Hoppa till innehåll

Nr 23 2024

  • av

Jätteutbrott på solen

I går 23.3 plåtade Bengt Rönde vid 14-tiden denna jättegrupp solfläckar på solytan: Gruppen är 200 000 km bred, som drygt halva avståndet mellan jorden och månen. Maffigt, hälsar Bengt.

Två böcker som varmt rekommenderas

W-bloggen bad Kjell Werner, vår gamle ASTB:are (sekreterare i många år) recensera två böcker han lånat på Malmö stadsbibliotek:

”Is God a Mathematician?”av Mario Livio, 2009.

Mario Livio är forskare inom astrofysik och kosmologi och har skrivit flera böcker om matematik ur olika aspekter.

Den här boken tar upp den intressanta frågan ifall alla de matematiska samband filosofer, matematiker och vetenskapsmän upptäckt gömmer en djupare sanning om naturens uppbyggnad. Kan det vara så att de matematiska formlerna ligger ’inbäddade’ i naturen, eftersom de så väl beskriver materiens uppförande, eller är det bara så att människan har uppfunnit matematiska samband som råkar gå att applicera på olika företeelser i naturen?

Livio citerar bl.a. Einstein, som en gång undrade: ”Hur är det möjligt att matematik, en produkt av mänskligt tänkande, oberoende av erfarenhet, är så utomordentligt väl anpassad till den fysiska verkligheten?”

För att diskutera de här tankarna beskriver Livio matematikens utveckling från Pythagoras och Platon, via Descartes, Kepler och Newton till Russell, Gödel och Tegmark, hela tiden med ett öga på deras åsikter ifall matematiken är en ”upptäckt” eller ”uppfinning”.

Speciellt noterar Livio två aspekter på matematikens förmåga att beskriva naturen omkring oss.

Den första kallar han den ’aktiva’ och innebär att vetenskapen hittat samband som förklarar observerade fenomen, t.ex. Newtons rörelselagar och Maxwells elektromagnetiska ekvationer.

Den andra aspekten kallar han den ’passiva’ och, anser Livio, är den mest anmärkningsvärda. Den teoretiska matematiken har utvecklat vackra formler och samband, vilka man inte trodde hade någon praktisk tillämpning. Emellertid har många av dessa, decennier och ibland århundranden senare, visat sig perfekt beskriva nya vetenskapliga upptäckter.
Ja, i vissa fall har formlerna antytt fenomen, som borde gälla och som sedan verkligen visat sig stämma!
Några exempel: Riemanns arbeten kring 1850 med icke-euklidisk geometri visade sig ge Einstein de verktyg han behövde för utvecklandet av sin relativitetsteori. Vandermondes teori om knutar på 1700-talet kunde förklara egenskaper hos Dna-molekyler och utveckla idéer om strängteori inom kvantfysiken!

Livio menar att det inte finns något entydigt svar på frågan var matematiken kommer ifrån, men citerar avslutningsvis Bernard Russell, som sagt att sådana frågor bör studeras, inte för att ge ett definitivt svar (vilket oftast är omöjligt), utan för att det ger oss ökad förståelse och vidgat perspektiv på universums storhet.

Om tidens uppkomst av Thomas Hertog, 2023

Thomas Hertog är professor i teoretisk fysik och tidigare nära samarbetspartner med Stephen Hawking.
Hans bok är en svindlande och ibland inte helt lättsmält genomgång av de senaste teorierna inom kvantfysik, tidens och universums uppkomst och utveckling, kvantgravitation samt observatörens betydelse för hur vårt universum kan uppfattas.

Hertog deltog aktivt i Hawkings arbete från 1998 och till dennes död 2018. Parallellt med beskrivningen av de olika teorierna och deras bakgrund ger Hertog oss glimtar av Hawkings oerhörda drivkraft, nyfikenhet, intelligens och humor.

Det går inte att på några rader sammanfatta dessa djupsinniga och revolutionerande teorier, så jag nöjer mig med att lista några nyckelbegrepp.

  • Hur kan det komma sig att vårt universum är så väl utformat för uppkomsten av liv?
  • Kan det förklaras av den antropiska principen, dvs att det finns oändligt många universum och något (oändligt många?) av dem måste då tillåta liv?
  • Vad kan den kosmiska bakgrundsstrålningen berätta om universums uppkomst?
  • Var den ursprungliga inflationen en helt osannolik händelse?
  • Hur ska man kunna förena kvantvärlden med gravitationen?
  • Vad innebär Hawking-strålningen från svarta hål för den information som finns i hålen (egentligen på hålens yta!) ?
  • Kan strängteorin förklara materiens minsta beståndsdelar?
  • Finns det fler dimensioner än rum och tid insnörda i strängarna?
  • Är vårt universum egentligen ett membran och/eller ett hologram?
  • Är ’meningen’ med vårt universum att skapa ett medvetande som sedan kan betrakta detta universum?

Några utsagor jag särskilt fäste mig vid:

  • Vid Big Bang fanns inte tiden, bara en rum-tid som var så krökt att den enbart utgjordes av ett kompakt rum. Det måste först veckla ut sig så att tiden kunde börja (!?).
  • Entropin vid Big Bang måste ha varit extremt låg eftersom entropin i ett expanderande universum hela tiden ökar.
  • Vid Big Bangs början fanns ingen materia utan enbart energi vid oerhört hög temperatur, vilken sedan kunde omvandlas till massa enligt Einsteins formel E=mc2.

Boken speglar Hawkings sant mänskliga perspektiv och avslutas med hans avskedbudskap som bl.a. sändes ut i rymden:
”När vi betraktar jorden från rymden ser vi oss själva som en enhet. Vi ser enheten, inte skiljelinjerna. Det är en enkel bild och dess budskap är övertygande: en planet, en mänsklighet. Våra enda gränser är vårt sätt att betrakta oss själva. Vi måste bli världsmedborgare.
Låt oss arbeta tillsammans för att göra den framtiden till en plats vi vill besöka.”

Ensamma gamlingar i Vintergatan

Det är inte kul att bli en gammal brun dvärg i Vintergatans stjärnmyller. Framför allt är det ensamt. Hubble-forskarna har dragit slutsatsen att många bruna dvärgar (de är större än Jupiter men blir inte inte energialstrande stjärnor) börjar sitt liv i par men under årmiljonernas lopp splittras de och blir solitärer.

Pressrelisen här.