"Närsynt" ESO-studie av Eta Carinae-dubbeln
En internationell forskargrupp har använt Very Large Telescope Interferometer för att observera dubbelstjärnan Eta Carinae i större detalj än någonsin tidigare. De upptäckte nya och oväntade strukturer inuti stjärnsystemet, bland annat i området mellan de två stjärnorna där vindar med extremt höga hastigheter kolliderar. Den nya inblicken i detta gåtfulla stjärnsystem kan leda till bättre förståelse av hur de tyngsta stjärnorna utvecklas.
Ett forskarlag som leds av astronomen Gerd Weigelt vid Max Planck-institutet för radioastronomi (MPIfR) i Bonn, Tyskland, har använt Very Large Telescope Interferometer (VLTI) vid ESO:s Paranalobservatorium för att ta en unik bild av stjärnsystemet Eta Carinae i Carinanebulosan.
Denna bjässe till dubbelstjärna består av två massiva stjärnor som går i bana omkring varandra. Båda stjärnor är mycket aktiva och alstrar vindar med hastigheter på uppemot tio miljoner kilometer i timmen. Det är först nu som man kunnat studera det turbulenta området mellan de två stjärnorna där vindarna kolliderar.
Vi vet nu att utbrottet på 1830-talet orsakades av att den större av stjärnorna kastade ut enorma mängder gas och stoft under en kort tidsperiod. Då skapades de två karaktäriska loberna som utgör Homunculusnebulosan och som idag omger stjärnorna. Den kombinerade effekten av de två stjärnvindarna som i hög hastighet brakar in i varandra ger upphov både till temperaturer på uppemot flera miljoner grader och intensiv röntgenstrålning.
Det centrala området där stjärnvindarna kolliderar är jämförelsevis mycket litet – dess utsträckning är ungefär en tusendel av storleken på Homunculusnebulosan. Därför har varken markbaserade teleskop eller rymdteleskop kunnat observera det i detalj. Men nu har forskarlaget använt den kraftfulla upplösningsförmågan hos instrumentet AMBER på VLTI för att för första gången blicka in i denna våldsamma miljö. En smart kombination av tre av hjälpteleskopen vid VLT – en interferometer – ger tio gånger bättre upplösning än ett av VLT:s enhetsteleskop. Resultatet blev den skarpaste bilden hittills av systemet och dessutom oväntade insikter om dess interna struktur.
En snygg inzoomning på Youtube har du här:
– Vår dröm har förverkligats eftersom vi nu kan få till extremt skarpa bilder i infrarött ljus. VLTI ger oss en unik möjlighet att förbättra vår fysikaliska förståelse av Eta Carinae och många andra viktiga objekt, säger Gerd Weigelt.
Förutom bilderna har man kunnat bestämma de intensiva stjärnvindarnas hastigheter tack vare spektralobservationer från kollisionszonen. Med hjälp av dessa hastigheter kan forskarlaget producera mer pålitliga datormodeller av detta fascinerande stjärnsystemets innanmäte. Detta kommer att bidra till en bättre förståelse för hur extremt massiva stjärnor av det här slaget förlorar massa under tiden som de utvecklas.
9:an får stöd
Nya beräkningar ger ytterligare stöd till teorien om en nionde planet ute i Kuiper-bältets mörkaste delar.
Förmodad massa 10 ggr jordens, förmodad omloppstid runt solen 17 000 år, förmodat avstånd 660 au (1 au = medelavståndet jorden-solen).
Read more at: http://phys.org/news/2016-10-evidence-ninth-planet-roaming-solar.html#jCp
Ambassaden i Zagreb bjuds in
Även ambassaden i Zagreb är inbjuden när Knut Lundmark-vännen Goran Ivanicevic 26 oktober ska föreläsa i den kroatiska huvudstan för astronomiintresserade om det stora vintergatspanoramat, tillkommet på 50-talet på Lunds obsis.
Enslingen på Bockön
En av de märkligaste, ja kanske den mest udda personen i vår svenska amatörastronomi var den fattige stjärnintresserade August Mattson, kallad "Enslingen på Bockön". Våra astronomihstoriker Johan Kärnfält och Gustav Holmberg lär ha med honom i sin kommande bok, men inte bara det: Christian Vestergaard tipsar om att två glada amatörfilmare och lokalhistoriker nu även gjort en film om honom – premiären spikad till 19 november 2016 i Östansjö Folkets Hus.
Om enslingen aka "Gubben Mattson" har Johan skrivit bl a här. Där framgår att Mattson stått i brevkontakt med sin guru, Camille Flammarion i Paris.
Enslingen i skådartagen.
Månsmällen förklarar Dinos massdöd?
Schrödinger-bassängen – centrerad på koordinaterna 75°S, 132.5°E på månens baksida – har ∼320 km:s diameter och har specialstuderats av ett team astronomer. Målet: Att försöka förstå hur nedslaget som utrotade dinosaurierna gick till. Ringbergen i Schröderingers mittdelar påminner om resterna efter nedslaget på jorden, i rapporten kallat "K–T Chicxulub impact crater". Månytan vändes ut och in.
Förhoppningsvis ska vi så småningom få ner prover från Schrödinger för analyser i de jordiska labben.
Schrödinger-bassängen har svaret på dinosauriernas massdöd? Bildkälla: http://www.nature.com/articles/ncomms13161#f1
Vad hände med Schiaparelli?
Kontakten med den ESA/ryska Marslandaren Schiaparelli bröts i samband med landningen 20.10, och trenden håller i sig: Mars är inte ryssarnas starkaste gren.
Olycksplatsen fotograferad "före" och "efter" av NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter, 19 och 20 oktober.Bildkälla:
NASA / JPL / MSSS
Göteborgsvits
– Det är bara de bästa astronauterna som får åka till rymden. Det är därför man satt´eliten där.
Upphovsman? Inte jag. Gissa två gånger…
Framfördes bl.a. av Sony Hedenbratt. En stjärna på sin tid
Nyss hemkommer från en session med de muntre astronauten Fuglesang, kan jag inte annat än hålla med.