Hoppa till innehåll

24 2010

Allt ljus på “Perssons stjärna”

Tack till bloggvännen Hans Bengtsson  som berättar att nu i dagarna (22 mars) har kommit en ny vetenskaplig artikel om V733 Cephei. Denna nyfödda stjärna, av den extremt sällsynta typen FU Orionis, upptäcktes 2004 av Roger Persson, svensk amatörastronom som skrivit in sig i hävderna.

– Det är roligt och inspirerande när svenska amatörastronomer gör upptäckter som tar sig ut i ”stora fina vetenskapliga världen”, det är verkligen inte vanligt att det sker på det här påtagliga viset. Som grädde på moset kallas stjärnan fortfarande ofta ”Persson´s Star” parallellt med det officiella namnet, berättar Hans.

Den nyaste forskningen av bulgariska, italienska och tyska astronomer  bygger på CCD-fotometri 2008-2009 och studier på bortåt 200  äldre plåtar (bla från Mt Palomar!). När väl allt kalibreringsjobb av förhoppningsvis stabila jämförelsestjärnor på diverse plåtar  är utfört, kan ljuskurvor ritas – och dessa bekräftar att V733 Cephei verkligen är en rar FU Orionis-variabel.

FU Orionis är modellen. Foto: ESO

Denna typ av variabler – de kallas oftast “fuor”, har jag läst  – är synnerligen sällsynta, de är unga och instabila som ungdomar är och  nånstans finns en koppling till T Tauri-stjärnor som på vägen  in mot huvudserien sprätter ut massa och är variabla.

Alla sorters astronomer har de senaste åren intresserat sig för “Persson´s Star” – visuellt arbetande, radioastronomer, satellitobservatörer etc. Kollen av Persson-stjärnan är stenhård!

Hans Bengtsson tipsar om följande artiklar:

http://arxiv4.library.cornell.edu/pdf/1003.3744

http://iopscience.iop.org/1538-3881/133/3/1000/fulltext

http://www.konkoly.hu/cgi-bin/IBVS?5831

Plus en allmän diskussion här om stjärnan på svenska Astronomiguiden.

Rymdutställningen landar på Sturup

Svenska Astronomiska Sällskapets uppskattade och tankeväckande vandrande storbildsutställning på temat Utblick-tillbakablick med fantastiska astronomiska motiv landar nu “ffg” i Skåne – på Sturup. Vid incheckningen på Malmö Airport, som ju flygplatsen formellt numera heter.

Storslagna bilder möter på Sturup.

Detta är sällsynt smart, för firade vi i fjor att det gått 400 år sen Galileo Galilei riktade en kikare mot himlakropparna så firar vi här hemma i år att det gått 100 år sen ett svensktillverkat flygplan lyfte från – Ljungbyhed (som ju sedan kom att bli en av huvudbaserna för svenskt flygvapen).

Historien i korthet:

Oscar Ask och Hjalmar Nyrop bildade 1910 det första svenska bolaget för bygge av flygplan,  i Landskrona (Ask-Nyrop Nr 1, ”Gräshoppan”). På Svensk Flyghistorisk Förenings hemsida kan följande läsas:

“Vid  de första försöken 28 april i Ljungbyhed orkade den alltför svaga motorn inte lyfta planet. Efter ombyggnad och med ny motor återvände Hjalmar Nyrop till Ljungbyhed och lyckas i månadsskiftet augusti/september få upp flygplanet i luften. Han blev därmed den förste svensk som flög ett svenskbyggt flygplan i Sverige. “

Jag ber att få återkomma med en “recension” av utställningen på Sturup, som Gösta Gahm personligen är på plats för att finjustera nu på måndag.

Signaturen W. N-d. skrev själv om Norlinds obsis

På senaste ASTB-mötet berättade Bengt Rosengren om sitt historiska mellanhavande med Wilhelm Norlinds observatorium från 1912.

Hans Bengtsson (tack igen!)  tipsar om följande textställe i Nordisk Familjeboks Uggleupplaga, där signaturen W.N-d. skrev om astronomi – och sitt eget obsis! Under upplagsordet Barsebäck noteras:

Norlinds obsis - i dag ägt av Bengt Rosengren.

“Vid B. ligger Barsebäcks observatorium, 18 km. v. om Lund. 55° 45’ 9″ n. br., 12° 547 Q” ö. lgd fr. Gr. Det uppfördes 1912, eges af filos. licentiaten W. Norlind och var en tid det enda i sitt slag i Sverige, som egdes af privatperson. Den instrumentella utrustningen omfattar bl. a. en 4 tums refraktor från Steinheil, München, med montering af Aug. Andersson i Lund, ett mindre, flyttbart teleskop från Reinfelder och Hertel, München, spektroskop och diverse mindre tillbehör från Steinheil, Reinfelder, Merz, Heyde och Zeiss. Observationerna omfatta framför allt dubbelstjärnor och inregistrerandet af stjärnfall, och samarbete med danska astronomer har i detta afseende under flera år egt rum. Observationsresultaten publiceras i “Astronomische nachrichten”, “Beobachtungszirkular der Astron. nachr.”, “Sirius”, “Bulletin de la société astronomique de France”, “Publications of the astronomical society of the Pacific”, “Nordisk astronomisk tidskr.” samt i en egen publikationsserie. W . N-d.”

Vad vet vi förresten om det observatorium som låg något år senare i Slottsparken i Malmö? Vem drev det, hur stort var teleskopet, vad för sorts observationer utfördes?

Fantastiske Rune!

Jag tycker Rune Fogelquist är fantastisk på många vis. Rune är faktiskt 85 år och fortsätter att fylla sin dag med att  ge ut sin förnämliga lilla tidskrift Asterisken*, som är medlemsblad för klubbarna i Mariestad, Gislaved, Halmstad, Kumla och Västra Värmland.

Under ett långt liv “under stjärnorna”  och med hjälp av sina teleskop och sitt Bifrostobservatorium,  har Rune satt svensk amatörastronomi på kartan och gjort amatör till något verkligt  uppskattat bland kräsna yrkesastronomer.

Jag  har alltid sett vårt rika föreningsliv och dess fokus på ungdomar som en viktig  pool för att rekrytera yrkesastronomer. Vi ingår i en sorts matarlinje ungefär som inom fotbollen, där småklubbarna fostrar talangerna som sen går vidare till Allsvenskan. landslaget och slutar i Barca.

Jag undrar om Rune ens själv vet hur många “proffs” han fostrat?

Adamski – en svår nöt

Typisk flygande golvlampa.

Vi var några som vänligt bråkade om George Adamski härom kvällen, Adamski vars böcker om att han som hedersgäst ombord på flygande tefat  besökt månens baksida, Venus m fl planeter gick som en präriebrand på 50-talet. Det jag alltid har tyckt var mystiskt med denne sannolikt vänsälle man är inte att han fotograferade toppen på golvlampor för att få oss tro att det var  rymdskepp utan att han faktiskt bodde på – Mount Palomar, Californien.

Varför besökte rymdvarelserna just honom och inte det som länge var världens största observatorium någon mil därifrån? Obegripligt. Kan verkligen rymdvarelserna ha varit så – korkade? De flyger tusentals ljusår genom rymden och snavar på målsnöret.

2 kommentarer till “24 2010”

  1. Pingback: Populär Astronomi - » Fran Malmö Airport till kosmos

  2. Observatoriet i Slottsparken i Malmö öppnades i december 1911 och drevs av amatörastronomen Lars Björkegren. Där fanns en 15 cm refraktor. Observatoriet såldes efter några år till Danmark, och nedmonterades i september 1916. Detta enligt Wikipedia-artikeln om Slottsparken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.