Aniara (3)
Det hemlighetsfulla spjutet – vad var det?
Först och främst ett stort tack till Ingemar Lönnbom i Harry Martinson-sällskapet, som puffat för vår kommande Harry Martinson- och Aniara-kväll på Lunds stadsbibliotek (torsdag 29.9, start kl 19 i atriumgården).
Lite mer om astronomin i rymdeposet Aniara! En av de märkligaste dikterna, för oss i den astronomiska communityn, är versen 53, kallad Spjutet:
På elfte året fick vi se en syn;
den smalaste, den magraste av syner:
ett spjut som rörde sig i Universum.
Det kom från samma håll som vår goldonder
och böjde inte av men höll sin bana.
Dess hastighet var större än goldonderns,
med följd att spjutet
snabbt drog bort från oss.
Spjutet väcker tankar ombord på Aniara. Många funderade, någon gissade, men ingen visste, ingen kunde veta. "Det bara flög igenom Universum."
Men ändå hade denna syn
en makt att ändra hjärnorna hos många:
Tre blev galna, en tog livet av sig.
Och ännu en begynte med en sekt,
en skrikigt torr, asketiskt tråkig skara,
som länge bråkade i Aniara.
Så träffades vi lika fullt av spjutet.
Aniara kom ju ut hösten 1956, ungefär samtidigt som Martinsons vän, vår astronomiprofessor Knut Lundmark kom med sin sista bok, Ut i världsrymden. Gemensamt hade de utan tvekan en pessimistisk syn på människans framtid, Lundmark var kanske ännu mera undergångsfixerad än den kommande nobelpristagaren.
Men spjutet?
Foto: Rune Fogelquist
Det är märkligt att just vid denna tid dök kometen Arend-Roland upp, och kometens "antisvans" beskrevs av alla som just ett spjut. Det var första gången som fenomenet iakttagits. Förklaringen var en ren perspektiveffekt.
Den första bilden på "spjutet" togs av den svenska amatörastronomen, allas vår vän Rune Fogelquist, och svenska astronomer forskade i saken.
Jag ser det som en slump, Martinson fantiserade men fantiserade oerhört skickligt. (Vi vet ju inte heller exakt när Spjutet skrevs.) Hans spjut rörde sig uppenbarligen från jorden eller solen ut i rymden, det gör kometer också efter periheliumpassagerna, hastigheten var stor, det är kometernas också, bilden av ett relativistiskt fenomen finns även i min skalle, spjutets ickekrökta bana kan vi alltid diskutera.
Visst är det fascinerande med Martinsons i detta sammanhang närmast profetiska bildspråk!
Bildkälla: Lick Observatory, University of California
Hur mycket förstör supernovorna stjärnhopar?
Nya studier, teoretiska och observationella, pekar på att supernovor kanske ändå inte har den där totala katastrofala betydelsen för sammanhållningen i stjärnhopar. Diskussion här.
Tycho mätte stjärnorna bättre än någon gjort tidigare
W-bloggen kunde inte närvara på på Ole Schous föreläsning på Landskrona museum för en tid sedan om Tycho Brahes instrument och deras mätnoggrannhet. På plats var dock ett par vänner från vår community – t ex Bengt Rosengren, som ju konstfärdigt ställt i ordning instrumenten på Tycho Brahe-museet på Ven.
Bengts kopior i 1:1 konstruerades efter Tychos egna beskrivnignar på latin (!), men Bengt fick också översätta Tychos måttenheter (cubit, fot osv) till moderna enheter.
– Eftersom hans figurer är ritade i perspektiv fick jag göra koordinattransformationer för att kunna göra ritningar i planparallella vyer, och få fram de verkliga måtten. Slutligen hittade jag intressanta noteringar om hur han använde materialen och deras ytbehandling.
Ett av Bengt Rosengrens förnämliga byggen. Bildkälla: Tycho Brahe-museet, Landskrona
– Mitt mål var att göra så noggranna kopior som möjligt, som i princip skulle gå att göra observationer med, medan Ole mer gick in på observationsmetodiken, mätresultaten och hur Tycho minimerade felet i mätningarna.
– Detta var intressant att höra, så man kan sammanfatta det som att Oles och mitt arbete tillsammans är den kanske bästa beskrivningen hittills av Tychos instrument, metoder och resultat, sammanfattar Bengt Rosengren.
ESO rapporterar om Lyman alfablobbar
En internationell forskargrupp har använt ALMA samt bland annat ESO:s Very Large Telescope för att upptäcka sanningen bakom en sällsynt typ av objekt i det avlägsna universum som kallas Lyman alfa-blobbar. Fram tills nu har astronomer inte förstått vad som gör att dessa enorma gasmoln lyser så starkt. Nu har ALMA sett två galaxer i hjärtat av ett av dessa objekt som lyser upp sin omgivning genom att bilda nya stjärnor i en frenetisk takt.
Galaxparet ligger dessutom i mitten av en svärm av mindre galaxer som tycks utgöra en tidig fas i bildandet av en tung galaxhop. De två ALMA-källorna förväntas utvecklas till en enda jättelik elliptisk galax.
Nyheter och bulletiner om asteroider
Kommer du ihåg radio/tv-programmet Radio Mosebacke med dess "nyheter och bullentiner"? För en ärrad nyhetsjägare är det med pur glädje som jag puffar för Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics, som nu börjat utkomma med en sida med asteroid-nyheter.
Curiosity dokumenterar Mars som aldrig förr
De bilder som Lars Olefeldt hittat på en sajt med Curiosity Rover-foton från vår grannplanet är kort och gott – sensationella. De måste vara en geologs våta dröm.
Dessutom finns här att tillgå alla direktsända Marsbilder "raw", alltså så som de ser ut obehandlade och direktsända. Bara det en bonus utöver det vanliga. Sajten är här: http://mars.nasa.gov/msl/curiosity-murray-buttes-raw-images/
Så som på jorden, så ock på Mars… Bildkälla: NASA
Lundmark en "dansk Zwicky"?
Lite besviken är jag när jag i vårt TBO-bibliotek hittade Virginia Trimbles bok Visit to a Small Universe från 1995. Trimble har varit en av dem som satt Knut Lundmark på kartan senaste år, varför hennes tabbe i denna bok att presentera Lundmark som "a Danish Zwicky" känns uppåt väggarna.
Lundmark och Fritz Zwicky var goda vänner och hade kanske samma motståndare inom facket, men att Lundmark var dansk – hallå!?! Han var faktiskt regerande paltmästare i Lund och talade en utsökt vacker norrlandssvenska. Vid tillfälle ska Mrs Trimble få veta detta.
Klantfysik i Grönköpings Veckoblad
Grönköpings Veckoblad håller stilen. W-bloggsvännen Carl-Olof Börjeson ger sig själv bladet i julklapp varje år och håller mig varm i kläderna med senaste nytt. Som att Grönköpings egen store klantfysiker, Gustav Negusson, lyckats jämka ihop Albert Einsteins och Max Plancks teorier. En mycket vacker prestation, bl a utförd på Läspeskolans krökta skolgård där professorn spelat kula med sig själv.
Bakom 1900-talets stora strid döljer sig enligt Neguson dessutom ett språkligt hörfel. Det Einstein sa om Gud var inte att Gud inte spelar tärning utan att Gud inte spelar kula.
"- Tärning och kula låta näml. rätt lika å tyska, de bådas modersmål (Würfel resp. Kugel). Därmed kan 100-årsdagen av Allmänneliga Relativitetsteorin firas i full harmoni bland herrar & damer fysiker, förklarar hr prof N."
