Smiley från "Leendets land":
2015 har inte bjudit på några muntrationer direkt på jordklotet. Därför: Jag kan inte låta bli att öppna denna utgåva av W-bloggen med dagens GLADASTE bild från "Leendets land" i djupaste kosmos:
Det är naturligtvis Hubble-teleskopet som förmedlar Smileyn i form av en galaxhop, kallad SDSS J1038+4849.
Fast bilden ljuger förstås. Det är vår hjärna som ser mönster som inte har med verkligheten att göra. Ögonen är två ljusa galaxer och leendet är ett resultat av en einsteinsk rymdtidsomvandlande gravitationslins. Nils Ferlin skulle ha gilla´t versionen: "Änkorna hörde jag skrika / och barnen snyfta för bröd – Galaxhoparna kvittar det lika / om någon är född eller död."
- Bildkälla: NASA/JPL-Caltech
En söt nyhet
Det verkar finnas sockerarter i det interstellära mediet, berättar Bengt Rosengren och tipsar om denna nyhet:
– Sådana föreningar kan spela en roll vid uppkomsten av liv. Alkohol och vatten finns redan. Nu väntar vi bara på oliver och vermouth i rymden, så kan E.T. blanda sig justa drinkar. Shaken, not stirred!
ET släcker törsten… Bild ur filmen E.T, the Extra Terrestial/Universal Pictures
"Krabban" enligt vår uppgraderade fjärrstyrare
Den som tittar in om TBO:s hemsida (www.tbo.se) upptäcker att Peter Larsson och Peter Linde arbetat vidare med testerna av det uppgraderade fjärrstyrnings-teleskopet. Kalibreringen av teleskopets inriktningsförmåga är nu utmärkt, rapporterar Peter & Peter, valfria synliga objekt letas snabbt och elegant upp och centreras i synfältet inom ett fåtal sekunder.
✰ Mjukvarumässigt har också gjorts framsteg, systemet kan nu enkelt styras via det fria programmet Stellarium. CCD-kamerans prestanda håller också på att utvärderas.
✰ Färgbilden på Krabbnebulosan, klassiska M1 efter numreringen i Charles Messiers 1700-talskatalog, är resultatet av nio 2-minuters exponeringar med fyra olika filter. Uppskattad gränsmagnitud är ca 18.5.
✰ Nebulosans ytterstjärnor går mycket lätt att följa på den klassiska Hubble-bilden av nebulosan liksom dess stora filament och knutor, men ju mer in vi tränger i TBO-bilden mot centrum desto svärare blir det. Centralstjärnan, som ju är en pulsar, sägs ha en visuell magnitud på 16,5, så den borde ju kunna skymtas. Jag tror att det är den vita blobben i mitten där filament tycks mötas, den ser nästan dubbel ut på vår bild. Vilket den också är – skenbart. Stjärnan åt nordost har ingen större egenrörelse, det har den sydvästra, och den senare utpekades tidigt av Walter Baade m fl som ursprungsstjärnan till explosionen.
✰ Astronomen Geoffrey Burbidge lär ha sagt att forskningen inom den moderna astronomin kan delas in i två lika hälfter: Ena halvan ägnas "Krabban", den andra halvan ägnas allt det övriga i universum… Det må vara en överdrift, men nebulosan är en sann ikon, ett sanslöst generöst astrofysikaliskt laboratorium. M1 var det första objektet som identifierades med en supernovarest, den näst solen första radiokällan och röntgenkällan i kosmos, den första supernovaresten med en optiskt synlig pulsar etc etc – för att inte prata om det historiskt intressanta att smällen observerades av astronomer/astrologer 1054 e Kr borta i Kina och Japan.
* Vårt sällskaps grundare, giganten Knut Lundmark, var en av de första som spekulerade i om "Krabban" och den så kallade gäststjärnan 1054 e Kr hade gemensamt ursprung. I dag vet vi att det var så.
Jag gillar uttrycket "missing in action" när kosmologer diskuterar mysterierna med den mörka energin och den mörka materian.
Asteroid med urgröpningar
En rapport om utforskningen av asteroiden 234/Barbara och hur den visar sig ha konkava urgröpnngar – och hur vi kan veta det! – diskuteras här.
Blå himmel VS rödgul solnedgång
Jag vill inte spela rollen av en sur gammal besserwissig fysiklärare, men min Gammeldansk-kompis, fotografen Claes Westlin tog härom kvällen – när han var ute med Rufus, en fyrbent familjemedlem – en fantastisk bild på solnedgången vid Beddingestrand. Resultat blev så här:
Foto: Claes Westlin
✔ Min pedagogiska poäng är att bilden så fint illustrerar ett inslag i Brian Cox tv-serie senast (Från Newton till Higgs, Kunskapskanalen) där denne diskuterar varför himlen är blå på dagtid och solnedgången grant rödgul.
✔ Brian Cox berättade att en av de grundforskare på 1800-talet som avslöjade gåtan lystrade till namnet John Tyndall, Tyndall som gjorde experiment med kollodiala lösningar och avslöjade fenomenet med ljusbrytningar i atmosfären. När han belyste ett avlångt glasrör med rök tycktes ljuset blått, om man tittade på glasröret från sidan, men rödaktigt om man betraktade röret från änden. "Tyndall-effekten" var ett faktum, och även om Tyndall hade fel i smått (det är molekyler som sprider solljuset i dess olika våglängder i atmosfären, inte dammpartiklar) så hade han rätt i stort.
✔ Det är våglängderna det hänger på, stupid!