Allmänt anrop:
Iransk raket brinner upp i atmosfären ovan Lund i morgon?
Från Björn Gimle, vår satellitobservatör och ASTB-föredragshållare, kommer via Peter Linde dagens larmrapport:
Att den iranska raketen Safir, som sände upp satelliten Radas 1 för två veckor sen, kan komma att störta i atmosfären över Lund med omnejder i morgon bitti, vid 04.13-tiden.
– Om den störtar inom ca 15 min från 03:55 bör den synas som en långsam eller flera långsamma meteorer glödande på under 100 km höjd, trots soluppgången, berättar Björn i ett mail.
Raketen heter Safir och nanosatelliten på 15 kg, som enligt israeliska källor (vi kan lita på dem!), i sig är ofarlig sysslar med bildanalys och har en upplösning på jordytan på ca 150 m.
Men raketen?
På databasen CalSky kallas raketen “Object 2011-025B”, dess bana sjunker hela tiden och den bumsar runt i sin bana. Relevant info finns här:
Att beräkningarna år svåra att genomföra förstås av andra sajter, där raketsteget till Safir förutsätts ha ett liv även efter 2 juli:
http://astronomy.activeboard.com/t43501555/safir-rocket-body-re-entry/
Vi får se vem som får rätt. Morgonpigga lundensare eller sena nattvandrare uppmanas härmed ha ögonen på skaft!
Sker inträdet på 10 mils höjd över Skåne, lär fenomenet kunna ses över halva norra Europa. Så någon kommungräns känns iranierna inte vid.
Tanken väcks dock – hur kul är det när oberäkneliga länder skickar upp prylar, som med hjälp av Isaac Newton måste komma ner igen? Förhoppningsvis brinner skiten upp eller träffar nån iransk ambassadbyggnad. Jag kommer ihåg när en av sovjetryssarnas Kosmos-satelliter skulle komma dansande ner och en krisstab här hemma sattes att följa dramatiken i ett 1700-talshus utanför Haga-terminalen i Stockholm. Betalade nånsin ryssarna för allt besvär de orsakade?
Fågel eller fisk?
Det är aldrig roligt att få sina gurusar ifrågasatta. Jag har inga illusioner längre – inte ens några desillusioner!!! – men har nog inte riktigt förstått vad den amerikanske astronomen, månforskaren Robert Jastrow (t v) egentligen stod för inom det politiska spektrumet, men nu har en idé- och vetenskapshistoriker synat honom och ett antal kolleger till honom som låg bakom stiftandet av tankesmedjan The George C Marshall Institute.
Denna tankesmedja är en av det konservativa USA:s bålverk mot diverse avarter inom den allmänna debatten och forskningen: Här tros inte på tobakens farlighet eller på sura regn eller på att människan bidrar till klimatförsämringen på jorden typ växthuseffekter m m. Jastrow slogs glatt för Ronald Reagans Star Wars-koncept, som ju aldrig behövdes – Sovjet var dödsdömt och brakade ihop under sin egen dödbakade sufflélätta tyngd.
Jastrow levde 1925-2008 och skrev flera populärvetenskapliga böcker. Nån dold agenda tror jag ju inte han hade, men hans bok God and the astronomers ska nu läsas om med nya glasögon.
Vetenskapen korrigerar sig själv?
Carl Zimmer är en vetenskapsjournalist jag gärna läser, nu senast i NYT/IHT (29.6.2011) där han synat varför forskare gärna kritiserar varandra men inte har tid/ork/vilja att återupprepa de försök som de kritiserar. Typfallet utgörs av NASA-mikrobiologen Felisa Wolfe-Simon och hennes teams sensationella upptäckt i vintras att arsenik kan ersätta fosfor i RNA/DNA:s uppbyggnad, vilket drastiskt skulle öka variationsmöjligheterna vad gäller utomjordiskt liv.
Den glunkades kritik redan från början (W-bloggen nr 221/2010), och i Science, tidskriften där rapporten publicerades, dök plötsligt nyligen upp åtta kritiker av rapporten. Men ingen av kritikerna har själva genomfört några egna kontrollförsök, och detta flera skäl. De prioriterar sin egen forskning, de har studenter att ta hand om, de jagar pengar, de finner det meningslöst att ge sig in på något som de inte tror håller etc etc.
Den enda som tydligen tänker göra om åtminstone några av de mest basala försöken är mikrobiologen Rosie Redfield vid Univerity of British Columbia, som definitivt inte tror på den sensationella NASA-upptäckten.
Så tills vidare gäller den ursprungliga Science-artikeln!
Zimmer citerar Carl Sagan, som en gång sa att vetenskap är en självkorrigerande process när en hypotes visar sig vara fel. Ja, det kanske var så förr i den bästa av forskarvärldar – jag tänker t ex på Knut Lundmarks mödosamma ommätningar av Adrian van Maanens plåtar av M33 som den senare menade visade på rörelser i M33-spiralen. Lundmark kunde så småningom bevisa motsatsen. Rörelserna fanns inte, och galaxforskningen stod i stort sett still under den prövande mellantiden.
PS.
“Arsenik-teamets” ursprungliga artikel om den mystiska mikroben GFAJ-1 finns i sin helhet numera på Science Magazines hemsida:
http://www.sciencemag.org/content/332/6034/1163.full
Anders på Ven
Vår ASTB-vice Anders Nyholm sköter guidningen vid Tycho Brahe-minnena, Ven, följande dagar i juli:
1, 2, 3, 6, 7, 9, 11, 12, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 24, 25, 26, 27, 29, 31
Missa inte en kompetent ledd rundvandring!
Göteborg hälsar välkommen
Info om Astronomdagarna finns på Chalmers-sajten:
http://www.chalmers.se/rss/oso-sv/astronomdagarna-2011
