Hoppa till innehåll

Nr 55 2017

  • av

"Antikrundan" på besök i Kvarnby:

Här döljs ett stycke levande ASTB-historia

Tusen tack till Torgny Vikbladh – en, visar det sig,  gammal bekant från min Kvällsposten-tid osannolikt nog – som vänligt guidat oss till en klassisk adress på Klågerupsvägen, på vars vind döljer sig en astronomihistorisk raritet:

Resterna av Axel Teodor Hellbergs bägge teleskoptuber med vilka han från sitt hus i Kulladal bl a gjorde ett antal solfläcksstudier. Mitt under brinnande världskrig.
A T Hellberg var en legendar i vår förening, han var med om att bilda sällskapet 1937, uppenbarligen en vän till Knut Lundmark men inte bara det. Hellberg var en fantastisk personlighet överhuvud taget  om vilken Torgny och hans mamma Una, snart 90,  kan berätta diverse osannolikheter. Återkommer till detta! Vi får hoppas att våra historiker Gustav Holmberg och Johan Kärnfält fångar upp "schtorryn" i sin kommande bok om svensk amatörastronomis historia.

IMG_1426

Foto: Tomas Diez

Axel Teodor var morfar till Torgny och Una således dotter till A T, Una är den sista överlevande i en rik barnaskara

Med teleskoptuberna, som vi tror legat orörda på vinden i kanske femtio (50) år, hör intressant tung montering, en solobservationsscreen för indirekta solfläcksobsar, en solglob ca 25-30 cm i diameter på vilken A T förmodligen noterat fläckarna och deras vandring över solytan, en del märkliga radiogrejer, en atlas med jordisk geografi, norra stjärnhimlen, en månkarta m m.

A T förde förmodligen en dagbok över sina solfläckar, men den hittade vi inte. Jakten har bara börjat.

Med på denna annorlunda utflykt i  Antikrundans spår var således Torgny, Birgitta Muhr, Torgnys son Oliver, övertecknad och så vår ASTB-aktivist Tomas Diez:  Om jag  var lite skeptisk i början inför det jag vanvördigt kallade skrot så var Tomas desto mer eld och lågor och kommer att  ta hand om och tills vidare förvara en del av detta unika material, innan  familjen återtar det  (affektionsvärdet stort, helt klart). 

Tomas kommer att försöka montera ihop teleskopresterna det så gott det  går.

NGC 7088 – nebulosan som inte finns

Ibland springer jag på direkta märkligheter i vår moderna astronomihistoria. Man borde skriva en bok om fenomenet!!!  Som NGC 7088, "nebulosan som inte finns". Knut Lundmark kom in på den i sin IAU-rapport i Cambridge, USA, 1932 – jag råkar sitta på Lundmarks originalmanus – och Lundmark uteslöt inte att det den berömde Vatikanen-astronomen Fader Hagen hade sett visuellt verkligen stämde. Annars var Lundmark i sina reviewer av Hagen väldigt skeptisk.

Fader Hagen hade en märklig uppfattning om att det mänskliga ögat i vissa lägen såg bättre än de fotografiska plåtarna.  I dag tror vi att hans felsyn hade med kontrastverkan att göra. Nära ligger stjärnhopen M2, och det är den som kan spöka i sammanhanget.

NGC 7088 kallas i litteraturen även Baxendells nebulosa efter den egentlige "upptäckaren" J Baxendell på 1880-talet. Även J L E Dreyer (NGC-katalogens skapare) och Max Wolf i Heidelberg trodde sig kunna konfirmera existensen av nebulosan.

Så här tedde sig en stjärnkarta i en  rapport från Astronomische Nachrichten 1952 om NGC 7088 :

t2png

Plus för Einstein

Stjärnstudier nära Vintergatans mitt bekräftar Einsteins allmänna realivitetsteori.

Sekulärt oratorium hyllar vår tids "gudar"

Albert Einstein, Stephen Hawking och Martin Rees har en sak gemensamt: Texter av dem ingår i ett "sekulärt oratorium" som ges i London 10 juni (St Mary le Strand Church) och Salisbury 17 juni.

Oratoriet bär titeln Space Time Matter Energy  och har skrivits av Simon McEnery.

TBO:s kommande konstnärliga utsmyckning

Mycket pekar på att vi i höst – i någon form, i någon mening – får en attraktiv konstnärlig utsmyckning på gården till vårt observatorium i Oxie, i form av den ovanligt rödaktiga  dvärgplaneten 2007 OR10.

Härom dan var vi en liten grupp som pratade oss samman om de yttre förutsättningarna: Vår konstnärsmedlem Stefan Agnani får uppdraget att efter eget gottfinnande skapa  dvärgplaneten och dess måne, Anders Nilsson hjälper oss med det okrossbara skyddet (som blir en del av konstverket), Peter Linde et al har idéer kring belysning och  ett eventuellt  audiovisuellt inslag.

20170518_220505B

Här ska dvärgplaneten upplyftas till konst! Fr v Anders Nilsson, W-bloggens Ulf R, konstnären Stefan Agnani. Foto: Peter Linde

Poängen är att dvärgen kommer att  ingå i Sweden Solar System, som skapats av vår tidigare Stockholmsprofessor Gösta Gahm och hans förtrogna – ett solsystem med planeter på skalenligt avstånd och i skalenliga storlekar med Globen i Stockholm som Moder Sol. Vår dvärg blir då stor som en – innebandyboll! Och ligger alltså 60 mil från huvudstan. Det säger en del om Newtons gravitationskraft.

Stefan Agnani har redan skissat på hur konstverket ska kunna tänkas se ut, men det hemlighåller vi tills vidare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.