Hoppa till innehåll

Nr 41 2017

  • av

W-bloggens späckade helgnummer:

Välkomna till TBO:s påskutställning

De senare åren har vi varje påsk visat konst med anknytning till rymden, och i år är det våra egna konstnärligt verksamma medlemmar som ställer ut. Affischen, gjord av Eva Dagnegård, ser ut så här inbjudande:

paskaffisch-2017

Genom åren har vi haft flera spännande utställningar: Utställningar med rymdakvareller och rymdtextilier, space art, barnteckningar, i fjor gästades vi av Östra Grevie Folkhögskolas konst- och designlinje. Och i år det våra egna medlemmar som släpps fram i full frihet!

Vi har också hunnit med ett "gästspel" med en samlingsutställning på temat rymd: I Höör, på Åkersbergs stiftsgård. Med den då kommande ärkebiskopen Antje Jackelén som gäst.

Universe Today synar svenskledd supernova-forskning

Tack för nyheten! Och grattis till vår vän Jesper Sollerman, ledande svensk professor på AlbaNova, Stockholm, i det explosiva ämnet supernovor, som tillsammans med Stockholmskollegan Emir Karamehmetoglu (som förstanamn) m fl Stockholmsbaserade astronomer plus ett sammansvetsat internationellt team attackerat mysteriet med kärnkollapsande supernovan kallad OGLE-2014-SN-131.

Stjärnexplosionen av sorten Type Ibn överraskade alla genom sitt oväntat långa förlopp: Det tog nästan femtio dygn innan den nådde ljusmax när det borde rört sig om kanske en vecka.

Dessutom klingade supernovan av lika långsamt.

I själva verket är supernovan en rekordhållare (tills vidare).

Nu har astrobloggen Universe Today – artikeln här – uppmärksammat SN-forskarna, vilket alltid är kul. Trängseln för att komma fram i det astronomiska nyhetsbruset är påfallande, men har man nytt och oväntat på programmet så underlättar det.

newslowlyevo

OGLE-2014-SN-131 på en VLT-dokumentation t v – NTT-bilden t h visar inget synligt på platsen för smällen. Bildkälla:Karamehmetoglu et al.

Förklaringen till supernovans uppträdande? Sannolikt omges den av en heliumspäckad omgivning i rymden, och då kan denna typ av bromsmekanism uppträda.

Huvudartikeln finns här på arXiv-sajten.

Sanddyner i Charlier-kratern på Mars

Marskratern uppkallad efter vår lundaprofessor C V L Charlier (1862-1934) har visat sig innehålla märkliga sanddynor, detta enligt VIS-instrumentet ombord på Mars Odyssey:

PIA21526_fig1

   Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/ASU

PIA21526_modest

Kratern Charlier ligger i Terra Sirenum.

Lundaprofessorn har även en månkrater uppkallad efter sig

Jupiter i opposition

Ett mess från ESA/NASA/Hubble-folket meddelar att rymdteleskopet nyligen tagit en flott närbild av Jupiter, som dessa dagar står i opposition och lyser extra starkt.

Jupiter's swirling colourful clouds

Bildkälla: ESA/NASA/HST

Stjärnsmällar även när stjärnor föds

Stjärnor inte bara dör i våldsamma explosioner – de föds också under våldsamma fiormer, vilket bevisas i senaste ESO-newset med bilder från ALMA- och VLT-maskineriet.

* För ungefär 100 000 år sedan började flera protostjärnor bildas djupt inuti Orions molekylmoln  OMC-1. Gravitationen började att dra ihop dem allt snabbare fram tills för 500 år sedan då två av dem slutligen kolliderade. Astronomer är inte säkra på om de bara snuddat vid varandra eller om de frontalkrockat.

* I vilket fall utlöste det ett kraftfullt utbrott som kastade ut närliggande protostjärnor och hundratals kolossala strömmar av gas och stoft ut i den interstellära rymden med hastigheter på mer än 150 kilometer i sekunden. Denna omvälvande stjärndust släppte ut lika mycket energi som solen gör under 10 miljoner år.

ALMA and VLT views of an explosion in Orion

Stjärnexplosioner förknippas med stjärnors spektakulära död i supernovor. Nya observationer av molnen nära Orionnebulosan med ALMA ger istället en inblick i explosioner alldeles i början av stjärnors livscykel. Dramatiska bilder visar vad som finns kvar av en 500 år gammal explosion som astronomer nu kunnat utforska med hjälp av de fyrverkeriliknande resterna efter födseln av en klunga av massiva stjärnor. Forskarna har kunnat visa att också stjärnbildning kan vara en våldsam och explosiv process.

Färgerna i bilden representerar de relativa dopplerförskjutningarna i millimeterljus som skickas ut från kolmonoxidgas och som registrerats av ALMA. Den blå färgen representerar gas som närmar sig oss med hög hastighet, medan de röda färgerna pekar ut gas som rör sig mot oss, men långsammare.

Bakgrundsbilden är tagen i infrarött ljus med kameran HAWK-I på ESO:s Very Large Telescope. ALMA:s mätningar (inuti boxen) sträcker sig inte utanför mitten av bilden.

Källa: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), J. Bally/H. Drass et al.

* Nu hela 500 år senare har ett forskarlag som leds av John Bally vid University of Colorado, USA, använt Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) för att blicka in i hjärtat av detta moln. Där upptäcktes de utkastade resterna från den explosiva födelsen av denna klunga av tunga stjärnor.

* Sådana explosioner väntas vara relativt kortlivade, och rester av det slag som ALMA nu sett varar bara några århundraden. Men även om de är flyktiga kan sådana explosioner bland protostjärnor vara relativt vanliga. De skulle också kunna hjälpa till att reglera takten som nya stjärnor bildas genom att förstöra de jättelika molekylmoln där de inblandade stjärnorna fötts.

* De nya bilderna från ALMA visar i hög upplösning upp explosionens detaljer, i synnerhet hur gas av kolmonoxid (CO) är fördelad inuti strömmarna och hur den rör sig. Detta kommer att hjälpa astronomer att förstå kraften bakom explosionen och vilken inverkan sådana explosioner kan ha där stjärnor bildas i hela vår galax.

Zooniverse jagar "Nian"

Nu kan vi medborgarastronomer jaga bruna dvärgar bortom Neptunus med hjälp av Zooniverse-projektet – även planetsystemets misstänkta nionde planet, en bjässe,  ingår i sökningen.

Hale-Bopp synas än

Att kometen Hale-Bopp  tjugo år efter "storhetstiden" på himlavalvet  fortsätter att diskuteras bland kometforskarna, finns det flera rapporter om. T ex denna om CO-innehållet jämfört med andra kometer.

Nostalgikern njuter av ett foto från "då", som Christian Vestergaard fiskat upp:

17629796_1288698674545904_4364368725751741521_n

Foto: Sebastian Voltmer

– Man kan även se Hjärt- och Själnebulosan i Cassiopeia – likaså skymtas dubbelstjärnhopen i Perseus, guidar CV.

Hur gammal är bilden?

–  Bilden togs 3 april 1997 av tysken Sebastian Voltmer, gissningvis med en gammaldags analog kamera.

Ingen vet väl när Hale-Bopp återkommer. Det tar 1000-tals år för en runda för den kometen. Då är Halleys komet ett säkrare kort med sin period på 76 år. Vår egen ASTB-medlem Greta Andersson såg kometen både 1910 och 1986 och tyckte att showen 1910 var betydligt mer imponerande än den senare.

comet

Källa: https://www.reddit.com/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.