Extra! Extra! Extra! Extra! Extra!
På kvällens möte i Tycho Brahe-sällskapet hyllades bloggens redaktör Ulf R Johansson stort av medlemmarna. Den tusende bloggen passerades i juni och Ulf R:s enorma insats markeras nu med att allt material sedan starten publiceras i form av e-böcker. Dessutom fick Ulf R personligen en specialtryckt bok, i två exemplar, med utdrag från de tusen bloggarna. Se här för mer information!
PL
W-bloggsredaktören gör en utflykt:
Minigolf på historisk bana
W-bloggsredaktören gillar att bekämpa Isaac Newtons gravitationslag, han gillar bollars ytrörelser över planetytor och är ju MFF:are. Under dagen (26.8) besökte W-bloggens utsände vår eminente W-bloggsbisittare i Ängelholm/Vejbystrand Lars Olefeldt och gästade både det fantastiska KVK/KVS-museet i Vejbystrand (dvs Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium anno 1903) och slog några bollar på den gamla minigolfbanan, faktiskt Sveriges äldsta! Lokalpatrioterna har grävt fram banan de senaste åren och här har t o m arrangerats ett mästerskap i somras.
(Foto: Lars Olefeldt)
Resultatet? Jo, det gick bra. Nästan hole-in-one på nåra av de gamla banorna.
Så här såg det förresten ut när Alan Shepard gjorde en birdie 1971 på vår måne (Youtube-snutten här):
(Bildkälla: NASA)
Eta Carinae
Senaste nytt finns summerat här.
Premiär på Malmöfestivalen:
Världens minsta planetarium
En kul innovation vid vår medverkan på Malmöfestivalen var astropedagogen Peter Hemborgs barnvänliga uppfinning av världens minsta planetarium – barnen fick spika hål i plåtburkar och göra stjärnbilder. Så här jobbade min favorit, lille lintotten Elmer Rosenberg, 3 år, som enligt mormor på bilden är mycket fascinerad av rymden och som höll sig kvar så länge han kunde och fick på vårt område:
(Foto: Ulf R Johansson)
Elmer fick med sig både TBO-prospekt och ett nummer av Populär Astronomi med MASSOR av spännande och kuliga bilder.
Så här blev förresten stjärnbilden Cassiopeia:
Hinderloppet fortsätter
Igår (25.8.2014) passerade faktiskt New Horizon-sonden Neptunus bana på vägen ut mot Pluto.
(Nyligen tog New Horizons denna bild på Neptunus. Bildkälla: NASA)
Trafikolycka i kosmos
Med hjälp av teleskopet ALMA har astronomer fångat den bästa bilden hittills av en kollision mellan galaxer som ägde rum då universum bara vara hälften så gammalt som idag.
✌ För att skapa bilden använde det internationella forskarlaget flera teleskop både på jorden och i rymden – men också ett förstoringsglas i galaxstorlek. De nya studierna avslöjar detaljer som annars varit omöjliga att se hos galaxen H-ATLAS J142935.3-002836, och att objektet påminner om det välkända kolliderande galaxparet Antennerna.
(Bildkälla: ESO)
✌ Huvudförfattare till artikeln är Hugo Messias, astronom vid Concepcións universitet i Chile och vid Centrum för astronomi och astrofysik vid Lissabons universitet i Portugal.
– Astronomer är ofta begränsade av vad deras teleskop kan klara av, men i vissa fall får vår förmåga att se detaljer en rejäl skjuts av naturens egna linser. I hans allmänna relativitetsteori förutspådde Einstein att ljus inte kan färdas i en rak linje om tillräckligt mycket massa befinner sig längs med dess väg, och att dess bana kröks på samma vis som ljus bryts av en normal lins, förklarar han.
✌ Dessa kosmiska linser skapas av strukturer med stor massa, såsom galaxer och galaxhopar. På grund av deras kraftiga gravitation så kröker de ljuset från objekt som ligger bakom dem – en effekt som kallas gravitationslinsning. Förstoringseffekten gör det möjligt för astronomer att studera objekt som inte annars skulle vara synliga, och tillåter dessutom att man kan jämföra galaxer på nära håll med mer avlägsna sådana som vi ser som de var då universum var betydligt yngre.
✌ Men för att dessa gravitationslinser ska funka måste den tunga galaxen som orsakar linseffekten och galaxen bakom råkar vara precis i linje med varandra.
– Objekten som råkar ligga i rad på det här sättet är rätt sällsynta och ofta svåra att upptäcka. Men färska studier har visat att vi kan bli mer effektiva med att identifiera dessa fall om vi observerar långvågigt infrarött ljus och millimetervågor, tillägger Hugo Messias.
✌ En av dessa källor, med beteckning H-ATLAS J142935.3-002836 (eller bara H1429-0028) upptäcktes av kartläggningsprojektet Herschel Astrophysical Terahertz Large Area Survey (H-ATLAS). Den lyser svagt i synligt ljus, men i långvågigt infrarött ljus lyser den klarare än något annat känt objekt med en gravitationslins framför. Detta trots att vi ser den som den var då universum bara vara hälften så gammalt som det är just nu.
✌ Att undersöka denna galax var vid gränsen av vad som är möjligt. Därför påbörjade det internationella forskarlaget en omfattande kampanj av observationer med några av de mest kraftfulla teleskop som finns – både på jorden och i rymden. Bland annat använde man NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble, ALMA, Keckobservatoriet och Karl Jansky Very Large Array (JVLA). De olika teleskopen kunde studera galaxen på olika sätt som kunde sedan kombineras för att ge helt nya insikter i detta ovanliga objekt.
✌ Bilderna från Hubble- och Keckteleskopen avslöjade en ring av ljus runt förgrundsgalaxen som skapats av gravitationslinsen. Dessa högupplösta bilder visar också att linsen är en kantställd skivgalax – av samma typ som vår galax, Vintergatan – som skymmer delar av bakgrundsljuset på grund av stora stoftmoln inuti galaxen.
✌ Att stoftmoln ligger i vägen är emellertid inte något problem för ALMA och JVLA, eftersom dessa observerar himlen vid långa våglängder som inte påverkas av stoftet. Genom att kombinera mätningar från båda upptäckte forskarna att objektet i bakgrunden i själva verket är en pågående kollision mellan två galaxer. Efter detta så började ALMA och JVLA spela en nyckelroll i att ringa in objektets egenskaper.
✌ Specifikt så sökte ALMA efter kolmonoxid, vilket ger oss möjligheten att i detalj studera hur galaxer bildar stjärnor. Med ALMA:s mätningar kunde man också studera hur materian i det mer avlägsna objektet rör sig. Detta var nödvändigt för att kunna bekräfta att objektet bakom linsen verkligen är en pågående galaxkrock som dessutom bildar flera hundra nya stjärnor varje år. En av de kolliderande galaxerna visar också spår av rotation, vilket pekar på att den var en skivgalax innan detta möte.
✌ De två kolliderande galaxerna påminner om ett ställe som är mycket närmare oss: Antenngalaxerna. Detta är en spektakulär kollision mellan två galaxer, som troligen båda var skivgalaxer före kollisionen. Antenngalaxerna bildar stjärnor i en takt som motsvarar några tiotals solmassor varje år, men hos H1429-0028 görs varje år mer än 20 gånger så mycket gas om till stjärnor.
✌ Rob Ivison är ESO:s forskningsdirektör och medförfattare till studien.
– Med ALMA kan vi lösa denna gåta eftersom det ger oss information om hur snabbt gasen i galaxerna rör sig. Detta gör det möjligt att särskilja de olika komponenterna och avslöjar en galaxkollisions alla klassiska kännetecken. Denna vackra studie tar galaxerna på gärningen när de utlöser en extrem explosion av stjärnbildning.
Amatör eller proffs?
Jag tjatar ofta om att gränsen i dag mellan vem som ska kallas "amatör" eller "proffs" inom vår kära vetenskap sannerligen kan diskuteras. Gränsen är flytande. Akademins forskare har sina kvaliteter, det är ju där vår världsbild drivs fram och finslipas, men amatörerna chockar ständigt med geniala infall. Ett sådant "infall" återgavs nyligen på Astronets svenska sajt.
☆ Det är Jörgen Johansson, som tagit denna kanonbild på Uranus med månar:
(Foto: Jörgen Johansson)
☆ Teknikaliteterna kan du ta del av här på astronet.se.
☆ Jag känner inte Jörgen men tar av mig hatten och hälsar så här på distans i cyberrymden.
Storsvenska Dagbladet på hugget
Tack till Lars Olefeldt, som härom dan såg denna rubrik i Svenska Dagbladet:
Gåta
Mycket enkelt – jag vill veta vad denna bild föreställer. Vad handlar det om?
Skicka ditt svar till ulf.r.johansson@telia.com – den som kommer först med rätt svar vet inte vad priset består av….