Arkiv för kategori ‘Cassiopeia-bloggen’

Nr 55 2020

tisdag, 30 juni, 2020

Resterna av Jerlovs observatorium

Här och var i Guds fria natur står de ömkliga resterna av gamla fina observatorier och kupolbyggnader. Typ Gamla obsis i Lund och Jävan.

Restips:  I dessa virustider förespråkas ju ”svemester”. Hans Hilderfors såg en artikel i Sydsvenskan om udda platser att besöka i Skåne. Ett av dessa var professor Emil Jerlovs övergivna amatörobservatorium i skogarna runt Vittsjö.

– Detta är inte så långt från mitt sommarviste i södra Halland så det blev en biltur ditt i fredags (läs: 26.6). Byggnaden ligger långt ute i tassemarkerna, sista kilometern dit kör man på en smal, slingrig men naturskön skogsväg.
– Byggnaden uppfördes under andra världskriget för torvhantering, på den tiden vanligt förekommande på grund av då rådande brist på energiråvaror. Efter kriget stängdes fabriken men köptes av Jerlov för att användas som ett astronomiskt amatörobservatorium.

Dr Hilderfors vs Dr Jerlov…

* På toppen byggde han en stor vridbar kupol för att husera bland annat en 10-tums Newtonreflektor.

* Efter Jerlovs frånfälle 1976 övergavs byggnaden.
– Förfallet är nu omfattande. Kupolen, gjord av trä, har senaste åren helt försvunnet. Trappor och skyddsräcken har omfattande rostskador. Tillträde sker på egen risk, jag tog beslutet att inte gå upp till kupoltornet på grund av det synbara förfallet.

Skrangliga trappor…

Einar Jerlov var ASTB-medlem, skrev några bidrag till årsboken Cassiopeia, men var också med om att starta upp GAK, Göteborgs Astronomiska Klubb.

… och  rester av kupolbyggnaden.

Noteras bör också, påpekar Hans, att resterna av Jerlovs ”tyska montering” ska ingå i Johan Warells nya teleskopbygge. Läs på Astronet!

Namnet Jerlov antyder att han var släkt med, bror till, Karin Jerlov, som var gift med författaren Fritiof Nilsson Piraten i dennes första äktenskap.

PS. Jerlov deltog i solförmörkelseexpeditionen 1954 till sitt sommarställe Rossötorp tillsammans med Olof Rydbeck, Nils Ryde m fl storheter. Han avrapporterade i det årets utgåva av Cassiopeia, årsboken.

Fotot visar hans refraktor – helt klart förfogade Jerlov över en, för tiden, imponerande instrumentpark. Som även inkluderade ett Schmidtteleskop, vars bildskatt vi gärna skulle vilja ta del av.

Ett porträtt av Jerlov, sannolikt målat av en anställd på Sahlgrenska tror Christian Vestergaard:

Lysande SS Cyg-webinar

Grattis till ASTB:aren Magnus Larsson, som tog initiativet till ett SS Cygni-webinarium igår (29.6) med ett antal svenska variabelobservatörer närvarande och den amerikanska astronomen på plats utanför Chicago Deanne  Coppejans (bild nedan) som föreläsare för oss.

Coppejans jagar de definitiva bevisen för att SS Cyg och liknande cv:s (cataclysmic variables) sprutar ut en jetstråle, som bäst ses i radiodelen av spektrumet.

Ill från det digitala föredraget. Bildkälla: Deanne Coppejans / Northwestern

Coppejans vetande om detta stellära fenomen finns återgivet här, en summering ”The Case for Jets in Cataclysmic Variables” av forskningsläget där jag iaf för första gången sprang på begreppet ”jet physics”. Jet physics förenar många otroliga fenomen i kosmos. 

SKA-instrumenteringen, när den är på plats, kan bevisa saken vad gäller SS Cyg et al. Samtidigt har amatörastronomerna en enorm uppgift i att följa det binära stjärnsystemets ljustyrkeförändringar där en vit dvärg, en massöverlämnande donatorstjärna och en ackretionsdisk samspelar. Och en jetstråle.

Magnus lovade att webinariet ska publiceras, så vi återkommer med den informationen. Här är den förresten:

Krabban konstrar

I den hårda gammadelen av spektrumet (60-600 MeV), har Krabbnebulosan visat tecken på avtagande (”dimming”).

Barnards planetföljare

I samband med de senaste exoplanetnyheterna upptäckte jag först nu – även nyhetsjägare schabblar – att även kring den snabblöpande Barnards stjärna finns en superjord. Barnards Star b är det passande namnet.

Upptäckten offentliggjordes i slutet av 2018.

Titan flyr från Saturnus

Nya mätningar av Cassini-data visar att Saturnusmånen Titan rör sig betydligt fortare bort från gasjätten än tidigare antagits.

Mysteriet med den försvunna stjärnan

Astronomins alla Sherlock Holmes-efterföljare står förundrade (ESO-messet följer nedan): 

* Med hjälp av Europeiska Sydobservatoriet Very Large Telescope (VLT) har astronomer upptäckt att en instabil massiv stjärna i en dvärggalax har försvunnit. Forskarna tror att detta kan bero på att den har försvagats, kanske delvis på grund av stoft, eller att den har kollapsat till ett svart hål utan att ha producerat en supernova. “Om det senare är sant kan detta vara den första detektionen av en monsterstjärna som slutar sitt liv på detta sätt”, säger forskarstudenten Andrew Allan vid Trinity College Dublin, Irland.
* Mellan 2001 och 2011 studerade ett antal olika forskarlag denna massiva stjärna och kom till slutsatsen att den befann sig i ett sent evolutionärt skede. Eftersom Allan och hans forskarkollegor i Irland, Chile och USA ville veta mer om tunga stjärnor i slutet av sina liv inledde också de observationer av denna massiva stjärna, belägen i en liten galax med namnet “Kinmandvärgen”. Men när de riktade ESO:s VLT mot objektet 2019 kunde de inte längre identifiera stjärnan. “Vi fann att stjärnan hade försvunnit!” säger Allan, forskningsledare för den studie av stjärnan som publiceras i dag i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

    • .

Kinman Dward Galaxy ”plåtad” av Hubble-teleskopets Wide Field Camera 3. Året var  2011.


* Kinmandvärgen ligger på 75 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Vattumannen, ett alltför stort avstånd för att man normalt ska kunna se de individuella stjärnorna. Men den aktuella stjärnan visade sig i tidigare studier vara en luminös blå variabel, omkring 2,5 miljoner gånger ljusstarkare än solen, och därmed möjlig att detektera. Sådana stjärnor är instabila och uppvisar tidvis dramatiska förändringar i sina spektra och ljusstyrkor. De uppvisar också alltid ett karaktäriskt “fingeravtryck” i sina spektra, förutom i de data som insamlades 2019. “Det vore anmärkningsvärt om en så massiv stjärna försvann utan att producera en ljus supernovaexplosion” säger Allan.
* I augusti 2019 riktade en forskargrupp alla fyra VLT-teleskop, kopplade till instrumentet ESPRESSO, samtidigt mot stjärnan utan att kunna detektera den. Några månader senare gjordes ett nytt försök med X-shooterinstrumentet, också det på VLT, med samma resultat.
Forskarna undersökte arkivdata av objektet som samlats in med X-shooter och med instrumentet UVES, även detta på VLT, liksom med andra teleskop. “Med hjälp av ESO Science Archive Facility kunde vi identifiera observationer under 2002 och 2009” säger Andrea Mehner, astronom vid ESO i Chile som deltog i studien. “En jämförelse av högupplösta UVES-spektra som togs 2002 med våra egna observationer gjorda 2019 med ESO:s nyaste högupplösta spektrograf ESPRESSO var mycket givande”.

En konstnärsbild av den massiva blå variabeln, som nu tycks ha slocknat. Ill från ESO-rapporten i dag.


* De äldre observationerna visade att den massiva stjärnan kan ha genomgått ett kraftigt utbrott som troligen upphörde efter 2011. Superluminösa blå stjärnor genomgår vanligen ett flertal jättelika utbrott under sina liv då massförlusten och luminositeten ökar drastiskt.
* Baserat på resultaten föreslår astronomerna två möjliga förklaringar till stjärnans försvinnande. Antingen ledde det kraftiga utbrottet till att stjärnan förvandlades till en mindre luminös stjärna, som också kan vara dold av ljusabsorberande stoft. En annan möjlighet är att stjärnan har kollapsat till ett svart hål utan att först ha exploderat som en supernova. Det senare vore en mycket sällsynt händelse, eftersom supernovor sannolikt inträffar nästan alltid då en massiv stjärna dör.
* Framtida studier är nödvändiga för att kunna bestämma vad som har hänt med stjärnan. Detta kommer att vara möjligt med ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) som planeras vara i drift 2025, och som kommer att dentifiera enskilda stjärnor i avlägsna galaxer som Kinmandvärgen.
* Dessa forskningsresultat presenteras i dag i artikeln The possible disappearance of a massive star in the low metallicity galaxy PHL 293B i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

* Hela messet med deltagande forskare finns här.

Gigantisk solfläck förmörkade Betelgeuse

En nygammal teori om att Betelgeuse förmörkelse i vintras tycks ha fått vind i seglen: Att en gigantisk solfläck hundra ggr större än vår egen sol orsakade den avtagande ljusstyrkan, som alla kunde se för blotta ögat. Rapporten här. 

Beviset: Mätningar i den långvågiga delen av spektrumet med hjälp av  James Clerk Maxwell Telescope och Atacama Pathfinder Experiment över en längre tid, visar att stjärnan även här sjönk i ljusstyrka.

Nr 54 2020

fredag, 26 juni, 2020

Hjälp forskarna i Orson Welles fotspår

För en tid sedan drog University of Michigan igång ett spännande projekt, som vår ordf Peter Linde fick ögonen på:

I samband med Orson Welles klassiska radiobearbetning av H G Wells War of the Worlds 1938 översköljdes han och radiokanalen CBC av brev från fans, fools och fiends i en skön röra.

Orson Welles-studie från 1938. Bildkälla: Wikipedia

Många amerikaner tog Orson Welles ”fejkade” radiosändning av marsianernas invasion på allvar!

Universitetet äger Orson Welles  samlingar och har bett om hjälp från den stora allmänheten så att alla brev i saken kan ”översättas” digitalt,  få struktur och mening. Många är skrivna för hand och ännu finns inte en AI-robot som klarar såna uppgifter med diverse handstilar. Man måste ha hjälp av mänskliga medarbetare. Jag förstår dem.

Meningen är att breven ska användas i undervisning på högstadier och high schools i USA. Och Orson Welles är ju ett fantastisk skolämne med fokus på, om man vill,  radiojournalistik och fake news, amerikansk film  och sf, och planeten Mars.

Alla fakta finns här.

Från universitetets Orson Welles-sida

Bonus 1: En nedslagskrater på Mars är uppkallad efter Orson Welles.

Bonus 2: På femtiotalet satt Orson Welles på d´Angleterre i Köpenhamn. Chefen för Malmö stadsteater Lars-Levi Laestadius upptäckte honom och de slog sig i slang. Meningsutbytet slutade i att Orson Welles skrev på en avsiktsförklaring på baksidan av en serviett: Han skulle sätta upp Shakespeares  Othello på Stora scenen i Malmö, Nordeuropas största teaterscen på den tiden. Med sig själv i huvudrollen, ett av hans sceniska styrkeprov.

Projektet blev inte av därför att skådisarna i Malmö inte kunde engelska.

Antalet upptäckta asteroider till dato

Jag ser i ett mess från IAU att det till dato inrapporterats 546 077 asteroider i vårt planetsystem, 22 129 av dem har fått namn, 22 735 beskrivs som NEA = Near Earth Asteroids, 390 är binära och 15 trippelsystem.

En av de minsta månarna är 160 m stor och heter numera Dimorphos och är drabant till asteroiden Didymos. som om några år får besök av närgångna sonder, rapporteras i samma IAU-mess.

Chans se sommarkomet?

Kometen NEOWISE – C/2020 F3 (NEOWISE)  – upptäcktes via en av NASA:s solsonder och kan kanske, kanske ses för blotta ögat senare i juli. Jag är osäker på eferemider etc, så jag är tacksam om någon av W-bloggens läsare/läsarinnor vet mera. Hör av er! Basfakta här.

6 juli sägs vara den första riktiga observationsdagen för oss på norra delen av klotet. 

Bildbevis från SOHO/NASA

Marsglob på auktion

Mer Mars! En av Emmy Ingeborg Bruns klassiska Marsglober i papier mâché går på digital auktion till utropspriset 60 000 pund. Tipset kommer från Gustav Holmberg.

Vi behöver inte påpeka att en av dessa unika Marsglober, som Percival Lowell sanktionerade, stals från Lunds observatorium för fem år sedan.

Funderingar, funderingar… ASTB:s egen forensiker Mats Hägg är inkopplad. Sannolikheten för att den stulna Marsgloben är denna är inte noll, men ändå kan vi inte undgå att fundera. Vad var det för kleptomanfigur/er som var inne på institutionen i Lund?

Bildkälla: https://www.artsy.net/artwork/emmy-ingeborg-brun-mars-efter-lowells-glober-1894-1914

Nr 53 2020

söndag, 21 juni, 2020

Nattlysande moln över Skåne

Över Tirup, väster om Staffanstorp, syntes dessa tydliga och vackra nattlysande moln för en tid sedan.

Tack till ASTB:aren Anders Larsson, som förmedlade bilden, fotad av svärsonen Ronnie Svensson (med på den digitala klubbkvällsen senast)
Uppåkra kyrka till vänster och Lunds skyline till höger.

Foto: Ronnie Svensson

En av utforskarna av dessa moln, som länge var en gåta,  var den svenskprojekterade ODIN-sonden, som fortfarande är igång. 

Lästips: NASA:s sajt, som finns här.

Bellmans solförmörkelse 1791

Gamle skol-, journalist- och astronomikompisen Carsten Nilsson har hittat ett intressant textställe i Carina Burmans stora  biografi över Carl Michael Bellman:

1791 ägde en solförmörkelse rum, den var ringformig och passerade bl a Island. I en sorts skojalmanacka till en väninna inför händelsen 3 april 1791 hade han påpekat att ”Solen så förmörkade blive att hon knappt kan synas till”.

På själva förmörkelsedagen tillkom denna tonsatta dikt:

Med  blickar åt det Höga ,
Ett litet svärtat
glas , min Vän ,
Ger åt vårt skumma öga
I dag en dyr festine (fest).

Vij solens skymning funnit
I ett förmörkat middags-lopp ;
Men med den glantz hon brunnit
Hon åter  tindrar  opp .

Gudomligaste Låga ,
Som all Naturen  lifva
kan , Hvad obegriplig fråga
Tillhör din Uphofsman?

Må våra händer höijas ,
När ögonen förblinda sig ,
Ock våra knän nedböijas ,
0 store Gud, för dig .
CMB .

Två år senare var solen totalförmörkad över större delen av södra Sverige, men den gången skrev Bellman inget, inte vad vi vet.

Personbästa och världsrekord av Göran Strand

Vår fantastiske astrofotograf på Frösön, Jämtland, Göran Strand, lyckades 100-procenigt med Venus-ockultationen 19 juni. När han twittrade ut sitt budskap, slogs diverse rekord:

Minst en miljon visningar på Twitter på lite drygt 24 timmar. 
Som jämförelse har den på samma dygn visats drygt 14 000 gånger på Görans Facebooksida och drygt 16 000 visningar på hans Instagramkonto. Fenomenalt!

Vem får N-priset i fysik?

N-ord är problematiska, men ”Nobelprisen” är fortfarande gångbara i de finaste kretsar. Just nu diskuterar KVA:s nobelpriskommitté årets fysikvinnare, som blir offentligt 6 oktober.

Vågar fysikerna ännu en gång premiera upptäckter med astronomisk/astrofysisk vinkel?