Stilstudie av Thomas
Den svenske amatör(?)astronomen Thomas Karlsson är förstanamnet på den rapport över 50 ofullständigt utforskade miror, som nyligen publicerats – scrolla ner till W-bloggen nr 113 2016. En rapport som visar att något hänt sen diverse löst folk (hmmm) i sin ungdom, ledda av legenden Gunnar Darsenius inom Svenska Astronomiska Sällskapet, låg på hustaken mitt i Malmö och med sina 7,6-cm:s refraktorer rattade och spanade in S UMA, T UMA, SS Cyg & Co! Men det var kul och kallt det också.
Thomas håller koll på en av sin favoritmiror, V2072 Cyg. Foto: Ylva Hagman
Så här berättar Thomas om sitt astronomiintresse och dess början:
"
Intresset har funnits sedan jag fick en bok om astronomi av min
skollärare när jag var 9 år. I tonåren hade jag en enkel
Hobbex-refraktor. Kommer ihåg hur spännade det var att första gången få
syn på Saturnus ringar. Dock blev jag aldrig helt vän med teleskopet och
sedan kom studier och arbete emellan.
2007 var det en ny bok, Big Bang av Simon Singh som väckte intresset
igen. Sen hittade jag det nu nedlagda nätforumet Astronomiguiden som var
avgörande för att ta upp astronomin mer seriöst igen. Jag ville ha ett
mer lättanvänt instrument denna gång och köpte en 20×80 kikare för att
känna på hur det var att hitta runt på himmeln och vad som gick att se.
Jag fastnade för enkelheten med kikare och har nu en 25×100.
I början var det mest Messier- och andra deep sky-objekt jag observerade. Sen
fick jag kontakt med Hans-Göran Lindberg och Hans Bengtsson som
introducerade mig för variabla stjärnor. Till skillnad från de statiska
DSO händer det hela tiden saker runt variablerna vilket gör dem mer
intressanta.
2009 behövde SAAF en databas där man kunde rapportera in
variableobservationer. Jag åtog mig att konstruera den och driver sedan
dess SVO-databasen på astronet.se. De 50 bortglömda mirorna är lite för
svaga att se med min kikare så för dem har jag använt fjärrstyrda
teleskop på Teneriffa och New Mexico för att ta bilder av stjärnorna och
mäta deras ljusstyrka. Tillsammans med de andra i projektet har alla
våra observationer lagts in i databasen. SVO har underlättat analysen av
observationerna och jag hoppas gjort det roligare och intressantare att
observera variabler.
"
2013 fick Thomas, som bor och "värkar" i Varberg, av SAAF-vännerna det fina Margareta Westlund-priset "för fotometriska observationer av epsilon Aurigae under förmörkelsen 2009-2011, för utvecklingen av den svenska variabeldatabasen SVO och för analyser av Miravariablers periodicitet".
Studien av förmörkelsevariabeln epsilon Aurigae utgör en internationellt enastående prestation och funktionaliteten i SVO är i många avseenden bättre än motsvarigheten i den internationella organisationen AAVSO.
Och apropå de långperiodiska mirorna, här är den senaste utforskningen av grundämnet titanium i stoftet omkring typstjärnan Mira/Omikron Ceti. Proffsen kan också.
Lundmark i LUM
Jag förstår av redaktörerna på LUM, Lunds Universitets Magasin, att något är på gång om Knut Lundmark. Ni som har tillgång till LUM – håll ögonen öppna! Rapportera gärna när artikeln dyker upp.
Kilonovorna är här
Sedan några år pratar astronomer sinsemellan om en ny sorts novor: Kilonovor (alternativt "macronovor") som är i snitt 1000 ggr häftigare än en "normal" nova men har 1/10-del till 1/100-del av supernovors energier. Supernovorna håller fortfarande täten.
* Kilonovorna finns, för det har bl a Hubble-teleskopet kunnat se 2013 i form av infraröd efterglöd efter gammablixtar:
Bildkälla: ESA/NASA/HST
* Det verkligt intressanta är att dessa kilonovor är resultatet av kollisioner mellan kompakta, binära (tvillingar) neutronstjärnor, kollisioner som äger rum på bråkdelar av en sekund och som då genererar störningar i den einsteinska rymdtiden och därmed – gravitationsvågor!
* Kilonovornas ljuskurvor karakterisieras av betydligt snabbare avklingning än supernovornas (den utslungade massan är mindre än för supernovor), emissionen är svagare än supernovornas (samma argument) – och så är de rödare.
* Även svenska forskare är med i studiet av dessa smällar och jagar febrilt efter optiska rester efter explosioner som orsakar gravitationsvågor. Precis som det sas när gravitationsvågorna ffg detekterades i vintras: Ett helt nytt "fönster" har öppnats mot universum.
* Möjligheterna att med dagens LIGO/Virgo-instrument detektera kilonovor på D < 100 Mpc anses lovande.
Fler galaxer finns
Det observerbara universum har minst 10 ggr fler galaxer än vi hittills trott. HST:s pressrelis här.
Mer om Tycho Brahe
I ett sällskap uppkallat efter Tycho Brahe, är det klart att vi slår vakt om vår portalfigur och nyfiket följer alla nyheter på området. Bertil Falk, t ex, som håller på med den litterärt omöjliga uppgiften att "översätta" James Joyces Finnegans wake till svenska, påpekar att han sprungit på Tycho Brahe i detta bångstyriga verk. Vi får se vad Bertil kommit fram till.
Samtidigt avrapporterar Christian Vestergaard om ett för mig tidigare helt okänt Tycho Brahe-porträtt, som tillhör Royal Society i London.
Bildkälla: Royal Society
Vi vet inte konstnärens namn, vi vet inte hur gammalt porträttet är, är det en kopia av en kopia av ett original…? Det vi vet från Royal Society´s egen hemsida är att verket sannolikt målats på 1620-talet, det verkar ligga ett teleskop i ett fodral framför Tycho vilket är en härlig anakronism, att oljan (1×0,8 m) en gång ägts av John Flamsteed och att det skänktes till Royal Society 1732.
Günther D Roth ur tiden
Arne Lindengard, som bevakar tyska Sterne & Weltraum för W-bloggens räkning, rapporterar att Günther D Roth gått ur tiden. Han var född 1931.
Roth skrev flera populärvetenskapliga astronomiböcker.
Öga för öga, öra för öra…
Tips från Lars Olefeldt: Det var väl bra i och för sig att Aftonbladet för en tid sen skrev om det gigantiska kinesiska "rymdörat". Men superöga?
