Nr 214 2010

Amatörastronomins historia i Sverige utforskas – om Vetenskapsrådet säger ja…

Jag vet inte om vi vet hur bra vi har det inom ”the astronomical fringe” i Sverige. Samarbetet amatörer-proffs är förnämligt, enligt min uppfattning är det så i alla fall (Lund!!!), och så har vi nånting annat som är väldigt positivt:

Vi har några idé- och vetenskapshistoriker i landet  som står på vår sida och som inte är rädda för att gå ut själva och glo på stjärnorna en stjärn- och planetklar kväll. Jag ser dem som värdiga efterträdare till min gamle lärare i Lund, Rolf Lindborg – Rolf var ett fenomenen i vår lärdomshistoria (ett tag  innan den akademiska karriären  hade han jobbat som stenograf i riksdagen!) och som kunde sin Copernicus, sin Descartes et al.

Johan Kärnfelt har siktet inställt på...

I Lund har vi i dag David Dunér och Gustav Holmberg, som jag verkligen hoppas kan komma tillbaka till ASTB lite oftare och föreläsa, och i Göteborg på därvarande universitet arbetar ju vår Lundmark-kännare Johan Kärnfält. Du missar väl inte Johans ”katalogarior” på PopAst-webben?

Jag bad Johan berätta om vad han håller på med just nu.

Johan skriver just nu på sitt bidrag till Wikipedias astronomitävling.

- Jag har reggat uppslagsordet ”Knut Lundmark” och hoppas  förstås han ska ge mig möjlighet att namnge en asteroid.

Mycket intressant är att en förnyad ansökan kommer från Johan och Gustav Holmberg kring den svenska amatörastronomins historia. I första omgången blev det nej från Vetenskapsrådet. Men skam den som ger sig!

- Möjligen kommer vi till hösten att göra en pilotstudie kring Nils Tamm.

... på Nils Tamm på Kvistaberg - på sin tid Europas mest välutrustade privatobsis.

- Sen är  jag projektledare för en större vetenskapshistorisk programsatsning som utgår  från Centrum för Vetenskapshistoria på KVA (Kungl Vetenskapsakademien). Blir det av kommer jag bland annat  att medverka i ett stort projekt kring KVA:s moderna historia.

- Det är alltså  mycket som rör på sig, men det ska ju till pengar också för att det ska bli någon forskning gjord, noterar Johan.

PS till ovanstående.

Vi ska inte hacka för mycket på Vetenskapsrådet. Gå gärna in om deras hemsida och kolla vad de stöder – i år har pyttsats ut 2,4 miljarder kr till natur- och teknikvetenskap, medicin, utbildning, humaniora m m.

Ge inte upp förhoppningen om stöd till vår amatörastronmihistoria! Trägen vinner… och så är ju de där irriterande dropparna på stenen så vidunderligt effektiva.

Vill du att Vetenskapsrådets kaka ska växa är det bara att ringa eller maila till din riksdagsman/kvinna.

I begynnelsen var massiva galaxer…

Dagens surpris är väl nyheten att astronomer hittat galaxer som är 5-10 ggr massivare än vår egen vintergatsgalax, men inte bara det. Dessa bjässar är 12 miljarder år gamla och skapades således när vårt kosmos var bara drygt 1 miljard år gammalt.

En del teoretiker och galaxmodellanalytiker är säkert inte glada över upptäckten, som ytterligare spetsar till vad vi tror oss veta om Big Bang och tiden efter.

Science Daily har en bra summering.

Planeten Tellus på ”halvdistans”

W-bloggredaktör´n har gett sig själv ett  uppdrag: Hur ser jorden ut sedd från andra planeter? Start i förra bloggen med Merkurius-sonden MESSENGERS bild.

Vi har ju alla sett astonauternas jordbilder tagna från månen, äkta ikoner,  och här följer ytterligare ett knippe andra jordbilder.

1.

”Halvjorden” och halvmånen såg ut så här 2003, sedda från Mars horisont, Den stora vita fläcken är Sydamerika och allt som är blått är blott – vatten. Mars Global Surveor tog bilden i maj 2003,

Foto: NASA/JPL/Malin Space Science Systems

2.

NASA:s Saturnus-sond Cassini får med jämna mellanrum in även en ljus fläck i sina fantastiska bilder – vår hemplanet.

Bilden är en ”komposit” (165 bilder) och togs 2006.

3.

Så här såg Mars-rovern Spirit oss 2004. Bildcredit: NASA/JPL/Cornell/Texas A&M

4.

Solen och jorden – ett vackert par i denna NASA-bild från 2007.

5.

Denna klassiska bild togs från Voyager 1 för tjugo år sen (1990) – ”the pale blue dot” blev ett begrepp, inte minst tack vare Carl Sagan. Kan du se pricken mitt i det brunaktiga strecket till höger? Avstånd: Drygt 6 000 000 000 kilometer.

Strecken är optiska fenomen, Voyager hade ingen vanlig ofelbar Instamatic ombord.

Det finns 1000-tals bilder på jorden tagna av rymdsonder, och även andra instrument – t ex spektrografer – har dokumenterat vår planet och lyckats bevisa att här finns förutsättningar för  organiskt liv.

James Webb-teleskopet fördröjs

Stackars NASA-byråkrater. De har räknat fel på Hubble-teleskopets efterföljare. The James Webb Space Telescope med dess 6,5-meters spegel:

* Budgeten sprängs med 1,5 miljarder dollar. Totalt pratas det nu om 6,5 miljarder dollar för att skicka upp och hålla igång JWST.

* Uppskjutning kan ske först i september 2015.

På sin tid var det också ”trouble with Hubble”. Det tog 11 år att bygga instrumentet mot projekterade fyra…Men det var det värt – eller hur?

Kommentarer inaktiverade.