Carsten har blivit med nytt teleskop
Nyligen blev gamle kompisen i Stockholm Carsten Nilsson farfar. Därpå fyllde han 70, och hustru Annica och barn samlade sig till en verkligt fin sak – ett sprillans nytt teleskop, en naggande god liten Newtonreflektor.
Foto: Väldigt privat
Instrumentet är av märket Sky-Watcher (inhandlat hos AstroSweden)
Brännvidd: 900 mm
Spegelns diameter: 130 mm
Made in China
– Motor och tre okular medföljer men är inte monterade, samt en kollimator för att justera speglarna.
Jag kommer ihåg Carstens första teleskop, en refraktor, när vi var grabbar. Vid okularet kunde monteras en spegelreflexkamera, det var bara det att när vi gjorde det en gång så var vår konstruktion så illa vaggad att teleskopet av sig självt vände ut okularändan över balkongräcket (på fjärde våningen), kameran lossnade och dansade ner på trottoaren. Turligt nog träffade den ett cykelhjul. Både cykel och kamera överlevde.
Det hände bara för drygt femtio år sen…
Annars byter en del av oss äldre amatörastronomer sällan upp oss till nya teleskop. Det är inte som att gå till Dressman eller Engelbrektsboden och köpa nya kläder. Själv har jag min fältkikare men tänker förr eller senare förhandla med kompisarna på just AstroSweden om en variabelvänlig tub. Det ska inte vara ett monster.
Stöddige Hubble
Edwin P Hubble var både stor i orden och stor på jorden, en duktig idrottare i ungdomen. Bl a boxare. Så man skulle inte bråka med honom, vilket vid ett tillfälle gick ut över antagonisten Adriaan van Maanen. Bägge arbetade på Mount Wilson.
På Mount Wilson var det kutym i matsalen i den berömda Monastery/Klostret-byggnaden att van Maanen satt vid hedersplatsen vid luncherna. Han var ju 100-tummarens "observer". Hedersplatsen vid kortändan markerades med namnet på servettringen. När Hubble en gång kom tidigare än resten av astronomerna, gick han i rummet, såg van Maanens servettring, flyttade denna till en lägre plats och satte sig själv vid hedersplatsen.
van Maanen, som var kort i rocken, blev paff när det ringdes till mat och han upptäckte sin nedgradering. Men han skulle aldrig ha vågat protestera mot store Hubble, som dessutom sägs ha gått en uppvisningsmatch mot världsmästaren i tungvikt, fransmannen Carpentier.
Bägge anekdoterna berättas i Gale E Christiansens biografi Edwin Hubble: Mariner of the Nebulae (1995), som finns i TBO-biblioteket.
van Maanen-incidenten finns det vittnen till – boxningsmötet är förmodligen en skröna.
van Maanen var, som alla "lundmarkianer" vet, en av de stora förlorarna i striden om galaxernas vara eller ickevara. Han trodde de tillhörde vintergatans innankrom. Just för att han var en av förlorarna borde vi intressera oss för honom. Han lär, i motsats till Hubble, ha varit både trevlig och empatisk.
Och Hubble? Till sist gick hut hem. Han ansågs vara för stöddig och fyrkantig i förhållandet till sina vetenskapskolleger (t ex K Lundmark, A van Maanen), så drömmen om att bli chef för 5-metersbjässen på Palomar Mountains grusades.
Trots Lord Kelvins skepsis:
SOFIA gör sensationellt fynd
Precis när jag hade ironiserat över Lord Kelvin i förra W-bloggen, så dök senaste nytt upp från det flygande observatoriet SOFIA (Stratospheric Observatory for Infrared Astronomy): Med hjälp av SOFIA och andra observatorier – i rymden Spitzer och HST, på jorden det kanadensisk-franska teleskopet på Hawaii – har forskare nu fått korn på hur en speciell form av organiska molekyler, livets beståndsdelar, skapas i rymden.
I fokus är PAHs eller polycykliska aromatiska kolväten (ibland kallade polyaromater) – kemisterna är som vanligt att gratta till alla tungvrickningar när det gäller namnen på diverse ämnen och molekyler. De är värre än apotekarna och pillertrillarna.
PAHs har identifierats i nebulosan NGC 7023, där de utsätts för hård UV-strålning från centralstjärnan och bakas ihop till ännu större organiska molekyler – själva startskottet för resan mot organiskt liv.
10 procent av allt kol i universum är i form av dessa PAHs, vars grundform är som binas sexformiga vaxceller.
Det diskuteras bland expertisen ifall UV-strålningen inte i själva verket slår itu molekyler i stället för att baka ihop dem. Här visar det sig att molekylerna i nebulosans centrala hålighet är större än de molekyler som ligger på stoft/gasranden vid håligheten. Nettoeffekten är överraskande nog tillväxt, inte sönderslagning.
Kosmisk solbränna
Jag är ingen vän av att ligga och sola på beachen, solen är förrädisk. Så take it easy, är min allmänna rekommendation. Alltför brunbränd hud är sjuk hud och är egentligen inget naturligt. Alla vet om hudcancerriskerna.
Samtidigt: Miljoner, biljoner, triljoner fotoner från kosmos – från stjärnor, galaxer och svarta hål låååångt bortom solen – träffar oss varje dag och bidrar till vår solbränna. Detta har ett forskargäng nu utrett och de har bra på fötterna.
Vårt behov av en kosmisk solskyddsfaktor – hur stor är den?
Njae, ta det lugnt, det påpekas att 10 miljarder fotoner per sekund låter mycket men vi skulle behöva leva längre än universums 13,7 miljarder år för att utsättas för påtagliga risker för t ex hudcancer.
Inte bara solen bidrar till solbrännan. Bildkälla: www.puretan.com.au
Dessutom finns det ett inbyggt skydd från universums sida. Den farliga UV-strålningen konverteras till längre och ofarliga våglängder av interstellärt och intergalaktiskt stoft.
Galaxerna anses bidra med en naturlig "solskyddsolja" med en solskyddsfaktor på två.
Bildkälla: Dan Hutton / ICRAR
Uraniborgs meridian som likare
I ett litet häfte från 1759 (Computus Ecclesiasticus, skriven på svenska), som jag har i mitt privatbibliotek och som är författad av lundaastronomen och matematikern Nils Schenmark, presenterar denne olika sätt att räkna fram och fastslå de stora kristna högtiderna. Den så kallade nya stilen hade nyligen införts.
Schenmark påpekade att ska man räkna på vårdagjämningen och "Påsk-fullmånen" så måste vi utgå från en viss meridian. Han framhöll det absurda i att från Köpenhamns meridian kunde fullmånen infalla 8 minuter före söndagen medan samma fullmåne inföll på Stockholms meridian efter midnatt. Samma tabell användes!!!
Därmed måste stockholmarna förlägga påskdagen till söndagen därpå, en vecka efter danskarna.
Schenmark hade lösningen: Utgå från meridianen för Tycho Brahes Uraniborg, denna meridian är "den allratjenligaste, såsom den där går midt igenom Christenheten".
Irans Janusansikte
Ena dan hänger Iran en kärnfysiker misstänkt för spioneri, andra dan inbjuds omvärlden till den 15:e upplagan av Frontiers of Fundamental Physics World Conference.
2014 möttes fysikerna senast, då i Marseille.
Fasttagen för vårdslöshet i trafiken
Kompisen Lars Olefeldt är omöjlig. Nu har han hittat nätinfo om ett tillslag från den irländska trafikpolisen i staden Gorey där plötsligt ett flygande tefat körde omkring på gatorna. Polisen ingrep förstås och beslagtog fyrhjulingen, som drevs av diverse grejor från Irlands svar på Clas Ohlson. Ingenting pekade på utomjordisk tillverkning.
Det finns även en liten Youtubesnutt här.