Sepideh-filmen både rörande och upprörande
Vi var ett 25-tal på plats på TBO för att ta del av Berit Madsens lika rörande som bitvis upprörande dokufilm om unga uppväxande iranska amatörastronomen Sepideh i måndags kväll (22.9), Sepideh – Reaching for the Stars:
Foto: Eva Dagnegård
Starka ovationer efteråt! Och ett långt informativt eftersnack med danska filmaren, som var på plats.
Foto: Eva Dagnegård
Kvällen avslutades med att Peter Linde visade bilder och filmsnuttar från samma lilla starstruck ort i Iran 2008 och samma unga tjejamatörer. Sepideh flimrade förbi på ett par rutor.
Filmen har en egen facebok-sida.
I dag studerar Sepideh, som gift sig med en ekonom, fysik vid ett litet universitet i jättelandet. En viktig mentor för henne är den Iran-födda astronauten Anousheh Ansari, som har denna webbsida.
PS.
Sepideh-dokumentären visades även i förmiddags (23.9) på biografen Spegeln i Malmö, detta i samband med Nordic Panoramas dokumentärfilmfestival. Filmen bör ligga bra till för förstapriset, det tycker i alla fall vi inom den astronomiska communityn.
Patricks pris
Det har faktiskt gått mig förbi, men BAA som i British Astronomical Association delar numera ut ett Sir Patrick Moore Prize till särskilt aktiva och förtjänstfulla BAA:are.
Patrick Moore-medaljen delas ut av Royal Astronomical Society.
Från skolbok 1954
Ordet till Peter Hemborg, ASTB/TBO:s egen astropedagog:
– Som den lärare, eller som jag kallas för här på Tycho Brahe-observatoriet, astropedagog, jag är så har mitt intresse av rymden och pedagogiken fått mig att börja samla på läroböcker i astronomi från tider före nutid.
– Det är både intressant att läsa vad man visste om rymden vid en speciell tidpunkt, liksom det är intressant att upptäcka hur man vid den tidpunkten försökte förklara astronomin med utgångspunkt i folks verklighet. Så, läs och upptäck, var kunskapen stod någonstans för 60 år sedan.
Foto: Peter Hemborg
Utdrag ur Naturen och vi, lärobok för folkskolan, tryckt 1954:
* Månen – vår närmaste granne i rymden
Hur ser det ut på månen? Till månen är det inte mer än 10 gånger jorden runt, och man planerar att göra ett försök att med raketskepp besöka månen eller åtminstone fara runt den och tillbaka till jorden.
Inte bara skolboken fantiserade om månresor 1954. Här är Tintin på väg samma år!
* Solen – vår värme och ljuskälla
Solen är ett klot av glödheta gaser. [—] Det råder oro vid solens yta, och ibland förekommer utbrott av väldiga gasmassor. [—] När stora fläckar framträder på solen, är norrsken vanliga på jorden och radiostörningar och rubbningar i jordmagnetismen kan uppträda
* Planeterna – jordens kamrater i solsystemet
När jorden löper förbi en planet. Planeterna behöver olika lång tid för att fullborda ett varv kring solen; de har olika omloppstid. [—] Vi kan jämföra detta med en tävling i löpning, som pågår många varv. En snabb löpare kan komma ett helt varv före en annan. På samma sätt ”varvar” jorden då och då en yttre planet. [—] Vi ”varvar” planeten Mars med nära två års mellantider.
Hur ser det ut på planeterna? Merkurius är inte mycket större än månen. Planeten vänder alltid nästan samma sida mot solen, och på den sidan blir hettan så stor, att zink skulle smälta.
[—] Mars är den bäst kända planeten. [—] Stora områden utgöres sannolikt av ökenområden, vilka ger planeten dess röda färg. Andra områden är grågröna och kan möjligen ha växtlighet av lägre slag. Någon form av högre liv kan däremot knappast tänkas. [—] Man har tyckt sig se vissa linjer på Mars´ yta och antagit att det var kanaler, men vi vet inte något säkert om detta.
Marsresor diskuterades på allvar 1954. Denna ill ur en artikel skriven av Werner von Braun.
* Hur långt är det stjärnorna?
[—] Stjärnorna är solar, men om de omges av planeter liksom vår sol vet vi inte med säkerhet.
Uppgift. Om du är road av stora tal, så kan du räkna ut, hur många mil ett ljusår är. Ljuset går 30 000 mil på en sekund, och hur många sekunder ett år är, kan du säkert själv räkna ut. Sen är det bara att multiplicera.
Sluta mobba Tycho, Unesco!
När jag surfar in om Unescos sajt "Portal to the Heritage of Astronomy" får jag inte svar när jag söker på Tycho Brahe. Svagt!
Det är dags för de danska och svenska astronomerna att ta itu med saken, och rentav borde kanske Nordiska Rådet gripa in.
Unesco har jag aldrig litat på, det har varit för mycket en lekstuga för diverse diktaturländer, och här bevisas inkompetensen och historielösheten ytterligare. Vad har Tycho och hans Venbyggen gjort för ont?
Giganten i LEGO-bitar
I somras inleddes bygget av ESO:s superbjässe European Extremely Large Telescope (E-ELT) i Atacama-öknen, Chile, ett bygge som väntas stå färdigt för att tas i bruk 2024. Grattis redan nu till framtidens astronomer!
Vad gör en händig Leiden-astronom under tiden? Jo, han, det vill säga holländaren Frans Snik, bygger E-ELT i LEGO i dimensionen 1:150. Med hjälp av 5274 bitar blir resultatet detta:
Bildkälla: ESO
Modellen visades fram för en tid sedan med ESO-chefen Tim de Zeeuw på plats och kommer i framtiden, dvs efter 2017, att visas på det sprillansnya ESO Supernova Planetarium & Visitor Centre vid ESO:s hökkvarter i Garching, Tyskland.
Bildkälla: ESO
Tack till Christian Vestergaard för tipset. ESO-pressmesset återfinns här.
Dawn på väg igen
Sedan kosmisk strålning sabbat Dawn-sondens jondrift, har NASA/JPL-sonden "reparerats" och är på väg mot sitt möte med asteroiden Ceres igen, tipsar Lars Olefeldt.
Incidenten belyser hur sårbara våra instrument är där ute. Är det inte kosmisk strålning, är det små meteorider som kan ställa till det.
Respect, man, respect!
Som vanligt har W-bloggens Lars Olefeldt fyndat kuligheter på nätet. Som denna:
