Nr 125 2017

Nobeldagens glada extranyhet:

Cassiopeiapodden är här!

Söndagens poddnyhet: I dag 10.12 är det Nobeldagen och vi inom Tycho Brahe-sällskapet passar på att starta vårt eget nya sociala media-projekt:

Vår egen Cassiopeiapodd, vars premiäravsnitt på en kvart påpassligt nog handlar om  gravitationsvågorna. Ordf Peter Linde och övertecknad samtalar. Välkommen att lyssna och ta del!

download

Det ska understrykas att detta är ett första försök, en skiss, ett utkast, formen är inte slutgiltig och vi tar tacksamt emot ros och ris och konstruktiva förslag till förbättringar. Jag har denna mailadress: ulf.r.johansson@telia.com

Cassiopeiapodden kommer att dyka upp med ojämna mellanrum.

Hans Rickman summerar vårt vetande:

Publicerar mäktig bok om kometernas natur

Tack till Lennart Hultqvist, som tipsat om följande: Att vår tidigare Uppsalaastronom, prof em Hans Rickman fick ett erbjudande han inte kunde säga nej till – att skriva en mäktig volym, ett magnum opus, om sin och andras kometforskning:51u1wANw5nL._SX337_BO1,204,203,200_

Bokens innehåll presenteras så här på förlagets webb http://www.worldscientific.com/worldscibooks/10.1142/10505:

"Since several decades, comets have been considered as key witnesses of solar system formation. Their nature has been explored using the modern arsenal of Earth- and space-based observations, and they hold a central place as dynamical arbiters of the planetary system in the new paradigm of solar system evolution known as the Nice Model. Thus, they have the potential to test the various ideas, using the detailed data recently gathered by the ESA/Rosetta mission. This requires an understanding of their origin and evolution, which form the subject of the present book. All the relevant issues are covered, describing both the background and the current frontiers of research."

Målgruppen är  "university students and researchers interested in astrophysics".

På webben får vi även tillgång till bokens inledande kapitel,  som summerar problematiken kring himlakropparna, bl a de inbyggda felkällor (bias) som varje slumpmässig eller systematisk kometjakt innebär.

Om sin kometkarriär mailar Hans Rickman så här – tack för det:

- Jag var inte alls särskilt intresserad av kometer förrän jag skulle doktorera i Saltsjöbaden och togs om hand av Lars-Olof Lodén. Han tyckte jag kunde göra något som handlade om solsystemet och rådde mig att kontakta Hannes Alfvén, vilket jag gjorde. Jag gick på hans föreläsningar och fick rådet att studera kometinfångning.
- Sagt och gjort, det blev en avhandling om detta ämne, som jag försvarade i Saltis i maj 1977. Under tiden hade jag blivit riktigt intresserad av kometer – lyckligtvis får man väl säga!
- Boken blev inbjuden att skriva strax efter min pensionering. Jag blev väldigt glad och känner mig hedrad, så jag tackade ja direkt. Jag väntar på reaktionerna förstås och är lite orolig, men vi får se.
 
HansRickman_2017
 
Porträtt av författaren.
 
Hans Rickman har en spännande alternativ syn på nyss upptäckta extremt avlånga interstellära gästen 2017 U1 aka 1I/ʻOumuamua.
Efter att ha sett vad kollegerna Karen Meechs m fl  och Dave Jewitt i ApJ kommit fram till, är Rickmans bild denna:

- Det finns några saker jag reflekterade över, och Dave håller med mig. Om man ser på solsystemets utveckling, som man tror att den har tett sig, så har “vi” kastat ut nästan uteslutande kometer (i stället för asteroider) till den interstellära rymden. Ifall alla solsystem har gjort samma sak, skulle jag kunna satsa hela min förmögenhet på att U1 är en komet, dvs isig trots att ytan inte består av is. 

esoobservati

Rymdkonstnärens uppfattning av den märklige gästen. Bildkälla: ESO/M. Kornmesser

- Orsaken torde vara att den kosmiska strålningen i upp till miljarder år har skapat en “skorpa” som inte kan sublimera ovanför den ursprungliga isen. Vad varken jag eller Dave förstår är hur de nya kometerna
från Oorts moln, som har samma historia av kosmisk strålning, kan sublimera
långt bort på vägen mot solen medan U1 verkar ha undgått det totalt även
nära sitt perihelium. Vi får fortsätta fundera och hoppas att någon även
fortsätter observera!

Hans Rickman är en av våra främsta nutidsastronomer, det behöver jag inte påpeka. Han är, om jag räknat rätt,  författare/medförfattare till drygt 400 forskningspapers, har varit generalsekreterare i IAU och sitter i Kungl Vetenskapsakademiens astronomiska klass. Han är även knuten till universitetet i Warszawa.

Kommentarer inaktiverade.