Nr 8 2018

Spännande och dramatiskt nytt från Norrbottens museum:

I vår väntar stor Lundmark-utställning – får vi ner den till Lund?

En synnerligen trevlig nyhet från Karin Tjernström, knuten till Norrbottens museum i Luleå:

Museets nya utställning Födelse kommer att lyfta fram Knut Lundmark dels som pionjär i skapandet av en ny syn på kosmos, dels den privata sidan via hans och Birgittas kärleksbrev. 

3632218_2048_1152[1]

Två stilstudier av makarna…

- Vi har stjärnhimmeln som utställningens övergripande formelement, och det finns ett rymdspår som vi tar upp på olika sätt – via Knut Lundmark, via berättelser om den samiska stjärnhimlen, och rymdverksamheten i Norrbotten. Som Vidsel och Esrange.3632228_2048_1152[1]

… Lundmark. Bildkälla: Norrbottens museum

Utställningen kommer att öppna stegvis under våren och även bli tillgänglig på nätet.

W-bloggens förhoppning: Tänk om vi kunde få delar utställningen ner till oss här i Malmö/Lund-området!?! Karin tänder på samma idé och bollar idén vidare till projektledaren.

- Tanken är att utställningen ska kunna växa allteftersom och innehåll läggas till, vilket vore ännu en poäng med att skicka den till Lund. Programaktiviteter där kunde ha som syfte att tillföra utställningen mer stoff, kanske vad gäller Lundmarks populärvetenskapliga gäerning eller hans professorsskap?

- Det som jag valt att fokusera på initialt är uppväxttiden, följt av nedslag i Knuts och Birgittas kärlekshistoria i brevform 1914 samt 1921-22, vid den första sejouren "over there" vid Lickobservatoriet, och till sist har jag lagt till en serie brev från hans föreläsningsturné i Norrbotten 1955, som kändes som ett slags "återkomst" till hemmaregionen, med fina återblickar och funderingar.

- Dessutom kommer hans radioinslag från samma år, "Hur långt är det till himlen?", att vara med i hel eller förkortad form. Det är arbete som pågår och jag och min kollega är just i startgroparna med att sätta igång med själva textproduktionen.

- Knut skrev i ett av breven till Birgitta att "hädanefter skall jag leva för två ting: för dig och för vetenskapwen", och det citatet blev grundbulten i de två berättelserna om Knut Lundmark.

- Sedan har vi en tredje, via en tragisk släkthistoria. Hans moster födde i ensamhet ett oäkta barn, som hon tog livet av. Hon var fattig änka med ett barn att  försörja redan. Detta barn föddes samma år som Knut, en pojke det med.

- Tänk så olika öden dessa två fick, det känns som två olika tidsåldrar.

Sigtuna-träff med fokus på Peter Nilson

Anders Nyholm tipsar om att Sigtuna-stiftelsen 8 mars ägnar hela lördagen åt astronomen, galaxkatalogsammanställaren och den unike författaren Peter Nilson. Temat är "en magisk realist".

All info här om dagen och dess upplägg här.

Vattenrika TRAPPIST-planeter

De sju planeterna som kretsar kring den närliggande extremt svala dvärgstjärnan TRAPPIST-1 består mestadels av sten. Det visar en ny studie, som också tyder på att vissa av planeterna kan innehålla mer vatten än jorden. Nya, precisa mätningar av planeternas densiteter pekar på att vatten kan stå för uppemot fem procent av deras massa, vilket är 250 gånger jordens vattenhalt.

water-droplet-icon[1]

Systemets varmare inre planeter tros ha ångande täta atmosfärer, medan de yttre planeternas ytor är troligtvis istäckta. Den fjärde planeten från värdstjärnan är den som mest liknar jorden, om man ser till dess storlek, täthet och hur mycket strålning den får från stjärnan. Av de sju planeterna är den också den stenigaste planet och flytande vatten skulle kunna finnas på dess yta.

Pressmeddelandet med bilder och filmer finns på:
https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1805/

ISS flög över månen

När det för ett antal dagar sen var massmediahajp över fenomenet  "superblå-fullmåne-totalmånförmörkelse" dokumenterades en ISS-flykt över månen, som såg ut så här (tipsar Hans Hilderfors igen):

En stjärna från "upplysningstiden"

Upplyst av nyfödda stjärnor slingrar sig ett mörkt moln av kosmiskt damm över denna spektakulära vidvinkelbild. I det tätpackade, avlånga molnet bildas nya stjärnor i ett område som kallas Lupus 3. Här föds bländande, heta stjärnor ur sammanstörtande massor av gas och stoft. Denna bild, den mest detaljerade hittills av området, skapades från bilder som tagits med kartläggningsteleskopet VST och med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop.

Wide-field view of the Lupus 3 dark cloud and associated hot you

 

Stjärnfabriken Lupus 3 ligger bara 600 ljusår från jorden i stjärnbilden Skorpionen. Den utgör en del av ett större molnkomplex, Lupusmolnen, som fått sitt namn från den närliggande stjärnbilden Vargen (på latin Lupus). Molnen påminner om rök som svallar över en bakgrund av miljontals stjärnor, men i själva verket bildar de en så kallad mörk nebulosa.

Nebulosor är de vidsträckta sjok av gas, stoft och damm som delvis fyller rymden mellan stjärnorna. De kan sträcka sig över hundratals ljusår. Många nebulosor är spektakulärt upplysta av heta stjärnors intensiva strålning, men de mörka nebulosorna fungerar iställer som slöjor som skyler himlakropparna inuti dem. De kallas även absorptionsnebulosor, därför att de består av kalla, täta stoftpartiklar som absorberar och sprider ljus som passerar genom molnen.

Bland de mest kända mörka nebulosor är några som är tillräckligt stora för att kunna ses med blotta ögat mot Vintergatans ljusa fond, till exempel Kolsäcken och det mörka stråket som sträcker sig mellan stjärnbilderna Svanen och Skytten som kallas Great Rift (Stora revan) på engelska.

Lupus 3 har en oregelbunden, lite ormlik form på himlen. I den här bilden framträder den som ett område fylld av kontraster, med tjocka, mörka spår bland de bländande ljusa blåa stjärnor i mitten. Som de flesta mörka nebulosor är Lupus 3 ett område där stjärnor håller på att bildas. Här finns framförallt protostjärnor och mycket unga stjärnor. När förtätningar i nebulosan störs utifrån börjar de krympa ihop under gravitationskraftens inflytande. Trycket ökar, temperaturen höjs och i de extrema förhållanden i mitten av det kollapsande molnet föds en protostjärna.

De två ljusstarka stjärnorna i bildens mitt har gått igenom denna process. Tidigare blockerades deras strålning till största del av värdnebulosans tjocka slöjor, synlig bara för teleskop som är känsliga för infrarött ljus och radiostrålning. Allt eftersom de blev varmare och ljusare blev deras stjärnvindar och intensiva strålning tillräckligt kraftfulla för att rensa deras omgivningar av gas och stoft, så att de kunde kliva ut ur den mörka barnkammaren för att skina.

De två stjärnorna är så unga att kärnfusionsreaktioner i deras inre inte ännu har triggats igång. Istället lyser de tack vare omvandlingen av gravitationsenergi till värme allt eftersom deras turbulenta kärnor dras samman.

Att förstå nebulosor är viktigt för att förstå vad som händer när stjärnor bildas. Dessutom tror forskare att vår sol bildades för mer än fyra miljarder år sedan i ett område som i mycket liknar Lupus 3. Som en av de närmast liggande plantskolor för stjärnor har Lupus 3 varit föremål för åtskilliga forskningsprojekt. 2013 fångade MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile en mindre bild av dess rökpelarlika kolumner och lysande stjärnor (eso1303).

Trapetset

Från Chris Woodcook på fb-sajten The Sky at Night kommer denna enkla men slagkraftiga bild på Trapetset i Orionnebulosan, uppfångat med en 10-tums Dobsonreflektor:

27540774_1810339899000612_1466119153692221498_n[2]

F-n ska vara W-bloggsredaktör!

Hur det kan gestalta sig att vara teaterdierektör vet vi ju, men ibland är det inte mindre problematiskt att hålla i W-bloggen. Att det är långt mellan varven just nu beror delvis på "teknisk uheld" som redaktionen inte mäktat med att reparera. Hjälp kom dock i form av ASTB-ordf Peter Linde så att vi är någerlunda på banan igen.

Vårt akuta problem just nu har med bildernas storlek att göra. Vi ber om tillgift för det. När bilderna behöver dubbelklickas upp för tydlighetens skull på din skärm, berättar vi det.

27540971_10210322496208683_2428793513885516924_n[2]

Nån sorts stilstudie…. Foto: Carsten Nilsson

Kommentarer inaktiverade.