Från lördagens lundavernissage
Tack till Peter Linde, som tagit bilden av Eva Dagnegård vid vernissagen i dag 18.2 i Lund (scrolla ner till förra W-bloggen för mer info).
Eva har med sin kamera dokumenterat hur naturen kan te sig på en välkänd frusen planet på vintern – en planet i den beboeliga zonen men ibland drabbad av minusgrader. Då skapar naturen själv fantastiska konstverk, som Eva upptäckt med sin kamera.
Foto: Peter Linde
Novajakt i labbet…
Klassiska novor och deras effekter i stort och smått studeras ofta med hjälp av datasimuleringar. Nu hoppas dock forskare vid Michigan State University att novornas kärnfysik även ska kunna studeras i ett helt nytt labb kallat FRIB = Facility for Rare Isotope Beams, som ska stå färdigbyggt runt 2022.
Speciellt isotopen aluminium-26 är intressant. Den kan ha spelat roll vid solsystemets skapande och har kanske även bidragit till existensen av vatten på vår egen planet.
… och SN-jakt med hjälp av Gaia
Det händer titt som tätt att Gaia upptäcker "transienter" – supernovor, blazarer och liknande himlakroppar – , och när dessa upptäcker sen följs upp från jorden så upptäcks ÄNNU FLER MISSTÄNKTA SUPERSMÄLLAR i samma Gaia-område.
Hrmf. Får supernovajägarna aldrig nog?
Från Muren till obsis
Berlin är överraskningarnas stad även för oss stjärnskådare. Jag har själv bott ute i Spandau för länge sen hemma hos gamla vänner i denna den västraste delen av tidigare Västberlin, nära nazifängelset (rivet), nära Astrid Lindgren-Grundschule, nära gränsen mellan Västberlin och Östberlin där gränsstationen Staaken/Heerstrasse låg på Murens tid.
Här ute finns i dag något som jag är mycket positiv till: Ett folkobservatorium uppkallat efter Bruno H Bürgel, numera utrustat med ett 61 cm:s spegelteleskop. Men framför allt:
I en gammal uttjänt tullbyggnad från Murens tid har detta folkobservatorium inrättat en föreläsningssal, kontor, verkstad m m. Onekligen ett klokt sätt att använda en symbol från ondskans tid.
Från symbol för Muren till – obsis. Bildkälla: http://www.bhb-sternwarte-berlin.de/
Bürgel var verksam som populärvetenskaplig författare och dog några år efter senaste världskriget.
För att komplicera saken är hans namn även knutet till ett observatorium utanför Dresden.
Ljudliga meteorer
Detta är forskning, som bortgångne meteorforskaren i Lund Bertil-Anders Lindblad skulle ha gillat: Hur förklara att vissa metorer är förenade med ljud, som löper nästan parallellt med (ibland t o m snabbare) meteorernas uppflammande? En fysikalisk omöjlighet med tanke på ljusets och ljudets hastigheter, men det finns förklaringar: En ny teori presenterar fenomenet "photoacoustic coupling" och diskuterar hur det häftiga, pulserande uppflammandet i atmosfären orsakar tryck/chockvågor som i ljushastighet och nära en jordobservatör kan transformeras till ljud.
Experiment i labbet stöder teorin.
USA-flaggorna på månen – hur ser de ut i dag?
W-bloggens medarbetare Lars Olefeldt skickade över en bild, som visar en av Apollo-astronauterna vid den amerikanska flaggan. Astronauten Eugene "Gene" Cernan, som saluterar The Stars and Stripes, är den hittills siste månbesökaren (Apollo 17, 1972). Han avled i januari i år, 83 år gammal.
Den första flaggresningen ägde rum för snart femtio år sen, och frågan är hur flaggorna ser ut i dag. För några år sedan togs denna "flygbild" över landningsplatsen för just Apollo 17:
Frågan är hur The Stars and Stripes ser ut på månen i dag, efter nästan ett halvt sekels bombardemang av solvind, uv-strålning, mikrometeoriter. Förmodligen är resultatet som nedan – en helt blekt flagga utan färg, utan ränder, utan stjärnor. Inte ens figurens svarta ram runt flaggan finns där uppe på vår drabant. Vad säger han Trumpen om det?
