Nr 96 2016

Deep Sky-studie från Dalarna

Tala om ett äkta deep sky-motiv! Tomas Wikander, astrofotografen i Dalarna, tog denna förnämliga bild av NGC 2841 i Ursa Major/ Stora Björnen.

Som fingranskaren raskt upptäcker ligger det en hel hop galaxer mot denna del av himlavalvet.

Fotografiet förmedlades från början av Christian Vestergaard, som larmade om den lyckade operationen. Bildfakta på astronet.se-sajten.

Foto: Tomas Wikander

Den som fingranskar den över åtta timmar långa exponeringen noterar minst tio galaxer i bilden. Och tankarna går gärna till hur astronomer förr mätte absoluta och relativa avstånd till andra vintergator:
Genom att mäta spiralernas vinkelstorlekar på himlavalvet och de mörka stoftstråkens breddar, t ex. Två så kallade avståndsindikatorer.

De senare jämfördes med Vintergatans svarta molnstråk, och spiralernas skenbara storlekar i sin helhet kunde t ex jämföras med Andromedagalaxens. Visste man avståndet till M31, kunde vi gissa oss till avståndet till den uppmätta galaxen.

Ett krux var naturligtvis att alla spiralgalaxer inte är lika stora, absolut sett.

NGC 4821 anses ligga på knappt 50 miljoner ljusårs avstånd. Avgörande avståndsindikator har senast varit cepheider, som hittats i stjärnsystemet.

Om jag läst på rätt kan cepheider användas ut till 100 miljoner ljusår, sen är de för svaga. Personbästa innehas av NGC 3370, som anses befinna sig på 29 Mpc.

Proffsen kan också!

I dagarna publicerade bl a Chandra X Ray-forskarna en ny rekordhållare: Den mest avlägsna galaxhopen uppmätt hittills.

Hopen kallas CL J1001+0220 och ligger på 11,1 miljarder ljusårs avstånd.

Resultatet baseras på sökprogrammet kallat COSMOS, i vilket astronomerna studerar samma himmelstrakt i olika våglängder och med hjälp av olika teleskop, från radiovågor till röntgenljus.

Kombobild av den nya galaxhopen: lila färger från Chandra, rött, grönt och blått från ESO:s UltraVISTA, radioaktiva ALMA bidrar med grönt. Den diffusa röntgenutstrålningen är en markör för het gas, som utgår från galaxhopen. Bildkälla: X-ray: NASA/CXC/Université Paris/T.Wang et al; Infrared: ESO/UltraVISTA; Radio: ESO/NAOJ/NRAO/ALMA

Vilken dialekt pratade Frida Palmér?

Med jämna mellantrum kommer vi här i W-bloggen in på Frida Palmér, och nu har även Hans "The One and Only" Bengtsson utrett hennes närmare släkthistoria. Vi kör den i sin helhet så är det gjort:

Frida Elisabet Palmér, f. 1905-01-14 Blentarp, d. 1966-10-13 Halmstad.

F: Hans Persson Palmér, f. 1875-07-01 Blentarp, d. 1910-09-04 Blentarp.

M: Elsa Albertina Jepsson, f. 1882-03-29 Stehag, d. 1956-10-06 Halmstad.

FF: Per Mårtensson, f. 1834-04-30 Sövde, d. 1917-08-01 Blentarp.

FM: Karna Harvigsdotter, f. 1837-04-14 Sövde, d. 1928-07-08 Blentarp.

MF: Jöns Jepsson, f. 1830-06-08 Stehag, d. 1913-06-08 Hinneryd.

MM: Bengta Pålsdotter, f. 1845-11-01 Bosarp, d. 1923-10-02 Hinneryd.

FFF: Mårten Persson, f. 1801-02-25 Sövde, d. 1873-11-01 Sövde.

FFM: Sissa Persdotter, f. 1811-03-11 Sövde, d. 1898-12-17 Sövde.

FMF: Harvig Nilsson, f. 1807-08-21 Blentarp, d. 1893-09-10 Blentarp.

FMM: Bengta Holmström, f. 1807-05-10 Blentarp, d. 1874-08-18 Blentarp.

MFF: Jeppa Månsson, f. 1796-11-06 Stehag, d. 1849-12-26 Stehag.

MFM: Else Persdotter, f. 1792-11-25 Stehag, d. 1862-12-21 Stehag.

MMF: Pål Månsson, f. 1817-05-03 Bosarp, d. 1889-06-29 Hinneryd.

MMM: Elsa Bengtsdotter, f. 1821-10-03 Stehag, d. 1897-02-26 Hinneryd.

Av denna brygd kan vi förstå om Frida, i den akademiska sfären, pratade en sorts ädelskånska. "Spansk i truten" tror vi inte att hon var, kanske lät hon mera åt det edvard perssonska riksskånskehållet?

– Hon pratade mycket vårdad skånska utan diftonger skulle jag vilja säga. Ganska mörk röst, minns gamla Halmstadeleven och Frida-kännaren Gunilla Lindberg i dag.

En ung Frida vid meridiancirkeln i Lund. Bildkälla: Lunds Observatorium

Nova Lyrae 1919

Stjärnan med katalogbeteckningen HR Lyr upptäcktes som Nova Lyr 1919 och har studerats i snart hundra år. Nu rör novan på sig igen, och proffsen har gått in i bilden sedan brittiska amatörer larmat.

Novan upptäcktes av amatören Joan C. Mackie och nådde i max 6,5 magnituder, så den var nästan synlig för blotta ögat.

M42 diskuteras på – tyska!

Arne Lindengard påpekar att artikeln av Amelia M. Stutz och Andrew Gould i förra W-bloggen finns även i ArXiv.org, se http://arxiv.org/abs/1512.04944.

– Själv har läst en tysk populärversion av deras observationer och teori, av en annan författare i den tyska tidningen Sterne & Weltraum (augusti-numret):

http://www.spektrum.de/inhaltsverzeichnis/modelle-der-sternentstehung/1373004 .

Min kommentar: Överhuvud taget lider vi av den anglosaxiska övervikten inom den astronomiska nyhetsförmedlingen, så jag hoppas att Arne återkommer med fler tyska "vinklar".

Gamla Obsis (1):

Vad händer med byggnaderna?

Ordf Peter Linde i vår förening ASTB undrar vad som egentligen händer med planerna för Gamla Obsis i Lund, Stadsparken, och det undrar alla. Min gamle idrottskompis i Lund, kommunalrådet Christer Wallin, tipsar om att serviceförvaltningen kan veta. En idétävlan utlystes ju i fjor.

Vi får se om något av våra lokalombud i Lund hittar något.

Gamla Obsis (2):

Boken om arkitekten snart här

Jag pratatde i dag (31.8) med arkitekturhistorikern Anders Bodin, och han noterade att hans bok om Helgo Zettervall kommer att presenteras 16 september i Lund. Zettervall var huvudansvarig för arkitekturen, som lånade drag av Pulkovo-observatoriet i Ryssland.

Föreningen Gamla Lund ger ut boken Zettervall i Lund. Arkitektur och stadsbyggnad i 1800-talet, i vilken naturligtvis även ritandet av Gamla Obsis diskuteras – plus återges en klassisk bild.

Hänt på bygden:

Tre supernovor följde på varandra

Att en supernova briserar, kan vi till nöds acceptera. Men att tre smäller i stort från samma punkt i universum (i en stjärnhop i M33) med några tiotusen års mellanrum, är en utmaning.

När astronomer nu mätt hur snabbt gasen i de koncentriska ringarna expanderar, upptäcks att stjärnexplosionerna skedde för 114 000, 40 000 och 21 000 år sedan. Resultatet ser ut som en sorts supernovornas ryska dockor, den ena dockan inuti den andra.

Gas/stoft-sfärerna är 140, 52 och 41 ljusår tvärsöver – ursprungsstjärnorna har i stort sett haft samma ålder och samma massor.

Rymdartisten tänker sig fenomenet så här. Ill: Gabriel Pérez/SMM (IAC)

Rapporten kommer från Instituto de Astrofísica de Canaria och publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters.

Du är, tyvärr, ingen jordaxel

I mitt yrkesliv har det funnits gott om mänskliga jordaxlar, t ex journalister och skådisar som trott att jordklotet snurrade runt dem. Birger Buhre var en.

– Vem fick träffa mig i Sveriges Radios korridor om inte Lennart Hyland?

Staffan Heimersson på en presskonf:

– Det är jag som är Staffan Heimersson.

Edvard Persson i filmstudion (före min tid):

– Sätt strålkastarna på mig, för det är mig folk vill se.

Kvinnlig skådis i samma filminspelning:

– Kamma mig fint i nacken, för jag ska spela mot Edvard.

Källa: rottencards.com

Artistic representation of the object showing the stellar cluster surrounded by the three bubbles. Credit: Gabriel Pérez/SMM (IAC).