ESO-avslöjande i dag bekräftar ryktet (bl a i Der Spiegel):
Proxima Centauri har en jordlik exoplanet
I kväll (24.8.2016) blev det officiellt: Astronomer har med hjälp av bland annat ESO:s teleskop funnit klara bevis för en planet som kretsar kring den närmaste stjärnan till jorden, Proxima Centauri. Den länge eftersökta planeten, som fått beteckningen Proxima b, gör ett varv runt sin svala, röda värdstjärna var 11:e dag. Dess temperatur är lagom för att flytande vatten ska kunna finnas på dess yta. Denna steniga värld med något högre massa än jorden är den närmast belägna exoplaneten.
Den kan också vara den närmaste platsen utanför solsystemet som har möjligheten att uppehålla liv. En artikel som beskriver denna vetenskapliga milstolpe publiceras i tidsskriften Nature 25 augusti 2016.
Drygt fyra ljusår från vårt solsystem ligger en röd dvärgstjärna som fått namnet Proxima Centauri, just därför att den är den närmaste stjärnan till jorden efter solen. Denna svala stjärna, som ligger i stjärnbilden Kentauren, är för ljussvag för att kunna ses med blotta ögat. I rymden ligger den nära det mycket ljusstarkare stjärnparet känt som Alfa Centauri AB.
Under första halvåret 2016 studerades Proxima Centauri regelbundet med spektrografen HARPS på ESO:s 3,6-metersteleskop vid La Silla i Chile samtidigt som den bevakades av andra teleskop runt om i världen. Detta var Pale Red Dot-kampanjen, inom vilken ett forskarlag lett av Guillem Anglada-Escudé vid Queen Mary University, London, sökte efter tecken på hur planetens gravitationella dragningskraft får stjärnan att vackla fram och tillbaka.
Med tanke på det stora allmänintresset delade forskarna med sig av kampanjens framsteg i realtid mellan januari och april 2016, både på Pale Red Dot-sajten och via sociala medier. Deras rapporter kompletterades med många populärvetenskapliga artiklar av specialister från hela världen.
I denna bild kombineras ett foto på den södra stjärnhimlen ovanför ESO:s 3,6-meterteleskop vid La Sillaobservatoriet i Chile med bilder på stjärnorna Proxima Centauri (nere till höger) och dubbelstjärnan Alpha Centauri AB (nere till vänster) från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Runt Proxima Centauri, den närmast belägna stjärnan till solsystemet, kretsar planeten Proxima b, som upptäcktes av instrumentet HARPS som sitter på ESO:s 3,6-meterteleskop. Bildkälla: Y. Beletsky (LCO)/ESO/ESA/NASA/M. Zamani
Guillem Anglada-Escudé berättar om bakgrunden till denna unika planetjakt.
– De första svaga tecknen på en möjlig planet upptäcktes så tidigt som 2013, men detektionen var inte övertygande. Sedan dess har vi arbetat hårt med att få igång fortsatta mätningar med hjälp av ESO och andra. Den aktuella Pale Red Dot-kampanjen har vi planerat i ungefär två års tid, säger han.
När mätningarna från Pale Red Dot kombinerades med tidigare observationer som genomfördes både vid ESO:s observatorier och på annat håll visade de tydliga tecken på ett verkligen spännande resultat. Ibland närmar sig Proxima Centauri oss med en hastighet på omkring 5 kilometer i timmen – en vanlig gånghastighet för en människa – och ibland avlägsnar den sig med samma hastighet. Detta regelbundna mönster av växlande radialhastigheter upprepar sig med en period på 11,2 dagar. Tack vare en noggrann analys kunde forskarna visa att dessa pyttesmå Dopplerförskjutningar tydde på att här finns en planet. Den har en massa på minst 1,3 gånger jordens och kretsar cirka 7 miljoner kilometer från Proxima Centauri, vilket är bara 5 procent av avståndet mellan jorden och solen.
Guillem Anglada-Escudé berättar om de senaste månadernas spänning.
– Varje dag under Pale Red Dot-kampanjens 60 nätter kollade jag att signalen stämde. De första 10 var lovande, de första 20 stämde väl överens med vad vi väntat oss. Vid 30 dagar var resultatet så gott som definitivt, så vi började skriva ett utkast på artikeln!
Denna bild av himlen omkring the ljusa stjärnan Alfa Centauri AB visar också den mycket svagare röda dvärgstjärnan Proxima Centauri, solsystemets närmaste stjärngranne. Bilden skapades från delar av Digitized Sky Survey 2. Den blå halon omkring Alfa Centauri AB är en artefakt från fotograferingen. Stjärnans färg är i själva verket blekgul som solen. Bildkälla: Digitized Sky Survey 2 Acknowledgement: Davide De Martin/Mahdi Zamani
Röda dvärgar som Proxima Centauri är aktiva och föränderliga stjärnor som kan variera på sätt som skulle kunna härma tecken på en planet. För att utesluta detta bevakade forskarlaget noggrant stjärnans ljusstyrka under kampanjen med hjälp av San Pedro de Atacama Celestial Explorations Observatory i Chile samt Las Cumbres-observatoriets teleskopnätverk. Radialhastighetsmätningar från när stjärnan genomgick utbrott uteslöts sedan från den slutgiltiga analysen.
Proxima b kretsar mycket närmare dess stjärna än Merkurius bana runt solen i vårt solsystem, men stjärnan är också långt ljussvagare än solen. En följd av detta är att Proxima b ligger mitt i den beboeliga zonen som omger stjärnan. Temperaturen på dess yta uppskattas kunna tillåta förekomsten av flytande vatten. Trots Proxima b:s tempererade bana kan förhållandena på dess yta påverkas starkt av utbrott i ultraviolett ljus och röntgenstrålning från stjärnan. Utbrotten väntas vara mycket mer intensiva än de som solen skickar mot jorden.
Så här föreställer sig ESO:s rymdkonstnär att planeten Proxima b ser ut. Planeten går i bana runt den röda dvärgstjärnan Proxima Centauri, solsystemets närmast belägna stjärna. Dubbelstjärnan Alfa Centauri AB syns också i bilden uppe till höger om Proxima. Proxima b, som är lite tyngre än jorden, har en bana som ligger inuti den beboeliga zonen runt Proxima Centauri, där temperaturen är lagom för att flytande vatten ska kunna existera på dess yta. Ill: ESO/M. Kornmesser
I två andra artiklar tar forskarna upp frågan om beboeligheten hos Proxima b och dess möjliga klimat. De kommer fram till att flytande vatten kan finnas på planetens yta bara i dess soligaste trakter, antingen på det halvklotet som alltid riktas mot stjärnan (synkron rotation) eller i ett tropiskt bälte (3:2-resonansrotation). Klimatet på Proxima b är helt olikt jordens, på grund av den starka strålningen från värdstjärnan och hur planeten har bildats, och det är inte troligt att Proxima b har årstider.
Upptäckten blir början på omfattande nya observationer både med dagens instrument och med nästa generationen av jätteteleskop så som E-ELT (European Extremely Large Telescope). Proxima b blir ett viktigt mål i jakten på bevis för liv på annat håll i universum. Alfa Centauri-systemet är dessutom målet för mänsklighetens första planerade försök att resa till ett annat stjärnsystem, projektet StarShot.
– Många exoplaneter har upptäckts och fler kommer att upptäckas. Men att leta efter den som är den närmaste möjliga motsvarighet till jorden och lyckas har varit ett minne för livet för oss alla. Bakom den här upptäckten ligger de berättelser och ansträngningar som många människor gjort och som nu kommit samman. Resultatet är också en hyllning till dem alla. Sökandet för liv på Proxima b ligger näst på tur, avslutar Guillem Anglada-Escudé.
PS1 till Proxima Cen-upptäckten
Proxima Centauri har inte varit känd i mer än drygt hundra år. Stjärnan upptäcktes av den annorlunda skotske astronomen, autodidakten R T A Innes på The Union Observatory i Sydafrika, och eftersom vi numera har tillgång till ett fantastiskt nätarkiv kan upptäckarartikeln snabbt grävas fram.
"A Faint Star of Large Proper Motion" var titeln på den lilla rapporten 1915, i vilken Innes hyllar bruket av blinkkomparatorn som hjälpreda vid mätning av stjärnors egenrörelser. I fallet Proxima Cen jämförde han plåtar från 1910 och 1915.
R T A Innes (1861-1933)
PS2
Populär Astronomi uppmärksammar förstås den spektakulära världsnyheten, inkl med svensk expertkommentar.
Familjesidan noterar:
Irma välkomnas till vårt kosmos
På W-bloggen är vi inte främmande för familjära nyheter, så grattis till oss alla på klotet – vår stjärncommunity har fått lilla Irma att ta till sig. Grattis till föräldrarna Astrid Stenholm och hennes Andreas och naturligtvis till astronomikompisen Björn Stenholm, glad och stolt förstagångsmorfar. Irma verkar kanske lite "å" banan, ja alltså vintergatan, men hon samlar sig bara.
Foto: Mycket privat
Irma är ett gammalt fint klassiskt namn med förflutet i gudavärlden och det lär betyda ungefär "den starka".
Irma är också namnet på en asteroid, upptäckt i Paris redan 1877, så stjärnvärlden finns med i bilden. Björn har ju själv fått en asteroid uppkallad efter sig, så morfar och dotterdotter har faktiskt två småplaneter att prata om mellan blöjbytena och vällingkoken.
Hålighet runt Tychos supernova
Kinesiska astronomer har med en kombo av radioteleskop och rymdteleskop upptäckt en stor hålighet runt supernovaresten av Tycho Brahes Nova Stella-smäll från 1572.
Upptäckten gör inte de astrofysikaliska förklaringarna bakom explosionen lättare att förstå, snarare tvärtom. Däremot styrks tesen att detta var en Typ Ia-explosion med materiaöverföring till en vit dvärg.
Runt resterna av Tychos ursprungsobjekt finns i dag håligheter, knutor, filament, häftiga vindar råder, här ges och tas i ett sällsynt komplext och dramatiskt spel mellan naturkrafter.
Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp
We present large-field (3×2 deg^2) and high-sensitivity CO(1-0) molecular line observations toward the Tycho's supernova remnant, using the 13.7-meter radio telescope of the Purple Mountain Observatory. Based on the CO observations, we discover a large cavity around the remnant, with radii of about 0.3×0.6 deg (or ~13×27 pc at a distance of 2.5 kpc), which is further supported by the complementary infrared images from the space telescopes. The observed CO line broadenings and asymmetries in the surrounding clouds, the infrared pillar-like structures found around the remnant, in concert with enhanced 12CO(2-1)/(1-0) intensity ratio detected in previous studies, indicate strong interaction of the large cavity with a wind in the region. After excluding the scenario of a large bubble produced by bright massive stars, we consider that the large cavity could be most likely explained by the accretion wind from the progenitor system of the Tycho's supernova. The CO gas kinematics indicates that the large cavity is expanding at a velocity of about 4 km/s. The estimated velocity (~1000 km/s, with a mass-loss rate of ~10^(-6)*M_sun*yr^(-1)) and timescale (~4×10^6 yr) of the wind needed for creating such a cavity are consistent with the predictions from the wind-regulated accretion model. We conclude that Tycho's supernova, the prototypical Type-Ia supernova in the Milky Way, arose from accretion onto a white dwarf.
Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp
Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp
Read more at: http://phys.org/news/2016-08-astronomers-large-cavity-tycho-supernova.html#jCp
Den IR-känsliga WISE-sonden uppfattar skeendet så här i Cassiopeia: Inom den inre röda cirkeln ligger skalet från supernovan, den gula cirkeln markerar håligheten. Bildkälla: Chen et al, 2016.
Stereo-B på banan igen
Grattis till NASA, som lyckats få kontakt med sin solsond STEREO-B igen. Kontakten förlorades i oktober 2014 med sonden, som tandemkör med STEREO-A.
Passande dress för våra stjärnkvinnor
Jag har alltid retat mig på att kvinnor har ett så mycket roligare mode än vi män. Ta bara fenomenet herrbyxor. På Dressman, Malmström, Marty etc, finns bara enfärgade,grå och svarta byxor, det verkar som om vi män alltid är på väg mot en begravning. Inga rutiga brallor t ex så långt ögat kan se.
Så annorlunda för kvinnor, äldre och yngre.
Syn på sägen fick jag av vår Onsalaprofessor Cathy Horellou på facebook, som delade med sig av denna bild på en verkligt annorlunda, snygg, och… ja, belysande damklänning:
Bildkälla: http://www.thinkgeek.com
Här finns hemsidan, med mått, prisuppgifter etc.
Jag ska prata med Gammel Dansk-kompisen Claes Schmidt aka Sara Lund – man kan bli transa för mindre!
Snygg stjärnhimmel över Öresundsbron
Jag har inte sett stjärnor så här vackert fotograferade över Öresundsbron, men här kommer en flott variant, dokumenteread av kompisen Axel Wendel:
Foto: Axel Wendel
Pylonerna med spännande skuggor, ett upplyst Köpenhamn, svagt med moln, stjärnor (Arkturus mitt i bilden), en tendens till Vintergatan… Saturnus t v om pylonerna? En ovanligt välkomponerad studie. Tack Axel!
Ännu en dålig vits
Den gamle professorn springer på en färsk tredjeamanuens på observatoriet, som inte hälsar på honom.
Professorn blir paff och stirrar argt på den unge mannen:
– Vet ni vem jag är?
Tredjeamanuensen till en förbipasserande:
– Vill du hjälpa den här gamle mannen till rätta? Han vet inte vem han är.
Nästa gång hälsar fortfarande inte tredjeamanuensen, varpå professorn utbrister:
– Vem tror ni att ni är? Jag?
Av hänsyn till de inblandade har jag anonymiserat både observatorium och personer.