Hoppa till innehåll

Nr 38 2014

  • av

W-bloggsvicen i sitt rätta element

Bara så att ni inte glömmer hur W-bloggens vicegeneral i västerled ser ut: Christian Vestergaard hotar med att pausa en tid i nyhetsjakten, eftersom hans dotter ska ta studenten. Så detta får bli CV:s sista uppdrag några månader: Rapporten från den gångna helgens OptikFestival i Skara!

Det är Christer Kjellners firma/företag AstroSweden som är inhyst i en f.d. bilhall på industriområdet Glasbacken, Skara. Det var där OptikFestivalen ägde rum.Schmidt-Cassegrainen som jag står bredvid är en begagnad MEADE sextontummare.

Solrosen i färg

Nu har vår egen astrofotograf Peter Larsson färgmixtrat färdig med M63, Solrosgalaxen. Outstanding resultat, förstås!

Ocean på Enceladus

Även Saturnus-månen Enceladus (504 km i diameter) tros nu hysa en underjordisk ocean, tipsar Carl-Olof Börjeson.

Gravitationsmätningar i en kombo av data från Cassini-sonden och NASA:s Deep Space Network antyder att Enceladus har ett yttre isskal och en inre stenkära av låg densitet med en ocean inklämd mellan dessa lager på höga sydlatituder.

Swift mäter hårda röntgenfotoner från Tychos SNR

NASA:s hårdfotonjagande (UV, röntgen, gamma) Swift/BAT-system har upptäckt hårda röntgenstrålar från Tychos SNR ("supernovarest") liksom emission av Titium-44.

Under sammanlagt 104 månader sedan Swift sändes upp 2004, har SNR:en från och till iakttagits – den sammanlagda observationstiden rör sig om 19,6 Ms!!!

Jämförelser har gjorts med Cas A-supernovaresterna. Rapporten här.

Swift synar även Nova Cyg 2014

Även den nya novan i Cygnus/Svanen har observerats av Swift-sonden. Medan det är tyst i röntgenområdet (dvs den sprätter ut röntgenfotoner under ett sannolikt gränsvärde som Swift inte kan uppfånga), syns novan i ultraviolett.

Swift kartlägger LMC

Bortåt en miljoner UV-objekt finns på denna mosaik över LMC (Large Magellanic Cloud, Stora Magellanska molnet), som offentliggjordes i fjor. Ganska imponerande!

Grekisk uttal av Antikythera

Jag bad, som jag lovade i förra upplagan av W-bloggen, språkmannen Gert Cervin (87!) förklara hur Antikythera egentligen ska uttalas. Gerts svar:

– Även grekerna kom under seklernas lopp till insikt om att fem styckna (t o m olikartade ) vokaler var i mesta laget. Historien härom kan vi lugnt bortse från – den har på sin höjd kuriositetsintresse, och knappast ens det.

– Med tanke på att den gudsförgätna ön har fått sin berömmelse i modern tid genom den där mystiska manicken föreslår jag, att du i talarstolen går in för den moderna grekiska fonetiken. Då blir formen lämpligen transkriberad som "ANTIKITHIRA",  med tonvikten på tredje stavelsen från början, alltså precis i mitten av ordet.  Och glöm för all del inte läspljudet -TH!

En lärobok som var rätt på det

Det är spännande att följa hur våra skolböcker återspeglar forskningens senaste resultat; under lundatiden utredde jag själv på idé- och lärdomshistoriska institutionen hur avståndet till M31 i Andromeda avrapporterats i  diverse fysikböcker för realskola och gymnasium. Det var viss skillnad på Karl Bohlins avståndsmätning på 19 ljusår och Knut Lundmarks 650 000 ljusår…

Nedan har vår astropedagog Peter Hemborg "fyndat"  en lärobok för folkskolan, Folkskolans Naturlära från 1938:

Peter H fyndade boken på Bokbörsen.

Två citat (KLICKA PÅ DEM för att få upp dem i läsbart skick på din skärm):

– Underbar kunskap, tänkt att förmedlas till barn mellan 9 och 12 års ålder!, summerar Peter.

Nästan bibliskt…

Tack till Lars Olefeldt, som ännu en gång triumferat i cyberrymdsjakten på roliga citat:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.