Nr 95 2020

10 oktober, 2020

Sandqvist uppmärksammas i Frankrike

Verkligen trevligt! Aage Sandqvist, vår Saltsjöbadsastronom, är aktuell på flera sätt. För en annan som arbetat med populärastronomi är hans medverkan i Forskning och Framsteg en merit i CV:n, men nu handlar det om tyngre grejor.

Först och främst intervjuas Aage Sandqvist om sin karriär i franska Astrosurf  Magazine nr 105 (juli/augusti-numret). Artikeln ”Sandqvist, le côté obscur des nébuleuses” är rikligt illustrerad med flera Sandqvist-objekt från den berömda mörka nebulosa-katalogen, som kort och gott går under beteckningen Sandqvist Catalogue. 

Fram med parlören! För mig är det alltid intressant att läsa om krigsåren, Sandqvist var fem år när han fick upp ögonen för stjärnvärlden borta på Jylland – mitt under den tyska ockupationen.

Bilderna är ju bara så sagolika.

Sandqvists forskningsområde är studier av Vintergatans centrum (och även andra centralpartier av aktiva galaxer), där han på ett banbrytande sätt utnyttjat framför allt radioastronomisk, men även infraröd, observationsmetodik för att studera den molekulära gasens dynamiska och fysikaliska egenskaper i närheten av Vintergatans centrala supermassiva svarta hål.

Som radioastronom har han också studerat hur det går till när månen ockulterar nebulositeter, när de förmörkas och försvinner, och han är specialist på stora molekyler i Vintergatans mittfält.

BLÅS upp – DUBBELKLICKA – bilden på din skärm av Sandqvist 187 och Sandqvist 188. Bildkälla: Atacama Photographic Observatory

Redan på 70-talet väckte Aage Sandqvist uppmärksamhet inom vår astronomiska community då han på ett möte pratade om inlagd saltgurka och brännvin  i rymden – det blev en kul artikel i gamla Astronomisk Tidsskrift (1975) av tankegångarna och en rolig passus av Bengt Gustafsson i hans bok om svarta hål härom året (Svarta hål : teorierna, upptäckterna, människorna, 2015).

Till och med Alf Henrikson tände på upptäckten och diktade  i en bok från 1982:


Ur det svarta, ofantliga rummet mellan stjärnornas glesa ljus / kommer linjer med skiftande våglängd av materiens radiobrus. / Myrsyra, vatten, metylalkohol, ammoniak, acetylen / hälsar så mycket ur avlägsen rymd mellan stjärnornas matta sken. / Allt detta blev upptäckt i fjor eller så på vår molekylära jord. / Nästa år finns där brännvin och saltgurka, sanna mina ord.

Att Aage Sandqvist även slagit fast existensen av sprit i kometer behöver inte påpekas.

Saltsjöbadsastronomen då han som ung man undervisade Kungen om Vintergatans mitt (lagom intresse från prof Aina Elvius, prof  P O Lindblad och kunglig adjutant i bakgrunden…

 

… och som emeritus professor idag. Viss skillnad. Kanske ses de vid kommande nobelmiddag igen?

Tilläggas bör också att Aage Sandqvists kollega Reinhard Genzel är en av årets nobelpristagare. De bägge har tidigare samarbetat (bl a föreläsningsserien The galactic centre på 90-talet) och Sandqvist är medförfattare till flera artiklar om rörelser i Sgr A, radiokällan i Vintergatans centrala parti som innehåller   ett svart hål Sgr A*. Flera studier baseras på mätningar av vår svenska Odin-satellit.

Slutligen får vi inte glömma att APOD, Astronomy Picture of the Day, då och då, senast i fjor,  synar mörka nebulosor upptagna i Sandqvists katalog.

Explosivt supernova-webinarium

Magnus Larssons senaste webinar om supernovor med inbjudne Giacomo Terreran som gästföreläsare från USA, var – superintressant. Bl a lyftes fram vilken roll amatörastronomerna med sina mindre teleskop spelar men också vilken framtid som väntar SN-forskarna när gigantiska maskiner som ELT  är på plats. (ELT blir färdigbyggd större än Colosseum i Rom!)

Mycket i webinariet handlade om spektrala studier och vad dessa avslöjar. T ex förekomsten eller frånvaron av vätelinjer, som i själva verket är en markör på vilken typ av smällar vi pratar om.

Flera spännande SN-fall de senaste diskuterades, bl a supernovan 2006gy, som när den upptäcktes klassades som den största SN-explosionen som någonsin observerats. Den absoluta magnituden var större än -21.

Terreran tipsade om en preliminär rapport i höst av Rachel J Bruch, Jesper Sollerman m fl i vilken diskuteras unga supernovor (”infants”) och de massförluster som stjärnorna genomgår innan explosionerna.

Webinariet finns numera på SAAF:s Youtubekonto:

Nobelpristagarens Teleskop-dikt

Nobelpristagaren Louise Glücks underfundiga dikt Teleskop lästes i SR 9 oktober. Carsten Nilsson lyssnade och tipsar om att här finns dikten.

Superbeboeliga planeter – finns dom?

Det finns planeter som har bättre förutsättningar för liv än till och med jorden. 24 fall av över 4 000 i dag kända exoplaneter synas i en rapport i Astrobiology. Titeln avslöjar vad det handlar om: ”In Search for a Planet Better than Earth: Top Contenders for a Superhabitable World”.

För mig är det första gången jag stöter på begreppet ”superhabitable planets”.

God reklam för oss!

I Sydsvenskan stod härom dan en stor artikel om två glada pensionärer, som börjat studera vid Malmö universitet. En av tjejerna, Karin Svensson, var en av deltagarna när Medborgarskolans astronomikurs med Peter Linde och mig själv vid rodret genomfördes för några år sedan.

Karin öste beröm över oss.

Ännu en spännande Mars-test

-Mycket spännande teknik för navigering efter terrängen, tycker inte detta har fått särskilt
mycket uppmärksamhet men avgörande för precisionslandning!, kommenterar Tomas Diez ovanstående Youtubefilm.

Charliers ex libris

Pettzy Ahlström har i gömmorna i Malmö stadsarkiv kommit över hur C V L Charliers bokmärke såg ut.

Charlier var vår professor i Lund före Knut Lundmark. Jag har för mig att exakt så som bokmärkret ser ut så ser också Charliers gravsten i Lund ut.

Charlier var född i Jämtland.

Den latinska sentensen kommer från en jesuit och ska betyda ”Kraftigt i sak, milt i sätt”.  Nog en ganska träffande självkaraktäristik.

Nr 94 2020

6 oktober, 2020

Årets fysikpris gick till oss!

Kul!, vad det nu heter på tyska, engelska, franska, ryska, andra språk. MEN VI VANN ÄNNU EN GÅNG. Vår Stockholmsprofessor Jesper Sollerman utropar ett WOW!, och i det WOW:et håller vi med.

Ord och bild (in)direkt till Kungliga Vetenskapsakademien – sändningen är från middagens offentliggörande:

Och, sensation över alla sensationer, vi känner till alla namnen och har skrivit om dem under årens lopp här på ”The Blog”.

Här är större delen av KVA:s  pressmess:

* Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2020 till Roger Penrose, University of Oxford, Storbritannien, Reinhard Genzel, Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland och University of California, Berkeley, USA och Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, USA.

* Med ena hälften till Roger Penrose, University of Oxford, Storbritannien
”för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin” och med andra hälften gemensamt till
Reinhard Genzel, Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland och University of California, Berkeley, USA och Andrea Ghez, University of California, Los Angeles, USA ”för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”

* Roger Penrose visade att den allmänna relativitetsteorin leder till att svarta hål kan bildas. Reinhard Genzel och Andrea Ghez upptäckte att något osynligt och extremt tungt styr stjärnornas kretslopp närmast mitten av vår egen galax, Vintergatan. Ett supermassivt svart hål är den enda i dag kända förklaringen.


* Roger Penrose använde snillrika matematiska metoder i sitt bevis för att svarta hål är en direkt konsekvens av Albert Einsteins allmänna relativitetsteori. Einstein trodde inte själv att svarta hål fanns på riktigt, dessa supertunga rymdmonster som fångar allt som kommer in. Ingenting, inte ens ljus, kan ta sig ut.
* Tio år efter Einsteins död visade Roger Penrose i januari 1965 att svarta hål faktiskt kan bildas och beskrev dem i detalj: innerst inne i alla svarta hål göms en singularitet där alla de kända naturlagarna upphör. Hans banbrytande artikel ses fortfarande som det viktigaste bidraget till den allmänna relativitetsteorin sedan Einstein.
* Reinhard Genzel och Andrea Ghez leder var sin grupp astronomer som sedan början av 1990-talet har spanat mot ett område kallat Sagittarius A* i centrum av vår hemgalax. Med allt större precision kartlades omloppsbanorna hos de starkast lysande stjärnorna närmast Vintergatans mitt. De två astronomgruppernas mätningar stämmer väl överens, och båda fann att ett osynligt och extremt tungt objekt får stjärnmyllret att rusa runt med svindlande fart. Cirka fyra miljoner solmassor trängs där inne inom ett område som inte är större än vårt solsystem.
* För att se ända in mot centrum av Vintergatan, igenom jordens atmosfär och de kolossala rymdmolnen av gas och stoft, räckte det inte att använda världens största teleskop. Genzel och Ghez fick tänja teknikens gränser till det yttersta, utveckla och förfina nya metoder, bygga avancerade instrument och satsa långsiktigt. Deras pionjärinsatser har försett oss med de mest övertygande bevisen hittills för att ett supermassivt svart hål finns längst inne i Vintergatan.
– Årets pristagare har med sina upptäckter brutit ny mark i studier av kompakta och supermassiva objekt. Men dessa exotiska objekt väcker fortfarande många frågor som manar till vidare studier. Inte bara frågor om deras innersta uppbyggnad, utan även om hur vi mer exakt kan testa vår gravitationsteori under extrema förhållanden i deras omedelbara närhet, säger David Haviland, ordförande för Nobelkommittén för fysik.

Pristagarna:
* Reinhard Genzel, född 1952 (68 år) i Bad Homburg vor der Höhe, Tyskland. Fil.dr 1978 vid Universität Bonn, Tyskland. Director vid Max-Planck-Institut für extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland och professor vid University of California, Berkeley, USA.
* Andrea Ghez, född 1965 (55 år) i New York, USA. Fil.dr 1992 vid California Institute of Technology, Pasadena, USA. Professor vid University of California, Los Angeles, USA.
* Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, med ena hälften till Roger Penrose och med andra hälften gemensamt till Reinhard Genzel och Andrea Ghez.
* Kungl. Vetenskapsakademien, stiftad år 1739, är en oberoende organisation som har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Akademien tar särskilt ansvar för naturvetenskap och matematik, men strävar efter att öka utbytet mellan olika discipliner.
Nobelpriset® och Nobelmedaljen är av Nobelstiftelsen registrerat varumärken.
 

Bildkälla/illustration: ©Johan Jarnestad/The Royal Swedish Academy of Sciences.

ESO:s eget mess finns här.


Nr 93 2020

4 oktober, 2020

Ffg i Sverige: En fotografisk Mars-atlas!

För första gången har, vad jag vet, en svensk astronom/amatörastronom gett oss en komplett bild av planeten Mars med hjälp av ett amatörteleskop. Naturligtvis är det vår egen Hans Hilderfors, som står för prestationen.

Så här ser Hans Marsatlas ut, skapad i Malmö under ett antal kvällar i höst när planeten stått bra till uti Hindby, där Hans bor och har sitt sofistikerade ”back yard”-teleskop i trädgården:

Budskapet som alltid här på W-bloggen: BLÅS upp bilden genom att klicka/dubbelklicka/trippelklicka på den.

Som alltid håller Hans en låg profil, det har han enligt min uppfattning ingen anledning att göra. Från Hans mail:

”Lekte lite med datorn och gjorde en karta över Mars, kanske behövs nu inför kommande resor dit.
 
Jag använde mina tre foto på Mars som täcker hela ytan. Via ett program som heter WinJUPUS kunde jag tillverka bifogad karta. Med lite extra arbete kunde passningen mellan bilderna säkert bli bättre men får duga. Söder med sydpolen är uppåt.”
 

Ingen av våra inhemska yrkesastronomer har presterat något liknande med sina teleskop i Lund, Uppsala etc – någonsin.

Betelgeuse från svensk horisont

Ännu mer från vår ”amatörastronomiska” horisont, och tack till altmeister Hans Bengtsson för det.

På Facebook rapporterar Hans att under den förra Orion-säsongens spektakulära minimum för Betelgeuse  – supernovakandidaten nr 1 – gynnades stora delar av södra Sverige, inte minst Göteborg, av nästan surrealistiskt bra kvällsväder. Stjärnans magnitud kunde bedömas kväll efter kväll mot en klar himmel.

– För egen del gjorde jag den första observationen på nyårskvällen och den sista så sent som 2 maj, berättar Hans B.

De observatörer som bidrog till den ljuskurvan (BLÅS UPP DEN) ovan var:

Karl Gustav Andersson (43 observationer)
Hans Bengtsson (54)
Ylva Hagman (2)
Gustav Holmberg (21)
Ulf R Johansson (49)
Timo Karhula (3)
Björn Karlsson (13)
Thomas Karlsson (13)
Johan Warell (28)

Jag är stolt över att få vara med i detta sanslösa variabelgäng, och vi får väl fortsätta kolla Orion och Betelgeuse nu på sena kvällar och tidiga nätter.

Som Hans B påpekar var några av oss igång som variabilister redan på 60-talet: Han själv, jag och K G Andersson.  Tala om gubbs!

Supernova-webinar på gång!

Tips: Vår ASTB:are Magnus Larsson kallar samman alla som vill till ett supernovawebinar 8 oktober med start  kl 20.00 – alla essentiell info nedan:

Presentatör är Giacomo Terreran från Northwestern University, som har forskat och publicerat en del om just supernovor. Webinaret genomförs på engelska. Det kan varmt rekommenderas även om man inte är en ”variabel-räv”.

Webinaret genomförs via Zoom. Maila Magnus  för att få länk till webinaret: magnus@vista.se

Astronetinfo om webinariet:

http://astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?f=26&t=19118

Ännu mer om supernovor!

Från Hubble-teleskopet och teamet bakom kommer denna  nyhet om en supersmäll i NGC 2525.

Adam Reiss, nobelpristagare för ett antal år sen, är en av forskarna bakom studien.

 

Lundmark i Berlin

Astronomihistorikern Karin Pelte knuten till Technische Universität i Berlin håller på att doktorera på bl a Knut Lundmarks och Erik Holmbergs tidiga utforskning av dubbelgalaxer och växelverkan mellan galaxer. Hon nämner i ett mail att Lundmark uppfann ”Maxwell-Charlier-formeln” som ett mått på frekvensen av galaxkollisioner.

Om vår tänkta Berlin-resa inom ASTB blir av senvåren 2021, vore  ett möte med Karin ett trevligt inslag.