Nr 20 2017

Eva ställer ut i Lund

Som uppvärmning till kommande – traditionella – påskutställning på Tycho Brahe-observatoriet, kommer detta i alla avseende vackra vintermotiv signerat "våran Eva", alltså Eva Dagnegård. Som de flesta vet är Eva vår egen chefsdesigner inom sällskapet och hjälper oss med utseendet av  affischer, kallelser, diplom, sajter m m.

Med start lördag 18 februari ställer Eva med medutställare ut på i Lund – vernissage lördag kl 15-16. Adressen Friskis & Svettis, Gustavshemsvägen 1 A.

- Detta är en av mina favoriter – galler på eklöv. Temat för mina bilder är FRUSEN NATUR.

gallerek-web

Foto: Eva Dagnegård

Kan en bild bli mera humanistisk-astronomisk???, undrar vi på W-bloggens redaktion (som jobbar även på OB-tid fredagkvällar).

När det gäller påskutställningen räknar vi med Evas närvaro men också med många andra inom vår förening som har konstnärliga anlag/ambitioner. Det lär bli en helt annorlunda påskexhibition 2017!

Churchill: "Är vi ensamma i universum?"

Vi vet att Winston S Churchill, den legendariske brittiske premiärministern under krigsåren, omgavs av kunniga vetenskapsmän (Sir Frederick Lindemann, A C B Lovell, han hade mer eller mindre framgångsrika meningsutbyten med Niels Bohr m fl), men var fick han all sin astronomiska kunskap ifrån?

Carl-Olof Börjeson tipsar om en  artikel i dagens Svenska Dagbladet vars ursprung är ett manus i vilket Churchill ställde sig frågan: Är vi ensamma i universum?
Anledningen är en essä om rymden som Churchill har skrivit och som nu delvis publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.

ImageHandler

Från en utställning  i London. Bildkälla: http://www.sciencemuseum.org.uk/visitmuseum/Plan_your_visit/exhibitions/churchills-scientists

Förmodligen skissade Churchill på sin essä redan 1939, möjligen för News of the World som inte var en skandalblaska då, och återkom till ämnet på 50-talets början då han befann sig i Frankrike. Han ändrade rubriken på sin artikel  från "Are We Alone in Space?"  till "Are We Alone in the Universe?"

Churchill är väl uppdaterad i ämnet, diskuterar vattnets betydelse t ex, “all living things of the type we know require water”.

Han diskuterar den beboeliga zonens betydelse, att liv bara kan existera  “between a few degrees of frost and the boiling point of water”. Mars och Venus är möjliga livbärande kandidater i vårt eget planetsystem, men absolut inte Merkurius, inte månen eller asteroiderna.

Artikelförfattaren Mario Livio i Nature påpekar att Churchill började skriva på sin artikel kort tid efter Orson Welles radiodrama byggt på H G Wells Världarnas krig sänts, pjäsen som skakade om radiolyssnarna i USA – många trodde att anfallet från Mars handlade om rena rama verkligheten.

wellswelles

Två inspiratörer? Orson Welles t v, H G Wells t h. Bild från nätet.

Churchills artikel, som vi inte vet om den publicerades någonstans, är hemmastadd i tidens teorier om planetbildning; britten James Jeans hade länge pläderat för att planeter uppstår när två stjärnor passerar nära varandra, vilket gjorde planeter till en sällsynt vara i Vintergatan. “But this speculation depends upon the hypothesis that planets were formed in this way. Perhaps they were not.  We know there are millions of double stars, and if they could be formed, why not planetary systems?”

Churchill förtjänar verkligen respekt för sina insikter!

“One day, possibly even in the not very distant future, it may be possible to travel to the moon, or even to Venus or Mars."

Vidare i texten:

"With hundreds of thousands of nebulae, each containing thousands of millions of suns, the odds are enormous that there must be immense numbers which possess planets whose circumstances would not render life impossible.” 

Avslutningsvis:

“I, for one, am not so immensely impressed by the success we are making of our civilization here that I am prepared to think we are the only spot in this immense universe which contains living, thinking creatures, or that we are the highest type of mental and physical development which has ever appeared in the vast compass of space and time.”

Nature-artikeln i sin helhet kan läsas här.

Indien placerar 104 satelliter i omloppsbana

De indiska rymdfartsteknikerna inom ISRO har utvecklat en egen specialitet, nämligen att placera mängder av småsatelliter i omloppsbana runt jorden – alla uppsända i en och samma raket.

Lars Olefeldt tipsar om det senaste världsrekordet, dokumenterat på Youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=aYf_uyHQN5o&feature=youtube.

Gunnar Strängs betydelse för svensk rymdfart…

Den svenske rymfartslegenden Sven Grahn var härom kvällen föreläsande gäst hos Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord, berättar Kjell E Genberg på facebook. (Sällskapets hemsida här.)

- Denne författare av boken Jordnära rymd – min rymdhistoria är det närmaste vi kommit en rymdfarare sedan Christer Fuglesang besökte oss för några år sedan.

omslagskuggaZ

Bl a avslöjades  hur det svenska rymdprogrammet började – med några entusiaster som började skjuta upp raketer på ett kronojägarboställe i norra Norrland. De kom därefter att bli kärntruppen i svensk rymdindustri.
Det var meningen att företaget skulle bli en myndighet men finansminister Gunnar Sträng skapade i stället ett statligt bolag. ”Sådana kan läggas ner”, sa Sträng. ”Det kan man inte med en myndighet!”
En liten hemlighet avslöjades dessutom: ”Samarbete” inom den europeiska rymdverksamheten betyder egentligen ”Frankrike bestämmer”.

Organiskt material hittat på Ceres

Forskare har nu identifierat områden på dvärgplaneten Ceres yta där organiskt material är rikligt förekommande. Idén är att detta material har sitt ursprung på dvärgplaneten och inte har anlänt dit via asteroider eller kometer.

Mount Wilson-bamsen som Meccano-bygge

En Meccano-version av Hooker-teleskopet vid Mount Wilson i Californien ser ut så här (tips: Christian Vestergaard):

Hooker telescope Meccano

Bildkälla på facebook :Royse Murphy/Mount Wilson Observatory

Jag hade förmånen att med goda vänner besöka Mount Wilson i mitten av 1970-talet och det var en – höjdare!. Man kunde se "Hookern" utifrån, detta var på dagtid, men mest verksamhet var det i  det höga solteleskopet, där namnet Jan-Olof Stenflo öppnade vissa dörrar. Vår lundensiske solastronom var redan då en världskändis och respekterad kollega uppe i de californiska solhöjderna.

Lämna ett svar