Nr 1 2022

4 januari, 2022

Det brinner i Orion

ESO meddelar i en relis att i stjärnbilden Orion visas upp ett spektakulärt fyrverkeri i en ny bild från Europeiska sydobservatoriet (ESO). Men ingen fara – det är inte fråga om en verklig eld, inte heller ett verkligt fyrverkeri. ”Elden” i detta julkort är Flamnebulosan i Orion avbildad i radiovågor – en bild som tveklöst ger namnet rätta! Bilden togs med ESO:s Atacama Pathfinder Experiment (APEX) på Chajnantorplatån i Atacamaöknen i Chile.

Den nya bilden av Flamnebulosan baseras på observationer gjorda av den tidigare ESO-astronomen Thomas Stanke och hans forskarlag för några år sedan. De var ivriga att pröva det nyligen installerade SuperCam-instrumentet på APEX och pekade teleskopet mot Orion. “Som astronomer säger närhelst ett nytt teleskop eller instrument uppenbarar sig: observera Orion – det finns alltid något nytt och intressant att upptäcka!” säger Stanke. Några år och många observationer senare fick Stanke och hans forskarlag resultaten publicerade i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Orion är ett av de mest intressanta områdena på himlen eftersom det rymmer de närmaste jättelika molekylmolnen – enorma nebulosor av huvudsakligen vätgas, där nya stjärnor och planeter bildas. Dessa moln ligger på 1300 till 1600 ljusårs avstånd och inkluderar den mest aktiva födelseplatsen för stjärnor i solens närhet, såväl som Flamnebulosan på bilden. Denna emissionsnebulosa gömmer en grupp unga stjärnor vars energirika strålning får gasen runt omkring att lysa.

Med ett så intressant och lockande mål var det osannolikt att forskarna skulle bli besvikna. Utöver Flamnebulosan och dess omgivning kunde Stanke och hans kollegor njuta av ett flertal andra spektakulära objekt. Bland dessa finns reflektionsnebulosorna Messier 78 och NGC 2071 – interstellära moln av gas och stoft som reflekterar ljuset från närbelägna stjärnor. Astronomerna upptäckte också en helt ny nebulosa, ett litet objekt närmast perfekt cirkulärt till formen, som de gav smeknamnet Konebulosan.

Denna bild – BLÅS UPP DEN! – visar Flamnebulosan i Orion, avbildad med radiovågor. Bilden baseras på observationer gjorda med SuperCaminstrumentet på Atacama Pathfinder Experiment (APEX) som drivs av ESO på Chajnantorplatån i Chile. 

Flamnebulosan är det stora ljusa objektet till vänster. Det mindre objektet till höger är reflektionsnebulosan NGC 2023. Strax ovanför till höger om NGC 2023 reser sig den ikoniska Hästhuvudnebulosan ur de gula “flammorna”. Dessa tre objekt är en del av Orionmolnet, ett enormt gasmoln på mellan 1300 och 1600 ljusårs avstånd.

Bildens färgvariationer avspeglar gas med olika hastigheter. Flamnebulosan och dess omgivning rör sig bort från oss, och de röda molnen i bakgrunden rör sig snabbare bort från oss än de gula molnen i förgrunden.Källa: ESO/Th. Stanke

Observationerna gjordes inom ramen för kartläggningsprojektet APEX Large CO Heterodyne Orion Legacy Survey (ALCOHOLS) som undersöker radiovågor utsända av kolmonoxidmolekylen (CO) i Orions molekylmoln. Med hjälp av denna molekyl kan stora områden av himlen undersökas med SuperCam och en kartläggning göras av de stora gasmoln där nya stjärnor bildas. Helt olikt den eld som bilden tycks avbilda är dessa moln egentligen mycket kalla, med temperaturer bara några tiotals grader över den absoluta nollpunkten.

(Sir) Patrick Moores teleskop

Tack till Johan Kärnfält som fått korn på en filmsekvens på Youtube om Patrick Moores alla teleskop. Filmsnutten har några år på nacken, i år är det tio år sedan denna gigant inom populärastronomin och amatörastronomin gick ur tiden.

Ordförande Peter intervjuas i Sydsvenskan

I dagens nr (4.1.) av Sydsvenskan intervjuas Peter Linde av Elisabeth Andersson om James Webb-teleskopet, som just nu utvecklat sin solpanel. Everything is go! i detta projekt som lär göra en och annan lärobok inaktuell.

Coming up: Sven Cederblad

Vi håller på att samla på oss en hel del matnyttig information om lundaastronomen Sven Cederblad. Vi inväntar för tillfället ytterligare en puzzelbit för att sedan gå i tryck.

Vad händer i Lund?

Rektorn vid Lunds universitet har med stöd av dekanen tillsatt en ny prefekt vid astronomiska institutionen i Lund, vars institutionsstyrelse – demokratiskt tillsatt – avsatts. Förordnandet är på ett år. En omorganisation förutses ske.

Bra eller dåligt? Jag vet ärligt talat inte, men det vet jag att högsta universitetsledningen inte ska spela ”överraskad” eller inta en ”det hade vi ingen aaaning om”-attityd. De kan ju titta i sina egna diarier vad Anders Nyholm hade berätta när han var kvar i Lund.

Det behövdes en larmartikel i Nature – med namns nämnande! – för att saken skulle brisera i fjor, men då var det så dags.

Nature-artikeln tål fortfarande att läsas:

https://www.nature.com/articles/d41586-021-01621-8

Lärdom av denna katastrof: Stå alltid på studenternas, doktorandernas och de drabbade anställdas sida. Annars dör institutionen. Många har redan dragit.

PS 5.1. Här dagens artikel i tidningen:

Nr 88 2021

31 december, 2021

Ovanlig banger får runda av året

Vi rundar av året – och önskar Gott Nytt År – med en svårfångad planetarisk nebulosa, dokumenterad för några dagar sedan av Hans Hilderfors. Som berättar…

Foto: Hans Hilderfors. BLÅS UPP BILDEN PÅ DIN SKÄRM FÖR ATT SE DETALJER.

… att Sh2-174 är en planetarisk nebulosa i närheten av polstjärnan. Den är ljussvag med endast 29,1 mag/arcsec^2 enligt Stellarium.

… att Hans planering var att exponera en hel natt men lite oväntat gled dimmoln in från Öresund efter dryga tre timmars exponering och jag fick avbryta.

… att vid datorn lyckades Hans trots allt få fram nebulosan genom att göra Bin  2×2 via mjukvara (slår ihop 4 näraliggande bildpixlar till en) så att SNR (signal to noise) blev acceptabelt om än lågt. Nebulosan är relativt stor, cirka 20’.

– Nebulosan får sin form genom att centralstjärnan, en vit dvärg, rör sig med hög hastighet mot höger i bilden och gasmassorna följer med. I denna process kommer joniserat väte på efterkälken gentemot joniserat syre. I det blåa joniserade syret ser man även ett bogvågsfenomen, berättar Hans.

– Bildfält 68′ x 51′ med 2,06″/pixel.

– Fotograferad den 25 december från Malmö genom två smalbandsfilter Hα och OIII, 10 x 600s vardera med min ”vanliga” utrustning

Gott Nytt År med James Webb-teleskopet

Flitens lampa har inte lyst över sig imponerande i år på W-bloggens redaktion, många orsaker till det. Men 88 ”nummer” har vi hunnit med, och alla i den astronomiska communityn är överförtjusta över att James Webb-teleskopet äntligen kom i väg. Teleskopet har redan passerat dubbla månavståndet, vilket kan ses här.

När teleskopets first light noterats lovar bloggen hugga direkt!

Vi ses.

Nr 87 2021

23 december, 2021

Julgodis 1:

Jame Webb-teleskopet snart på väg

Uppladdningen inför uppskjutningen av James Webb-teleskopet 25 december kan följas på olika NASA/ESA-webbar.

De senaste jag sett i kväll är denna bild från ESA:s sajt:

NASA:s egen tv-sända livesajt kommer garanterat att hålla koll på uppskjutningen:

Härom dan såg vi denna flotta bild med svenska flaggan på raketen (BLÅS upp bilden på din skärm):

Bildkälla: NASA/Bill Ingalls

Julgodis 2:

Mt Hindby synar Cederblad-nebulosa

Hans Hilderfors har fått korn på en emissionsnebulosan nr 214 ingående i lundaastronomen Sven Cederblads nebulosakatalog från 1946 (han doktorerade med Knut Lundmark som handledare):

Foto: Hans Hilderfors. (BLÅS UPP BILDEN REJÄLT genom att dubbelklicka på den.)

Hans berättar i sitt följemail samtidigt som han önskar God Jul:

”Cederblad 214 är en del av NGC 7822 som är belägen i stjärnbilden Cepheus. Detta är den nordligast belägna emissionsnebulosan på himlavalvet och den ligger ungefär 3000 ljusår bort. Området är rikt på stjärnnybildning.

Bilden är tagen med tre olika smalbandsfilter, Hα, SII och OIII.  En RGB bild har skapats genom att mappa SII till R, Hα till G och OIII till B (SHO eller så kallad Hubble-palett).

Mannen bakom katalogen, Sven Cederblad, disputerade i Lund 1946 med avhandlingen “Studies of bright diffuse galactic nebulae – with special regard to their spatial distribution”, handledare var Knut Lundmark.

Fakta om bilden:  Datum: 2021-12-19.   Plats: Malmö.

                                Exponering: Ha 16 x 5m,  SII 26 x 5m,  OIII 30 x 5m.    Summa 6h.

                                Optik:  Refraktor 130mm f/4,5.

                                Kamera:  Monokrom CMOS med filterhjul.

                                Bildfält: 61′ x 46′

Detta får bli ”årets julkort” från Mt Hindby.”

Samtidigt med Hans fantastiska ”julkort” undrar vi vem Sven Cederblad var och fr¨ågan har gått till the usual suspects. Ingemar Lundström erinrar sig t ex att han en gång sett en rad träffsäkra karikatyrer i en intern skämttidning på gamla obsis gjorda av ”SC” och tror – med alla reservationer – att Cederblads öknamn ”Libanon” kan härröra från det faktum att i Libanon hör cederträdet hemma som en sorts nationalsymbol (ingår i nationens flagga).

Björn Stenholm, Eva Jurlander, Anders Nyholm utreder den gåtfulle nebulosaforskaren på sina håll.

Cederblad hade en litteraturvetenskaplig namne, märkligt nog, som utredde astrologin hos Erik Johan Stagnelius och som samtidigt citerade Knut Lundmark… hmmm. Det kan väl inte vara samma person? En astronom som blev litt.vetare?

Julgodis 3:

Trevliga julkort rasar in

Tack för alla trevliga julkort som dykt upp. Här är två med avsändareastrofotografen Håkan Barregård och Peter Hemborg, vår astropedagog som 10-årsjubilerade nu i december på TBO med ett specialframträdande av vår astronaut Christer Fuglesang:

Julgodis 4:

Hårda klappar från W-bloggen

Det har varit ett överraskande bra år för de som tror på analoga hårda julklappar – läs: böcker! – och här har vi på W-bloggen samlat ihop en liten trave. Läs, njut och reflektera!

God Jul och Gott Nytt År!

Snälla barn vill ha astronomiböcker… Foto: Privat