Nr 116 2017

9 november, 2017

Våra SN-forskare kliar sig i huvudet:

Nya ljusstarkare supernovor utmanar forskningen

De senaste åren har två nya supernovor observerats som inte beter sig som supernovor brukar. Nya effektiva sökteleskop gör att det dyker upp exploderande stjärnor som inte passar in i bilden. Observationerna utmanar forskarnas teorier om hur massiva stjärnor dör, visar två nya studier av forskare vid bland annat Stockholms universitet. Studierna publiceras i de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Nature Astronomy.

Supernovor är exploderande stjärnor. Den vanligaste sorten kallas Typ II, och domineras av universums vanligaste ämne: väte. De senaste tio åren har supernovaforskningen mest sysslat med ovanligare sorters supernovor, eftersom astronomerna tyckte de förstod sig på Typ II-supernovorna som kommer från vanliga röda jättestjärnor.

Men med fler och fler supernovor upptäckta av nya effektiva sökteleskop dyker det upp explosioner som inte passar in i bilden. Supernova iPTF14hls upptäcktes från Palomar-observatoriet i Kalifornien för tre år sedan, i september 2014, och bland alla hundratals supernovor som hittas med deras teleskop lade forskarna först knappt märke till denna Typ II. Men istället för att falna som vanliga Typ II supernovor blev den plötsligt ljusstarkare, och har de senaste åren genomgått ett antal ytterligare eruptioner. Något man aldrig tidigare skådat.

image

Dvärggalaxen med iPTF14hls. Bildkälla: Nordic Optical Telescope

Samma år hittade ett annat teleskop supernovan OGLE-2014-SN-073,OGLE-2014-SN-073, vilken också i förstone framstod som en standardsupernova. Men den visade sig vara både ljusstarkare och uppvisar större hastigheter än tidigare Typ II supernovor. Sammantaget kräver den mycket mer energi än vad dagens bästa explosionsteorier kan uppbåda.

– Båda dessa explosioner utmanar helt enkelt våra gängse teorier om hur massiva stjärnor dör. Just genom att de inte alls passar in tvingar de teoretikerna tillbaka till ritborden för att omvärdera sina modeller, säger Jesper Sollerman, professor i astronomi vid Stockholms universitet.

Man kan säga att OGLE-73 kommer att stimulera och utvidga modellerna, medan iPTF14hls med säkerhet kommer kräva helt nya idéer.

– Supernovan iPTF14hls lyser faktiskt fortfarande så ljusstarkt att vi kan följa den med det Nordiska Optiska Teleskopet på La Palma, tillägger Francesco Taddia, postdoktor vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet. Nu ska vi använda Hubbleteleskopet för att titta på den igen lagom till jul.

image

Mer information:

* Kort intervju med professor Jesper Sollerman:

* Svensk text: https://youtu.be/Erh_NywcKMs

* Engelsk text: https://youtu.be/gxzPqLyARzM

* Artikeln ”A series of energetic eruptions leading to a peculiar H-rich explosion of a massive star” publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature och handlar om iPTF14hls. Huvudförfattare är Iair Arcavi, Kavli-institutet i Santa Barbara. Från Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet medverkar Jesper Sollerman, Francesco Taddia, Christoffer Fremling och Anders Nyholm. Arbetet är baserat på data från Intermediate Palomar Transient Factory (iPTF).

* Pressreleasen från Las Cumbres Observatory (engelska) finns här: https://lco.global/news/las-cumbres-astronomers-discover-a-star-that-would-not-die/

* Artikeln ”Hydrogen-rich supernovae beyond the neutrinodriven core-collapse paradigm” publicerades i Nature Astronomy och handlar om OGLE 2014-SN-073. Huvudförfattare är Giacomo Terreran från Queen’s University Belfast. Medförfattare från Stockholms universitet är Jesper Sollerman och Francesco Taddia. Arbetet är baserat på data från Public ESO Spectroscopic Survey of Transient Objects (PESSTO).

Youtubefilmen med svensk text kan du surfa in på här:

Ljusekot sprider sig från M82

Ett PS från Hubble-teleskopet till ovanstående häftiga nyhet: Ett ljuseko i M82 efter en supernovaexplosion. Supernovan SN 2014J.

M82 ligger 11,4 miljoner ljusår från Vintergatan.

STSCI-H-v1742e-900x600

Lunds okända obsis 2.0

 Även vi astronomihistoriskt intresserade ställs infor utmaningar. Dainis Dravins, prof em vid institutionen i Lund, ledde oss til den märkliga Donavit-byggnaden som inte ligger långt från dagens astronomiska institution i Lund. Det visade sig att byggnaden innehållit ett litet obsis avsett för spektrografiska studier, knutet till fysiska institutionen i slutet av 1800-talet.

Vi har tidigare i W-bloggen uppmärksammat historiken men nu har Klas Hyltén-Cavallius gått på djupet och hittat intressant litteratur om det okända observatoriet:

* Hjördis Kristensons Vetenskapens byggnader under 1800-talet, från 1990.Den boken har för övrigt just Fysiska institutionen på omslaget!

* Lunds bevaringsprogram från 1991 som är ett par gedigna böcker med stadens hus avbildade och beskrivna. I delen ”Lund utanför vallarna, Del I” finns (gamla) fysikinstitutionen med under kvartersnamnet Hyphoff  8, på sidorna 194-195.

Märklig liten byggnad invid gamla Fysiska Inst. i Lund-2

- I Kristensons bok finns ett avsnitt om alla turer kring bygget av ny fysikinstitution i Lund på 1870-80-talen.   Det blev Henrik Sjöström, elev och medhjälpare till Helgo Zettervall som ritade den och den byggdes 1883-1886., berättar Klas.

- En för oss intressant uppgift hittar jag;  Vi som besöker det lilla huset i parken år 2017 förundras ju över att man tänkt sig ett observatorium i denna låga byggnad. Men så här skrev fysikprofessorn Karl A.V. Holmgren år 1886 om den fina institutionsbyggnaden som då höll på att uppföras vid Biskopsgatan:

                    Byggnaden ligger högt med fria utsigter och ostörd af all gatutrafik; och              närmast liggande tomter komma icke att i nuvarande egares lifstid säljas utan garantier för att fysiska institutionen skall förblifva fredad för störande grannskap.

Vi får efter kommande jul- och nyårshelg samla oss inom ASTB:s historiska grupp til ett studiebesök för att andas in miljön med bl a den märkliga inomhusbrunnen.

Mindre kostym för WFirst

NASA tvingas av budgetskäl skära i kostnaderna för WFirst-projektet, en uppföljare till Hubble-teleskopet med dess känslighet och upplösning  men med 100 ggr större himmelsyta. Detta berättar The Guardian på nätet.

På kornet

Denna elakhet hittade W-bloggens chefsspanare på physics-astronomy, en facebooksida med ibland elakheter på gränsen till fake-humour:

23318967_780498635485158_1361449499172429709_n

Nr 115 2017

7 november, 2017

W Hydrae visar vägen för solen

Ett Chalmers-lett forskarlag har för första gången studerat detaljer på ytan av en åldrande stjärna med samma massa som solen. Bilder tagna med teleskopet Alma visar att stjärnan är en jätte, med en diameter dubbelt så stor som jordens bana runt solen, men även att stjärnans atmosfär påverkas av kraftfulla och oväntade chockvågor. Forskningsresultaten har publicerats i tidskriften Nature Astronomy.

Forskarlaget som leds av astronomen Wouter Vlemmings vid Chalmers har använt teleskopet Alma (Atacama Large Millimetre/Submillimetre Array) i Chile för att göra de skarpaste observationerna hittills av en stjärna som började sitt liv med samma massa som solen. De nya bilderna visar för första gången detaljer på ytan av den röda jättestjärnan W Hydrae, som ligger 320 ljusår bort i stjärnbilden Vattenormen (Hydra på latin).

clqk9lk44mqcd7yicwtq

Den skarpaste bilden hittills av en röd jättestjärna. Stjärnan W Hydrae, som ligger 320 ljusår från jorden, har kommit ett par miljarder längre i sitt liv än solen. Den lilla blåa ringen visar i samma skala storleken på jordens bana runt solen, sett snett ovanifrån. Bilden är tagen i så kallat submillimeterljus, med våglängd runt 0,9 mm. (Bild: Alma (ESO/NAOJ/NRAO)/W. Vlemmings)

– För oss är det viktigt att inte bara studera hur röda jättar ser ut, utan även hur de utvecklas och hur de bidrar till vår galax med grundämnena som behövs för att liv ska kunna uppstå. Med antennerna i Alma konfigurerade för att ge den bästa möjliga upplösningen kan vi göra de mest detaljerade observationerna hittills av dessa svala men spännande stjärnor, säger Wouter Vlemmings.
 
Stjärnor som solen utvecklas under många miljarder år. När de börjar bli gamla blir de fluffigare, större, svalare och mer benägen att tappa materia i form av stjärnvindar. Stjärnor tillverkar viktiga grundämnen som kol och kväve, och när de når röd jätte-stadiet släpper de ut dessa atomer i rymden redo att återanvändas i nya generationer av stjärnor.
 
Med Almas bilder ser vi nu ytan hos en röd jätte, med samma massa som solen, bättre än vad som tidigare varit möjligt. Tidigare har detaljer kunnat avbildas på mycket tyngre stjärnor, så kallade superjättar, såsom Betelgeuse och Antares. 
 
Observationerna har också överraskat forskarna. I synnerhet är en ovanligt kompakt och ljusstark fläck på stjärnan ett tecken på att här finns oväntat het gas i ett lager ovanför dess yta: en kromosfär.
 
– Våra mätningar av den ljusa fläcken tyder på att det finns kraftfulla chockvågor i stjärnans atmosfär som skapar temperaturer som är högre än vad som förväntas enligt teoretiska modeller för AGB-stjärnor, säger Theo Khouri, som är astronom vid Chalmers och ingår i forskarlaget.
 
En alternativ förklaring är minst lika överraskande: att stjärnan höll på att genomgå ett gigantiskt utbrott när observationerna gjordes.
 
W Hydrae är en så kallad AGB-stjärna. Sådana stjärnor är svala, ljusstarka och kännetecknas av att kraftfulla stjärnvindar bär bort massa från stjärnan. Termen AGB kommer från engelskans asymptotic giant branch och syftar på stjärnornas läge i astronomernas Hertzsprung-Russell-diagram över olika stjärnors temperatur och ljusstyrka.
 
Nu satsar forskarlaget på nya studier, både med Alma och andra instrument, för att bättre förstå W Hydraes märkliga atmosfär. Att observera med Almas högsta möjliga upplösning är en utmaning för astronomer, men också givande på flera sätt. Det berättar Elvire De Beck, även hon astronom vid Chalmers som ingår i forskarlaget.
 
– Det manar till eftertanke när man tittar på vår bild av W Hydrae och ser stjärnans storlek jämfört med jordens bana. Vi föds av material som skapas i stjärnor som den här, så för oss är det spännande att anta utmaningen att förstå något som berättar både om våra ursprung och om vår framtid, säger hon.
Hela pressmesset från Chalmers finns här.

Ung konst + Gammal astronomi = Sant

Jag har en ung släkting, Mattias Ohlsson, som inlett sin karriär som konstnär och då och då gärna arbetar med bilder i gränstrakterna till det astronomiska. Mattias förnekar inte att han är fascinerad av vår vetenskap, så jag får bjuda ut honom till vårt observatorium på en inspirationsträff.

Ett exempel på Mattias bilder:

Eye

Ill: Mattias Ohlsson

Målningen kallar Mattias Eye, och det är klart att ett öga ligger nära till hands. Om vi nu inte tänker på novasmällar, planetariska nebulosor och annat som i stora teleskop kan te sig så här – som klassikern GK Her, ett "öga" mot universums gåtfullhet:

gkper_1024

Mattias finns på Mattias.Visuals och passar här på att bjuda in till en konstutställning 18/11 kl. 11-14 på Ljungstyckevägen 4 i Falsterbo. – Där kommer jag visa upp och sälja mina alster för alla som är intresserade.

Profile Det finns flera goda exempel på Matthias "astronära" motiv på hans sidor i cyberrymden. Kolla här:

IMG_20170628_175516_558

Downloader

Mattias hemsida: https://www.mattiasvisuals.com/ 

Mattias på facebook: https://www.facebook.com/mattias.visuals/

Instagram: https://www.instagram.com/mattias.visuals/?hl=en

Meg synar spindlarna på Mars

Vår egen Hawaii-astronom, om vi får skriva så, Megan E Schwamb – hon upptäckte  den dvärgplanet, som vi har en klurig skulptur av på TBO-gården och hon Skype-intervjuades live av Peter Linde på invigningen -  är förstanamnet på en mäktig rapport om ytfenomen inklusive "spindlar" på Mars södra polarområde.

esp_046562_1005

Bildkälla: NASA/JPL/University of Arizona

Meg har även bloggat på Planetfour.org om projektet.

Projektet ingår i en större citizen science-satsning.

Exos avslöjas utan Kepler

Det går visst att fynda solnära Heta Jupiter-planeter utan hjälp av sonden Kepler och dess transitmetod. Rapport här.

Biosignaturer hittas på nytt sätt

Tomas Diez riktar vår uppmärksamhet på en NASA-artikel som diskuterar nya sätt att identifiera biosignaturer i planetatmosfärer nära aktiva solliknande stjärnor.

Tips till amatörastronomen:

Chansa inte – ta på dig mössan!

Ett bidrag från cyberrymden värt att tänka på.

IMG_0040

Nr 114 2017

3 november, 2017

Slöjnebulosan från Malmös horisont

Nej, denna fantastiska bild är inte från Mount Wilson eller Palomar Mountains eller Mount Hamilton eller Chile eller Hawaii. Grattis till Hans Hilderfors, som igår kväll fångade västra delen av Slöjnebulosan (Caldwell 34) så här häpnadsväckande i detalj – obs. TROTS nästan fullmåne, TROTS Malmös gatlampor.

Veil Nebula 11Mb

Foto: Hans Hilderfors

- Den består av joniserad gas, resterna från en supernovaexplosion ca 3000-6000 år BC. Exponering med smalbandsfilter, 2 timmar med Hα-filter och en timma med OIII-filter. Dessa är sammanförda till en syntetisk färgbild i så kallad HOO-palett. Hα blir röd färg och OIII blir både grön och blå, berättar Hans.

- Som vanligt exponerat inifrån Malmö, och denna gång nästan fullmåne på 93%.

Kamera: FLI ML 16200

Teleskop: AstroPhysics 130 EDFGT – f4,5.

Bildfält ca 2,6° x 2,1°

Om Slöjnebulosan finns mycket att berätta. Max Wolf, en av nebulosapionjörerna för hundra år sen i Tyskland (Heidelberg), gjorde fotografiska detaljstudier av nebulositeten och fann skillnader, vilket bara kunde förklaras med en sak: Att här fanns absorberande gas- och stoftmoln som bara syntes indirekt.

80-årsfestligheterna nu på ASTB:s hemsida

Sorry att jag pga flytt inte varit uppdaterad senaste veckan. MEN: Bilder, ljud och text från vårt hejdundrande 80-årsjubileum i Lund för en dryg vecka sedan  26.10 sen finns nu på sällskapets hemsida.

Jubiléet manifesterades genom två adresser i Lund: Allhelgonakyrkan uppe på backen med dess andliga spis…

lj3sm2

… och Valvet nedanför LUB med dess mera handfasta spis i form av medelhavsk buffé och utbud av öl, vin m m.

IMG_1507sm

Vi tror att detta var en av de mest unika träffarna i vår korta ASTB-historia.

Två flugor i en smäll

När Hubble-teleskopet stod parkerat med fokus på en galaxhop kallad Abell 370, dök ett antal asteroider  – från vårt eget solsystem naturligtvis – upp i bildens fält. Resultatet blev detta:

Asteroiderna avstånd från oss är cirka 250 miljoner km.

Abell 370 ligger runt 4 miljarder ljusår bort.

Dammringar hittade  runt Proxima Centauri

Observatoriet ALMA i Chile har upptäckt damm runt solsystemets närmaste granne i rymden, stjärnan Proxima Centauri.

De nya observationerna avslöjar kallt men svagt lysande stoftkorn inom ett område i rymden runt Proxima Centauri, mellan en och fyra gånger så långt ut från stjärnan som jordens avstånd från solen. Mätningarna tyder dessutom på att ett ännu svalare bälte av stoft och damm runt stjärnan. Det skulle tyda på att den har ett välutvecklat planetsystem. Strukturerna, som troligen utgörs av de partiklar av sten och is som blev kvar när planeter bildats, liknar vårt solsystems långt större bälten av småplaneter.

eso1735a

Dammringarna runt Proxima Cen. Ill:  ESO:s pressrelis.

Stoftet tycks bilda ett bälte som sträcker sig några hundra miljoner kilometer bort från Proxima Centauri och har en total massa som är ungefär en hundradel av jordens massa. Forskarna uppskattar att temperaturen i bältet är cirka –230 grader Celsius, lika kallt som Kuiperbältet i det yttre solsystemet.

I ALMA:s mätningar finns även tecken på ytterligare ett bälte med stoft som är ännu kallare och som befinner sig tio gånger längre ut från stjärnan. Om det bekräftas är detta bältet spännande för forskare med tanke på den kallare miljön långt bort från en stjärna som är både svalare ljussvagare än solen. Båda bältena ligger mycket längre ut från Proxima Centauri än planeten Proxima b, som går i en bana bara 4 miljoner kilometer från sin värdstjärna.

ESO:s dagsfärska pressrelis återfinns här.

Hitlers teleskop på Örnnästet

En fantastisk guldgruva för astronominörden är Carl Zeiss-katalogen över stora som små teleskop, fältkikare, tilbehör, ett helt Zeiss-planetarium m m från 1934 (första naziåret), som Christian Vestergaard fyndat på nätet:

https://issuu.com/zeisshistoricasociety/docs/astro_94_1934

Bläddervänligt och belysande!

Men vi har rotat fram mer:

På nätet, bl a den tyska sajten alpenfestung.com, finns flera fotografier återgivna med Adolf Hitler vid ett teleskop på hans fästning "Örnnästet" uppe i de bayerska bergen, Berghof, nära Berchtesgaden. En färgbild återges med detta motiv – ett för mig okänt nazistiskt par i förgrunden, Hitler t h:

Teleskop_Berghof_2

Det finns en annan unik bild  som visar en "ung vän" – Joseph Goebbels son Helmuth Christian – vid Hitlers teleskop med den brune diktatorn som guide.

Berghof_Teleskop

Vi kan utgå ifrån att teleskopet är en gåva från Zeiss.

Det mesta pekar på att Hitler aldrig eller sällan använde teleskopet för att "titta på stjärnorna", däremot spanade han gärna in de omgivande bergs- och alptrakterna, särskilt Untersberg.

Porträtt av Gabriella i Universitetsläraren

Tack till Jesper Sollerman, som tipsar om en fyllig intervju med tv-personligheten från Fråga Lund, kometforskaren m m  Gabriella Stenberg Wieser - publicerad i tidskriften Universitetsläraren.

Reflektion: Tänk att även Gabriella fått konstiga kommentarer från kolleger i den akademiska världen över sitt populärvetenskapliga arbete. Menar dessa kritiker inte allvar med allt det vackra talet om universitetens tredje, utåtriktade  uppgift? Man undrar.

IMG_03982

Gabriella vet hur man fångar publikens intresse: Här demonstrerar hon kometlandaren på Rosettasonden vid ett möte hos oss i ASTB. Foto: Eva Dagnegård

Jag tycker som gamle idéhistorikern Gunnar Broberg i Lund: Det ska ge pluspoäng i CV:n för en forskare som vill föra ut sin vetenskap till oss populas. Broberg menade ju i en intervju i LUM/Lunds Universitets Magasin i fjor att vi måste vara rädda både om seriositeten samtidigt som den tredje uppgiften borde uppgraderas.

– Vi behöver göra något kraftfullt av den tredje uppgiften, och låta den bli meriterande för forskarna.

Bra lundatänk!

Niels Bohr Bygningen i gungning

Köpenhamns universitets storsatsning på komplexet med Niels Bohr Bygningen har fått svarta rubriker de senaste dagarna. Kostnadsramen har sprängts och styrningen verkar obefintlig enligt denna revisionsrapport.

Ingen bör vara förvånad. Akademien, dvs universitetet i Dronningens by, är bra i  teorin, här finns teoretikerna, experterna, de som kan, men  i verkligheten ser det annorlunda ut. Det spelar ingen roll vilken sida av Sundet vi befinner oss.

Jag led i många år av att det fanns en journalistikprofessor i Göteborg som kunde allt om tidningsekonomi. Han var "expert", uttalade sig ofta om min tidning och dess kommande katastrofer, men han satte aldrig under mina 50 år på tidningen sin fot där. Jag tror inte han visste adressen ens till oss.

Överlever UNESCO utan USA?

Det finns mycket att säga om FN-organet UNESCO, det är inte min favorit (en av de få punkter där jag och Donald Trump är överens), det har varit en lekstuga för diverse diktatorer och inte ens på svenskt hemmaplan tycker jag att vårt så kallade UNESCO-råd har mycket att skryta över. Men jag ska intre hacka på den styrelse som sitter just nu, på papperet är det ett starkt lag med Inger Davidsson som ordförande.

Nu återstår att se vad som händer på FN-planet, sedan USA och Israel drar sig ur.

Ljud i Halloweentid

Tack till kompisen Lars Olefeldt, som tipsar om diverse NASA-ljud från planeter och raketer:

https://soundcloud.com/nasa

$_58-1

Bildkälla: e-bay