Kulturskatten på Harvard
Under 130 år har på Harvard-observatoriet samlats en halv miljon fotografier i plåtarkivet. Det är en kolossal astronomi- och, ja, kulturskatt. Så här ser en gammal söndrig negativplåt över Plejaderna ut:
Merparten av bilderna håller på att digitalöverföras i projekt Digitizing a Sky Century at Harvard (DASCH)
Det fanns en tid när grovgörat på världens observatorier, främst att reducera alla mätningar och få fason på observationerna och de fotografiska plåtarna av himlakropparna, var kvinnans lott. Räknebiträden ("computers" på engelska) kallades de. De var kroniskt underbetalda. Timlönen kunde ligga på 20-50 cent, lite även på 1800-talets slut.
Deras jobb var enormt betydelsefullt för den moderna världsbildens framväxt, och damerna på Harvard-observatoriet är legendariska. Här finns en berättelse om Edward C Pickering och hans "harem", som kvinnorna fördomsfullt kallades för.
Bildkälla: Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics
Trots "hinderloppet" gjorde några kvinnor sig världsberömda: Annie Jump Cannon var utbildad astronom och fysiker och skapade den grundläggande spektrumklassifikationen som fortfarande används, Henrietta Swan Leavitt upptäckte cepheiderna – the rest is history.
Och sen var det krattat för Cecilia Payne-Gaposchkin, som chockade gubbröran med sin teori om att solen mest bestod av – väte. Hon blev Harvards första kvinnliga professor, en enorm profil. Läs hennes självbiografi!
Pulsarer den nya tidens GPS
Nu ger sig även Kina in i försöken att använda pulsarer som fixa positioner i kosmos i navigationssyfte.
Kina? Jag hörde idag (fredag 11.11) på Rotary William H Marschall prata om hur han var med om att starta upp ett hotell i Kina 1983. Landet låg verkligen "risigt" till – trettio år senare är det i framkanten av precis allting utom i demokrati, den viktigaste grenen.
William, som ju organiserat Nobelmiddagarna på Stadshuset i Stockholm, skriver i sin nya bok Servitören – en katt bland hermeliner bl a om sitt möte 1964 i Malmö med Yurij Gagarin. Stan bjöd ryssen på en bit mat i Rådhuskällaren, och William såg till att få en autograf som han har väl inlåst i sitt kassaskåp i dag.
Ännu mer om meteoriter på Mars yta:
Röda planeten är snustorr i dag
Frånvaron av rost på meteoriter, som hittats på Mars, bevisar enkannerligen en sak: Att Mars har saknat flytande vatten på miljoner år!
Det är en forskargrupp på University of Stirling (hela rapporten här) som studerat frånvaron av rost på meteoriterna, som legat orörda, och därifrån dragit flera slutsatser. Som att:
* Mars för tre miljarder år sen var en "våt" planet.
* Men att idag är planeten extremt torr – på ytan. Där är det torrare än på de torraste ytorna på jordklotets öknar.
* Oxidationstakten är 10-10 000 ggr långsammare än på jorden.
* Vad som finns under ytan är en annan femma.
Meteoriter på Mars yta, i den så kallade Victoria-kratern. Bildkälla: NASA/JPL/Cornell
Supermånen 14 november…
… hetsar vi inte upp oss över. Men mediahypen noteras.
Regeln är enkel: Varje gång det skrivs om astronomi i massmedierna, desto bättre.
Exoplaneter kan nu spektralstuderas i detalj
Teknikutvecklingen är enorm inom vår vetenskap. Astronomer och tekniker knutna till Princeton University har t ex försett det japanska Subaru-teleskopet på Hawaii med ett helt nytt högupplösande instrument, som tillåter forskarna att utforska exoplaneters atmosfärer. Helt otroligt!
Instrumentet kallas CHARIS (Coronagraphic High Angular Resolution Imaging Spectrograph) och kan fånga in planeter större än Jupiter.
CHARIS-test med planeterna i systemet HR8799. Bildkä'lla: N. Jeremy Kasdin och hans forskarteam
Instrumenteringen, som börjar tas i bruk på allvar i februari 2017, är kraftigt nerkylt, 50 gr Kelvin.
Tröstens ord
Den oumbärlige, numera även i den svenska bokhandeln utkommande Randall Munroe, har formulerat dessa på astronomiska seminarier vanligen förekommande argument:
