Våra SN-forskare är på hugget:
Supernova observerad rekordsnabbt
De första observationerna av de tidiga stadierna av en supernova redovisas nu i en artikel i Nature Physics, publicerad av bland annat forskare vid Stockholms universitet. Observationerna gjordes endast tre timmar efter explosionen, vilket var tillräckligt tidigt för att bestämma vad som hände strax innan explosionen.
Vi saxar från pressmesset från Stockholms universitet:
* Ett robotteleskop i Kalifornien som är specialiserat på att hitta unga supernovor observerade den aktuella supernovan SN 2013fs endast tre timmar efter att det första ljuset från den nått jorden. Ytterligare tre timmar senare hade världens största teleskop (Keck på Hawaii) detaljstuderat supernovan. Det var en rekordsnabb observation för supernovaforskarna, som därmed har fått ny information om vad en massiv stjärna gör under sitt sista levnadsår.
* Forskarna fann bevis på att stjärnan innan explosionen var omgiven av en skiva av materia som hade skapats under året före explosionen. Under sin sista tid har stjärnan snabbt matat ut massor av materia. Det verkar alltså som om massiva stjärnor vet om att de ska dö och förbereder sig inför detta.
Supernovan SN 2013fs exploderade i en spiralarm i galaxen NGC 7610. Ljuset från supernovan lyser upp den omkringliggande gasen som stjärnan tidigare kastat ut, och signalen kunde rekordsnabbt fångas upp av Keck-teleskopet på Hawaii. Bild: Ofer Yaron.
* – Vi visste inte tidigare att stjärnan strax innan explosionen blåser mycket kraftigare stjärnvindar än tidigare i dess liv, det är en spännande och viktig iakttagelse, säger Jesper Sollerman, professor vid institutionen för astronomi, Stockholms universitet, en av medförfattarna till artikeln.
* Eftersom denna typ av supernova (Typ II) är den vanligaste formen av supernovor, föreslår forskarna i artikeln att de iakttagelser som har gjorts kan vara ett allmänt scenario för exploderande stjärnor.
* De första observationerna från Keck-teleskopet visade att material blåsts ut från stjärnan strax innan explosionen. När forskarna sedan 12 timmar senare fick bilder från Nordiska optiska teleskopet på La Palma, hade signalen redan falnat. Det visar hur viktigt snabbheten är när det gäller dessa observationer.
* Supernovan SN 2013fs exploderade den 6 oktober 2013, 150 miljoner ljusår bort i Pegasus stjärnbild belägen i galaxen NGC 7610. Den observerade supernovan tillhör den vanligaste sortens supernovor, som kommer från röda superjättestjärnor.
* Jesper Sollerman och hans kollegor startar under sommaren ett nytt stort projekt, Zwicky Transient Facility, för att systematiskt söka efter nya kortvariga fenomen på himlen. De hoppas hitta många tidiga supernovor bland dessa de kommande tre åren.
* Artikeln har publicerats i tidskriften Nature Physics. Försteförfattare är Ofer Yaron från Weizmann-institutet i Israel. Från Stockholms universitet medverkar Jesper Sollerman, Claes Fransson och Francesco Taddia.
PS med länkar:
* Artikeln ”Confined Dense Circumstellar Material Surrounding a Regular Type II Supernova: The Unique Flash-Spectroscopy Event – SN 2013fs” finns här på arxiv-sajten: https://arxiv.org/abs/1701.02596
* Om Zwicky Transient Facility:
http://www.ptf.caltech.edu/ztf
"Historiska klubben" igång igen – Rundetaarn väntar på oss i vår
Vi gjorde ingen utflykt i höstas inom Tycho Brahe-sällskapets historiska gruppering, men nu siktar vi framåt:
Rita in lördag 29 april i din kalender. Då besöker vi Rundetaarn i Köpenhamn kl 13-15 och får ta del av Tycho Brahe-samlingarna och veta lite mer om observatorierna i tornet, det äldsta – med några årtiondens avbrott på slutet 1800-talet och början 1900-talet – ännu verksamma obsiset i världen (* 1642). Den förste på plats var Christen Longomontanus, Tychos berömde elev, så det finns saker att prata om.
Bildkälla: www.rundetaarn.dk
Rundetaarn är en ikon av stora mått. På toppen har faktiskt stått TVÅ kupoler en gång.
Ute på Tycho Brahe-observatoriet har vi ett vackert flerbandsverk om dansk astronomis historia, där Rundetaarn spelar stor roll.
Lördagsutflykten gör vi privat. Tåg avgår Malmö och Lund mot Köpenhamn var 20:e minut. Lämpligen promenerar man från Hovedbanegården till Rundetaarn.
Efteråt är det inget som hindrar att vi tar en gemensam öl nånstans innan vi skingras och tar oss hem i det vackra vårvädret. Mitt emot Hovedbanegården ligger t ex legendariska Jernbanecaféen. Det kan jag prata mycket om!
Vi ses 12.55 vid tornets ingång, där dess astronomer möter upp.
Kostnad: Runt 100-lappen per person, beroende på hur många vi blir.
Mer info på kommande stormöten!
Kortbok om Cecilia Payne-Gaposchkin
En angenäm liten kortbok om Harvard-pionjären Cecilia Payne-Gaposckin har kommit i "30 Minute Book Series". Titeln är The Astronomer Cecilia Payne-Gapoaschkin: A Short Biography och författaren heter Doug West.
Notabelt är ett par missar, tycker jag. Hon skrev själv i sina memoarer att hon av Californien-astronomerna sågs som "den bäste mannen de har på Harvard". Det fick inte vara med. Inte heller att hon berusade sig på punsch under ett besök hos lundmarkarna i Lund.
Annars berättar häftet allt det andra viktiga.
Får vi ett Lemaître Telescope?
Ännu har vi ingen Lundmark-sond, men kanske får vi nån gång ett – Lemaître Telescope?
Den senare idén kläcktes av sydafrikanen David L Block när han för ett antal år insiktsfullt skrev om Georges Lemaîtres berömda uppsats 1927, som helt klart föregick Edwin P Hubble (som kanske var trea på pallen) när det gäller universums generella expansion och fastslåendet av konstanten H.
Märkligt också är hur Lemaîtres ursprungliga artikel på franska censurerades när den så småningom översattes till engelska. Det ser verkligen inte snyggt ut.
Naturligtvis spökar även Knut Lundmark i berättelsen, han påpekade en gång mycket syrligt Hubbles oförmåga att ge kolleger credit för upptäckter inom sitt eget område.
Välkomna i Mars kraterfamilj
Meteoritnedslag på Mars hör till vardagen och senast har dessa kratrar kommit i dagen – de har skapats någon gång under åren 2008-2014. Stenbumlingen, som skapat kratrarna, tros ha brutits itu i Mars tunna atmosfär, splittrats och sen rammat planetytan med två större nedslag och dussinet mindre.
Bildkälla: NASA/JPL/University of Arizona
W-bloggen rättar och kompletterar
Det blev lite galet i W-bloggen 16, där jag bäddade in fel länk i nyheten om en bättre framförhållning när det gäller kommande meteorsvärmar. Den rätta länken till meteornyheten är denna:
https://arxiv.org/pdf/1702.01791.pdf
Tack till Arne Lindengaard som rättat felaktigheterna och som även påpekat att nyheten om RR Lyrae-bryggan mellan Stora och Lilla Magellanska molnen numera finns på arxiv.org-sajten.
Svarta rundningen identifierad
Mystisk rund svart fläck över månskivan – vad i he… nu då?
10 februari fångade Luis G. Verdiales i Puerto Rico den svarta rundningen över månskivan i samband med den partiella månförmörkelsen, kollade upp med de karibiska öarnas största astronomiorganisation Sociedad de Astronomía del Caribe och fick prompt svar:
Det han sett var en ballong uppe i stratosfÄren, en ballong från Google Loon, ballongen HBAL176 som testar ett internettäcknings-projekt från stratosfären. Ballongens höjd över punkten på jordytan rakt under 64 400 fot.
Bildkälla. http://www.sociedadastronomia.com/ObjetoFoto4unidas.jpg
Einsteintornet och dess arkitekt
Einsteintornet i Potsdam ("Einsteinturm"), utanför Berlin, är ett självklart resmål för alla astronomihistoriskt intresserade. Teleskopet i observatoriet med dess för tiden utmanande arkitektur signerad Erich Mendelsohn, byggdes med början omkring 1920 för att bevisa konsekvenserna av Albert Einsteins gravitationsteori.
Nazisterna hatade byggnaden, dess modernistiske arkitekt och dess teoretiske upphovsman, alltså Einstein. I observatoriet stod länge Einstein som byst (en byst av dansken Hans Isenstein, originalbysten finns numera på Judiska museet i Berlin). Bysten plockades ner av Hitler-cheferna, varpå en anonym astronom lade en sten på sockeln. Den gesten – Ein stein – fattade aldrig de bruna forskarna.
Jag sprang nyligen på denna karikatyr av Mendelsohn med hans observatorium:
Bildkälla: ullstein bild
Erich Mendelsohn gick i landsflykt 1933 och ritade byggnader i Israel (sjukhus), synagoger i USA m m. Engelska Wikipedia har en fyllig artikel om honom.
Om bildkällan kan noteras:
Att ullstein bild-sajten har en mängd astronomer i sitt arkiv. Rena gottebordet! Jag är inte förvånad, redan för drygt fyrtio år sen jobbade jag i Berlin med dem i samband med en lång KvP-serie om att det gått trettio år efter kriget. Arkivet låg då i Axel Springer-skrapan alldeles invid muren. Arkivrikedomen var överflödande!