Cassiopeiabloggen

Holsts Planeterna spelas i Dronningens By

Ett musikastronomiskt intermezzo och lyssnartips: 8 april framför Danmarks Radios Symfoniorkester, som enligt min mening är Nordens näst ledande filharmoniska ”big band” (norrmännen etta!),  Gustav Holsts maffiga astrologiskt inspirerade planetsvit, vilken – trots den geocentriska utgångspunkten – även vi astronomer/amatörer skarpt gillar.

Info om konserten här!

Gustav Holst (1874-1934)

Musiken skrev ju Holst under de första världskrigsåren, och han var vad jag förstår djupt horoskoptroende, en riktig ”addict”. Men uppenbarligen blev han less på sin svit och tyckte att den tog bort intresset från andra saker han skrivit. Idén att han skulle komplettera sviten med en Pluto-sats, när Pluto väl upptäckts, avspisades av tonsättaren.

Det är mycket märkligt att Holst aldrig verkar ha slagit upp en populärvetenskaplig bok och insett vilken chimär astrologin är.

Köpenhamnskonserten inleds med Carl Nielsens Pan og Syrinx samt Fredric Chopins pianokonsert nr 2. Pablo Heras-Casado dirigerar och Hüseyin Sermet är solist i pianokonserten. Som alltid direktsänder DR P2 torsdagskonserterna, och konserten bisseras i sin helhet fredagen 9 april i det nya konserthuset.

(G)astronomisk aberration

Kaeth har smakliga spistips

Är det nått som passar en utsvulten stjärnskådare , är det naturligtvis en nattamacka. En av mina matmödrar, Kaeth Gardestedt (ja, det var Kaeth som uppfann Kanelbullens dag 4 oktober)  tipsar om denna – förslagsvis kallad ”Tychos smørrebrød” – med rågbröd, salladsblad och en köttskiva.

- Skär päron, gurka och oliver i mindre bitar och lägg på köttet. Strö ev över lite solrosfröer. Rör ihop 0,5 tsk dijonsenap, 1 tsk pressad citronsaft, 1 tsk olja, 1 tsk vatten, lite salt och peppar. Droppa över pålägget. Toppa med en brödskiva. God dubbelmacka – passar lika bra på natten som lunchen,

Ännu ett mattips: ”Professor Stjärnkvists nattamacka”  kan till det yttre påminna om veterinärens dito, men det är i så fall en klar missuppfattning. På ett par evidenta punkter handlar det rentav om gastronomisk aberration, det skiljer svarta hål mellan anrättningarna. Fråga smaklökarna!

Alltså 1 skiva rågbröd, smör/margarin, dela ovansidan mellan 1 skiva saltkött och leverpastej, sky, ett par ringar gul lök, krasse PLUS lite finklippt citrongräs.

Lättöl till, t ex. Och om  man vill  en liten nubbe typ Köldknäppen eller en okryddad med essensen från Malmöklassikern – Saturnus! Fattas bara.

I  förra bloggen  kom vi in på Edwin Hubble som boxare, och här  är på mångas begäran – i alla fall min egen – grundreceptet på ”Boxar´n Hubbles råbiff”:

Populär på Mt Palomar?

En skiva rågbröd, på den en dryg centimeter tjock finskrapad råbiff, ovanpå 1 rå äggula, matskedar med råge av kapris, finhackad lök och finhackad rödbeta. Pudra med svartpeppar. Till detta en amerikansk superpatriotisk öl, naturligtvis, men en öl som inte får ta över smaken. Grundtipset är därför Budweisser, för den ölen är precis lagom utspädd intill vattnig.

Obs! Obs! Allt detta ska intas EFTER de visuella observationerna. Behöver jag älta hur många magnituders fel det kan bli om man som variabelobservatör  synar SUMa eller TUMa med alkoholderivat i kroppen?

ISS över månen

I förra bloggen  skrev jag ju att ISS, Internationella rymdstationen, numera ses bra även på dagtid, vilket föranlett följande tips:

Att på Youtube finns ett par rutor där flyhänta amatörastronomer livefilmat  ISS som snabbpilar över månytan och solskivan. Kolla t ex här!

Populäraste observatoriet i världen?

Under jakten på  annorlunda rymdprylar var det ofrånkomligt att jag skulle landa i butiken på Griffith Observatory på Mount Hollywood i Los Angeles, vars planetarium jag var inne om en runda i mitten av 70-talet. På platsen utanför spelades ett par dramatiska scener in med James Dean i kultfilmen Rebel without a cause, bl a ett knivslagsmål. Ung rebell, som filmen hette hos oss,  blev en klassiker, och det hedrar observatoriet i LA att platsen  här markeras med en byst av den legendomspunne skådespelaren (som dog i en bilkrasch bara 24 år gammal).

På Griffith Observatory har mängder av andra actionfilmer och tv-serier spelats in, ja, till och med tecknade mästerverket  The Simpsons hade observatoriet som modell för  Springfields eget observatorium. Bart upptäckte ju en komet som närmade sig stan, och invånarna i Springfield blev så uppbragta att de ville bränna ner observatoriet — detta för att slippa vara med om liknande händelser i framtiden.

Se detta som ett tips för hur vi ska agera när dåliga nyheter når oss från rymden nästa gång!

Astronomer utan gränser

Kan läkarna, kan astronomerna. Det finns faktiskt en international i dag med namnet Astronomers without borders, som är värd en applåd. Målet borde inte vara sååå himlastormande: Att vanligt astronominyfiket folk över alla sorters lands-och kulturgränser förenas i det astronomiska intresset, att skapa goodwill och vänskapliga relationer på det handfasta och  jordnära planet. Förhoppningsvis så långt borta från alla hycklande politikerdeklarationer som möjligt. ”One people,  one sky.”

En del aktörer saknar jag förstås. Det är bara att titta på länderlistan över ”National coordinators”, men startskottet har i alla händelser gått och detta initiativ kan ju blir hur bra och hur angeläget som helst.

ASTB:s egen hr ordförande Peter Linde sitter med som gränslös  svensk.

April 2010 har förresten  utropats av organisationen som GAM, Global Astronomy Month – lagom till 1-årsjubileet av det sällsynt framgångsrika projektet med ”100 timmar astronomi” i april 2009.

”Kometen” Ortmark i farten

PS till Springfield ovan: Året var 1986. Halleys komet var på gång. I Aktuellt satt ett av de berömda O:na, Åke Ortmark, som ankare, och Ortmark presenterade nyheten så här:

- Kometen Halley närmar sig Sverige!

Jag vill inte påstå att jag spillde ut min kvällskopp med te, men nog hajade jag till över den nationella ”vinkeln”.

Fler exempel på massmediala snedtändningar? Du vet adressen!

Skicka artikeln som PDF till

Nostalgiska hörnan: Ännu mer om Moore!

Först en ursäkt. Nedanstående är INTE  reklam för piprökning, även om det kan se ut så. Jag hade inte ens börjat röka, varken pipa eller annat,  vid denna tid, den lasten kom senare. Och lades av. Borkum Riff i tacksamt minne bevarat.

Således: Det fanns en tid då ”unga Skåne” förpestade tillvaron för proffs och amatörer i vår kära vetenskap. Fråga äldre astronomer i Lund! Runt 1960 var det Patrick Moores tur att ta emot en tvåmannadelegation från Malmö, Sweden, och det blev en sällsynt trevlig bekantskap för yours truly och kompisen Carsten Nilsson (Carsten, gammal MARS-ordförande, mediautbildare numera, han sitter  med i Populär Astronomis redaktionsråd i dag).

Patrick Moore, med pipa, vid sin reflektor

Patrick bjöd generöst på sig själv, han bodde då som nu söder om London och  hans gamla mamma levde fortfarande och visade sig vara en riktig krutgumma.  Vänskapsband knöts, vilket sen ynglade av sig i det stolta men innan internet omöjliga  projektet IUAA (International Union of Amateur Astronomers) – IUAA som ju faktiskt höll sin andra kongress här i Malmö, 1972. Med Peter Linde som IUAA:s generalsekreterare.

Patrick - med pipa! - i sitt arbetsrum.

Ska någon hedras för det är det mannen som gett oss massor av populära astronomiböcker och, naturligtvis, det i alla avseenden inspirerande och historiska tv-programmet på BBC, The Sky at Night. Att svensk ”public service”-tv aldrig fattat vinken!?! The Sky at Night har sänts varje månad sen 1957, ett världsrekord i sig.

Patrick Moore lockades  på den  tid, då yrkesastronomerna inte var överdrivet intresserade, att hålla ett öga på våra planeter och inte minst vår egen drabant,  månen, vars gränstrakter mellan fram- och  baksida han var med om att kartlägga. Vilket Nasa noterade.

Carsten Nilsson med Patrick. Och pipor.

Patrick Moore har även hunnit skriva av sig en klart läsvärd självbiografi i vilken han berättar om okända privata sidor av sitt liv, t ex hur han fortfarande som gammal RAF-hjälte (han var navigatör på bombplan under kriget) sörjer förlusten av sin kärlek som omkom i London under tyskarnas terrorbombningar. Det satte djupa spår och vi erinrar oss en replik ur ett samtal om ”då” och ”nu”:

Yours truly utan pipa och Carsten med pipa, version 1960...

- Jag har bara varit i Tyskland en gång. Det var den gången vi bombade Hamburg!

Ovanstående resa till England kring 1960 tog förresten även Nilsson & Johansson en minnesrik dag  till Jodrell Bank och även ett besök hos radioastronomen, den synnerligen ämable professorn  Martin Ryle vid Cambridge University – just det, den sedermera berömde  Ryle som fick delat Nobelpris i fysik 1974 .

Bildkvartetten ovan är  ur  Carsten Nilssons privata arkiv och sista bilden togs av P Moore himself.

Boxar´n Hubble

Legenden Edwin Hubble (1889-1953) var säkert inte lätt att ha att göra med, och det bråkades ju en hel del mellan honom och Knut Lundmark – den senare anklagades helt felaktigt för att ha stulit Hubbles galaxklassifikation. Jag vet inte om Hubble nånsin bad om ursäkt för sina phula påhopp, det borde han i alla händelser ha gjort.

Edwin Hubble tål fortfarande att läsas om och på. Hans bok The Realm of the Nebulae från 1936 är fortfarande läsvärd, en klassiker, och om honom har ett par rätt objektiva framställningar skrivits, bl a biografin Edwin Hubble: Mariner of the Nebulae, författad av idé- och vetenskapshistorikern Gale E Christianson. Det är bitvis en elak betraktelse, makarna Hubble sägs ha varit offer för lätt rasistiska fördomar t ex, och så får vi veta att Hubble var en duktig idrottare i studentåren – både basketbollspelare, friidrottare och amatörboxare. Hubble gick i tungvikt och rykten – jag upprepar: rykten! -  påstår att han erbjöds bli proffsboxare så att han kunde möta den då regerande världsmästaren Jack Johnson. Mera rimligt verkar vara att han i alla fall  ställde upp i en uppvisningsmatch i Oxford mot franske toppboxaren Georges Carpentier, men det är bara en sak som saknas – BILDBEVIS!

Kuggfråga: Var ligger Hubble begraven? Svaret är att det vet ingen, för den hemligheten tog hans änka, Grace Hubble, med sig i sin grav.

Hört på obsis

Hur många astronomer behövs det för att byta en söndrig lampa?

Noll, för astronomer gillar  att det är  mörkt.

ISS sedd på dagtid

Vi har inte bara vädret, vi har också geografin emot oss, men från  andra ställen på  jorden rapporteras om att ISS,  Internationella Rymdstationen, har kunnat iakttas på dagtid en längre tid när solen stått rimligt lågt och passagerna skett högt. I takt med  att rymdstationen blir allmera komplett, lyser den också alltmer upp.

Vid flera tillfällen har ISS fotats när stationen snabbpilat över både månen och solskivan, men det är en annan sak.

Det finns flera sajter för att kolla ISS-passager på, t ex denna på ESA.

Vintergats-tips

Glöm inte bort Robert Cummings tips om ESO:s förnämliga panoramabild, som har flera pedagogiska poänger, t ex fliken med stjärnbilderna inlagda i vintergatsplanet (klicka ovan).

Klicka här för att komma till den fantastiska ”gigagalaxen”:

Vintergatsbilden

Astro-tv just nu

En hel del matnyttigt för oss serveras med jämna mellanrum i tv – i mitt kabelutbud ingår  t ex Kunskapskanalen, Discovery och National Geographic, och även om jag är trött till förbannelse på den amerikanska dominansen i utbudet så ”tager man hvad man får”. Så enkelt är det ju.

Klassiska National Geographic gör mig sällan besviken. Nu på söndag eftermiddag 28.2 är det väldigt mycket astronomi på programmet, och fram i början av mars  synas fenomen som ”antika astronauter”, 2012-syndromet och annat som ligger i gränstrakterna mellan spekulation och vetenskap. Programtablån för svenska National Geographic är alltid värd att surfa in på.

Problemet med alla  astronomiprogram är att de väldigt snabbt blir dated, och därför är ett bra tips att alltid hänga på i bloggosfären och, naturligtvis, ta del av Bengt Rosengrens astronomiska nyheter på våra ASTB-möten.

Skicka artikeln som PDF till