Nr 141 2014

Hästhuvudet knappt synligt för Spitzer

Orion tillhör vinterns ståtligaste stjärnbilder och döljer ett eldorado av intressanta objekt. När NASA:s infrarödarbetande rymdsond Spitzer nyligen synade området kring Hästhuvudnebulosan i Orion, fick vi denna bild:

Bildkälla; NASA/Spitzer/ESO

✬ Det är knappt Hästhuvudet går att skönja i detta infraröda område, medan ESO:s mosaikbild visar nebulosan i de optiska delarna av spektrumet. I infrarött blir stoft- och dammkornen transparenta

✬ Hästhuvudet ingår i det stora molekylmolnet i Orion, i vars centrum tronar den s k kallade Flamnebulosan (NGC 2024) – mellan "Flamman" och "Hästhuvudet" ligger NGC 2023, bägge tunga stjärnskapande objekt på ca 1200 ljusårs avstånd från oss.

✬ Alnitak, den västra stjärnan i Orions bälte, syns som en blå prick över "Flamman".

✬ Mer fakta om bilden på Spitzers sajt.

Torrlösa

I en kulturartikel i Kvällsposten i dag 22.12 kommer författaren (ähum…) även in på thottarnas gravkor i Torrlösa, där stoftet efter Sophie Brahe – Tychos lärda syster – låg begravet tills 1800-talshuliganer rev koret och slängde benknotorna i en massgrav.

3D-utskrift i rymden

Jag vet inte vad mojängen/verktyget heter, wrench bör vara skiftnyckel, men nu har det  i alla fall transubstantierats över från jorden till ISS i 3D-utskrift. Tack till Carina Hemborg för tipset!

Språkförbistring måste vara ett elände ombord på ISS, vilket påminner om den gamla historien när tennislegenden Lennart Bergelins bil havererade under en turné i Frankrike och Bergelin uppsökte närmaste  bilmekaniker i en liten fransk by:

– Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?

När blev Mars-kanalerna chimärer?

Det har alltid fascinerat mig hur nära de riktigt stora teleskopen på 1900-talet var att avslöja myten om kanalerna på Mars, att de inte var annat än chimärer för det mänskliga ögat. Astronomer som Percival Lowell och ännu tidigare G V Schiaparelli tyckte sig ju visuellt se både enkla och dubbla "kanaler" i sina instrument, men sedan fotografiet på allvar kommit i astronomins tjänst kunde kanalerna aldrig bekräftas den vägen.

 ✔ Ett av grundskotten inföll 1909 då E E Barnard med Yerkesrefraktorn, världens – då och nu – största linsteleskop,  fotografiskt observerade Mars och förvisso såg strukturer på planeten men inga finstrukturerade kanaler. Från 28 september 1909 härrör dessa uppförstoringar av bilder, som togs med 3-4 sekunders exponeringstider:

Bildkälla: Science Museum, London

✔ Fortsatta fotostudier av Mars (av storheter som V M Sliper, Lowell Observatory 1922, duon Wright och Trumpler på Lick Observatory, med 36-tummaren 1924, Frank Ross, Mount Wilson, 60-tummaren 1926) fick aldrig kläm på kanalobjekten. Huvudregeln såg ut ungefär så här:

✔ Ju närmare Mars låg jorden, ju större teleskop som användes, ju bättre seeing som rådde… inga kanaler. Möjligen upplöstes de i punktformiga fenomen som här av den store Mars-kännaren Eugène Antoniadi 1909, 1911, 1924 och 1926 (överst en teckning av samma Elysium-område av Schiaparelli från 1877 och 1890):

Bildkälla: Eugène Antoniadi, La planète Mars

✔ Ju mer man läser på om "Mars-kanalerna", desto mer upptäcks hur besvärade 1900-talsastronomerna var av fenomenet.  Den  bästa summeringen av historien på svenska är fortfarande Åke Wallenquists  i hans lilla bok Mars – Den gåtfulla planeten från 1970. Åke W beskriver kanalerna som ett "olustigt kapitel inom marsforskningens historia" och redogör  för de optiska fällor som även skarpsynta astronomer föll offer för. Han gjorde själv en del tester med skolbarn för att se hur de fick fram "kanaler" från bilder på olika avstånd – bilder som i originalen inte visade några som helst streck.

Yerkeslinsen i närbild

W-bloggens Christian Vestergaard har fått korn på en bild av Yerkes-refraktorns stora lins på drygt 1 meter, som alltså aldrig konfirmerade några Mars-kanaler:

Bildkälla: Yerkes Observatory, Chicago

Rosetta vinner igen

ESA:s kometlandning i november med Rosetta/Philae har även av amerikanska prestigeorganet Science utsetts till årets bedrift!

Det skulle förvåna mig om inte också tunga svenska vetenskapsbloggare låter Rosetta toppa sina "årets bästa"-listor.

Ta chansen och namna Merkurius-kratrar

Yrkesastronomernas paraplyorganisation i världen, IAU, har dragit igång en kampanj för att enskilda och föreningar ska komma in med förslag på namn till fem Merkurius-kratrar.  Namnen måste ha med kulturområdet att göra.

Själv har jag föreslagit kratern Martinson efter Nobelpristagaren Harry Martinson. Aniaras skapare borde väga tungt, kan man tycka.

W-bloggen önskar God Jul…

Foto/photoshop: Calle Rockbäck

… från Tomteboda på 82:an i Malmö, men vi hann ändå med lite nytt & krytt – se ovan – innan vi nu stänger butiken för att fira jul. Det är för tidigt att summera året för oss inom Tycho Brahe-sfären, men det har varit ett fantastiskt år med diverse juliga klappar: 

Med utställningar, nya uppgraderade instrument, nytt bibliotek, en flott Tycho Brahe-docka, biskopsdebatt med MYCKET mera.

Tomten har varit ovanligt snäll mot oss i år.