Tionde smällen i NGC 6946:
Galaxen är rena supernovafabriken
1917 noterades en vad vi senare kom att kalla supernova i galaxen NGC 6946 (upptäckt 1798 av William Herschel). Etthundra år senare har vi sett ännu en supersmäll i galaxen – den tionde på raken!
Tack till Arne Lindengard som på Astronomers Telegram-sajten funnit fram till den senaste supernovan, som fått beteckningen SN 2017eaw.
Här finns samtliga tio supernovor i NGC 6946 dokumenterade på nätet (några väntare på input):
SN 1917A, SN 1939C, SN 1948B, SN 1968D, SN 1969P, SN 1980K, SN 2002hh, SN 2004et, SN 2008S samt SN 2017eaw.
Om den första finns att berätta att det var legenden, optikern, teleskopbyggaren m m George Willis Ritchey som upptäckte supernovan 19 juli 1917 med 60-tummaren på Mount Wilson. Den nådde i max magnituden 14,6 och där, mellan tummen och pekfingret. har de flesta supernovor i galaxen hamnat. Se summeringen nedan:
Galaxen i en komboupptagning från 2016 – med Hubble ST and Subaru-teleskopet. Bildkälla: NASA, ESA, STScI, R. Gendler, and the Subaru Telescope (NAOJ)
Galaxen ligger nära Vintergatans stoft- och gasrika mittenstoft, vilket alltid gjort observationer här diskutabla.
Ritcheys historiska upptäckt 1917 omtalas här i hans originalartikel, ur vilken framgår att upptäckten – baserad på flera timmars exponering – fick honom att leta efter ytterligare bevis på novor (man visste inte riktigt skillnaden på novor och supernovor vid denna tid) i andra spiraler – han kunde också dokumentera flera fall i 60-tummarens arkiv. Bl a i M31, Andromedasystemet. Observationerna ledde andra astronomer till insikten om en galaxvärld långt utanför vår egen Vintergata.
Vad Ritchey själv var ute efter var att mäta interna rörelser i spiralerna och försöka greppa deras egenrörelser. Sådana rörelser fann han inte men väl – stjärnexplosionerna!
Kortfakta om de tidigare supernovorna:
- SN 1917A occurred on July 19, 1917 when it was discovered by Ritchey. This supernova, situated 37"W and 105"S of the galaxy's nucleus, lightened up to 14.6 mag.
- SN 1939C was discovered by Fritz Zwicky on July 17, 1939 (see IAU Circular No. 793), 215"W and 24"N of the galaxy's center, and peaked at 13.0 mag.
- SN 1948B was found by Mayall when it flashed up on July 6, 1948, 222"E and 60"N of the galaxy's nucleus; it reached magnitude 14.9 (see IAUC 1161)
- SN 1968D brightened up on February 29, 1968 the leap day, 45"E and 20"N of the galaxy's center, and became as bright as 13.5 mag. This supernova was discovered by Wild and Dunlap, and was found to be of type II (see IAUC 2057 and IAUC 6045)
- SN 1969P occurred on December 11, 1969, 5"W and 180"S of the nucleus and reached mag 13.9. It was found by Rosino (see IAUC 2305)
- SN 1980K was discovered by Wild on October 28, 1980 when it occurred 280"E and 166"S of the galaxy's center; it reached mag 11.4 (see IAUC 3532 and AJ 111, 2017)
- SN 2002hh, of type II, was discovered by the LOTOSS project (W. Li) on unfiltered KAIT images taken on Oct. 31, 2002, 60".9 west and 114".1 south of the nucleus of NGC 6946 at about 16.5 mag, and reached about mag 15.0 at its maximum.
- SN 2004et, another type II supernova, was found by Stefano Moretti in the evening of September 22, 2004, located 247".1 east and 115".4 south of the nucleus of NGC 6946 when it was at a brightness of 12.8 mag. It peaked at 12.3 mag on September 30, 2004.
- SN 2008S, of type IIn-pec, was discovered on February 1, 2008 by Ron Arbour, and located 53" west and 196" south of the nucleus of NGC 6946 at about mag 18.0, and reached its maximum of mag 16.5 on February 5 of the same year, 2008.
Klappat och klart på Onsala
De nya tvillingteleskopen på Onsala invigs torsdag 18.5 av landshövdingarna för Hallands och Västrra Götalands län.
I samband med invigningen visas NASA:s kortfilm ”Att mäta jorden med hjälp av kvasarer” med Maria Sundin, astronom vid Göteborgs universitet, som berättare. Musik framförs av saxofonisten Mikael Högdahl, Lerum.
Beredda börja jobba! Onsalas tvillingteleskop kommer att mäta jordens rörelser med hjälp av avlägsna galaxer. Foto: Anna-Lena Lundqvist/Chalmers
Lava strömmar på Io
När Jupiter-månen Europa passerade över månen Io 8 mars 2015, gavs en unik möjlighet att detaljstudera Ios vulkaniska aktivitet. Den varma fläcken på Io kallad Loki Patera visade sig stiga i temperatur och astronomen Katherine De Kleer med kollegor, knutna till UC of Berkeley, tror sig ha identifierat två lavavågor som rörde sig från väst mot öst i en hastighet av 1 km/jorddygn. Universitetets pressrelis här.
Nästa möjlighet att följa upp observationerna och mätningarna ges under en ockultation 2021.
Mätningarna har utförts med hjälp av de bägge interferometerteleskopen Large Binocular Telescope i Arizona.
8 mars 2015 inträffade detta: Månen Europa passerade över Io. Bildkälla: Katherine De Kleer
Katherine De Kleers Youtube-snutt finns här:
Protester på Caltech
En klassisk protest i form av en sit-in från studenternas sida ägde rum härom dan på Caltech. Protesten gäller den teoretiske astrofysikern Christian Otts återkomst till katedern. För två år sen fälldes han för sexuellt trakasseri av kvinnliga studenter.
Kolla Gislaved!
Christian Vestergaard tycker vi ska följa Gislaved-amatörerna på deras hemsida:
http://www.astronomi-gislaved.se
Filosofiska dinos debatterar språk & annat
Tack till kompisen och grannen Jan Elvsén, som tipsat mig om en kul(ig) dinosaurie-serie på nätet. Mycket handlar om tankefällor, språkligheter, filosoferande. livets fåfänglighet och befriande cynismer:
Ryan North heter skaparen och hans tittvänliga sajt finns här:
