Farväl till Cassini
ESA:s och NASA:s Cassini-sond har nu (15.9.2017) störtat ner genom Saturnus atmosfär och har pulveriserats i den tjocka atmosfären. Några av de senaste filmsekvenserna av Saturnusmånen Enceladus såg ut så här – bildsviten togs 13 september:
Ett fantastiskt framgångsrikt projekt har lagts till handlingarna – efter 13 års utforskning som det heter "in situ". Månarna har specialstuderats, ringarna med alla dess konstigheter, propellrar, störningar m m, har fingranskats (spåren är tätare än på ens gamla LP-skivor), gasjätten har fotograferats, mätts och studerats. Och märkligheter som strukturerna vid polerna kommit i dagen. De magnetiska superkrafterna likaså. Dynamiken.
In i det sista producerade Cassini vetenskaplig information om denna ringarnas gasplanet, som astronomer på jorden följt sedan Saturnus första gången studerades genom kikare. Galileo Galilei kunde inte se ett ringsystem men nästan på, G D Cassini identifierade ringarna, och sen höll astronomerna på att diskutera ända fram till ikonen James Maxwells tid på 1800-talet om ringarna var fasta eller bestod av mindre delar. Det var Maxwell som löste den knuten.
Tack vare Cassini-sonden har alla astronomiböcker 2004+ fått skrivas om.
Så här skildrar en pedagogisk Youtube-film Cassinis sista resa:
Senaste dagar har vi kunnat följa Cassinis "raw photos" på hemsidan, och tusentals bilder har flimrat förbi genom åren. Jag fastnar dock för detta facit, från 2013 – en bild på vår egen hemplanet sedd via ringarna:
Ingen vet hur många doktorsavhandlingar som Cassini gett upphov till.