Kometen hade dock visst besvär att hålla ihop efter perihelium och utsattes för svårartade störningar och kometstress, särskilt efter det dygnslånga utbrottet december 17,6 (T+1,6 d). Kometens kärna fick sig onekligen en het kyss av solen, kopplades loss från den sedan huvudlösa svansen ("spine tail") som konstrade till följd av en cocktail av termisk chockvåg, solvind, strålningstryck och annat.
Svansen anses ha bestått av dammpartiklar i storleken 1-2 mm som sprutade ut i en hastighet <30 m/s.
Lovejoy sägs av kometexpertisen tillhöra Kreutz-familjen, och dess förhistoria kan härledas tillbaka till observationer på 1300-talet och till den stora solstrykaren kallad X/1106 C1.
Den gången sågs en stor komet på himlavalvet över stora delar av världen, i Europa (Wales t ex), Japan, Kina, Korea, kometen delade sig och gav i sin tur upphov till flera stora kometer (1882, Ikeya-Seki m fl).
http://transitofvenus.nl/wp/
Jakutsien lättare kolonisera än Mars
Jag slölyssnade precis på Alexander Bard på tv (Axess), en mediapersonlighet som jag tycker är en klokare och intressantare än t ex Jonas Gardell.
Bard påpekade i programmet "IT och rymden" att det är lättare att kolonisera Jakutsien i Sibirien med minus 60 grader och 0,3 invånare/km² än planeten Mars.
Ett 400-årsjubileum
Det har faktiskt gått 400 år sen tysken Simon Marius, Galileo Galileis värste konkurrent, fick ögonen på Andromedanebulosan genom sitt teleskop och kunde konstatera att dess svaga utbredda sken blev allt intensivare ju närmare vi kom nebulosans centrum.
Marius och Galilei hatade varandra intensivt, bl a över vem som såg Jupiter-månarna först.
Dagens moderna syn på vad Andromedasystemet egentligen är, en galax, fastslogs slutgiltigt för inte ens 100 år sen!
Först in på 1920-talet kunde Knut Lundmark, Heber C Curtis och Edwin Hubble lösa gåtan med hjälp av tidns stora teleskop.
CODITA leds från Leeds
Med stöd av EU-pengar (dock inte gamla grekiska drachmer) får nu forskare vid Universy of Leeds och andra universitet möjlighet att studera det i jordens atmosfär infallande intersolära stoftet.
Varje dag suger jordklotet upp mellan 5-100-300 ton, och det är detta ämne projektet The Cosmic Dust in the Terrestrial Atmosphere (CODITA) ska syssla med.
Påverkar inkommande stoftpartiklar vårt klimat, påverkar det ozonlagret, påverkar det molnbildning och regn t ex?
Sällan har astronomi och "earth science" kuggat så här väl.
För mycket astronomi?
IAU, yrkesastronomernas internationella organisation, består av drygt 10 000 medlemmar. Många astronomer föredrar att inte vara med, och många medlemmar är inte särskilt aktiva längre, så det kanske tar ut vartannat.
► Härom året (2010) kom en rapport i USA som visade att om vi räknar på antalet sidor i de tunga tidskrifterna AJ och ApJ, korrigerar för formatändringar, utländska bidrag, online-rapporter etc etc, så har de amerikanska astronomernas produktion ("the American astronomical output") de senaste femtio åren ökat sex ggr folkmängden.
► Även i Storbritannien och de övriga tunga kontinentala astronominationerna Frankrike, Italien, Tyskland och Holland var ökningstakten stor – men de låg 12 år efter USA.
2010 hade ännu inte krisen drabbat USA.
Astronomin är en popvetenskap i dag, och med alla nya instrument- och satellitbyggen på gång lär intresset inte avta. Mycket av forskningen handlar om finslipandet av diverse standardmodeller. De radikala paradigmskiftena lyser med sin frånvaro.
Finns det en mättnadsgräns?