Nr 126 2017

14 december, 2017

Intensiv debatt om 2017 U1 aka 1I/ʻOumuamua.

Surfa ner till förra W-bloggen för att läsa vad vår svenske kometforskare Hans Rickman har för synpunkter på  den  i höst upptäckta interstellära gästen  2017 U1 aka 1I/ʻOumuamua. Komet eller asteroid eller nått "mitt emellan"? Gammalt eller ungt? Hur har den avlånga formen uppstått? Ytfärgens betydelse – organiskt material eller någonting annat?

Rapporter rasar in. Ett exempel finns här, som erinrar om himlakroppens krångliga väg till oss. En dagsfärsk uppsats lyfter fram objektets sannolika ursprung i ett binärt stjärnsystem. Astronomerna har fullt upp att göra!

"Alternativa fakta"-spekulationer utpekar himlakroppen som ett interstellärt rymdskepp vars motor gått itu…

Det enda forskarna är helt överens om är objektets interstellära ursprung, vilket är spännande nog.

Path-of-Oumuamua

Bildkälla:
Brooks Bays / SOEST Publication Services / Univ. of Hawaii

Julig ESO-bild från stjärnkrubban Sharpless 29

Kameran OmegaCAM på ESO:s kartläggningsteleskop VST har fångat en juligt glittrande bild av stjärnbarnkammaren med namnet Sharpless 29. I denna gigantiska bild syns många astronomiska fenomen, bland dem moln av stoft och gas som reflekterar, absorberar, och släpper ut ljuset från unga, heta stjärnor inuti nebulosan.

Området på himlen som syns i bilden ingår i Sharplesskatalogen över så kallade H II-områden, interstellära moln av joniserad gas där många nya stjärnor håller på att bildas. Området är även känt under beteckningen Sh 2-29.

Sharpless 29 ligger cirka 5500 ljusår bort i stjärnbilden Skytten, granne till den större Lagunnebulosan.

Stellar Nursery Blooms into View

Kameran OmegaCAM på ESO:s kartläggningsteleskop VST har fångat denna glittrande bild av stjärnbarnkammaren med namnet Sharpless 29. I denna gigantiska bild syns många astronomiska fenomen, bland dem moln av stoft och gas som reflekterar, absorberar, och släpper ut ljuset från unga, heta stjärnor inuti nebulosan. Bildkälla: ESO/M. Kornmesser

För astronomer erbjuder den händelserika miljön i Sharpless 29 ett smörgåsbord av fysiska egenskaper att studera. Här triggas bildandet av nya stjärnor, som i sin tur påverkar stoftet och gasen, allt medan magnetfält stör processen; allt detta kan alla observeras och undersökas i detta område.

Hela det matiga ESO-messet återfinns här.

Geminiderna på radiobandet

Vädret har inte varit bra för att spana in Geminiderna från den sydsvenska horisonten, men trösten är den alltid lika spännande avlyssningen över radiobandet. Som här:

http://www.livemeteors.com/

När du hör ett ubåtspling, så är det sannolikt en geminid.

Julklapp till ISS-astronauterna

Lars Olefeldt har snappat upp den alternativa julklappen för astronauterna ombord på internationella rymdstationen ISS: Att det får se senaste Star Wars-filmen ombord.

Bankettalet på Nobelfesten

Med lite distans till årets nobelpris i fysik, så tycker jag våra tre fysikpristagare skötte sig väldigt, väldigt  bra i Stockholm. Här kan ni njuta av bankettalet från Barney Weiss i repris.

Weiss talade ju om en cartoon i tidskriften The New Yorker. Här är den:

cncartoons

Trappist-II á la Stefan Agnani

Vår egen astronomiske ASTB-glasskulptör, konstnären Stefan Agnani har inte kunnat låta bli: Han gav sig "utan tillstånd" på exoplaneterna runt Trappist II,  de är inte på kartan ännu,  och de sju planeterna har nu fått detta utseende:

trappist-II

Mittplanetern är förstås en utmaning. Har modellen varit en gammal baseboll, en slungboll eller en bowlingväska från farfarsfars tid?

Trumps månmission

USA:s planer på nya månbesök har uppmärksammats av vår astropedagog Peter Hemborg, och vi tipsar i vår tur om NASA:s pressrelis.

Sker månlandningen i denna krater, månne?

Trump-Crater-2

Två tomtar bakom podden

Peter Linde, drivkraften bakom vår nya poddsatsning, påpekar att den numera finns omtalad på astb.se-sajten, varifrån man lätt och geschwint klickar in till premiärprogrammet om gravitationsvågor.

0400089e79bd6381300e257724761d30di9X56AAT

ulfr-pl2

Jakten på julklapp till "mattes" vänner

Tack till idrottskompisen Per Hällström, som fb-tipsat om en lämplig julklapp till mattevännerna på bloggen:

kids-merry-christmas-math-formula-t-shirt-math-nerd-gifts-8-red

Nr 125 2017

10 december, 2017

Nobeldagens glada extranyhet:

Cassiopeiapodden är här!

Söndagens poddnyhet: I dag 10.12 är det Nobeldagen och vi inom Tycho Brahe-sällskapet passar på att starta vårt eget nya sociala media-projekt:

Vår egen Cassiopeiapodd, vars premiäravsnitt på en kvart påpassligt nog handlar om  gravitationsvågorna. Ordf Peter Linde och övertecknad samtalar. Välkommen att lyssna och ta del!

download

Det ska understrykas att detta är ett första försök, en skiss, ett utkast, formen är inte slutgiltig och vi tar tacksamt emot ros och ris och konstruktiva förslag till förbättringar. Jag har denna mailadress: ulf.r.johansson@telia.com

Cassiopeiapodden kommer att dyka upp med ojämna mellanrum.

Hans Rickman summerar vårt vetande:

Publicerar mäktig bok om kometernas natur

Tack till Lennart Hultqvist, som tipsat om följande: Att vår tidigare Uppsalaastronom, prof em Hans Rickman fick ett erbjudande han inte kunde säga nej till – att skriva en mäktig volym, ett magnum opus, om sin och andras kometforskning:51u1wANw5nL._SX337_BO1,204,203,200_

Bokens innehåll presenteras så här på förlagets webb http://www.worldscientific.com/worldscibooks/10.1142/10505:

"Since several decades, comets have been considered as key witnesses of solar system formation. Their nature has been explored using the modern arsenal of Earth- and space-based observations, and they hold a central place as dynamical arbiters of the planetary system in the new paradigm of solar system evolution known as the Nice Model. Thus, they have the potential to test the various ideas, using the detailed data recently gathered by the ESA/Rosetta mission. This requires an understanding of their origin and evolution, which form the subject of the present book. All the relevant issues are covered, describing both the background and the current frontiers of research."

Målgruppen är  "university students and researchers interested in astrophysics".

På webben får vi även tillgång till bokens inledande kapitel,  som summerar problematiken kring himlakropparna, bl a de inbyggda felkällor (bias) som varje slumpmässig eller systematisk kometjakt innebär.

Om sin kometkarriär mailar Hans Rickman så här – tack för det:

- Jag var inte alls särskilt intresserad av kometer förrän jag skulle doktorera i Saltsjöbaden och togs om hand av Lars-Olof Lodén. Han tyckte jag kunde göra något som handlade om solsystemet och rådde mig att kontakta Hannes Alfvén, vilket jag gjorde. Jag gick på hans föreläsningar och fick rådet att studera kometinfångning.
- Sagt och gjort, det blev en avhandling om detta ämne, som jag försvarade i Saltis i maj 1977. Under tiden hade jag blivit riktigt intresserad av kometer – lyckligtvis får man väl säga!
- Boken blev inbjuden att skriva strax efter min pensionering. Jag blev väldigt glad och känner mig hedrad, så jag tackade ja direkt. Jag väntar på reaktionerna förstås och är lite orolig, men vi får se.
 
HansRickman_2017
 
Porträtt av författaren.
 
Hans Rickman har en spännande alternativ syn på nyss upptäckta extremt avlånga interstellära gästen 2017 U1 aka 1I/ʻOumuamua.
Efter att ha sett vad kollegerna Karen Meechs m fl  och Dave Jewitt i ApJ kommit fram till, är Rickmans bild denna:

- Det finns några saker jag reflekterade över, och Dave håller med mig. Om man ser på solsystemets utveckling, som man tror att den har tett sig, så har “vi” kastat ut nästan uteslutande kometer (i stället för asteroider) till den interstellära rymden. Ifall alla solsystem har gjort samma sak, skulle jag kunna satsa hela min förmögenhet på att U1 är en komet, dvs isig trots att ytan inte består av is. 

esoobservati

Rymdkonstnärens uppfattning av den märklige gästen. Bildkälla: ESO/M. Kornmesser

- Orsaken torde vara att den kosmiska strålningen i upp till miljarder år har skapat en “skorpa” som inte kan sublimera ovanför den ursprungliga isen. Vad varken jag eller Dave förstår är hur de nya kometerna
från Oorts moln, som har samma historia av kosmisk strålning, kan sublimera
långt bort på vägen mot solen medan U1 verkar ha undgått det totalt även
nära sitt perihelium. Vi får fortsätta fundera och hoppas att någon även
fortsätter observera!

Hans Rickman är en av våra främsta nutidsastronomer, det behöver jag inte påpeka. Han är, om jag räknat rätt,  författare/medförfattare till drygt 400 forskningspapers, har varit generalsekreterare i IAU och sitter i Kungl Vetenskapsakademiens astronomiska klass. Han är även knuten till universitetet i Warszawa.

Nr 124 2017

7 december, 2017

Amatörastronomer i ASTB-ledet:

Anders är en av de våra

Anders Larsson är en mina close friends, läkare till professionen, vi är  grannar men också med i Gammel Danskens Vänner GDV och bestämmer vilka krogar i Köpenhamn/Skåne som ska få hedersutmärkelsen Årets Pölse och vilka persponer som ska belönas för sina insatser för samarbetet över Öresund.

Sedan ett stycke tid tillbaka är Anders entusiastisk amatörastronom och naturligtvis medlem i ASTB. Han har skaffat sig ett bra teleskop och har redan samlat på sig en hel del matnyttig litteratur, vilket möjliggör god guidning på stjärnhimmeln. Hit hör Per Ahlins Astronomisk Kalender 2018, som är ett måste, mindre så Den svenska almanackan,  som inte ens jag själv anser längre vara "oumbärlig".

IMG_0198

Stilstudie av doktorn. Foto: W-bloggen

Till den nödvändiga årliga årsböckerna i Anders astrobibliotek hör bidragen från de brittiska förlagen Collins och Philips.

En mycket attraktiv stjärnatlas i Anders bibliotek är Sky & Telescope´s Pocket Sky Atlas (fast man måste ha stora  "pockets" för att få plats med den ), som går ett stycke ned i stjärnmagnituderna. Likaså är Norton´s Star Atlas väl genomtummad.

Anders  är hemmastadd i datans Stellarium, och när han nyligen fick ett ex av senaste Telescopium i sin hand, var han extra glad för bilagan i form av dess översiktliga årskalender för 2018.

Anders kompletterar efter hand sitt bibliotek med gammalt och nytt. Nyligen köpte han Knut Lundmarks Nya himlar på nätet, och ett optiskt hjälpmedel han jagar är en lågförstorande kikare som täcker stora delar av himlavalvet. Inga 7×50 utan bättre  grejor med vidare vyer  än så. Finns de i sinnevärlden?

IMG_0240

En kvartett årsböcker med olika "specifik vikt"

IMG_0241-1

Förnämligt kartverk

När man samspråkar med Anders får man finna sig i kluriga frågor, som inte alltid går att besvara på direkten. Han fick mig härom dan att börja rota efter info om svarta hål i Vintergatan andra än det stora supermassiva i Vintergatans mitt. Vi får se vad vi hittar fram till  – W-bloggen ska gräva och ge besked.

IMG_0243

Ett bokverk som håller några år till med sina månadsöversikter

Vad får Malmö universitet för betydelse för oss?

Om några veckor uppgraderas Malmö högskola till universitet. Vi inväntar spännande tider även för oss inom ASTB/TBO-communityn, som ju redan har ett hyggligt bra samarbete med högskolan på den pedagogiska sidan.

Behöver inte varje universitet ett observatorium?

24301241_10154851948611540_3634827068278229545_n

45 år sen Apollo 17

Det har gått snart ett halvt sekel sedan en människa landsattes senast  på månytan, Apollo 17 satte den bortre parentesen för amerikanernas ambitioner den gången.

Lars Olefeldt tipsar om en bra sajt om Apollo 17:s mission med mängder av nytt material:

http://apollo17.org

Ny rekordhållare bland de supermassiva svarta hålen

Det mest massiva och avlägsna supermassiva svarta hålet hittills  har identifierats av Carnegie-astronomerna: Hålet ligger i en ljusstark kvasar och ljuset började sändas ut bara 690 miljoner år efter Big Bang.

Massan uppskattas till 800 miljoner ggr solens massa.

Det är en synnerligen spännande upptäckt, för vi vi befinner oss i återjoniseringsfasen av universum där det dessutom förekommer rikligt med neutralt väte i kvasarens omgivning. Allt detta väte från universums ogenomskinliga fas har ännu inte hunnit klumpas ihop genom gravitationen till lysande himlakroppar.

history-quasar-700x467

Pedagogisk ill som söker visa den solitära kvasaren mitt i återjoniseringsområdet. Tidspilen, extremt sammanpressad,  löper diagonalt nere fr v (vår nutid) upp t h. Längsts uppe t h den fläckiga mikrovågsbakgrunden. Bildkälla:Robin Dienel/Carnegie Institution for Science.

Observationerna har skett med hjälp av de bägge Magellan-teleskopen i Chile plus en rad andra fantastiska instrument.

20-80 liknande supermassiva svarta hål tros finnas  utspridda över himlavalvet.

Hur många bruna dvärgar finns det i Vintergatan?

Svaret på rubrikens fråga återfinns här på ESO:s blogg.

Ett brev betyder så mycket…

På astronet.se-sajten berättar signaturen Katarina H  att hennes man varit på loppis och kommit över ett antal Cassiopeia-årsböcker.  Ur en av böckerna föll detta brev ur. Lägg märke till den koncilianta tonen till en ny medlem från vår dåvarande skattmästare Knut Wiberg.

file