Civilingenjör Anders Nyholm bugar för Tycho

Local news först, så stort GRATTIS till vårt sällskaps viceordförande Anders Nyholm som från och med i går kan titulera sig civilingenjör. Sista tentan gick bra, och har vi tur får vi behålla Anders framöver i Lund/Malmö-områdets astronomiska sfär. Men det är inte avgjort ännu.

Anders är sedan i början av juni verksam ute på Ven som eminent Tycho Brahe-guide och naturligtvis var han med oss i lördags när vi gästade Köpenhamns gamla universitetsobservatorium. Så här dokumenterades ingenjörn´s närkontakt med den gamla refraktorns okular (1895):

Åke Hassbjer från vår systerförening i Halland tog mycket påpassligt denna bild på Anders framför Tycho-statyn (från 1876):

Tofsvipor går före radiostronomin

De som fick in P4 Göteborg igår (18.6) fick höra Robert Cumming kommentera det senaste från Onsala och Råöobservatoriet:

Att häckande tofsvipor sätter käppar i hjulen för byggandet av ett av två planerade teleskop i närheten av stranden.

– Det är tråkigt för nu måste vi stanna upp hela processen. Vi får se om det går att hitta en bättre plats för teleskopen. Att bara bygga det ena teleskopet innebär att det bara blir hälften så bra, sa Robert bl a.

✓ Meningen är att de nya tvillingteleskopen ska kopplas ihop med andra likadana teleskop runt om i världen. Därefter ställer man in teleskopen på avlägsna galaxer ute i universum. Galaxerna blir fixpunkter som möjliggör för forskarna att  på millimetern mäta hur kontinenterna och haven rör sig på vår jord, över tid. Denna kunskap gör bland annat att forskningen kring klimatförändringar och jordbävningsområden blir mycket exakt.

– Nu får vi ta mer tid på oss och söka efter en annan plats i området som är bra både för tofsviporna och för forskningen. Det blir lite sämre för jordforskningen. Projektet kommer att ta mer tid och arbete att genomföra.

Mindre vanliga Herschel-porträtt

I den astronomiska litteraturen förekommer ofta några och samma bilder på Sir William Herschel, så på W-bloggen bestämde vi oss i går för att under strulet med vår server jaga lite mindre vanligt Herschel-material.

På National Portrait Gallerys hemsida återfanns t ex en byst och en relief av en yngre och en äldre Sir William:

Gipsbysten är gjord av John Charles Lochée 1787, ett av de stora åren i Herschels astronomiska liv, reliefen  är skapad av William Tassie, efter en medaljong av Friedrich Rehberg 1814 - ett år då Herschel var mätt på framgång och full av tvivel på sina stjärnlodningar.

Cassini fotar jorden

19 juli kommer NASA:s Cassini-sondes ena öga att riktas mot jorden denna dag, jorden som kommer att ses mellan Saturnus ringar som en blå prick (= 1 pixel!) på ett avstånd av 1,44 miljarder km. KLICKA upp bilden!

Vid fototillfället kommer jordklotet att vara vänt mot Cassini på detta vis. Europa ligger i mörker och vi kan se Saturnus.

NASA:s "Vinka till Saturnus"-sajt finns här.

En långsint nova

Nova Scorpii 2007 alias V1280 Sco, som var den ljusate på många år och nådde under 4^m har visat sig vara en ovanligt "långsint" nova, med en historiskt långsamt utvecklande ljuskurva.

Novan tycks omges av två expanderande lober på ömse sidor stjärnan med klumpvist med gas och stoft - loberna ligger i riktning mot jordens observatörer.

En dagsfärsk rapport av japanska astronomer har nyligen publicerats.

Astronomdagarna - last call

Midsommar är sista chans att anmäla sig till Astronomdagarna i Lund i höst. Det vill  säga om man vill vara säker på att få plats under föreläsningarna i Lundmark-salen, tipsar Anna S. Árnadóttir.

Glad midsommar!

W-bloggen samlar krafterna och önskar alla en riktigt glad midsommar med allt vad därtill hör. Skål!

Vi hade tur med vädret - också!

Med kompisarna i Hallands Astronomiska Sällskap gick ju ASTB:s vårutflykt denna gång (15.6) till observatoriekupolen på Östervold i Köpenhamn, i Botaniska trädgården vid Norrebro - vi var rekordmånga, ett 50-tal i bussen - och därefter for vi vidare på en inspirerande utflykt till Kroppedals museum, där vi fick veta allt värt att veta av Rob Sunderland om Ole Römer.

I Köpenhamn guidade oss gamle Ven-bekantingen (2009)  Michael Quaade och så matematikutbildade Christine Holm, och inget nostalgiskt öga var torrt när vi fick inspektera den klassiska dubbelrefraktorn från 1895.

Teleskopet används fortfarande vid sällsynta tillfällen, närmast under Kulturnatten i Köpenhamn 11 oktober i år. En fredagskväll. Om det är väder, sticker jag över. Häng med på en bägare på mitt favoritställe (har skrivit ett kapitel i en dansk bok om Vesterbro!) och stjärnor!

Christine tipsar oss om en matig sajt, där det finns massor av info samlad om universitetsobservatoriet, som byggdes 1859-1861 - efterföljaren faktiskt till det urgamla Rundetårn-observatoriet. Observatoriet flyttades till Köpenhamns dåvarande ytterområden bl a för alla de skakningar som alla hästdragna vagnar orsakade inne i stan, framför allt på Købmagergade.

När det nya observatoriet togs i bruk tog det inte lång tid förrän Köpenhamn började växa och expandera västerut så att det knakade,  och med de underjordiska S-tågen  återkom problemen med de irriterande skakningarna.

Det behövdes två världskrig innan ett helt nytt obsis uppfördes i Brorfelde, men även det har ju övergivits till förmån för de gemensamma europeiska satsningarna i Chiles bergstrakter. Där förekommer också då och då skakningar, men det har med jordens inre att göra.

På Östervoldgade 3 i dag har universitets naturvetare sitt hem för studenter, lärare och forskare inom det pedagogiska fältet: IND aka  Institut for Naturfagenes Didaktik.

Klok tänkare

Neil DeGrasse Tyson har en del klokskaper att förmedla om vårt förhållande visavi det kosmiska perspektivet i denna tvåminusters Big Think-snutt.

Tack till Lars Olefeldt för tipset.

Johanna en vinnare!

Lite farbroderligt stolt är jag över att brorsbarnbarnet Johanna Rosengren Horn, Höör, ingår i det segrande teamet på Sätoftaskolan som vunnit naturvetartävlingen Top Class in Science. Skånska Dagbladet hade nyheten 16.6.

Johanna har, som jag tidigare rapporterat, skrivit om svarta hål i en skoluppsats, och det är klart att jag hade hoppats att hon ville satsa på en forskarbana framöver. Men den här tjejen går sin egen väg och vill eventuellt bli - polis!

Johanna är ett bra exempel på att idrott och att hålla hjärnhalvorna i trim är varandras förutsättningar. Bl a tränar hon kidsen i tennis i Hörby.

I höst börjar Johanna på gymnasiet i Hässleholm.

Hål som hål

Vår rymdmedicinske W-bloggsmedarbetare Carl-Olof Börjeson, som är en idog golfspelare,  läste i Aftonbaldet att forskare hittat 26 svarta hål i Andromedagalaxen.

Carl Olofs kommentar:

- En prestation - själv har jag ett h-e att hitta 18 hål!

Ny nova i M31

En tjeckisk astronom meddelar att han med 65 cm:s teleskopet i Ondrejov har hittat en nova i M31, Andromedagalaxen.

Novor i M31 är vardagsmat numera, men det intressanta är att denna exploderande stjärna ligger nästan kloss med en ljus stjärna i förgrunden. Helt lätt att identifiera novan var det inte.

Upptäckarbilden av PNV J00424894+4115163 ser ut så här (KLICKA på bilden så ser du hur nära stjärnmötet är på himlavalvet):

Novan ligger knappt en bågminut från M31:s centrum.

Mysteriet med jordens bana

Den italienske astronomen Lorenzo Iorio har räknat på solens lägre luminositet för 3,8 miljarder år sen och en jordbana, som låg närmare solen då än nu (0,956 ggr dagens) och noterar att värmen räckte för att hålla jordens oceaner flytande och inte permanent frysta.

Även om jordbanan verkar ha expanderat i ungefär samma takt som universums generella Hubble-expansion, tror Iorio mer på effekter av en kraftigare solvind (= solmasseminsknng) och kanske att jorden vid denna tid tappade några procent av dagens massa.

Beräkningarna finns här.

Gagarins död äntligen avslöjad

Hur kunde det gå så illa att den erfarne stridspiloen och den förste kosmonauten Jurij Gagarin störtade med sitt MIG-flygplan och omkom tillsammans med kollegan Vladimir Seryogin 1968? Först nu har kosmonauten Alexej Leonov tillåtits gräva i akterna och berätta sanningen för Russia Today:

Berättelserna om att mystiska föremål kommit i vägen (ballonger, fåglar, flygdelar etc) kan avfärdas, för det visar sig att ett annat jetplan, en Sukhoi Su-15, kom MIG:en så nära att denna gick i spinn i en hastighet på 750 km/t. Piloten på detta störande flygplan, som inte följde spelreglerna,  lever fortfarande men hans namn förblir okänt.

Manhattan + Vintergatan = Sant

Thierry Cohen heter en fotokonstnär, född 1963, som senaste år gjort sig känd för sina bilder kallade "Darkened Cities". Han kombinerar här kända storstadsmiljöer med stjärnhimlar, som dock är fotograferade på andra betydligt mörkare platser.

Nyligen ställde Parisbosatte Cohen ut på ett galleri på Manhattan och i Reggio Emilia i Italien.

Förhoppningsvis tar någon alert gallerist i Köpenhamn eller Malmö kontakt med honom och introducerar honom på våra latituder. Mannen och verket presenteras här.

Så här ser ett fotomontage ut med Vintergatan inlagd över New York City:

Säg hej till ET... och hej då jorden?

Vår ASTB-veteran Bengt Rosengren rapporterar att han hittat en (o)rolig artikel i Scientific American om ett projekt som går ut på att kontinuerligt sända signaler från helt vanliga jordmänniskor till en möjlig civilisation kring stjärnan Gliese 526 på 17,6 ljusårs avstånd. En tur-och-retursignal har således 35,2 år på sig.

- Det betyder att avsändare kan hinna få svar inom sin livstid om det är någon hemma vid Gliese 526.

Alla med internetuppkoppling kan vara med i sändningen.

Om jag förstått det rätt så är "The Lone Signal Project" fokuserat på den gamla AT & T-antennen vid Jamesburg Earth Station, som stallades ett antal år och som från och med 18 juni ger mänskligheten möjlighet att sända signaler till eventuella mottagare på nån av Gliese-systemets planeter. Om dessa planeter nu finns och om där finns intelligent liv som vill svara.

Antennen har hyrts av ett antal intressenter för trettio års bruk.

Bra eller dåligt? Jag trodde inte vi vanliga dödliga fick ta såna här initiativ utan FN:s godkännande. Den som utan sånt tillstånd tar på sig den oerhörda rätten att röja mänsklighetens tillvaro, kan säkert dömas till både fotboja och en månad på vatten och bröd.

18 juni tas första kontakten. När det väl är sänt är det oåterkalleligt.

Supernovaresterna synade

Varför ser en del supernovarester (Typ Ia och stjärnkollapser) ut som de gör? Det diskuterar Laura A Lopez, knuten till MIT-Kavli Institute for Astrophysics and Space Research, i denna föredömligt kortkorta rapport.

Lopez doktorerade härom året och hennes hemsida finns här. Där kan vi läsa att hon som liten lärde sig spela fiol med suzukimetoden. I porträttet av henne på Chandra-sajten omtalas att hon är NASA Einstein Fellow och Pappalardo Fellow in Physics på MIT. 

Framtiden tillhör forskare som Laura.

Spiralsmälta på månen

Spiralen är en på jorden och i rymden frekvent förekommande geometrisk figur. Nu finns den representerad även på vår närmaste rymdgranne, för inuti månkratern (20 km+ tvärsöver) namnad efter  Giordano Bruno har LROC aka Lunar Reconnaissance Orbiter Camera  identifierat denna märkliga formation: En spiralformad inre smält nedslagsformation i kratern.

Storleken är cirka 1 km, bildens upplösning om du klickar upp den är på 57 cm/pixel. Ganska häftigt.

Hur formationen uppstått tvistar de månlärde om. Möjligen kan det ha med smältornas olika hastigheter att göra och/eller att det funnits någon form av hinder vid nedslaget som dirigerat smältorna i spiraler.

Mattegåta löst

Matematik har aldrig varit min bästa gren, tyvärr. Fick dock ett Ba i avgångsbetyget från realgymnasiet för femti år sen, vilket överraskade både mig och min snälle mattelärare.

Astronomins lydiga musa förutsätter, om den ska fungera,  större hjärnkapacitet än den jag har (se primspiralen t v), men jag är naturligtvis fascinerad av nyheten i Frankfurter Allgemeine Zeitung 12.6: Att det nu slutligen bevisats att den svagare versionen av  "Goldbachs förmodan" stämmer.

40 000 räknetimmar ligger bakom den 271 år gamla mattegåtan, som Christian Goldbach och Leonard Euler diskuterade på sin tid:

Varje tal större än 5 är summan av tre primtal.

Smaka på det.

Nya utbrott från Aql X-1

Att astronomerna inte behöver ha jätteteleskop för att hålla koll på oroliga stjärnor, som den binära röntgenkällan Aql X-1 i Aquila/Örnen, bevisas av de senaste raporterna av ryska och turkiska forskare.

Ingen syn för cyniker

Denna varma och kärleksfulla bild stod publicerad i Punch 1 december 1866, det stora meteorsvärmeåret (Leoniderna i november).

Till och med ett cyniskt hjärta smälter!

Men hur kunde hon ta sig upp på stegen till takåsen med sin tjocka otympliga ytterklädsel?

Teckningen antyder att paret kommit ut via det öppna fönstret t v och sen på något vis krånglat sig upp.

Hur kom de ner - och vad hände sen?

Blev hon astronom och han hemmaman?

Förvånansvärt är också att det är en vinternatt, att det måste vara kallt, säkert minusgrader, men att det inte ryker från skorstenarna.

Upphittat:

Ny klass av variabler med pyttesmå ljusförändringar

Från middagens (12.6)  ESO-pressmess:

✔ En ny typ av pulserande stjärnor har upptäckts med hjälp av det schweiziska 1,2-metersteleskopet vid ESO:s observatorium La Silla i Chile. Upptäckten baseras på de otroligt små skillnader i ljusstyrka man sett hos stjärnorna i en stjärnhop 7000 ljusår bort i Kentaurens stjärnbild.Observationerna avslöjar tidigare okända egenskaper hos dessa stjärnor som går emot dagens teorier och ger upphov till frågor om variationernas ursprung.

✔ Schweizarna är kända för sin yrkesskicklighet då de skapat extremt noggranna tekniska apparater. Nu har ett schweiziskt team från Genèveobservatoriet fått otrolig precision i sina mätningar med det jämförelsevis lilla 1,2-metersteleskopet under ett observationsprogram som sträcker sig över många år. De har upptäckt en ny klass av varierande stjärnor genom att mäta små små skillnader i stjärnornas ljusstyrka.

✔ De nya resultaten baseras på regelbundna mätningar av ljusstyrkan hos mer än 3000 stjärnor i den öppna hopen NGC 3766  under sju år.

✔ Observationerna visar att 36 av stjärnorna i hopen följer ett oväntat mönster – de hade pyttesmå regelbundna variationer i ljusstyrka på en nivå av 0,1 procent av stjärnans normala ljusstyrka. Perioderna varierade mellan två och 20 timmar. Stjärnorna är lite varmare och lyser lite starkare än solen, men är annars inte speciellt anmärkningsvärda. Denna nya klass av föränderliga stjärnor har ännu inte fått något namn.

✔ Precisionen i mätningarna är två gånger bättre än vad man nått tidigare med andra teleskop – och tillräcklig för att avslöja de små variationerna för första gången .

 ✓ Även om anledningen till variabiliteten är okänd, finns det en spännande ledtråd: vissa av stjärnorna verkar rotera väldigt snabbt. Deras rotationshastighet är mer än hälften av den kritiska hastigheten. Om en stjärna uppnår den denna kritiska hastighet skulle den bli instabil och börjar kasta ut sitt material i rymden.

Rolf Hepp ställer ut Aniara-bilderna i Malmö

Vår flitige ASTB-medlem, gamle mästerlige koreografen och dansaren Rolf Hepp (trots sin astronomiska ålder med i Benjamin Brittens "Vi gör en opera" på Malmö Opera senast!) som deltar i alla våra möten och verksamheter där han kan, visade ju både sin inspelade Aniara-balett och sina Aniara-oljor för oss på Tycho Brahe-observatoriet i höstas.

Nu på lördag 15 juni är det vernissage för Rolfs nya utställning på Galleri Engleson, kulturstritan Helmfeltsgatan 10 i Malmö. Och flera av hans Aniara-bilder finns med, även någon olja som inte visades på TBO-galleriet. 22 bilder inalles.

Sista utställningsdag: 27 juni.

En av oljorna på utställningen, som inspirerats av uppsättningen av Lear-operan senast, kommer att auktioneras ut.

Vad är bra - vad är dåligt?

Jag/ASTB har hållt på med Cassiopeiabloggen/W-bloggen nu i snart tre och ett halvt år och nån gång kan det vara dags att göra status, att utvärdera. Som gammal kvällstidningsmurvel kör jag mycket på fingerspetskänslan, jag tror jag vet vad "folk" vill ha, men det är ett trubbigt verktyg.

Så jag är glad för alla sorters kommentarer, positiva, negativa. Framför allt: Är det nått jag missar i det astronomiska nyhetsflödet?

Skicka gärna dina synpunkter direkt till mig, så kan vi kommunicera. Min mailadress här:

ulf.r.johansson@telia.com

G2-molnet

Astronomerna fortsätter naturligtvis att hålla ögonen på G2-molnet som rasar in mot Vintergatans centrum och dess svarta hål-komplex (se länkskafferiet på vår PopAst-sajt). Senast i april i år kunde forskarna med hjälp av VLT-maskineriet se hur G2 blir alltmera utsträckt, att en liten del av molnet , som rör sig i "nästan radial riktning", redan börjat svänga runt hålet (därav dess blåförskjutna spektrum), en passage som i sin helhet kommer att ta minst ett år.

Rapporten tycker sig inte kunna stödja idén om att en stjärna, ett punktformigt föremål, förekommer i molnet, även om forskarna gärna pratar om ett "huvud".

Nordiska fysikdagarna

12-14 juni är det nordiska fysikdagar i Lund. Även astronomi och astrofysik är på tapeten. Info om programmen här.

Han mätte norrskenets höjd

Den tyske meteorologen Max Robitzsch var en framstående polarforskare, pluggade astronomi i yngre år, och han var med länge inom sin vetenskap (professor i östtyska Leipzig runt 1950, han dog 1952).

I boken Max Robitzsch - Polarforscher und Meteorologe, skriven av Hans Steinhagen (Lindenberg, 2008) berättas om hans liv och gärning och hur han fick sitta både i amerikanska och sovjetiska läger (= Sachsenhausen) efter kriget. 1937-1945 var han medlem i nazistpartiet.

Under polarexpeditionerna runt 1912-1913 mätte Robitzsch bl a norrskenets höjder från två punkter på Spetsbergen (stationerna Ebeltofthafen och Kap Mitra) och menade genom 69 parallaxbestämningar att norrskenen låg på 70-200 km:s höjd.

Mätningarna var inte helt lätta att göra och Robitzsch byggde upp sinnrika telefon- och telegrafsystem för att nå så stor exakthet som möjligt.

Robitzsch var pionjär när det gällde bruket av ballonger och radiosonder.

Detta kan vara värt att tänka på när man njuter av t ex Göran Strands bedövande vackra norrskensbilder (finns här på nätet).

Jordgravitationen utmanas

Att klättrarna är en särskild sorts människor har jag förstått sen Lars Ewers skickade över en drös bilder med otroliga motiv. Här är några utmanande bildbevis på fenomenet Människan vs Newton:

Dagens Göteborgsvits

- Det va´  la´ ingen konst för Wilhelm von Scheele att upptäcka syret.

- ?

- Det låg ju i luften.

Saturnusringen som stegrar sig

Efter ett par dagars paus börjar nyhetsjakten på nytt: Gasjätten Saturnus bjuder på den ena överraskningen  efter den andra tack vare Cassini-sonden. Nu är det F-ringen som spökar genom sina "stegsteg",  ett sannolikt  resultat av påverkan från månarna Prometheus och Pandora.

Cassinibilden togs av sondens smalvinkelkamera 13 februari i år på ungefär 686 0000 km:sdavstånd och från en vinkel 32^o under ringplanet.

Pixelupplösningen 4 km/pixel.

Flera fakta här.

KLICKA på bilden ett par gånger!

Ny galaxhop hittad

En grupp japanska astronomer har hittat en stark röntgenkälla mot Vintergatans tjockparti ("Galactic Bulge"). Efter analyser är de övertygade om att här syns en tidigare okänd galaxhop som döljs av Vintergatan.

Upptäckten har skett med hjälp av röntgenkänsliga sonderna Suzaku (japansk) och Chandra (amerikansk).

Nova Sco 2013 hittad innan smällen

Den nyupptäckta novan Nova Scorpii 2013 har hittats i sitt förstadium, eftersom denna himmelstrakt ständigt bevakas av något som kallas OGLE-IV Survey, ett polskt projekt.

Den sista förexplosionsbilden togs 29 maj genom 1,3-meters "Warzawa-teleskopet" placerat på Las Campanas Observator i Chile.

Bild nr 2 togs 1 juni.

Schackboks-auktion i Lund

Eftersom jag vet att många astronomiintresserade också spelar schack, så är här ett tips om en bokauktion i Lund 15 juni.

Tipset kommer från LASK:s Calle Erlandsson.

Viktlöst

Lars Olefeldt tipsar om en filmstump på nätet där en astronaut berättar om hur kul det är med viktlöshet.

Supernova på video

Veckans "stjärnbild" från ESO föreställer en supernova i galaxen NGC 1365, med beteckningen SN 2012fr.

ESO pytsar ut en hel liten film byggd på upptagningar med det lilla robotteleskopet TAROT vid ESO:s La Silla-obsis i Chile.

Stjärnexplosionen är av Typ Ia och värdgalaxen ligger 60 miljoner ljusår bort.

ESO:s stillbildskarta ser ut så här, supernovan är den ljusa pricken ovanför galaxens centrum:

Kitschig Andromeda

I den ständiga men inte permanenta jakten på kitschiga astronomiföremål har vi i dag kommit till denna "Andromeda the Cat Woman"-variant:

Statyetten är 27 cm hög och står på en känd galaxastronoms arbetsbord.

Figurinen går att köpa på Nemesis Now-sajten.

PS.

Rätt svar på förra W-bloggens mångubbar

Här följer lösningen på mångubbarna i förra W-bloggen. Rätt svar är uppifrån och ner Albert Einstein, Sigmund Freud, Alfred Nobel, Svante Arrhenius, Louis Lagrange, Torben Olof Bergman, Jules Verne, Erwin Schrödinger, Ansgar, Hendrik Antoon Lorentz, Enrico Fermi, Gerard Kuiper, William McCool, Dante Alighieri, Tycho Brahe, Ejnar Hertzsprung.

Jag vet att allmänbildningen är hög bland W-bloggens läsare så jag nöjer mig med att påpeka att McCool var en av astronauterna som omkom då rymdfärjan Colombia brann upp i atmosfären.

Än än en gång tack till Rune Fogelquist och Helena Långström Schön för lånet från Asterisken* nr 4 2008,

Hedersdoktor i Lund, hyllad på scenen i USA:

En musikal om Milton L Humason!

Det blir mycket USA i dagens W-blogg (som gör en paus några dagar).

Exempelvis: Då och då har vi anledning att syssla med den fantastiske Mt Wilson-astronomen/spektroskopisten Milton L Humason, vars enda akademiska "grad" var det hedersdoktorat han tilldelades i Lund 1950. Ett initiativ helt klart av Knut Lundmark. Samtidigt promoverades även Mt Wilson/Mt Palomar-chefen Ira S Bowen.

Det verkar inte som om Humason personligen kunde komma till Lund 1950, men han var enormt stolt och tacksam över hedersbevisningen,

Humasons gång från åsnedrivare och vägarbetare under Mt Wilson-observatoriets uppbyggnad till en av 1900-talets stora astronomiska upptäckare är som en saga och förhoppningsvis ska Humason få en egen flik på vår Lundmark-sajt (www.knutlundmark.se). Under vägkneget på Mt Wilson blev Humason förälskad i  dottern till en av chefsastronomerna, och på den vägen blev  det.

Om betydelsen av Humasons noggranna mätningar av galaxers radialhastigheter och Lundmarks intresse av dem, bevisar det brev av Humason till KL jag äger och som vi återger på Lundmark-sajten. Lundmark var het på gröten!

På senare tid har Humason uppmärksammats på ett ganska märkligt vis i USA:

Kompositören  Stan Peal  skrev en musikal om honom 2008 kallad "The Expanding Sky". På Peals hemsida finns ett par sångnummer att ladda ner ur den 90 minuter långa musikalen, som uruppfördes av Epic Arts Repertory Theatre i Charlotte, NC. Milton och Helen Humason kreerades av aktörerna Lou Delassandro och Cindy Barringer.

Efter pensioneringen sysslade Humason mest med sin favoritsysselsättning, att fiska och att umgås med en god vän, en gammal vis kines. Han undanbad sig bestämt att få ett teleskop av sina barn i födelsedagspresent.

Haleteleskopet en alert folkpensionär

Apropå ovanstående: 3 juni 1948, för 65 år sen, invigdes formellt Mount Palomars 5,1-meters Hale-teleskop i Californien. Massor av astronomiska kändisar var på plats.

Efter en del finjusteringar kom teleskopet igång på allvar 1950, och det är fortfarande ett av världens mest funktionsdugliga.

På en punkt är jag dock besviken: Observatoriets hemsida är på tok för inaktuell. Ändå arbetas det mycket med t ex exoplaneter med Halebjässen, vilket denna rapport visar.

Supernova i stjärnström

På Astronomer´s Telegram rapporteras om en med  sökprogrammet CRTS upptäckt SN-kandidat knuten till en galax och en med den förbunden stjärnström, som i sin tur är ett resultat av en växelverkande dvärggalax. Galaxen har katalogbeteckningen 2MASXJ10020847+1157123, har en rödförskjutning z = 0,0362 och den misstnkta supernovan en absolut magnitud på Mv~-18.

På denna SDSS-upptagning kan vi skymta stjärnströmmarna:

Och här ligger SN-kandidaten:

I (den astronomiska) närheten ligger en annan galax och påverkar systemet gravitationellt.

TBO-utställningen uppmärksammas

Sergios utomhusutställning med den "vinddrivna" raketen uppmärksammas på Kvällspostens kultursida 5 juni, sid 7.

En lika välformulerad som synpunktsrik och framåtsyftande notis...

Dvärgnovan i Aquila/Örnen

I dag såg ljuskurveutvecklingen för dvärgnovan PNV J19150199+0719471 ut så här enligt AAVSO:s "light curve generator":

Det går, som synes, sakteliga utför.

Lokala universumet i 3 D

Hélène M Courtois är förstanamn på en rapport, som med utgångspunkt från olika parametrar diskuterar vårt lokala universum i 3 D-termer.

Även en film med Hélène som kommentator åskådliggör vår del av världen inklusive tomrum ("local void"), filament m m har gjorts. Extremt pedagogiskt!

Percival Lowells Clark-refraktor snyggas till

Christian Vestergaard påpekade för en tid sedan, att det 117 år gamla klassiska Clark-teleskopet, en 24-tummars refraktor, på Lowell Observatory i Flagstaff, Arizona, håller på att restaureras. Med detta teleskop utförde Percial Lowell sina märkliga Mars-studier, V C Slipher utförde de första observationerna som pekade på universums expansion, Clyde Tombaugh upptäckte Pluto och teleskopet spelade också en roll i Apollo-projektets början genom kartläggningen av månytan.

Läget nu?

Teleskopet har de senaste årtiondena brukats så mycket i den yttre populärvetenskapliga verksamheten att det börjat gå upp i limningen, och nu måste det investeras ett antal hundra tusen kr i uppdatering av optik och mekanik, ny kupol m m. Folk skänker  gladeligen pengar förstås, och målet har också uppnåtts, förstår jag.

Inför nationaldagen 6 juni....

...erinras om att i Sverige fick kvinnor allmän rösträtt först 1922.

Vi var väääldigt sent på det!

Inför vår gurus, Knut Lundmarks, professorsinstallation 1929 påpekade Lunds universitetsrektor Axel Moberg i sin installationsinbjudan till högtiden i aulan:
"För damer äro platser reserverade på aulans galleri; tillträde från kl. 11.30 f.m."

Gubbarna i månen

Tack till Rune Fogelquist, som låter mig få återge denna illustration ur *Asterisken nr 4 2008 - månen full av gubbar. Rune tog månbilden, Helen Schön photoshoppade.

Samtliga gentlemen har fått kratrar uppkallade efter sig.

Hur många av gubbsen kan du identifiera? Rätt svar i nästa blogg.

Dvärgnova i Örnens stjärnbild

För ett par dagar sedan började Gustav Holmberg, Hans Bengtsson m fl svenska variabelkännare på www.astronet.se tipsa omvärlden om den nya misstänkta relativt ljusa (10-11^m) novavarianten i Aquila/Örnen, en stjärnbild som står ovanligt bra till för oss i syd nu på kvällarna och nätterna.

Upptäckarbilden av K. Itagaki i Yamagata, Japan, såg ut så här:

Itakagis observatorium, ett helt kluster av flera kupoler,  kan skådas här på webbsajten "Supernova".

Handlar det om en klassisk nova? Njae, snarare är det troligen så - detta baserat på fotometriska färger och den stora egenrörelsen - att stjärnsmällen tillhör en typ dvärgnovor uppkallade efter likaren WZ Sagittae, ett instabilt system med växelverkan mellan en vit dvärg och en liten huvudseriestjärna.

Följer vi AAVSO:s ljuskurva så har utbrottet reden börjat avta.

Koordinaterna enligt Enrique de Miguel är (J2000): 19:15:02.047 , +07:19:46.78

Senaste protuberansen

I samband med konstvernissagen i lördags på Tycho Brahe-observatoriet, visade Jon Saalbach solen med en praktfull protuberans vid solranden. Tyvärr bröts seansen av ett ösregn.

Vår eminente astrofograf Göran Strand har tagit en flott bild nyligen av en annan mäktig randprotuberans:

Med jordklotet inlagt som jämförelse får Göran detta resultat i närbild:

Skarpögde Tycho reducerade sina magnitudskattningar?

★ Vår Ven-astronom Tycho Brahe tycks - medvetet eller omedvetet - ha kommit på ett knep att reducera stjärnmagnituderna i sina kataloger för jordatmosfärens extinktion (högst vid horisonten, lägst i zenit). Denna överraskande upptäckt står Louisiana State University-professorn Bradley E Shaefer för.

Schaefer har statistiskt mätt inte bara Tychos utan även föregångarna  Ptolemaios och Al-Sufis stjärnmagnituder i deras respektive kataloger och upptäckt samma sak hos dem.

Mothugg saknas inte, men det är en lockande tanke att äldre tiders stjärnskådare var mer avancerade än vi tror. Tråkigt nog har inte Tycho med ett ord berört problematiken.

Bradley E Shaefer är en ovanligt bred yrkesastronom. Han har inte ens tvekat att utreda det astronomiska hos romanfiguren Sherlock Holmes!

Tjej med månarna

Tom Lehrers sång "The Elements" har fått en flott uppföljare: En tonårstjej som sjunger sig igenom samtliga månnamn i vårt planetsystem. Finns på Youtube, tipsar Peter Linde.

Tychos Ven - turistfälla...

I Skånskans motorbilaga i lördags fanns både Hallands Väderö och Tycho Brahes Ven med dess Tycho Brahe-museum med som (positiva)  turistfällor.

VLT synar exoplanet direkt

I dag offentliggjorde ESO att ett team av astronomer med hjälp av VLT tagit en bild av en ljussvag himlakropp som rör sig nära en ljusstark stjärna. Dess massa uppskattas vara fyra till fem gånger Jupiters, vilket betyder att den kan vara den lättaste planeten hittills utanför vårt solsystem som kunnat avbildas direkt.

✔ I bilden ovan syns  den nyligen upptäckta exoplaneten HD 95086 b, bredvid sin stjärna. Observationerna gjordes med instrumentet NACO, som använder adaptiv optik och observerar i infrarött ljus, och använder en metod som kallas differentiell avbildning, vilken ökar kontrasten mellan planeten och den bländande ljusa stjärnan intill. Stjärnan har tagits bort från bilden under dataprocesseringen för att exoplaneten ska bli lättare att upptäcka, men är markerad. Planeten finns under och till vänster om stjärnan.

✔ Den blå cirkeln motsvarar Neptunus omloppsbana i vårt solsystem.

✔ Stjärnan HD 95086 liknar Beta Pictoris och HR 8799, stjärnor där stora planeter tidigare har avbildats på avstånd mellan 8 och 68 astronomiska enheter. Alla dessa stjärnor är unga och mer massiva än solen, samt omges av en debrisskiva.

✔ Upptäckten är ett viktigt bidrag till vår förståelse av hur planetsystem bildas och utvecklas.

✔ För nio år sedan tog ESO:s Very Large Telescope den första bilden av en exoplanet, följeslagaren till den bruna dvärgen 2M1207, Nu har samma team fotograferat något som troligen är den lättaste direkt avbildade exoplaneten hittills.

Restips för utflykt till Nautsi

Den som ska till den så kallade trelandspunkten vid Nautsi, där Norge, Finland och Ryssland möts bör förbereda sig på en punkt:

Ska du ut och örla och korsar gränserna lite hipp som happ, så passerar du t r e tidzoner.

Öresundsbron ovanifrån

Eftersom vi i ASTB tillsammans med våra halländska vänner ska göra en utflykt 15 juni över "Broen", tycker jag det kan passa med en bild ovanifrån - från Earth Observatory 2004:

KLICKA på bilden!!!

När vi passerat Öresundsbron väntar först ett besök i Botanisk have och den gamla refraktorn i universitetsobservatoriet kupol, som ligger på Öster Voldgade, och sen blir det Kroppedals museum och Ole Römer-samlingarna.

Det är inte för sent att anmäla sig. Info på ASTB:s hemsida!

Aktuell logga

Bara i kväll:

Fredagsmys med asteroidpassage

Peter Linde, vår observante ordförande, uppmärksammar oss på asteroiden 1998 QE, som passerar jorden detta dygn 31 maj på ett minimumavstånd av 6 miljoner km. Himlakroppen är 2,7 km i diameter och visar sig ha en - måne på 600 m! Bildbeviset kom igår från Goldstone/NASA:s 70 meters antenn i Californien:

Enligt NASA är 16 procent av alla kända asteroider antingen dubbla eller trippla system.

Detaljgranskar vi den långsamt roterande asteroiden visar den tecken på nedlagskratrar.

En NASA-animation av paret ser ut så här:

Peter Linde påpekar att vi bör kunna se asteroiden från vår egen Oxiehorisont 1 juni:

- Den är svårobserverad men inte omöjlig. V=11.2^m i Vågens stjärnbild, 18 grader över horisonten i syd kl 23.30 den 1 juni.

På nätet kan asteroidens passage i kväll kl 20:30 UTC följas på dessa webbadresser:

http://events.slooh.com/

http://www.virtualtelescope.eu/webtv/

Internetteleskopen är alltså gång från cirka kl 22.30 svensk tid i kväll fredag 31.5.

En märklig novell av Carlheim-Gyllensköld

En ahauppsats!

Jag har ju i samband med mina (erkänns) ytliga August Strindberg-studier ständigt stött på namnet Vilhelm Carlheim-Gyllensköld, fysikern, astronomen, norrskensspecialisten som blev en av Strindbergs verkligt förtrogna TROTS att de hade vitt skilda åsikter om astronomiska fakta.

Gustav Holmberg, vår idéhistoriker i Lund, har skickat mig en copy av en artikel i idé- och lärdomshistoriska årsboken Lychnos 1995 i vilken Gustav och Anders Carlsson berättar den märkliga historien om hur Karl Bohlin sparkade Carlheim-Gyllensköld från Stockholms observatorium och hur det i sinom tid avsatte en anmärkningsvärd, aldrig publicerad (förrän 1995)  novell från den senares sida.

Novellen utspelas på Stockholms gamla observatorium och är både en sorts uppgörelse med men också en kärleksförklaring till Bohlin. Och astronomin!

Det noteras också att Carlheim-Gyllensköld brädades av Janne Rydberg när den nya fysikprofessuren skulle tillsättas i Lund, vilket inte hindrade att Carlheim-Gyllensköld med tiden blev en av den svenska fysikens portalfigurer, inte minst vid utseendet av Nobelpristagare i fysik (Einstein!).

Hur många variabler finns det?

Wikipedia uppger att den ryska generalkatalogen över variabla stjärnor i sin senaste version har med 46 000 variabla stjärnor i Vintergatan och 10 000 i andra galaxer.

Generalkatalogen finns ju numera på nätet och antalet har säkert stigit med ett antal tusen.

Det finns fler variabla stjärnor än det finns amatörastronomer, så det är bara att hugga för sig!

Ernst Zinner framhöll  i sitt  historiska översiktsarbete Geschichte der Sternkunde (1931) upptäckargången:

1786 12 st

1844 18 st

1856 53 st

1875 143 st

1888 225 st

osv ...

1927 3000 st.

Antisemitiska astronomer - fanns de i Sverige?

För en tio-femton år sen då den gamle fascisten Per Engdahl avlidit, trodde jag att den siste antisemiten försvunnit från Malmö.

✡ Jag kände Engdahl väl och vet var han stod, även om han gärna ville framstå som en blid äldre gentleman (blind!) på gamla dar. Beläst var han. Jag gästade ofta hans blindförening för att prata om böcker.

✡ Nu är antisemitismen ett faktum igen i rikets tredje stad, och det känns angeläget att solidarisera sig med det fåtal hundra  Malmöjudar som finns kvar genom att  t ex delta på kippavandringarna genom stan. Många yngre Malmöjudar har flytt stan för Israel, där de känner sig säkrare.

✡ Hur var det med de svenska astronomerna under krigsåren? Var stod de? Jag har alltid varit orolig över att jag skulle finna nått brunt  "fall" i Lund och Uppsala, men gudskelov inte. Knut Lundmark var visserligen ledamot av Astronomishe Gesellschafts styrelse och det känns inte bra att se honom sitta på möten i Tyskland på 30-talet med hakkorsflaggan i bakgrunden. Men han var inte med i någon tyskvänlig förening, han ogillade att tyskarna försöket göra Kopernikus till tysk och han uteblev från inbjudningar till Tredje riket. Dock var han god vän med Hitler-beundraren Sven Hedin, bevisat av att jag i min ägo har ett Hedin-foto som denne skänkt Lundmark.

✡ På Lunds Observatorium verkade ju också Lundmarks konkurrent Walter Gyllenberg, vars hustru var starkt engagerad på den engelska sidan - hon var en ledande kännare av allt brittiskt inom den akademiska lundasfären. Hon vaccinerade säkert en och annan.

✡ Allt detta utreds förtjänstfullt i Sverker Oredssons bok Lunds universitet under andra världskriget: Motsättningar, debatter och hjälpinsatser (Lunds universitetshistoriska sällskap, 1996). Där vi också kan läsa att astronomen Anders Reiz gjorde tappra försök att slå sig fram inom studentpolitiken.

✡ Vill man läsa något bra om "judefrågan" i Uppsala under krigsåren rekommenderas Ola Larsmos bok Djävulssonaten - Ur det svenska hatets historia (Bonniers, 2007). Jag hittar inga astronomer överhuvud taget omtalade i den boken.

✡ Naturvetarna klarar sig överlag. Värre var det med medicinarna, teologerna och historikerna. Och Fredrik Böök...

Dagens Göteborgsvits

- Vilken himlakropp har störst betydelse för trädgårdsodlingen?

- ?

- Jordmånen.

(Tack till Lars Olefeldt för bidraget.)

Astronomdagarna i Lund

Vår styrelseledamot Anna S Árnadóttir är tillsammans med Dainis Dravins, vår lundaprofessor, några av de ansvariga på astronomiska institutionen för årets version av Astronomdagarna, som äger rum i Lund 10-12 oktober - oftast ett forum för yngre astronomer som berättar om sin forskning. Men också etablerade proffsforskare kommer att föreläsa.

✹ Det ges rikligt med tillfällen att umgås, och en av utflykterna dessa dagar går till TBO, då vi naturligtvis ska ställa upp och berätta om vad "riktig" astronomi går ut på. Även Ven är ett utflyktsmål.

✹ Anna påpekar i ett mess till den astronomiska communityn att alla är välkomna men att bara den eller de som anmäler sig före midsommar kan garanteras plats.

All info här:

http://www.astro.lu.se/astro2013/

Anders Nyholm sitter med i den lokala organisationskommittén och  Peter Linde ingår i astronomdagarnas "scientific organizing committe".

Vårt lokalombud i Älvsbyn

Monika Jonsson, som sände oss den fina bilden från Knut Lundmarks grav (se förra W-bloggen), har accepterat hedersuppdraget som vårt "lokalombud" i Älvsbyn. När Monika hör något eller läser något om Knut Lundmark, rapporterar hon till oss.

Jättebussigt, Monika!

Rymdkonst på TBO hela sommaren!

Kulturen hör hemma hos oss, inte minst konsten. Så nu på lördag 1 juni invigs två konstinstallationer av konstnären Sergio Gio  på vårt observatorium i Oxie:

☛ Det ena konstverket är en rymdraket - barnen kommer att älska den! - och det andra ett jättestort vindspel.

☛ Som framgår på TBO:s hemsida håller vi öppet för medlemmar och allmänheten mellan kl 14-16 på lördag. Sergio Gio kommer själv att berätta om sina installationer.

Extra bonus: Vid bra väder kommer vi även att ge tillfälle till att observera solen och solfläckar genom specialteleskop.

Installationerna i Oxie är en del av ett antal konstmanifestationer arrangerade under samlingsnamnet Freakshow, i sin tur en del av projektet Formalin.  Utställningen pågår till den 25 augusti.

Kopal kom på det!

Jag satt och läste om astronomen Zdeněk Kopals bidrag om novor i Vistas in Astronomy (1956) och skrattade högt när jag såg att jag för länge sen  skrivit "haha!" i kanten på ett ställe:

Nämligen sidan där Kopal påpekade att det faktiskt finns stjärnor som inte förvandlas till novor och alltså inte drabbas av, som han skrev,  den dödliga sjukdomen nova-itis!

Tjeckiskfödde Kopal - professor i Manchester, tidigare karriär på Harvard - kom att bli en av månens stora utforskare, vilket framgår ur hans underhållande memoarbok Of Stars and Men (kom 1986). Flera av samtidens stora astronomnamn porträtteras. En av dem är vår Nobelpritagare Hannes Alfvén.

Stjärnor blir äldre med natriumsnål kost

ESO gick i kväll ut med ett pressmess som berättar att astronomer förväntar sig att stjärnor som solen kommer att kasta ut en stor del av materialet i sina utkanter när de närmar sig livets slut. Men nya observationer av en gigantisk stjärnhop gjorda med ESO:s Very Large Telescope visar att de flesta stjärnor – mot alla förväntningar – aldrig ens når denna fas i sin utveckling.

Det internationella teamet bakom observationerna fann också att halten av grundämnet natrium i stjärnorna var en perfekt indikation för att förutspå hur stjärnorna dör.

Ur pressmesset:

✔ Astronomerna har länge trott sig förstå hur stjärnor utvecklas och dör. Detaljerade beräkningar förutspår att stjärnor med en massa som liknar solens går igenom en period i slutet av sina liv då de gör åt med sitt sista bränsle och kastar ut en stor andel av sin massa i rymden i form av gas och stoft. Fasen kallas den asymptotiska jättegrenen (på engelska asymptotic giant branch, AGB).

✔ Det utkastade materialet sprids ut i rymden och blir sedan en del av råmaterialet när nästa generations stjärnor bildas. Denna cykel då stjärnorna förlorar material som sedan ger upphov till återfödelse är viktig för att förklara hur universums innehåll och kemi utvecklas med tiden. Processen ger också upphov till materialet som krävs för att bilda planeter - och till och med ingredienserna för organiskt liv.

✔ Men när den australiensiske teoretikern Simon Campbell vid Monashuniversitetets centrum för astrofysik i Melbourne letade igenom gamla artiklar hittade han spännande antydningar om att vissa stjärnor kanske inte följer de här reglerna och kanske helt enkelt kan hoppa över AGB-fasen. Han berättar:

– För en forskare som gör modeller av stjärnornas fysik lät dessa antydningar galna! Alla stjärnor ska gå igenom AGB-fasen enligt våra modeller. Jag dubbelkollade allla tidigare studier med fann att detta inte hade undersökts ordentligt. Jag bestämde mig för att göra det själv, trots att jag inte tidigare hade så mycket erfarenhet av observationer. 

✰  ✰  ✰

✔ Campbell och hans team använde ESO:s Very Large Telescope (VLT) för att noggrant studera ljuset från stjärnor i den klotformiga stjärnhopen NGC 6752 i den södra stjärnbilden Påfågeln. Denna stora boll av åldriga stjärnor innehåller både en första generation stjärnor, samt en andra generation som bildades något senare. Dessa två generationer stjärnor kan skiljas åt tack vara att de innehåller olika mängder natrium - vilket kan mätas upp från de högkvalitativa data som man fick från VLT. 

– FLAMES, en spektrograf med hög upplösning som kan observera många objekt samtidigt, var det enda instrumentet som kunde ge oss riktigt högkvalitativa data samtidigt för 130 stjärnor. Med det kunde vi också observera en stor del av klothopen samtidigt, säger Campbell. 

✰  ✰  ✰

✔ Resultaten överraskade. Samtliga AGB-stjärnorna i studien tillhörde den första generationen stjärnor, som har låga halter natrium. Men ingen av andra generationens stjärnor, med högre halter av natrium, hade kommit till AGB-fasen. Så många som 70 procent av de stjärnorna höll inte på att gå igenom den sista förbrännings- och massförlust-fasen.

– Det verkar som att stjärnor måste “äta natriumsnålt” för att kunna nå AGB-fasen när de blir äldre. Den här observationen är viktig av många anledningar. Dessa stjärnor är de som lyser starkast i klothopar - så det borde alltså finnas 70 procent färre av dessa stjärnor än vad teorierna förutspår. Det betyder också att våra datormodeller av stjärnor är ofullständiga och måste fixas! avslutar Campbell.

✰ ✰ ✰

✔ Teamet förväntar sig finna liknande resultat i andra stjärnhopar och nya observationer är planerade.

Tunga bjässar i lokala galaxhopen

Vad som förenar och skiljer den lokala galaxhopens zoo av tunga, massiva OB-stjärnor, Luminous Blue Variables, gula och röda superjättar och Wolf-Rayet stars diskuteras i detta papper.

Ganska begripligt faktiskt!

Compton fick veta Hemligheten på McDonald Observatory

Det tillhör en av den moderna fysikens mest spännande  kapitel hur uranatomens splittring blev känd i forskarvärlden.

Det fanns försök att i USA hemlighålla de första experimenten. Öppenheten på andra sidan Atlanten var desto större.

En av atombombens kommande konstruktörer Arthur Holly Compton befann sig rentav 1939 vid invigningen av McDonald-observatoriets nya 2-meters teleskop i Alpine, Texas, när han fick veta att kärnfysiker vid Columbia University lyckats splittra uranatomer så att en myckenhet neutroner utlösts.

Idén om en nukleär kedjereaktion stod klar för Compton redan innan spalten i kupolen hade öppnats under invigningen av världens då näst största reflektor (idag kallat "the Otto Struve Telescope"). 

Den fossila jättegalaxen NGC 1132

En av de märkligaste elliptiska galaxerna i universum är NGC 1132 i stjärnbilden Eridanus/Floden, de fossila resterna efter en rad galaxkrockar där överlevande kompakta dvärggalaxer och klotformiga stjärnhopar snurrar som bin runt bikupan.

Världens största teleskop riktas ofta mot himlakroppen, som ligger drygt 300 miljoner ljusår bort. Utforskning med  hjälp av det ena Gemini-teleskopet har resulterat i denna rapport.

En kompositbild i optiskt ljus och i röntgen togs av HST och Chandra-sonden för några år sen:

NGC 1132 är ungefär 120 000 ljusår i diameter (något större än Vintergatan) och upptäcktes av John Herschel 1827.

Dyra brallor

Lars Olefeldt berättar att Luke Skywalkers urblekta jeans, som Mark Hamill bar i den första Stjärnornas krig-filmen 1977, har sålts på auktion för 36 000 dollar.

Det är pengar det också.

Besök vid Lundmarks grav

Stort tack till Monika Jonsson uppe i Älvsbyn, som haft vänligheten att skicka över lite bilder från Knut Lundmarks och  hans hustru Birgittas grav. Just nu inför Mors dag har graven smyckats lite extra med vackra rosor.

I Älvsbyn finns ju också det fina Lundmark-monumentet, det första riktiga "rymdmonumentet" i landet som hedrar Tycho Brahe-sällskapets grundare (sällskapet skapades1937) men framför allt hans insatser inom galaxgenombrottet på 1920-talet. Även en skola har uppkallats efter bygdens store son.

Med lite vassare armbågar kunde Lundmark blivit den förste som slog fast teorin om universums expansion, han var snubblande nära gåtans lösning ett antal år tidigare än ärkerivalen Edwin P Hubble som roffade åt sig hela äran.  Hubble hade också fått för sig att Lundmark stulit  hans galaxklassifikation, vilket var helt fel. Ändå bad Hubble aldrig om ursäkt.

Det var också Lundmark som på en IAU-kongress i slutet av 20-talet satte Georges Lemaître i kontakt med Sir Arthur Eddington och de Sitter.

I sina memoarer skriver Harlow Shapley om Lundmarks gentlemannamässighet. Gentleman kanske han inte var till alla delar alltid, trots allt, men vi är stolta över vår guru och lundaprofessor som förenade så många "kulturer", den naturvetenskapliga, den humanistiska, den populärvetenskapliga, den religiösa.

Besök gärna vår Lundmark-sajt www.knutlundmark.se.

Sajten är ännu inte helt komplett. Nytt material dyker ständigt upp (senast brev av  Milton Humason, som ju Lundmark såg till blev hedersdoktor i Lund 1950). Förhoppningsvis ska sajten stå fixt och färdig under sommaren 2013.

Oort-molnet uträknat

Även astronomer följer Kajsa Wargs recept och tager vad man haver: En kraftfull dator, matar in en 100 000 masslösa partiklar, låter dem växelverka med fyra större planeter, solen, passerande stjärnor och gravitationen från Vintergatan under 4-5 miljarder år.

Resultat: Du får denna rapport om Oort-molnet och dess kometrikedom. Mycket spännande!

Onsala rymdobsis öppet på Mors dag

Det sprudlar av aktivitet på vårt radioastronomiska rymdobsis på Onsala. I morgon (26.5, "Mors dag") är det fritt fram för allmänheten - besökarna får uppleva både nya teleskop och de som varit med ett tag.

Helt nytt blir informationen om två nya 12-meter breda antenner, Onsalas tvillingteleskop, som kommer att dela läge med 25-metersteleskopet från 1963. Igång 2015!

Info om söndagens begivenheter och hur man tar sig dit finns här.

Ta med morsan vet jag och ge henne  en annorlunda Mors dags-present.

Otrolig närbild av Ringnebulosan

Det är inte länge sen vi skrev om den senaste utforskningen av Ringnebulosan, M57, och nu är det aktuellt igen - Hubble-teleskopet har tagit den "värsta" närbilden nånsin av nebulosan.

Bilden släpptes härom dan, och den överraskar kanske en och annan genom att den nu visar sig även i de centrala delarna vara fylld av kosmiskt stoff. KLICKA på bilden!

När astronomerna "slår ihop" ett antal upptagningar, t ex kombinerar bilder från HST med bilder från Large Binocular Telecope (2x8 meters speglar plus adaptiv optik), får vi detta spännande slutresultat (KLICKA!):

NASA:s pressrelease finns här.

Snällt ingrepp på Mars

När Mars-labbet Curiositys grävskopa är i farten på Mars, handlar det inte om stora ingrepp. Denna tvåbilds-animation visar hålet kallat Cumberland före och efter ingreppet - hålet är 1,6 centimeter i diameter.

"Utgrävningen" skedde 19 maj.

Läckra stjärnbilder

Denna läckra bild från en gammal stjärnkarta på Gemini/Tvillingarna och Cancer/Kräftan kommer från Peter Modie på IBL, Bildbyrån i Ljungbyhed.

Jag borde kunna vilken stjärnatlas bilden är ur, men just nu står det stilla i huvudet.

Någon?