Hoppa till innehåll

Nr 110 2011

  • av

W-bloggsrapport från ASTB:s vice ordf Anders Nyholm:

Några astronomiska intryck från södra England

Anders Nyholm gjorde ett tappert försök att träffa Patrick Moore nyligen. HELA storyn har du här:

För en tid sedan, 15-19 april, besökte jag London i några behagliga ärenden med bäring på astronomi och rymdfart. Huvudmålet för resan var att hälsa på hemma hos astronominestorn Patrick Moore i byn Selsey på sydkusten, men också att besöka Science Museum och att se världspremiären på en ny pjäs om den sovjetiske raketkonstruktören Sergej Koroljov.

Jag har brevväxlat med Patrick Moore sedan 2009, bland annat om astronomi och musik – han är amatörtonsättare och spelar xylofon, eller snarare: spelade xylofon. Vacklande hälsa har tyvärr gjort musicerandet, liksom observerandet, omöjligt för honom. I år är han 88 år gammal. Han frågade brevledes om Braheminnena på Ven, och jag skickade honom några nytagna fotografier av dem. I höstas bjöd han mig och Ulf R Johansson hem till sig; strax efter nyår bestämde vi tiden till veckan före påsk. Tyvärr hade Ulf R inte möjlighet att resa denna gång, men han har å andra sidan träffat Patrick förut.

En sidan av Patrick Moores enkla käll med Sky at Night-dekal på dörren. Foto: Anders Nyholm

Redan när jag kom till London, på eftermiddagen 15 april, så ringde jag Patrick från en telefonkiosk. En klassisk, röd sådan (sällsynt nog
INTE tapetserad på insidan med reklamblad för “massage” och “eskort”) utanför Hyde Park. Jag fick höra Patricks telefonsvarare, och lämnade ett meddelande om att jag kommit till London.

Under helgen, 16-17 april, avnjöt jag London och mina övriga attraktioner i ett strålande väder, under det att jag dag för dag ringde Patrick. Varje gång fick jag höra telefonsvararen, varje gång talade jag in ett nytt meddelande.

Patrick laddar upp i tv-studion! Foto: BBC

Måndag morgon, 18 april, stapplade jag ur sängen på mitt vandrarhem vid Earls Court redan kl 05. Vid 07.17 rullade jag ut från Victoria Station på ett tåg mot Chichester, den stad som ligger närmast Patricks by Selsey. Tåget stannade vid ett tjugotal stationer, och tog således ca 1h 45m för de ungefär tio milen ut till sydkusten. Att resa sakta gör dock ingen skada när man rullar genom grönt, sydengelskt landskap i morgonsol. Jag kom fram till Chichester, som är ett biskopssäte med en ljuvlig gotisk domkyrka, och gjorde ett sista försök att ringa Patrick – telefonsvarare igen!

Därefter klev jag på Selseybussen för att åka den sista milen. Selsey är en ganska stor by, men det lyckades mig att kliva av nära West Street, Patricks gata. Gående ned för gatan, idyllisk med sina små hus, och förbi en krök, så fick jag plötsligt syn på det stora, vita huset – “Farthings” – där Patrick bor. Jag kände igen huset från fotografier, och när jag gått uppfarten fram till dörren så möttes jag av en affisch med texten “The Sky at Night 700”. Så många avsnitt firade nämligen Patricks
populära astronomiprogram i BBC nyligen.

Jag ringde på och väntade, samtidigt som jag tittade in i huset genom fönstret i dörren. Ingen öppnade, så jag gick ut på gatan igen och frågade en granne som gick förbi om Patrick. Hon sade att hon inte kände honom så väl, men att han inte synts till på några dagar. Hon berättade också att Patrick av hälsoskäl har så gott som ständig hemtjänst.
Jag kom att tillbringa sju timmar i Selsey, mest på promenad vid havet. En gång i timmen gick jag förbi Farthings och ringde på, men ingen öppnade. Jag åt en Shepherd’s Pie och beundrade byns vindmölla, men Patrick träffade jag inte –  jag lämnade dock en brevlapp och mina presenter, några Venbilder och en skiva med bl.a. Per Grundströms marsch Kometen, i hans brevinkast.

Vindflöjeln på Patrick Moores hus - "du är som din vindflöjel..." Foto. Anders Nyholm

Visst blev jag besviken, men sådant får man vara beredd på när man åker långt för att hälsa på äldre herrar.

Bild från föreställningen. Foto: Royal Shakespeare Company

Teaterpremiären på Hampstead Theatre var för övrigt utmärkt. Dramatikern Rona Munros nya pjäs Little Eagles skildrar, med Sergej Koroljov som huvudperson, det sovjetiska rymdprogrammets pionjärår på ett mycket levande och mänskligt sätt:

Här fanns en intill besatthet målmedveten Koroljov, en vodkaglad och bullrig Chrusjtjov, Gagarin och hans kollegor (det är de som kallas för “små örnar” av Koroljov) och en rad andra konturskarpa rollfigurer.

Pjäsen spelades utan ridå, med enkel rekvisita och varade 3 timmar, förutom paus. Man spelar till 7 maj, och om ni hinner till London innan dess så rekommenderas pjäsen mycket varmt.

Den tillfälliga utställningen Cosmos and culture på Science Museum pågår till 30 december, och är väldigt sevärd.

I tre väl tilltagna montrar visas en mängd dyrbara föremål med anknytning till vetenskapliga, konstnärliga och samhälleliga sidor av astronomin – från teleskop av William Herschel via månkartor i manuskript från 1600-talet till Stephen Hawkings talsyntesapparat.
Sedan man gått förundrad och koncentrerad, timme efter timme i torr luft, och glömt dricka och äta, så kommer den välkända museihuvudvärken som ett kvitto på utställningarnas sevärdhet.

Kuratorn Alison Boyle vid montern med bl a Tycho Brahe-material. Foto från http://www.culture24.org.uk

I den permanenta utställningen hade man haft fräckheten att flytta Apollo 10-kapseln sedan jag var på museet förra gången, 1998. Men det är lätt att förlåta.

For Queen and Country?

Nej, för Cassiopeiabloggen i London!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.