Arkiv för kategori ‘Cassiopeia-bloggen’

Nr 28 2020

onsdag, 8 april, 2020

Glad(are) påsk med solen

I vanliga fall vid denna tid var det full aktivitet på Tycho Brahe-observatoriet, som i många år haft påskutställningar av rymdrelaterad konst. Så blir det av kända skäl inte i år, vilket inte betyder att W-bloggen inte kan presentera ”påskkonst” i den högre skolan.

Så tack till Hans Hilderfors som öppnat sommarsäsongen med ett par förnämliga närstudier av solen. I går morse (7.4) testade Hans ”Lunten” med kamera. Solen var i stort sett helt ”blank” på strukturer men han såg några pyttesmå protuberanser på bildskärmen. 
– Testade att exponera dessa, bifogar det kraftigt förstorade resultatet. Jag måste erkänna att kameran ser betydligt mer detaljer än vad som framkommer visuellt.

Glöm inte klicka UPP bilderna!!!

Hans försök till  avbildning av solen i Hα togs som enkelexponering genom Lunt solteleskop.
– Jag har haft detta teleskop i flera år men hitintills bara använt det visuellt.  Man ser solfläcken AR 2759 som tydligen markerar början av solfläckscykel nr 25 enligt SpaceWeather.com.


Exponeringstid 0,004s. Bildredigering i PS. 
Hans hotar att återkomma med fler studier av damen som ibland kallas ”dagens stjärna”
Och vi andra som inte har Hans maskineri oc h fingerspetskänsla? Vi försöker så gott vi kan med att rigga upp en fältkikare för indirekt solfläcksskådande med avskärmning vid okularet…

Bildkälla: Skogshill Observatory

… eller så inspireras vi av vår Göteborgskollega Clas Göran Carlsson som fabricerat ”världens minsta solteleskop”. Det funkar!

Foto: Privat

Fullmåne-mysterium

Härom dan, vid begynnande kvällstid, trodde jag mig kunna se – för blotta ögat! – området kring Tycho-kratern, dess vita strålsystem. Jag skymtade det, kisade. En intensiv mjölkig fläck mot det mörkare och inte fullt så vita

Månen stod på lagom höjd över horisonten, solen var på nedgång, månhaven väl definierade. ”Gubben i månen” framträdde.

Men såg jag verkligen Tychoområdet? (Härom dan tyckte jag mig dessutom kunna se Ven från Ribbans strandkant när jag var ute och gick. Synvilla igen?)

När Pierre Mens senare på kvällen fotograferade månen över Hästhagen i Malmö  saturerades snabbt månbilden; Pierre ska få uppdraget att experimentera lite med exponeringstiderna framöver.

Pierre tipsar samtidigt om fb-vännen Åke Danerek, Skummeslövsstrand, som kunde notera denna studie – Tycho väl synlig, likaså Aristarchus kl 20.30 ca.

Ett PS till ovanstående: Museum of the Moon-projektet är ett konstnärligt, musikaliskt och vetenskapligt (NASA) projekt, som nu under några år utställningsvandrat runt jordklotet. Senast, innan coronans framfart, gästspelade mångloben – sju meter i diameter – i Rochester Cathedral, och då såg det ut så här (foton från månmuseets hemsida):

Det jobbas på att till svenska latituder få hit månen förr eller senare. Publikrekord slås på löpande band och det är ju t ex kyrkorna inte alltid vana vid.

Svår tid för ATLAS-kometen

Vår ASTB:are Jon Saalbach tipsar om att ATLAS-kometen mycket väl kan vara på väg att gå itu, varför förhoppningarna om en ny ljusstark komet sannolikt kommer på skam. Webb-artikel här.

Ny flott TBO-skylt

En ny snygg skylt är på väg att sättas upp på vårt observatorium uti Oxie. Grandiost!

Foto: Peter Hemborg

Coronaviruset: ESO släcker ner

Vi borde ha rapporterat om detta för länge sen, men ESO har sedan några veckor mer och mer släckt ner sin verksamhet på fältet i Chile. Vi får hoppas att vi snart kan se en ljusskymtning i slutet av tunneln så att allt kan återgå till det normala, även om det aldrig kommer att bli ”normalt” igen.

Oro över Chileteleskopen. Bildkälla: ESO/Gerhard Hüdepohl

Den senaste updaten berättar följande från 24 mars:
”As anticipated in the news item from March 19, all ESO observatories have stopped science operations by now.
Paranal collected its last photons on the night of March 23/24, with FORS2, UVES, SPHERE, MUSE and PIONIER as last instruments online.
By March 25, Paranal will have moved to a Safe State with all telescopes and instruments switched off, only essential systems for monitoring and emergencies online, and a minimal staffing on site of about 20 people (compared to 150 during operations).
La Silla had its last night of science operations on March 22/23. All ESO telescopes (3.6m, NTT, 2.2m) and instruments have been switched off. Also hosted systems have been ramped down. A minimal staffing on site of 5 people will remain.
APEX went into ’survival’/mininmal mode by March 21. Telescope and instruments have been shut down and secured. At the high site, only essential systems are running with an estimated power autonomy of eight more weeks. Sequitor base camp has been secured and has supplies for the next 6-8 weeks. 
Three staff will remain at the Sequitor base camp during survival mode. ”

Nr 27 2020

fredag, 3 april, 2020

Malmö och Göteborg simmar i samma båt:

Tufft för unga och skolor i coronatider

Coronatsunamin sveper även över den astronomiska communityn, konstigt vore det annars. Men det går att krångla sig förbi vågskvalpet med lite smartness: Peter Hemborg, vår egen astropedagog inom ASTB, kunde härom sistens med Jon Saalbachs hjälp  köra ett par av sina möten  med den unga generationen helt virtuellt (via Skype). Det gick perfekt, och  alla var glada och nöjda. Fortsättning följer!

Resultatet finns bl a på Youtube och här på några ytterligare bildbevis:

I Göteborg såg det riktigt bra ut i början av året, då Katja Lindblom efter alltför låååång tid i ide till följd av rent politiska, ogenerösa dumåtgärder, kunde starta upp skolverksamheten på Slottsskogsobservatoriet igen. Kickstarten följdes tack vare coronaviruset av en efterföljande – tvärnit. Enormt tråkigt! Och av såna ryck mår ingen av oss bra i längden, ärligt talat.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser kunde Katja köra igång igen i mitten av januari. Det började med skolverksamheten, för som Katja påpekar: Då blir det svårare för diverse involverade parter som Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen (som betalar hyran) att ignorera observatoriet och dess verksamhet, framför allt som där rent faktiskt bedrivs verksamhet.

So far so good.

Verksamheten drogs alltså igång, det blev snabbt fullbokat trots att observatoriet nu måste ta betalt för lektionerna sedan stödet från Göteborgs kulturförvaltning upphört,  men så kom den där tvärniten i form av Covid-19. Med följd av obsis åter står tomt, skolklasser får inte åka kollektivt hur som helst.

Nu får vi se vad som händer, oppositionspartierna i Göteborg har lyckats köra över den regerande alliansen och i både KS och KF få igenom ett yrkande om kommunalt stöd på 0,5 miljoner kr till observatoriet under 2020. Med förhoppning om fortsatt stöd över tid. Närmast väntar ett godkännande i Grundskolenämnden 18 april.

Katja tipsar om denna länk på stans hemsida. Scrolla ner till paragrafen 20.

Vi håller tummarna för Katja, som ju vill jobba med det hon är bäst på (visat genom Lundmarkpriset): att förmedla entusiasm, kunskap och insikter om vår fantastiska vetenskap till omvärlden.

Min gamle kollega från Expressen/KvP/GT Lars Näslund (vi gjorde bl a en ganska så dramatisk ubåtsresa tillsammans med start i Göteborg) jobbar numera för DN:s nystartade Göteborgsredaktion och skrev om det politiska spelet bakom ”ickestödet” till observatoriet för några veckor sedan.

Upphittat: En ny sorts himlakroppar

Det är särskilt roligt när astronomer upptäcker något helt nytt. Som nu dessa märkliga ”svansar” förbunda med protoplaneter och ackretionsdiskar runt  protostjärnor.

Vad är det vi tror vi ser? Med hjälp av datasimuleringar (”numerical hydrodynamics simulations”) tror sig några forskare ha hittat lösningen:

1. Att vi ser utkastade gasklumpar från ickestabila protostellära diskar ELLER, och nu blir astrohistorikern i mig nyfiken, 2. att vi ser störningar i diskarna genom en främmande stjärnas intrång.

Alternativ 2 betyder ju en sorts sofistikerad renässans för James Jeans gamla teori om planetbildning genom stjärnmöten. Hmmm. 

Upphittat: Mellanstort svart hål

Nu är det bevisat enligt HST aka Hubble Space telescope att mellanstora svarta hål finns. HST-upptäckten fokuserar på en tät klotformig stjärnhop.

Det svarta hålet har en massa motsvarande 50 000 solens.

Det svarta hålet bär katalogbeteckningen 3XMM J215022.4−055108 och ligger inom den vita cirkeln. Avståndet är långt bortom Vintergatan, stjärnhopen tillhör galaxen i mitten. I bakgrunden ytterligare en spiralgalax vänd en face mot oss.

Bildkälla: NASA, ESA, and D. Lin (University of New Hampshire)

Venus i möte med Plejaderna

Just nu möts Venus och Plejaderna på stjärnhimlen. Mängder av bilder bl a på spaceweather.com.

Var la Lundmark hatten?

1951 gjorde veckotidningen Se ett stort reportage om Knut Lundmark – han var till och med omslagspojke – och en av bilderna av Se-fotografen Hans Malmberg i reportaget visade honom vid refraktorn på Lunds obsis.

Min fråga: Var la Lundmark sin hatt?

Nr 26 2020

måndag, 30 mars, 2020

Senaste nytt om Betelgeuse i  – direktsändning!

Tack till Anders Nyholm, som tipsar om att nu på onsdag eftermiddag 1 april  ges det möjlighet att höra Bengt Gustafsson och Bernd Freytag prata i tandem om det senaste om Betelgeuse:

https://indico.fysik.su.se/event/6997/ 

Mig veterligen har Gustafsson även forskat på denna lynniga röda jättestjärna, som nu börjat gå tillbaka till nån sorts normalläge.

Klassisk Orion, från Bayers stjärnatlas 1603. Här försvarar Betelgeuse positionen som ”alfa” i stjärnbilden. Rigel tvåa…

Sändningen börjar 13.30 och håller på i en timmas tid. Seminariet presenteras så här:

”Bengt Gustafsson and Bernd Freytag will discuss the current status of the mysterious and suspiciously strong dimming of Betelgeuse at the end of last year. Viewed from the Northern hemisphere, this top-left corner star of Orion is very characteristic of Northern Winter nights. A major change in luminosity of this star reminds us that life, as we know it, may not be forever. The luminosity is now on the rise again, but the question remains: how was this possible?”

Mt Hindby på ”djupt vatten”

Vår egen Deep sky-fotograf i Malmö, Hans Hilderfors, har varit flitigt i elden under de senaste stjärnklara kvällarna. Ovan är hans senaste bidrag:

Vad vi ser? Svar Valen och  Hockeyklubban, båda smeknamn på vars en galax. I stjärnbilden Jakthundarna ligger dessa båda galaxer med de officiella namnen NGC 4631 respektive NGC 4656.  De är båda spiralgalaxer som vi ser från kanten och de ligger cirka 30 milj ljusår bort.
– NGC 4631 har en näraliggande kompanjon i form av dvärggalaxen NGC 4627. De är listade i ”Atlas of Peculiar Galaxies” som ett bra exempel på en dubbelgalax.
– NGC 4656 är kraftigt deformerad av interaktion via gravitation med NGC 4631/4627. Även formen på NGC 4631 är påverkad av denna interaktion.
–  Vad jag kan se vid jämförelse med en atlas går min bild ner till lite drygt magnitud 19,5.  I mitt tycke bra för RGB foto från Malmö.
 
Bildfakta:    Datum:  2020-03-23/26.
                  Samma utrustning som tidigare galaxbilder.
                  Exponering: L  240 x 60s.  R,G,B  34 x 90s vardera.  Summa: 6h 33m.
                  Bildfält:  67´ x 53´.   Orientering:  N^E< . 
  
–  Du Ulf har skrivit om Hockeyklubban i C-bloggen  nr 52  2012 !!! 
PS.

Hans hotar eventuellt med att återkomma framöver med solbilder, vi får se vad Mt Hindby-observatoriet orkar med.
 

ATLAS-kometen sedd från Gussö-observatoriet

Christian Vestergaard har förmedlat kontakten med Gussö-observatoriets Ulf ”JUO” Jonsson, Gussön, Lule, som berättar:

”Bilden på komet ATLAS tog jag den 26 mars i år. Detta ungefär 22:30. Kameran var en Nikon D810A. Själva teleskopet är en japansk Takahashi FSQ-106 refraktor. Alltihop är uppmonterat i mitt lilla observatorium som jag kallar Gussö-observatoriet.

Bilden består av tre exponeringar. Detta på vardera 120 sekunder med ISO1600, som är ”stackade” i PixInsight.”                                              

Som vanligt detta tittips: Blås upp bilden på din skärm eller i din smartfåne.

Ulf Jonsson är framstående aktivist inom NSAA, North Sweden Amateur Astronomers. Våra kolleger på andra sidan Sverige! ( Hemsidan här.)

Strängteorin ifrågasatt

Med hjälp av Chandra-sonden har ett team forskare inkluderande David Marsh, Stockholms U, gjort astronomiska mätningar som inte bekräftar strängteorin och en av dess förutsättningar: förekomsten av den supersuperlätta axionen.

I fokus stod studiet av galaxhopen i Perseus 240 miljoner ljusår bort. Observationerna varade i fem dagar men inga axioner, som kan förklara den mörka materien, iakttogs.

Bildkälla: NASA / CXC / University of Cambridge / Reynolds et al.

Ett klassiskt fall av Karl Poppers falsifiseringskrav?

Venus möter Plejaderna

1-5 april passerar Venus delvis över Plejaderna. Mötet ses mycket bra i en liten vanlig kikare typ 10×50.

Peaken inträffar 3 april på behändig kvällstid.

Ett vettigt sätt att förbereda sig är att nyttja gratisprogrammet Stellarium.