Nr 52 2018

TBO öppnar upp för månförmörkelsen 27 juli

En total månförmörkelse erbjuder på en hel del överraskningar. Ockultationer t ex, men bara detta att kunna se den djupröda fullmånen röra sig över stjärnorna, som i vanliga fall är osynliga pga månljuset, inbjuder till reflektion. Framför allt: Det är vackert!

27 juli inträffar en total månförmörkelse, dvs jordens skugga faller över månen och förmörkar den. Helt mörk blir den dock inte eftersom en del ljus från solen, framförallt det röda ljuset, bryts av jordatmosfären och svagt belyser månen även under den totala fasen. Det innebär att månen då får en djupröd färg. Månen kommer att stiga upp förmörkad vid 21.15 tiden.

recon_pproc_IMG_0288-285_backoff_flats_bias_PS--curves-despecle

Spektakulär syn: En förmörkad fullmåne vaggar fram bland synliga stjärnor. Bildkälla: NASA

Alla intresserade är välkomna att se skådespelet från Tycho Brahe-observatoriet!  Vi öppnar kl 20 och innan det mörknar ges det tillfälle att få veta lite mer om vad en månförmörkelse innebär och vi kommer att visa och berätta om observatoriet.  Vi räknar även med att kunna ställa in teleskopen mot planeterna Saturnus, Jupiter och Mars.

Månförmörkelsen denna gång är inte särskilt lättobserverad då månen kommer att stå lågt över horisonten under hela förloppet. Den går upp förmörkad ca kl 21.15 ungefär samtidigt som solen går ner, dvs himlen är då fortfarande ljus.  Mellan kl 22 och 23 är det möjligt att se den totalförmörkade månen i riktning sydöst, ca 5 grader över horisonten. Man behöver alltså i stort sett fri sikt mot horisonten för att kunna se något. Efter kl 23 pågår den partiella fasen till kl 1, då månen successivt rör sig ur jordens skugga.

Ytterlighare info på vår förnämliga TBO-sajt.

Dussinet nya Jupiter-månar

Det har länge varit tyst på fronten vad gäller nya månar i planetsystemet. Men i dagarna  kom beskedet från Carnegie-folket:

12 nya pyttesmå Jupiter-månar har håvats in och identifierats med hjälp av en kombo av stora teleskop, elva månar rör sig normalt, en måne som i ytterfilen rör sig i riktning mot alla andra, en riktig "oddball" (motvalls käring?).  Som en vilsen norrman rör den sig på fel sida av motorvägen just här ute.

I och med denna upptäckt har antalet Jupiter-månar stigit till 79.

4m64TSxA

Klicka upp bilden så ser du  hur de yttre månbanorna löper runt Jupiter.

unnamed[1]

Valetudo kallas den obstinata 1 km-stora Jupitersatelliten, här dokumenterad av det stora Magellan-teleskopet i maj 2018.

Ceres vita saltfläckar i närbild

Nyhetsintresset är inte så stort att det stör när det gäller en del utforskning av vårt planetsystem, t ex Dawn, Juno, men ibland dyker det upp bilder från dessa sonder som är aptitretare för en astronörd. Som de vita fläckarna, sannolikt saltrika depositioner av natriumkarbonater, i Occator-kratern på Ceres. Här är två närbilder att grunna över (KLICKA UPP DEM):

PIA21924_modest[1]

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA/PSI​

PIA21925_modest[1]

Fläckarnas geografiska förhållande till varandra inuti kratern, ter sig så här:

pia21913-16[1]

Flyktingar från Vintergatan

Hypersnabba stjärnor i Vintergatan är en vetenskaplig utmaning. De har ofta en flykthastighet, som är så stor att de svingar sig ut från Vintergatan (ca 300 km/s) – och frågan är var denna "kraft" kommer ifrån.

En rapport, som rör ett binärt par, diskuterar både slungeffekter av supernovor, de mörka materian från halon runt Vintergatan, resultat av tidigare dvärggalaxkollisiioner m m.

Fantastisk bild av Neptunus

Ännu mer från gasdjättarnas rike: ESO:s Very Large Telescope (VLT) har uppnått första ljus med ett nytt adaptivt optisktsystem som kallas lasertomografi och som har tagit märktbart skarpare testbilder av planeten Neptunus, en stjärnhop och andra objekt. Från jorden!

Neptune from the VLT with and without adaptive optics

Bildkälla: ESO

Hela pressmesset här.

Snogerödar´n hyllas på flygmuseum

När vi för några år sedan ställde ut astronomiskt relaterad bildkonst och annan konst på Åkersberg i Höör med dåvarande lundabiskopen Antje Jackelén närvarande, i Frihetens kapell, var även "hundmålaren" Karl-Erik Olsson med på ett hörn. Postumt. Han var inte främmande för astronomiska motiv, men gjorde dem på sitt ytterst personliga vis.

"Snogerödar´n" är synnerligen väl förknippad med Ljungbyheds flygflottilj F5, där han arbetade en gång i tiden. Cheferna bland de högre officerarna insåg hans konstnärliga ådra och Karl-Erik skapade bl a flygflottiljens och flygskolans emblem: En örn (läraren) som skyddar en mindre örn (eleven). Sublimt.

Sedan drygt en vecka har flygmuseet på Ljungbyhed öppnat en vägg med bilder av Karl-Erik och en liten infotavla om honom. Tillsammans med W-bloggens flitige medarbetare Lars Olefeldt hade jag härom dan tillfälle att besöka museet och vi gladdes över intresset för konstnären, som var en god vän till mig.

bty

bty

Foto: Lars Olefeldt

Lars Olefeldts morfar, förresten, var en av flygpionjären Enoch Thulins viktigaste medarbetare. Om detta har skrivits tidigare i W-bloggen.

Thulin störtade 1919 i Landskrona, så ett 100-årsihågkom är i vardande.

Thulin läste astronomi i Lund, bl a.

Kommentarer inaktiverade.