Nr 83 2018

Spitzers mätning av ´Oumuamua

Den interstellära intränglingen ´Oumuamua skapar ständigt rubriker. Nyligen trodde sig självaste Harvard-professorer att föremålet kan ha artificiellt ursprung, scrolla ner till notis om detta, men nu kommer mera seriösa iakttagelser från NASA:s infrarödavkännande Spitzer-teleskop i fjor.

Spitzer har inte direkt kunnat observera himlakroppen, vilket inte omöjliggör att en del gränsvärden kan sättas på kartan.

KLICKA upp bilden så får du igång animationen på din skärm. Bildkälla: NASA/JPL-Caltech

Hans Rickmans med fleras idé om ett kometliknande föremål (se tidigare W-bloggar) verkar mer och mer bärkraftig. Den nya idén är att när himlakroppen närmade sig solen några veckor före upptäckten i oktober i fjor, sprutade gas ut ("outgassing") vilket påverkade banan. Samtidigt har detta material senare lagt sig som ett täckande reflekterande is- och snöskydd över intränglingen från ett annat stjärnsystem.

I den nya rapportens abstract noteras:

"Our results extend the mystery of 'Oumuamua's origin and evolution."

Kraterfyndet på Grönland

Den som vill läsa mera i detalj om det sensationella fyndet av en 31-km stor nedslagskrater (järnmeteorit) under isen på norra Grönland, rekommenderas den fylliga pressrelisen från våra danska upptäckarvänner på Statens Naturhistoriske Museum. Held og til lykke, förresten!

Hela den vetenskapliga rapporten kan läsas här.

Superjord snurrar runt Barnards stjärna

ESO berättar i en relis att en planet har upptäckts som kretsar kring Barnards stjärna, som ligger ynka 6 ljusår från jorden.Upptäckten, som presenteras i en forskningsartikel som publiceras  i tidskriften Nature, är ett genombrott för två forskningsprojekt, Red Dots och CARMENES, som båda letar efter närliggande steniga planeter. Projekten låg också bakom upptäckten av planeten som går i bana runt vår närmaste granne, Proxima Centauri.

Planeten, som betecknas Barnards stjärna b, tar nu platsen som den näst närmaste kända exoplaneten till jorden. Enligt mätningarna som samlats in hittills gör planeten ett varv runt sin värdstjärna på 233 dagar och har en massa på minst 3,2 gånger jordens, vilket innebär att det kan vara en superjord.

Barnards stjärna är en röd dvärg, en sval stjärna med låg massa som bara svagt lyser upp den nyupptäckta planeten. Ljuset från Barnards stjärna ger planeten motsvarande endast 2% av energin som jorden får från solen.

Trots att den kretsar relativt nära sin värdstjärna, bara 0,4 gånger avståndet mellan jorden och solen, så befinner sig exoplaneten nära snölinjen där flyktiga ämnen som till exempel vatten kan kondensera till fast is. Den här frostiga och skuggiga värld kan ha temperaturer ner till 170 minusgrader Celsius, vilket innebär att den är obeboelig för liv som vi känner det på jorden.

Jorden hallå, hallå! – eller snarare ajö, ajö!

NASA:s Parker Solar Probe har redan genomfört sitt  första perihelium-möte med solen. För en tid sedan var sondens kamerautrustning vänd mot jorden, den ljusa pricken på högerbilden.

Bildkälla: NASA/Naval Research Laboratory/Parker Solar Probe

Parker Solar Probe kom 29 oktober under den första periheliumpassagen närmare solen än Helios B 1976 och alla instrument överlevde och matade hem info. Detta verkar synnerligen lovande för att ÄNTLIGEN läsa solkoronans gåta.

Partiell solförmörkelse sedd från SDO

Mer solutforskning! SDO, det rymdbaserade solteleskopet, noterade 7 november denna partiella solförmörkelse i UV-kanalen; 44 procent av solskivan täcktes som mest av vår måne.

Bildkälla: NASA/SDO

Dessa frekventa månpassager spelar viss roll för kalibrering av instrumenten ombord på sonden.

Den perfekta julklappen

Christian Vestergaard har hittat Årets julklapp från juvelerarfirman Jacob & Co i Geneve: ett astronomisk armbandsur med en massa finesser, ädelstenar, guld m m:

Styckepris ca 1 miljon. Dollar.