Nr 35 2012

Strindbergs astronomi i dagens Kvällsposten

August Strindbergs astronomiska utblickar och infall uppmärksammas titt som tätt av W-bloggsredaktören i diverse sammanhang: i föredrag (närmast 11 april 2012 på högskolan i Kristianstad), i Strindbergssällskapets årsbok Strinbergiana senast – och i dag på kultursidan, Kvällsposten. Ett verkligt flott uppslag signerat KvP:s nye kulturchef Christel Persson.

Om inte för den lysande textens skull, så kolla gärna in den nytagna bilden av Expressens fotograf Kristoffer Wikström på Strindbergs teleskop, inköpt av författaren i augusti1909. Teleskopet tronar fortfarande på Strindbergmuseet i Blå tornet, Drottningsgatan 85, Stockholm.

I ett brev till vännen – astronomen och fysikern – Vilhelm Carlheim-Gyllensköld skriver han: ”Nu har jag en tub 150 ggr, med lantmätarstativ,skruv o.d.”

Under hela det första årtiondet av 1900-talet fascinerades Strindberg av fenomenen på  stjärnhimlen – inte minst Nova Persei 1901 – och hade en i högsta grad oortodox syn på de celesta tingen. Bevisat inte minst av Ockulta dagboken, som utkommer 2 maj i år i Nationalupplagan av Strindbergs samlade "värkar".

Det ska bli mycket spännande att se Ett drömspel på Malmö-Intiman om några veckor (premiär 17 mars). Hur hanterar en regissör i dag som Kjersti Horn Indras dotter och hennes entré på jorden, som i Strindbergs text sker närmast med hjälp av ett "ufo"?

Mer kultur på Tycho Brahe-obsis

Vi blev lite tända av den trevliga litteraturkvällen på TB-obsis i december i våra nya lokaler och går nu vidare i "crossover"-tänket:

► Inför och under kommande påsk hoppas vi på en konstutställning på TBO med Tora Greves rymdinspirerade textilkonst och Iris Brinkborgs astroinspirerade akvareller.

► Och kvällen 16 oktober är redan spikad för visning av koreografen Rolf Hepps Aniara-balett (musik: Ralph Lundsten), som SVT spelade in från Malmö Stadsteater en gång. Rolf kommer själv att vara på plats för att introducera och intervjuas. Här hoppas vi på samarbete med andra kulturföreningar.

Kultur och astronomi hör ihop!

Venusdygnet saktar upp

Det har varit tyst på Venus-fronten en tid, men nu dyker uppgifter upp som pekar på att Venus-dygnet har saktat ner med 6,5 minuter.

Det är Christian Vestergaard som hittat uppgiften, som bygger på mätningar av NASA:s äldre Magellan-sond  respektive européernas Venus Express som snurrat runt den dimhöljda planeten i fyra år.

Magellan-dygnet på tidigt 1990-tal uppgick till 243,0185 jorddygn, vilket alltså bromsats upp drygt 6 minuter.

Dagsnoteringen blir då denna enligt forskarna i en färsk Icarus-rapport:

243,023 ± 0,002 d

Orsakerna bakom kan vara flera.

På Venus Express egen hemsida finns en bra release, som pedagogiskt berättar hur skillnaden mätts upp. Där frågas rentav om Venus har lagt in en ny växel.

Hör ljudet från Krabbnebulosan!

På Londonfödde, sen länge Australien-verksamme astronomen Paul Francis webb framgår att till en av hans specialiteter hör "novel interactive teaching techniques", och syn för sägen – snarare HÖRSÄGEN – är hans helt otroliga transponeringar av elektromagnetiska vågor från kosmos till för människan hörbara ljud.

Genom att konvertera de elektromagnetiska vågorna och dra ner frekvensen med 1,75 biljoner gånger (1 biljon = 10¹²), så öppnar sig en sorts radiofönster för oss.

Francis har både kometer, månar, nebulosor typ Orions, planetariska nebulosor, quasarer, supernovaretser m m på sitt lyssnarprogam.

Om jag får rekommendera en speciell avlyssning, så är det klassiska "Krabban", M1.

Ju häftigare objekt vi rattar in (supernovarester, quasarer), desto högre och intensivare ljud, Orionnebulosan låter desto mera bas.

På sin webb berättar Paul Francis också om hur han rent tekniskt gått till väga – detta borde intressera ASTB:s samarbetspartner i SIK, Skånska Ingenjörsklubben.

► En förmodligen idiotisk fråga från min sida:
Om man kan göra ljud av dessa fotoner, kan man då också gå bakvägen – göra "bilder" av denna sortens ljud? Jag har inte vågat maila Paul Francis om saken – ännu.

Hubbles rekurrenta nova

Apropå den rekurrenta novan i Andromeda-galaxen, som  Edwin Hubble ursprungligen upptäckte 1923 och då klassade som en vanlig nova (se W-bloggen nr 32 2012), har bilder nu offentliggjorts på "nu" och "då":

Novans nya explosion, därav begreppet rekurrent nova, upptäcktes från början av två japanska amatörastronomer Koichi Nishiyama och Fujio Kabashima, och sen kopplades proffsen in i form av Allen Shafter (San Diego State University).  Mike Bode, Matt Darnley (Liverpool John Moores University, UK), Robin Ciardullo (Penn State) och  Francois Schweizer (Carnegie Observatories).

Det var Schweizer som grävde fram Hubbles gamla plåt, som alltså bevisar att här har vi en rekurrent nova med nästan 90-årig period.

Unga pulsarupptäckare

I USA drivs ett ungdoms/skol-inriktat pulsarletarprojekt kallat Pulsar Search Collaboratory, som utgår från radioastronomernas National Radio Astronomy Observatory, Green Bank, W.Va.

Senast har ett par ungdomar – de flesta tjejer – upptäckt två pulsarer, den senare en svårflirtad millisekund-pulsar som snurrar drygt 300 ggr i sekunden.

På bilden ser vi de unga pulsarupptäckarna Jessica Pal, 16,  och Hannah Mabry, 17,  från Rowan County Senior High School i delstaten Kentucky, som nu får sina namn inskrivna i rullorna.

Snyggt jobba!

Dagens predikotext av Charles Darwin

Tack till Lars Olefeldt, som hittar detta citat av Charles Darwin (vars son George Darwin ju faktiskt var astronomprofessor i Cambridge på 1800-talet);