Hoppa till innehåll

Nr 36 2015

  • av

Nytt svenskt rekord

Grattis till Mikael Anderlund, Håkan Barregård och Johan Warell som härom natten satte nytt svenskt rekord i Messier-maraton: 96 objekt! En lysande bedrift.

Diskussion här om hur man gör, lathundar  m m:

MESSIERS-BIG

Här är en del att syssla med… Bildkälla: SEDS The Messier Catalogue

Mikael tror att det går att se 101 M-objekt från södra Sverige, kanske även den svårfångade M72.

Nästa utmaning måste bli en NGC-maraton…

Får jag också påpeka att 25 maj är Internationella nörddagen?

Lennart Dahlmark ur tiden

Den framstående amatörastronomen, variabelobservatören m m Lennart Dahlmark, Gävle, har gått ur tiden, 94 år gammal.

Dödsannonsen i DN såg ut så här

stream_file

Hans Bengtsson berättar att år 2012 bildade Lennart och Alva Dahlmark en fond, som presenteras här:

http://ttt.astro.su.se/~garrelt/Dahlmark_Call1.pdf

Lennart Dahlmarks samtliga upptäckta variabler har Hans B identifierat och dokumentet har lagts under Publikationer/Korsindex LD-variabler:

http://var.astronet.se/

Den akademiska friheten

Nästan fyrahundra år efter domen mot Galileo Galilei slår JO fast att det ska råda yttrandefrihet även vid Lunds universitet:  Ett sensationellt,  banbrytande, modigt beslut.  Läs rapporten på Academic Rights Watch.

Att det överhuvud taget blev nödvändigt med ett JO-beslut har förstås med "Peters princip" att göra, att den höjdare på rektorsrummet som ville sätta  munkavle på den twittrande professorn  Erik Svensson avancerat för långt i sin karriär och med råge passerat sin allmänna inkompetensnivå.

Eller som en rubrik  lyder i veckoupplagan av The Guardian: "The gravitational pull of the mediocre is a deep tendency of the universe".

Rolf Hepp-succé

Ett Post Festum-grattis till vår flitige ASTB-besökare, koreografen, dansaren, konstnären m m Rolf Hepp (80+) som med moatjén Jette Nejman deltog i föreställningen "The Colour of Saying", skapad av den australiska performanceartisten Angelica Mesiti  i samarbete med Cullberg-baletten.

En magisk upplevelse i TYSTNAD, som – när den  bröts – nästan chockade publiken.

Föreställningen fick lysande omdömen både i Skånskan och Sydsvenskan.

Press_bild_rolf

Bildkälla: Lilith Performance Studio

Den här typen av annorlunda teater bevisar vilken fantastisk kulturstad Malmö är. Ibland känner jag mig som i New York, där of-f och offoff-Broadway-kulturen lever i varje kvarter. Och oftast som här går man ifrån föreställningen en smulare klokare och visare och fylld av funderingar.

Resterna efter en stjärnkollision

Igår släppte ESO en i mitt tycke klart spännande nyhet: Att den märkliga Nova CK Vul 1670 uppstått genom en kollision mellan två stjärnor och bör hädanefter klassas som en "röd transient". Det fanns ju en tid när novafenomenet förklarades genom den friktion som uppstod när stjärnor  passerade genom ett interstellärt moln eller, ja, kanske till och med krockade med varandra. I dag är det inte alls uteslutet att en del dramatiska  ljusökningar, som inte följer mallen för klassiska novor, kan förklaras genom stjärnkollisioner.

✩ Novan 1670, som observerades av bl a Johannes Hevelius i Danzig/Gdansk, Cassini m fl i Italien, har alltid varit en utmaning för novaforskarna. Ljuskurvan spökade!

✧ Först och främst gällde det att hitta resterna efter den  förmodade stjärnsmällen, men till och med  en så skicklig observatör och spektroskopist som Milton Humason (hedersdokor i Lund), gick bet på uppgiften 1938. I sin "Baedeker" The Galactic Nova från 1957 har Harvard-astrobnomen Cecilia Payne-Gaposchkin ovanligt lite att säga om fenomenet, och det var först in på 1980-talet som de till utseende märkliga resterna identifierades. 2002 kläckte Taichi Kato idén med ett sammangående av två stjärnor typ V838 Mon i stället för resultatet av en spektakulär heliumflash (som bl a min bortgångne vän H W Duerbeck pläderade för).

The remnant of the nova of 1670 seen with modern instruments

Stjärnresterna i dag, en bildkombo från Gemini-teleskopet (blåttt), submillimetermätningen via SMA (grönt). molekylemission från APEX och SMA (rött). Bildkälla: ESO/T. Kamiński

✩ Gårdagens ESO-rapport, baserad på APEX-instrumenteringen, finns här.   Den vetenskapliga rapporten publiceras här.

✩ Och så här såg positionen ut 1670 då Hevelius publicerade sin stjärnkarta hos Royal Society i London:

The nova of 1670 recorded by Hevelius

✩ Eftersom vi befinner oss inne i Vintergatans stjärnmyller, så kan man ju säga så här: Är det nånstans sannolikheten för stjärnkrockar finns, så är det ju här. Så på det viset var fenomenet 1670 nästan – logiskt! Det är svårare att få ihop stellära trafikolyckor vid vintergatspolerna.

En pedagogisk bild

Solen är ett högst normal stjärna, men ändå en GIGANT. Den här bilden, upphittad på nätet av Lars Olefeldt, säger mer än 10x10x10 bilder – varje blå liten kula inuti globen motsvarar ett jordklot!!!

How Many Earths Fit into The Sun (Model... [1024x768]wtmk

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.