Nr 55 2015

Ceres "dubbelfläck" nu flera fläckar

I dag (20.5) släppte NASA och Dawn-teamet en ny spektakulär bild på  den vita "dubbelfläcken" inuti en Ceres-krater:

 

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

Bilden ingår i en sekvens som togs 16 maj på ett avstånd av 7200 km.

Den som går i clinch med Dawn-bilden kan se en 8-9-10-11 fläckar, sannolikt isiga objekt. Men säkert vet vi förstås inte.

Får vi i all ödmjukhet påpeka att vi här på W-bloggen tidigt påpekade att de två fläckarna kunde mycket väl upplösas i flera?

Medusas rysliga skönhet

Astronomer har använt ESO:s Very Large Telescope i Chile för att fånga den mest detaljerade bilden någonsin av Medusanebulosan. Då stjärnan i hjärtat av den här nebulosan en gång pensionerades kastade den ut sina yttre lager i rymden och bildade detta färgglada moln. Bilden förebådar det slutliga ödet för vår egen sol: den kommer också att bli ett objekt av detta slag.

Bildkälla: ESO/VLT

* Denna vackra planetariska nebulosa har fått sitt namn efter en fasansfull varelse från grekisk mytologi – gorgonen Medusa. Den är också känd under namnet Sharpless 2-274 och ligger i stjärnbilden Tvillingen. Medusanebulosan sträcker sig drygt fyra ljusår över himlen och ligger omkring 1500 ljusår bort. Trots sin storlek är den ytterst svag och svår att observera.

* Medusa var en otäck varelse med ormar istället för hår. Dessa ormar representeras av de ormlika filamenten i nebulosan som består av glödande gas. Det röda ljuset från väte och det svagare gröna ljuset från syrgas sträcker sig långt bortom denna ram, och liknar formen av en båge eller månskära. I den här perioden av stjärnors utveckling kastar de ut material med ojämna mellanrum, vilket kan resultera i fascinerade strukturer inuti den planetariska nebulosan.

* Under flera tiotusentals år omringas stjärnorna i mitten av planetariska nebulosor av dessa färgglada moln av gas. Under ytterligare några tusen år skingras gasen långsamt och försvinner i omgivningen. Detta är den slutgiltiga fasen i omvandlingen av stjärnor som solen innan de avslutar sina aktiva liv som en vit dvärg.

* Den planetariska nebulosafasen i en stjärnas liv utgör bara en liten del av dessas totala livscykel.

 

Medusas huvud med hårslingor, skapat av geniet Caravaggio 1595. Hänger på Uffizierna i Firenze/Florens.

* Intensiv ultraviolett strålning från de väldigt heta stjärnorna i kärnan av nebulosan gör att atomerna i den utåtgående gasen förlorar sina elektroner, och lämnar kvar en joniserad gas. Den karaktäristiska färgen hos denna lysande gas kan användas för att identifiera objekt. I synnerhet används närvaron av den gröna glöden från dubbelt joniserat syre ([O III]) som ett verktyg för att upptäcka planetariska nebulosor. Genom att använda rätt filter kan astronomer isolera ljuset från den glödande gasen och gör så att den svaga nebulosan framträder mer tydligt mot den mörka bakgrunden.
* När den gröna [O III]-strålningen från nebulosor upptäcktes för första gången trodde astronomer att de upptäckt ett nytt grundämne som de gav namnet nebulium. De insåg senare att det bara var strålning vid en ovanlig våglängd från en joniserad form av det välkända grundämnet syre.
* Nebulosan kallas också Abell 21 (mer formellt PN A66 21), efter den amerikanska astronomen George O. Abell som år 1955 upptäckte objektet. Under en tid debatterade vetenskapsmän om molnet kunde vara resten av en supernovaexplosion. Dock kunde forskare under 1970-talet mäta upp rörelserna och andra egenskaper hos materialet i molnet och tydligt identifiera den som en planetarisk nebulosa.

PS.

Pressmeddelandet från ESO med bilder och filmer finns på:
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1520/

Fokus på Lundmark

Mycket har hänt på "Knut Lundmark-fronterna" den senaste tiden. Förhoppningsvis kommer snart fylliga nyhetsnotiser på www.knutlundmark.se.

En nyhet  kan jag dock avslöja här och nu: Universitetbiblioteket i Åbo/Turku vill skänka sin stora lundmarkska bokdonation från 1958 till oss i sällskapet. Den skulle således komma "hem" igen.

Vi diskuterar fram och tillbaka med institutionen i Lund (prof Dainis Dravins) hur vi lämpligen bör hantera denna unika  gåva på drygt 200 nummer (7-10 hyllmeter) med  rariteter från 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talen.

2018 är det dags för 350-årsjubileum för tillkomsten av Lunds universitet, och det är en idé att en Lundmark-present skulle passa in där. Vi får se!

Jakten på transneptuner

Den kommande sonden CALISTO, det vill säga Cryogenic Aperture Large Infrared Space Telescope Observatory, är ett lovande projekt med målet att bl a spana in TNO:s, Trans Neptunian Objects, på ett avstånd bortåt, omkring och bortom 100 AU.

Tankeinspirerande rapport här.

Potsdam-astronomer synar den galaktiska skivan

Idag utförs lika betydande upptäckter vid superdatorn, som direkt vid teleskopen. Ett resultat av den avancerade/sofistikerade simuleringstekniken är den studie som astronomer vid Potsdam-observatoriet (Leibniz-Institut für Astrophysik Potsdam, AIP) genomfört och som visar på intressanta fenomen i galaxer typ Vintergatan. Stjärnrörelser ut från de centrala delarna i olika skivor, som vidgar sig likt kronblad på en ros (tyskarnas liknelse), och åldrar är kopplade till ett bombardemang instörtande dvärggalaxer i historien.

    Så här ser den Vintergatsliknande galaxen NGC 891 ut med färgmarkeringar av åldern av de olika skivkomponenternas stjärnpopulationer. Bildkälla: Adam Block, Mt. Lemmon SkyCenter, University of Arizona / Ivan Minchev, AIP)

Potsdam-relisen finns här på engelska på nätet.

Något för P Malmö?

Parkeringplatser för UFO:s kan mycket väl vara en ny kommunal intäktskälla för Parkering Malmö. Så här kan det komma att se ut, tipsar Lars Olefeldt:

Bildkälla: bitsandpieces.us

Eller så här:

Bildkälla: www.thefreakingnews.com