Europa och Japan satsar på – Merkurius
Så här såg banan ut fört MESSENGER-sonden då den störtade ner på Merkurius i april fjor – efter väl förättat värv:
-
Nedre bilden täcker en bredd av 130 km. Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Carnegie Institution of Washington
Rymdteknikerna har på decimetern fastställt "olycksplatsen", där MESSENGER uppskattas ha skapat en ny krater på 16 m:s diameter. Kraschhastigheten låg på nästan 4000 km/timmen, så en hel del energi omsattes.
Varför det är intressant att veta exakt var MESSENGER slog ner? Jo, i januarti/februari 2017 sänder den europeiska rymdorganisationen ESA tillsammans med den japanska motsvarigheten JAXA upp en Merkurius-sond som bl a ska specialfotografera nedslagsplatsen när den väl kommer fram, vilket väntas ske 2024.
Projektet kallas BepiColombo och består av två delar: ESA placerar en planetsnurrare, en orbiter, i omloppsbana runt planeten och japanerna ska med sin sond studera planetens magnetosfär. Nytt vetande garanteras om planet- och solsystemets uppkomst.
KTH är med på ett hörn!
Den tekniska sidan av projektet utmanar. Dels ska de bägge sonderna kompensera för solens gravitation, dels ska de överleva solens intensiva hetta som här är intensivare än på Venus.
En pedagogisk Youtube-film finns här:
Frågetecken för brittisk astronomi efter EU-utträdet
EU-omröstningen i Storbritannien slutade enligt min mening med ett katastrofalt resultat, och jag noterar att astronomin i Storbritannien även kan skadas. Ett mycket klokt uttalande efter EU-valet från Royal Astronomical Society finns här.
Inte ens den store rorsmannen Boris Johnson (hans sida fick drygt 50 procent, drygt 70 procent valberättigade deltog, enkel matte visar att 0,5×70 = 35 procent…….) kan utmana gravitationen!
Klothopars bildande
Hur går det till när klotformiga stjärnhopar bildas när galaxer växelverkar, rentav kolliderarar? Det har ett gäng astronomer nu räknat på med hjälp av sofistikerade simuleringar. Resultatet här!
Juno snart framme
NASA:s Jupiter-utforskare Juno når fram till gasjätten 4 juli.
Trekungamöte…
Vilken fantastisk bild från – 2004! Det är CERN Courier, som förmedlar ESA-fotot från Cassini-sonden – Saturnus ringar skär igenom och under två av månarna, store Titan (5150 km) vars atmosfär som lyser som en ring mot solen långt i bakgrunden och den betydligt mindre Enceldaus som delvis ockulterar Titan.
Bildkälla: NASA/JPL/Space Science Institute.
I september 2017 är Cassini-äventyret över. Då styrs sonden in för att slukas av Saturnus atmosfär.
Sgr B2 ett Schlaraffenland för rymdkemisten
Om jag fått börja om mitt liv och satsat på annat än att alltid och i alla lägen arbeta för allmänhetens upplysning, hade jag satsat på rymdkemi. Där verkar upptäckas hur mycket som helst, t ex i det verklighetens kemilabb som kallas Sagittarius B2, ett gigantiskt molekylmoln nära Vintergatans mitt. Senast ALMA-nytt här.
Lomonosov förblir ettan
Hur roligt det än hade varit att svensken Torbern Bergman var den förste som identifierade Venus atmosfär under passagen 1761, så visar en grundlig genomgång av Vladimir Shiltsev att ryssen Mikhail Vasilevic Lomonosov inte bara var först, han hade mest på fötterna överhuvud taget. Hela artikeln finns på nätet.
Klassiska Lomonosov-studier från Venuspassagen 1761.
Enkel resa
