Närkamp med M51
Lördagskvällen (21.3) utlovades ju bli en fin afton för våra astrofotgrafer, och Peter Larsson tog sig ut på småtimmarna och körde både med vår fjärrstyrare och sina egna instrument ute på TBO. Här är de visuella resultaten – M51 först, en fin närstudie av spiralgalaxen på drygt 20 miljoner miljoner ljusårs avstånd – den första "nebulosan" som avslöjades med spiralstruktur, av Lord Rosse på 1840-talet:
Foto: © Peter Larsson/TBO
❊ C38 alias "The Needle", Nålen, dokumenterade Peter med sitt eget teleskop.
❊ Peters val av galaxpar är intressant, den ena visar en spiralgalax "ovanifrån", den andra en galax från sidan. Men förmodligen är "Nålen" också en spiralgalax, med en kraftig mittbulle och ett stråk av stoft och gas längs galaxplanet – ungefär som i Vintergatan.
❊ Notera också galaxerna som ligger runt om i det kosmiska djupet.
❊ Vart vi oss i kosmos vänder, syns galaxer en i sänder…
Foto: © Peter Larsson
Larmet går:
Ny ljus nova på gång
Stort tack till Anders Nyholm i Stockholm, som tipsar om en sprillans ny och dagsfärsk misstänkt nova i Vintergatan, i stjärnbilden Pilen söder om Delfinen (där det small för inte så länge sen, som bekant):
PS.
Även i Sagittarius har en ljus nova, en klassisk nova, flammat upp (decl -28 gr) – ett tips till alla resenärer på väg söderut! Lätt synlig som Nova Sgr 2015 är för blotta ögat runt magnitud 4 gör den till den ljusaste i stjärnbilden sen 1898.
Rosetta hittar molekylärt kväve
Upprepade mätningar med ESA-sonden Rosettas spektrometer har för första gången visat på förekomsten av molekylärt kväve på en komet, i detta fall förstås kometen 67P aka Comet 67P/Churyumov–Gerasimenko.
✒ Upptäckten är viktig för förståelsen av hur kallt det varit i det moln av gas, stoft och korn som en gång bildade solsystemet, dern "protosolära nebulosan". Molekylärt kväve kan ha bäddats in i isen i systemets ytterkanter vid minustemperaturer runt 220-250 grader C.
✒ Rosetta-fyndet hjälper oss också förstå förekomsten av molekylärt kväve i gasplaneterna och i vissa månatmosfärer i planetsystemet.
Ännu en teori om Stonehenge
Jag var personligen glad för att den senaste tv-dokumentären om Stonehenge inte spekulerade i några astronomiska teorier. Det handlade om mycket handfast – i sig sensationell – arkeologi, med helt nya upptäckter i området i och kring stenarna.
Dagens nyhet kommer från Guardians veckobilaga, där jag läser att en teori gör gällande att stenarna utgjort fundamenten, pelarna, för en stor träkonstruktion, som alltså vilat på bumlingarna.
Museimannen och konstkritikern Julian Spalding ligger bakom teorin, som får, får man säga, en vänlig klapp på axeln av expertisen: "He could be right, but I know of no evidence to support it", "… well worth looking into, but with care and consideration…".
Efter visst letande på nätet hittade jag denna illustration på Daily Mails webb:
Bildkälla: MailOnline
Solförmörkelsen på Youtube
Det finns en hel del filmer över solens och månens möte i fredags att gotta sig över på Youtube. Lars Olefeldt har fastnat för denna 43-sekunders snutt.
Gabriel såg också solförmörkelsen
Min gamle KvP-kompis och bloggkollega i Lomma, Calle Rockbäck, berättar att 12-åriga barnbarnet Gabriel i kommunen – i likhet med andra skolever – fick hålla sig inomhus på fredagsförmiddan för att inte lockas till att stirra på solen. Vädret var kasst, men Gabriel lyckades ändå genom fönstret till skolsalen fånga förmörkelsen med sin mobil.
Bra gjort, Gabriel!
Storyn återfinns på Calles blogg, en av Sveriges mest populära med runt 1 000 000 träffar så här längt.
Bildkälla: Calle Rockbäcks blogg
Den som läser Calles blogg i dag söndag 22.3 upptäcker att Calle dessutom en gång samlat på sig ryska rymdfrimärken!?!