Juno har börjat jobba
NASA:s Juno-sond har avverkat sin första kringflygning över vår gasjätte i solsystemet. Efter gårdagens (= 27.8) fullbordade testvarv kom Juno Jupiter så nära som 4200 km och nådde då en hastighet på 208 000 km/tim visavi planeten.
– Early post-flyby telemetry indicates that everything worked as planned and Juno is firing on all cylinders, sa Rick Nybakken, en av projektets vetenskapliga ledare (med misstänkt skandinaviskt namn).
När Juno gjort sitt i februari 2018 har sonden snurrat ytterligare 35 varv.
Vid detta första testvarv kördes alla instrument ombord på max. Allt fungerade, och kommande veckor lär vi få veta mer om innehållet i mätningarna. En intelligent gissning är att skolböckerna i astrronomi får skrivas om.
Mer om Jupiter:
Den cigarren var inte god
De som har gamla tummade Sir James Jeans-böcker i sitt astronomibibliotek kommer ihåg hur han föreslog att planeter bildades: Genom att två stjärnor passerade varandra och, om det var en massiv stjärna, genom gravitationen slet loss gas och stoft från t ex solens atmosfär. Resultatet blev den famösa cigarrmodellen.
En följd av James Jeans teori var att planetbildning var extremt sällsynt i Vintergatan.
I dag, ser jag, räknar Jet Propulsion Lab med att det finns kanske en miljard Jupiter-liknande planeter bara i vår egen hemmagalax.
Annorlunda stjärnskapande i Orion
Vinterhalvårert närmar sig, och Orion drar sig sakta in mot söder – Orion som är W-bloggens favoritstjärnbild. Favoritskapet beror inte minst på att här ligger ikonen M42, Orionnebulosan, som ständigt bjuder på nyheter från astronomernas sida. Max Planck-forskarna Amelia M Stutz och Andrew Gould har t ex i år kommit med en rapport som visar hur stjärnskapande, utdragna S-formade filament fungerar:
Gravitation och magnetfält samverkar, och resultatet av dessa svängningar är unga stjärnhopar.
Det allra märkligaste är att processen löper så snabbt (astronomiskt snabbt, får tilläggas). På bara några miljoner år har vi plötsligt fått en helt krubba med nya stjärnor.
Skapelseprocesserna brukar i en standardmodell handla om instörtande gas/stoft-moln, här är en annan typ av förklaringar nödvändiga.
Syn för sägen ger denna illustration från molnet Orion A:
Bildkälla: Herschel/WISE/A. M. Stutz /MPIA
Protostjärnorna är fortfarande under uppbyggnad och håller sig nära filamenten medan de redan färdigkokta tyngre stjärnorna sprätter i väg utanför området – som om de slungats ut.
Artikeln av Amelia M. Stutz och Andrew Gould heter "Slingshot Mechanism in Orion: Kinematic Evidence For Ejection of Protostars by Filaments" och har publicerats i Astronomy & Astrophysics.
Senaste idiotin får mothugg
Den färskaste konspirationsteorin om en "hemlig planet" på kollisionskurs mot jorden får häftigt mothugg av vår ordförande Peter Linde!
Tack Peter för att du rensar i det vildvuxna konspirationsogräset.
Peter är nästan förbannad
Vad hände med Sovjets månplaner?
Lars Olefeldt har hittat en Youtube-film, som diskuterar de sovjetiska planerna på bemannade månfärder.
1-0 till Scheiner
Galielo Galilei hade en framstående konkurrent i upptäckten och mätningarna av de allra första teleskopiska solfläckarna i Christoph Scheiner.
I dag håller Scheiners material och studier i böcker och brev från 1611-1631 för tunga vetenskapliga rapporter. Det gör inte Galileis teckningar.
Scheiners solfläckar från 1625.
Hollywoods klokaste skådis…
.. lever tyvärr inte längre.
Vi borde skänka honom en tanke då och då.
