Hoppa till innehåll

Nr 91 2014

  • av

Fokus på Plejaderna:

Hipparcos avstånd till stjärnhopen underkänns

Jag har inte vetat om det förrän i kväll (29.8) att det finns en häftig kontrovers bland fackastronomerna kring avståndet till Plejaderna, kallad  "the Pleiades distance controversy”. I centrum för kontroversen står vår europeiska Hipparcos-sonds tidigare överraskande låga avståndsmätning på 390 ljusår (120.2±1.5 pc) – en sänkning från tidigare mätningar på 430 ljusår (133.5±1.2 pc). Runt 10 procent.

★ Nu visar nya radioastronomiska, noggranna  trigonometriska parallaxmätningar, gjorda över 1,5 år på ett antal stjärnor i stjärnhopen och med hjälp av sammankopplade interfereometermätande  radioteleskop från USA och Puerto Rico till Tyskland,  att avståndet bör ligga på  443 ljusår (136.2±1.2 pc). En rejäl hyfsning uppåt av avståndet, som sägs vara uträknat med 1 procents noggrannhet.

800px-Pleiades_large

(Bildkälla: NASA/ESA/AURA/Caltech)

★ Det ska bli spännande  att följa den fortsatta inomvetenskaplga debatten, för här står både prestige och kunnande på spel plus att mätningarna uppenbarligen får astrofysiska konsekvenser för hur  gamla unga stjärnor i unga  stjärnhopar är och hur de utvecklas. Bl a handlar det om mängden helium. Avstånden är en viktig parameter i dessa resonemang.

★ Radioastronomerna kommer förstås att checka upp Hipparcos-efterföljaren Gaia och dess kommande mätningar, och vi lär på vårt vintermöte inom ASTB 4 december få veta hur våra ledande lundaastronomer ser på saken. Sista ordet är säkert inte sagt, men i den nya rapporten påpekas att Hipparcos-mätningen skiljer sig drastiskt från alla andra.

★ Som fast referenspunkt i radioastronomernas mätning har använts en exremt avlägsen kvasar och precisionen påstås ha legat på 0,0001 bågsekunder.

★ Denna rapport uttalar förhoppningen att Hipparcos-felet, om vars natur ingen tycks veta något just nu, inte ska ha "krypit in i Gaia-sondens pipeline". Alla i den astronomiska communityn håller med!

(Tack till Bengt Rosengren för detta tips i kväll.)

Rosettas komet i 3D

Jag kommer aldrig att kunna lära mig namnen på Kiev-astronomerna som 1969 upptäckte kometen som ESA:s Rosetta-sond nu samkör med – kompisen Björn Stenholm tog namnen  Churyumov-Gerasimenko som ingenting på ASTB-mötet igår.  Personligen gör jag som engelsmännen, kallar kometen  "67/P" eller "C and G" kort och gott.

Igår, på första allmänna höstmötet på ASTB, kunde jag i alla fall visa denna 3D-bild från kometens dubbelkärna tagen nu i augusti 2014:

Rosetta_s_comet_in_3D_node_full_image_2

(Bildkälla: ESA/Rosetta)

Vi har ett stort antal 3D-glasögon på vårt obsis i Oxie, och de kom väl till användning i går.

Herakleitos (4)

Vi fortsätter att med hjälp av Bertil Falk botanisera i försokratikern Herakleitos fragment från 500-talet f Kr:

12274261fda8a56d5a93a4ba1c7ee421cf331380608040_w500

"Och denna ordning, densamma för alla, skapades inte av gud, inte av människa, utan den var alltid, är och skall vara en evig levande eld, uppflammande enligt mått och falnande enligt mått."

Hubble-LEGO

Danska LEGO har tillverkat Hubble-teleskopet, tipsar Christian Vestergaard. Här är bildbeviset:

1509255-o_18t33ekhrju71eq1m1vp3l1oqh7-full

Galaxkärna anno dazumal…

Från Hubble/ESA/NASA  har dykt upp en anmärkningsvärd bild på en galaxkärna i universums begynnelse (kallad GOODS-N-774).

Ju längre ut vi ser i kosmos, ju längre tillbaka ser vi och ju närmare Big Bang-efterskörden kommer vi – här ser vi en galaxkärna hur den såg ut för 11 miljarder år sedan, 3 miljarder år efter BB.

Distant galaxy core in the Hubble GOODS North field

Bildkälla: NASAm, ESA, E. Nelson (Yale University, USA)

Hela storyn finns här: http://www.spacetelescope.org/news/heic1418/

Kondruler kartlagda

Ett totalgrepp över vår kunskap om de pyttesmå, nästan alltid sfäriska och kiselrika meteoritkondrulerna, deras olika gruppindelningar, storleksfördelningar, kemi etc, har sammanställts helt nyligen. Rapporten vänder inte upp och ner på forskningen men noterar ändå att vi i fortsättningen bör beskriva kondrulerna som halvmillimeter stora, inte millimeterstora.

Datortomografi i minimiområdet ger oss nya bilder av kondrulerna i 3D och nya insikter i deras historia, som har med planet- och solsystemets uppkomst att göra.

W-bloggen kör vidare

Tack alla underbara astronomikompisar som på ASTB-mötet igår tyckte att W-bloggen gjort rätt bra ifrån sig genom åren, och tack Peter Linde, Eva Dagnegård & Co för den annorlunda gåvan med "det mesta av det bästa" ur bloggen som E-bok! Fantastiskt! Jag blev paff och, det såg närvarande kanske, också lite, lite rörd.

♥ Nu när makten över sagda W-blogg helt återförts igen till översidotecknad, så fortsätter vi där vi slutade som W-bloggsläsarna själva ser – med en cocktail eller snarare en Gammel Dansk Shot av diverse nyheter och lite annat.

ImageHandler.ashx

♥ PS. Härom dan höll jag ett föredrag för Povel Ramel-vännerna i Lund, och när jag i natt satt och bläddrade hemma i boken, hade jag faktiskt glömt bort att jag vitsat om Povel i en gammal blogg och spånat på hans evergreen "Bakom varenda jäkla krök / gömmer sig en purjolök. Baaara purjolök, baaara purjolök…”

♥ En exoplanetvariant kan ju nämligen lämpligen lyda så här:

♥ ”Bakom varenda sol så het, gömmer sig en sval planet…

♥ Undras vad professor Ramel kunde ha tyckt om det anslaget?

Dax igen. Povel i Restaurangtrion. Okänd fotograf. Oskarsstigens arkiv.

(Bildkälla: Povel Ramel-sällskapet.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.