Många månar blev – månen!
Ett israeliskt team hävdar att före jordens måne har förekommit andra månar, att vår måne i dag endast är den senaste i en rad månar. Därmed skulle den tidigare teorin om att månen uppkommit vid en krasch mellan protojorden och en mindre planet kullkastas. Snarare har en serie kollisioner inträffat, som antingen kastat ut de mindre månarna i planetsystemet, tvingat dem att krascha på jorden eller så har de slagits samman till en större himlakropp (moon-moon collisions).
Forskarna vid Technion-Israel Institute of Technology och Weizmann Institute of Science menar att deras nya teori passar väl ihop med den rådande teorin om hur jordklotet skapats. Plus att den tar hänsyn till rörelsemängdsmomentets bevarande, vilket anses besvärande illa underbyggt i förklaringen till den aktuella huvudteorin om jordern/månens uppkomst
Artikeln med ill ovan återfinns här i Nature Geoscience
US-astronomin ett fäste för rasism?
Illa illa! På det senaste mötet med AAS, American Astronomical Society, har diskuterats i vilken mån den amerikanska astronomin är drabbad av den rasistiska sjukan. Den som kollar de 40 ledande astronomiska insitutionerna i jättelandet, upptäcker följande statistik:
90,7 proc av astronomerna är vita, 7,1 proc asiater, 1,2 proc latinos, 1 proc svarta, 0 proc indianer.
Debatten i Texas tog avstamp i självständighetsdeklarations portalparagraf: "´We hold these truths to be self-evident that all people are created equal.”
VLT graderas upp i planetjakten
ESO har skrivit under en överenskommelse med Breakthrough Initiatives om att anpassa instrument på Very Large Telescope i Chile för att söka efter planeter hos det närliggande stjärnsystemet Alfa Centauri. Sådana planeter kan bli mål för miniatyriserade rymdsonder som i framtiden kan komma att sändas upp inom ramen för projektet Breakthrough Starshot.
Pressmeddelandet med bilder och filmer finns på:
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1702/
Zwicky/Lundmark/Sandage-PS
Kalevi Mattila påpekar (apropås förra W-bloggen, scrolla ner) att Gustav A Tammanns och Allan Sandages långa samarbetsperiod ju faktiskt pågick ända till Sandages bortgång 2010. 2011 kom deras sista gemensamma rapport i Astronomy & Astrophysics. Den handlade om Cepheider i ett antal galaxer.
Zwicky dök ju upp, förstår vi av intervjun som Kalevi återgav på tyska, i Pasadena på lördagarna mest för att retas med just Sandage, som av en sorts lojalitet mot Walter Baade intog en kritisk hållning mot den eldfängde Zwicky.
"GAT: Zwicky var ett undantagsfenomen […] Till mig kom han, när jag var i Pasadena, varje lördag, bara för att tala schweizisktyska, men samtidigt också för att irritera Sandage.
Så här glad var inte Allan Sandage alltid. Bildkälla: AIP
Baade och Zwicky var goda vänner från början, de skrev de första tunga supernova-artiklarna överhuvud taget, tillsammans på 30-talet. Men sen skar det sig och Zwicky kom att hata Baade, som ju i sin egenskap av tysk medborgare – han "glömde" att bli US citizen – fick en sorts kommunarrest i Los Angeles under krigsåren men fick observera på Mount Wilson under närmast perfekta förhållanden då LA var mörklagt på kvällar och nätter.
– Det är möjligt att Lundmark och Zwicky kunde ha träffats i Pasadena redan 1926, när Lundmark vistades vid Mount Wilson-observatoriet. Zwicky hade ju flyttat permanent redan 1925 till Pasadena, där han arbetade på Caltech och sedermera vid Mount Wilson. I alla fall har de väl känt varandra från senare konferenser, kanske finns det någonting i KL:s brevarkiv vid LUB?, undrar Kalevi.
På Kalevis senare fråga kan jag svara affirmativt, men jag vet inte vad breven från Zwicky handlar om. Det får vi kika närmare på vid nästa besök på LUB!!!
Mer godsaker Hans Hilderfors:
Vackra studier av nebulosorna California och Flygande hästen
De få dagar det har varit stjärnklart på vår latitud, har det varit RIKTIGT STJÄRNKLART. Så 5 janauri kunde Hans Hilderfors dokumentera både Californianebulosan (NGC 1499) samt Flygande hästen-nebulosan (NGC 7380). Båda bilderna har söder uppåt.
-Jag har medvetet vänt Kalifornien "fel" för att synliggöra "bergen" i nebulositeten bättre. Samma fotofakta
som i förra bilden på Hjärtnebulosan (W-bloggen nr 2 2017) avseende exponering/utrustning.
Hans har själv gjort beräkningar av gränsmagnituden för sitt nya maskineri, och han har "bottnat" på 18,8!!!
Här är Hans teleskop och montering:
Kalle förbereder sig
Kalle Anka inväntar den totala solförmörkelsen på hemmaplan i Ankeborg (Duckburg), USA, och lär samtidigt ut att man ALDRIG ska titta på solen direkt utan använda nån form av skydd för ögonen. Numera finns specialglasögon för en billig peng; i min barndom (30 juni 1954) körde vi med sotade glas eller negativfilm.
Copyright: Walt Disney
Tack till Christian Vestergaard som hittat Kalle-bilden.