stars
     Frank Eisenhauer, Max-Planck-Instituts für extraterrestrische Physik, Germany
16:50    Fueling star formation around Andromeda’s supermassive black hole
     Jessica Lu, University of Hawaii, HI, USA
17:50    End of the symposium

Genzel kommer även att föreläsa i Göteborg dagen efter, 16 maj.

Svensk teknik stöttar upp JWST

Tidigare i dag berättade ett mess om att det första instrumentet till Hubble ST-uppföljaren JWST, IR-överkänsliga James Webb Space Telescope, nu är levererat. MIRI kallas instrumentet, som tekniker i Stockholm och på Chalmers, hjälpt till att bygga. Ljuskänsligheten år så stor att man skulle - från oss sett  - kunna se ett stearinljus på en av Jupiters månar. Ganska hyggligt.

Det tog lite tid för US-kongressens bestämmare att spika att JWST verkligen ska byggas och skickas upp (2018), men då får det å andra sidan ske under stööörsta möööjliga raketkunnande. JWST ska snurra långt ovan HST:s bana, vilket omöjliggör alla räddningsaktioner av fallerande speglar och övrigt elektroteknik.

Ett raketskott! That´s it.

Gamla Mars-nyheter

De Mars-fixerade jänkarna är exalterade över att det finns sanddyner på Mars som rör på sig. Men herregud, sandstormar på den röda planeten har vi ju sett från jorden i våra eländiga teleskop i över hundra år.

Skärpning!

Nu vill jag se ett ovedersägligt bevis på att det FUNNITS mikrobliv på Mars en gång i tiden. Annars får det snart vara så.

Max Planck-astronomer avslöjar hur det går till

Vill man förstår hur olika våglängder tränger igenom Vintergatans gas- och stoftmoln, visar Max Planck-astronomerna detta pedagogiska exempel, som är intressant för alla som studerar de interstellära stoftkornens tillväxt så att de så småningom kan bilda förutsättningarna för stjärn- och planetskapande. Vägen dit är lång, men pilens kurva är samtidigt entydig.

Här ser vi Spitzer-teleskopet dokumentera molkeylmolnet kallat L 183 i en våglängd på 3,6 mikrometer (gult) sen övergå i Canada France Hawaii Telescope och dess studie av samma område i 0,9 mikrometers våglängd (blått).

Bägge studierna rör sig i den infraröda delen av spektrumet.

Tempen härute ligger runt -260 ^o C, och det är här pappa och mamma kommer ifrån.

Mr Universe finns också!

Folk frågar mig om det inte finns  Mr Universe också, inte bara Miss Universe, och visst - så är det. Arnold Schwarzenegger blev M;r Universe 1969. Då såg han ut så här:

I sin egenskap av guvernör i Californien hade den tidigare Mr Universe alla tillfällen i världen att besöka några av de bästa och största observatorierna. Gjorde han nånsin det?

Kalle och Hobbe filosoferar

Hatten av för Bill Watterson, serietecknaren, som skapade serien som höll på i tio år (1985-1995). Därefter har det varit tyst.

Bisvärmen Messier 55 in på bara mässingen

Messier 55, här tagen med ESO:s kartläggningsteleskop VISTA, visar tiotusentals stjärnor som är hoppackade som i en kosmisk bisvärm.

Dagens pressmess från ESO berättar följande:

► Stjärnorna är inte bara ovanligt ihopträngda. De är också ovanligt gamla, bland de äldsta universum. Astronomer studerar Messier 55 och andra liknande objekt, som kallas klothopar, för att förstå hur galaxer utvecklas och hur stjärnor åldras.

► Ungefär 100 000 stjärnor är packade i en sfär vars diameter är bara 25 gånger större än avståndet mellan solen och dess närmaste granne Alfa Centauri.

► Av de ungefär 160 klothopar som hittats i vår galax, Vintergatan, ligger de flesta i bulan i galaxens mitt.

► De allra största galaxerna kan innehålla tusentals klothopar.

► Observationer av stjärnor i klothopar visar det sig att alla stjärnor i en sådan hop föddes ur samma gasmoln ungefär vid samma tid - för mer än 10 miljarder år sedan. Då, bara några miljarder år efter Big Bang, var nästan all gas som fanns tillhanda i sin enklaste form: väte och helium. Då fanns bara mycket små mängder av tyngre grundämnen som syre och kväve.

► Stjärnorna i klothoparna skiljer sig från stjärnor som fötts senare, till exempel solen. De består nästan bara av väte, medan stjärnor som solen innehåller tyngre grundämnen som bildades av tidigare generationer av stjärnor.

► Solen, som tändes för ungefär 4,6 miljarder år sedan, är bara hälften så gammal som de äldsta stjärnorna i en klothop. Den kemiska sammansättningen i molnet som solen och solsystemet bildades från avspeglas i mängderna av olika grundämne som uppmätts i hela solsystemet - i asteroider, planeter och till och med i våra egna kroppar.

► På himlen kan man se Messier 55 i stjärnbilden Skytten, där den täcker en yta på ungefär två tredjedelar så stor som fullmånen. Avståndet är 17 000 ljusår från oss.

► Vi har känt till M55 i åtminstone 250 år, visar historien, och klothopen har figurerat som pusselbit i diverse spännande paradigmskiften inom vår vetenskap.

Bertil Falk intervjuas

En trevlig intervju med W-bloggenmedarbetaren, vår flitige ASTB-medlem Bertil Falk finns på internettidskrften Bewildering Stories.

Två sorter av "typiska" Typ Ia-supernovor

Till en av de senaste dagarnas intressantare nyheter hör ett pressmeddelande från Harvard-Smithsonians CfA ("Centre for Astrophysics") som berättar att samma Typ Ia-supernovor kan ha två helt olika orsaker.

Type Ia anses av hävd handla om vita dvärgar, som roffar åt sig gas och stoft från en röd tvillingsol och som når en gräns (1,4 ggr solens massa) bortom vilken den måste smälla som en supernova.

Men nu pratas mer och mer om en konkurrerande teori, om en "double-degenerate model" i vilken två vita dvärgar går ihop och exploderar. Jag har varit inne på fenomenet i tidigare W-bloggar.

Bägge teorierna  ger samma förödande resultat, men frågan är om de olika supernovorna kan fungera som samma sorts oomtvistliga milstolpar i universum, som avståndsindikatorer så som astronomerna och kosmologerna gärna vill eller om här döljs felkällor som kan ha betydelse  för hur de senaste teorierna om hur ett accelererande universum ska hanteras och testas.

En klassisk Typ Ia-supernova var Tycho Brahes Nova Stella  1572, som efter mer  än 400 år har utvecklats till en kosmisk bubbla 55 ljusår tvärsöver.

Nedslagskrater i Algeriet

Från ISS, den internationella rymdstationen, har Ouarkziz-kratern i Algeriet fotograferats.

Kratern i nordvästra delen av Algeriet är 3,5 km i diameter och har en ålder på 70 miljoner år - det vill säga den skapades innan dinosaurierna slogs ut för 65 miljarder år sen.

Vattnet är ett farligt gift...

... vilket omger Visby stift. Men inte bara det. Vattnet är också en bristvara, och facta est att även om jorden kallas "den blå planeten" så är våra samlade vattenmassor inte astronomiskt imponerande. Vattnet ligger som en utsmetad hinna över jordytan.

U.S. Geological Survey, USGS,  håller ögat på landets vattenresurser och gav oss härom året denna pedagogiska bild (hittad av Lars Olefeldt) av klotets samlade vatten i en droppe:

Upphittat:

En Miss Universe som fascineras av astronomi

Tack till alla W-bloggsvänner, som jagat Miss Universe-kandidater intresserade av kosmos. Lars Olefeldt vann racet och påpekar att  Miss Universe från Canada 2010 uppfyller kraven:

Tjejen heter Netasha Ramganesh, hon pluggade härom året på York University, och till hennes intressen hörde då och hör nu astronomi och astrobiologi.

Dr Ramganesh om några år?

En superbild på vår drabant

Mer från månen!

Senaste nytt från den unga nedslagskratern Linné  är att botten inte är formad som en skål utan snarast som en uppochnervänd kon.

Kalkbrottet på Stadshuset

Apropå tidigare W-bloggar om Kalkbrottet i Limhamn, så noteras att det faktiskt står en liten utställning om brottet i foajén på Stadshuset i Malmö. Se den!

Vita dvärgar rymdens småkannibaler

Enigt uppgift har det inte hittats några exoplaneter kring vita dvärgar - ÄNNU.

T Pyx-dementi

En kul bild på Knut Emil

Efterlyses:

En Miss Universe intresserad av - astronomi!

Varulvarnas bästa tid var igår

Gårdagskvällens supermåne var, som någon räknat ut,  inte fullt så super - bara 8 procent närmare och större än i vanliga fall.
Men det räckte för att medierna skulle dra på, och det ska vi vara tacksamma över.

RIP, alla tiders Hollywood-varulv - Lon Chaney (t v)!

Vackra bildbevis som alltid hos spaceweather-com-sajten.

Fotografen kallad VegaStar Carpentier tog t ex  denna parisiska månmiljö den gångna natten med Eiffel-tornet i förgrunden:

På nätet finns flera förnämliga bilder av VegaStar Carpentier.

SOFIA - en första rapport

När den fantastiska jumbon Boeing 747SP utrustad med en 2,7-meters spegel plus IR-instrumentering kallat SOFÌA (Stratospheric Observatory for Infrared Astronomy) drar på, når flygplanet 13,7 km upp och undviker där 99,8 procent av atmosfärens vattenånga. Därför är SOFIA en välsignelse för infraröd-arbetande astronomer, som hittills utfört ett 30-tal vetenskapliga undersökningar "på hög höjd".

Den tyska rymdflygstyrelsen och NASA samarbetar om SOFIA, som beräknas ha en livslängd på tjugo år.

Den första rapporten om vad SOFIA hittills presterat finns här.

Nytt världsrekord av Subaru

Med hjälp av det japanska Subaru-teleksopet, Hawaii, har Nippons döttrar och söner identifierat en protogalaxhop med den nätta åldern av 12,7 miljarder år (en miljard år efter Big Bang). Rapporterar Christian Vestergaard.

En protogalaxhop föregår, som vi förstår av astronomins inneboende klassificeringsbehov och  "linnéanska förbannelse", det som sedan blir en galaxhop.

Världsrekordbilden ser ut så här - i cirklarna ligger galaxer som är 12,7 miljarder år gamla...

Tittips: KLICKA/DUBBELKLICKA på bilden!

Sandstormar i rymden

På Jodrell Banks hemsida kan vi läsa att astronomer nu upptäckt sandstormar i universum.

Vad det handlar om är oväntat stora partiklar i stjärnvinden från döende stjärnor, som närmast blästrar sin omgivning.

Samtidigt rappoteras från annat håll, från Spitzer-studium av huvudseriestjärnan HD 15407A, att denna omges av 100-tals miljarder ton med sönderflisad kvarts i en skiva runt 1 AU från solen.

Sedna ljusare och mindre än tidigare

Nya studier av världen bortom Neptunus, där "trans-Neptunian objects", TNO:s rör sig, visar att både Sedna och nyligen upptäckta 2010 EK₁₃₉ har större albedo och mindre storlekar än tidigare anats, vilket betyder att himlakropparnas ytor är desto MER täckta av is.

Diametrarna för dvärgplaneterna Sedna och  2010 EK₁₃₉ är 995 ±  80 km respektive  470 ⁺³⁵_-10 km.

Så sent som i mars i år försökte Mike Brown förgäves hitta en måne till  den nyupptäckta dvärgplaneten.Animerad bild nedan!

Filmtips

Ännu ett tips från Christian Vestergard: I kväll visar Viasat Film-kanalen Lars von Triers undergångsfilm Melancholia.

Hattmodet i universum skiftar:

Sombrerohatten nu mer som en Stetson

Som alla modemedvetna äldre herrar är jag nyfiken på nebulosor/galaxer  typ Sombreron.(NGC 4594),  som i visst ljus syns nu mer som en platt Stetson-hatt  än som en bubblig Sombero:

Bakgrunden till bilden ovan är NASA:s  Spitzer Space Telescope, som visar att Sombreron i själva verket handlar om "två galaxer till priset av  en". En  elliptisk blågrön galax omsluter  en skivgalax i rödare färg. Den inre blå skivan markerar stjämor, de yttre röda vingarna markerar stoftmoln och nybildade stjärnor.

Förr såg en Sombrero ut så här:

Och en Stetson så här:

För att förstå paradigmskiftet i det galaktiska herrmodet så har vi förr alltid sett  Sombreron så här:

Mycket kul i Halland

Charlotte S Helin tipsar om Hallandssajten Vetenskap och Kultur, ett nätverk där underhållning och naturvetenskap går hand i hand. Kuuul!

"Lill-Claes" räddar planeten!

Gamle journalistkompisen Claes-Allan "Ludde" Lundin är pappa till min gudson, filmaren m m Claes R Lundin, och nu berättar Ludde att pågabläran utsetts till "Veckan hjälte " efter sina och sitt teams tecknade tv-filmer (visade på SVT) om hur entusiaster jobbar för att rädda vår planets unika natur, vår fauna och flora. För hedersutmärkelsen svarar sajten Heroes of Today.

Greta Andersson

Vår äldsta medlem Greta Andersson begravdes i ett försommarvackert Klippan 3 maj

- . Med den uppnådda åldern av 109 år och utan nära släktingar, fanns endast fem personer på plats, men det blev en ljus och vacker begravning, berättar vår sekreterare Kjell Werner.

Helsingborgs Dagblad publicerade genom Kjells försorg  sällskapets minnesord:
http://hd.se/familj/2012/05/03/greta-andersson-till-minne/

"Mata inte de svarta hålen!"

Don´t feed the animals... nä, vill du att din sol inte ska bli mat för ett svart hål, så se till att solen ligger i en spiralarm lååångt från din hemgalax centrala svarta hål. Det är väl lärdomen av de senaste dagarnas nyhet, för ännu en gång har astronomer sett hur en stjärna slits itu av ett svart hål och åts upp.

Bildsekvensen nedan visar fenomenet före, under och efter måltiden. Tack till Lars Olefeldt och Christian Vestergaard som tipsat!

► Stjärntragedien inträffade i en galax 2,7 miljarder ljusår ifrån oss och enligt specialister inträffar ett kalas av det här slaget en gång per 100 000 år i en normal Vintergatsgalax.

► Bildkvartetten ovan bygger på NASA's ultraviolettkänsliga Galaxy Evolution Explorer (GALEX) och  Pan-STARRS1-teleskopet på Hawaii ("världens största systemkamera").

Fotocredit: NASA, S. Gezari (JHU), A. Rest (STScI), and R. Chornock (Harvard-Smithsonian CfA).

En, förlåt, "matig"  pressrelease från Harvard finns t ex här.

1909 kom nova nr 2 i M31

När man jobbar med Knut Lundmark-sajten är det ofrånkomligt att man kommer in på novorna, de klassiska novorna, i M31, som Lundmark använde som så kallade avståndsindikatorer.

När skedde den första observerade smällen EFTER supersmällen S And 1885?

Källorna säger att G W Ritchey under sin närstudie av äldre plåtar 1917 fann arkiverade plåtar från 1909, tagna i augusti och september det året med Mt Wilsons 1,5-meterteleskop, som visade TVÅ novor i maximum.

Från 1917-1922 upptäcktes sen ytterligare 19 M31-novor, och allt tal om att de explosiva stjärnorna råkade ligga i samma riktning  mot Andromedanebulosan föll undan. Här spelade Knut Emil stor roll!

Tack och hej...

.. för nu!

Trevlig helg önskas. Och god bättring till alla, som drabbats av samma pollenhelvete som jag själv.

 

 

 

 

"Spherical bastards!" - sfäriska skitstövlar!

M 78 i all sin prakt

Orion är en fantastisk stjärnbild, som bjuder på det mesta av det bästa. I en ny ESO-bild tagen med teleskopet APEX framträder moln av kosmiskt stoft som trätts genom en nebulosa som pärlor på ett halsband.

Mini-jets i Saturnus F-ring

Sir Patrick talar ut

Hur blir jag av med min tomt på månen?