Nr 2 2021

11 januari, 2021

Så har aldrig Mars setts från Sverige

Tack till Peter Rosén som låter oss återge denna fantastiska dokumentation av Mars opposition senast. På astronet.se skriver Peter bl a:

”Nu har Johan Warell och jag kommit igång med bearbetningen av bilderna från höstens fina Marsopposition viewtopic.php?f=59&t=19329 .
Bilderna som ingår är tagna av Johan Warell, Hans Hilderfors, Bengt Rutersten, Torbjörn Holmqvist och mig.
Johan har mappat alla bilder i Winjupos till ekvirektangulära kartor, dels en omgång fotograferade i IR kompletterade med rödkanalen från färgbilderna samt en omgång av alla RGB bilder.
Dessa har jag stitchat ihop i Photoshop till 2 heltäckande kartor, en för IR/R och en för RGB.
Efter att ha gjort detta på tusentals bilder i våra båda Jupiterprojekt 2014 och 2016 gick det ganska lätt även om färgbilderna stretade lite åt olika håll i både färgton, luminans, kontrast och skärpa så blev slutresultatet väldigt enhetligt.
Jag har sedan tonat ihop IR kartan till ca 50% som luminans i RGB-kartan och mappat tillbaka den på Mars i programmet StarryNightPro+ för att kunna göra denna animation på planeten.

Tack till alla ni som har bidragit med era bilder till detta projekt, fortsättning följer…”

Obs. KLICKA UPP BILDEN på din skärm så får du igång animationen.

Så kul att ASTB:aren Hans Hilderfors även är med. Grattis alla till det lyckade resultatet!

12 miljoner till Evan O´ Connor

Stockholmsastronomen Evan O´Connor har tilldelats 12 miljoner kr i sex år, ett så kallat konsolideringsbidrag för att möjliggöra hans utforskning av kärnkollapsande supernovor.

ALMA synar döende galax

Från ESO kommer idag ett pressmess om att astronomer nu med hjälp av ALMA-maskineriet observerat en avlägsen galax i färd med att kasta bort ungefär hälften av sin stjärnbildade gas. Detta sker med en häpnadsväckande hastighet, motsvarande 10 000 solmassor per år, vilket betyder att galaxen i mycket snabb takt förlorar byggmaterialet till nya stjärnor.

Forskarlaget tror att denna spektakulära händelse orsakades av en kollision med en annan galax, vilket kan ge ny kunskap om processen.

Rymdkonstnärens uppfattning av dramat vid ID2299

Ljuset lämnade galaxen, ID2299, för 9 miljarder år sedan, då universum bara var 4,5 miljarder år gammalt.

Eftersom ID2299 också bildar stjärnor i en extremt snabb takt, hundratals gånger fortare än i Vintergatan, kommer den återstående gasen snabbt att konsumeras. Det betyder att stjärnbildningen i ID2299 kommer att upphöra om bara några tiotals miljoner år. 

Orsaken till gasförlusten är troligen en kollision mellan två galaxer som smälte samman till ID2299. Ledtråden till detta scenario är en “tidvattensvans” av utkastad gas och stjärnor som sträcker sig ut i den intergalaktiska rymden. Vanligtvis är sådana alltför svaga för att ses i så avlägsna galaxer, men eftersom denna formation är ung är den också ovanligt ljus.

Trevliga pubar

Christian Vestergaard har upptäckt att det finns pubar i England som heter ”The Observatory”. Ett förnämligt initiativ för alla törstiga astronomer.

Tyvärr är dock pubarna just nu nerstängda.

Nr 1 2021

5 januari, 2021

Snygga stjärnhopar på januaris stjärnhimmel

Hans Hilderfors bifogar foto på den vackra öppna stjärnhopen NGC 457 aka Ugglehopen aka ET-hopen.

– Den ligger i Cassiopeia med ett avstånd på ca 8000 ljusår från oss. Detta är den ljusstarkaste öppna stjärnhopen i stjärnbilden och man kan ganska lätt se den med en vanlig fältkikare.

– De två starkaste stjärnorna i bilden är ögonen på Ugglan eller ET, dessa är på mag. 5 respektive 7.

Fotot togs 3 januari mellan molnflaken som envisades med att segla förbi.

Bilddata: 

                 Exponering: R,G,B   60 x 30s  vardera

                 Optik:  Refraktor 130mm  f/4,5

                 Kamera:  Monokrom CCD med filterhjul

                 Bildfält: 57′ x 43′

Ungefär samtidigt lyckades Filip Jönsson dokumentera en kort samling på 12 minuter över M45, Plejaderna.

– Jag chansade med vädret och det blev inte längre än så tyvärr. Nästa gång tänker jag fånga mer av nebulosan kring stjärnorna.

31 oktober smäller det!

NASA ger lite olika besked men fortfarande gäller, vad jag förstår, 31 oktober 2021 för James Webb-teleskopet: Då går bamsen till väders från Franska Guyana väl inpackad ombord på en Ariane 5-raket.

Klothoparna och Einstein

Kan de massiva klotformiga stjärnhoparna orsaka rumdtidskrökning a la Albert Einstein? Frågan gick till våra gamla proffs, och Ingmar Lundström gjorde en snabb googling på ”gravitational lensing globular cluster” vilket gav ett antal träffar på vetenskapliga artiklar, så det tycks som om detta är fullt möjligt.

Arecibo hjälpte Cathy

Fjorårets stora olycka med Arecibo-teleskopets krasch har inte klingat av ännu. Jag frågade vår radioastronom på Onsala Cathy Horellou, som intygar att hon verkligen blev störd av olyckan. 

– Det är lite Arecibo och Zelentjuk som drog mig till astronomin. Jag kommer ihåg fascinerande artiklar om dessa giganter från Serge Brunier, tror jag, som jag läste i tidskriften Ciel et Espace när jag var ung.

– Senare, som doktorand i Meudon, hade jag otroligt mycket tur att träffa Martha Haynes & Riccardo Giovanelli, ett par amerikanska astronomer som var på besök och hade observerat vätelinjen HI vid 21 cm med Arecibo i närliggande galaxer. Jag höll på med radioteleskopet i Nançay och hade ett ganska kasst spektrum för en av min ringgalaxer, Arp 119.

– Giovanelli var så snäll att föreslå att observera denna galax för mig med Arecibo – och det gjorde han några veckor senare! Han väntade till julafton (eller kanske var det nyårsafton) när radiointerferenserna var lägre, och skickade mig ett fantastiskt spektrum (bifogat!). Det skulle ha tagit 10 gånger mer tid att gå ner till samma brusnivån med Nançay.

En drygt tjugo år gammal rapport om Arp 119 av Cathy återfinns här i ”arxiv:et”.

Vetenskapen kvittar det lika

Lars Olefeldt tipsar om ett ganska krasst budskap:

Generellt tittips

Om du vill fingranska W-bloggens bilder, så glöm inte klicka upp bilderna.

Nr 118 2020

28 december, 2020

Gösta Gahm ur tiden

Idag (29.12) fick vi veta att professor emeritus Gösta Gahm, som var ordförande i många år i Svenska Astronomiska Sällskapet, gått ur tiden, 78 år gammal.

Gösta var god vän till många av oss inom vår sydsvenska astronomiska community och var senast på Tycho Brahe-observatoriet när vi invigde vår gårdsskulptur, som kom att markera sydspetsen inom Gösta Gahms projekt med det skalenliga Sweden Solar System.

Som yrkesastronom arbetade Gösta Gahm bl a med planetbildningsproblem. Han uppfann begreppet ”globulett”.

Gösta Gahm. 1942-2020

Lundaforskare hittar förklaring till skenande stjärnor

Så fick vi till sist lära oss ett nytt ord på svenska: Att runaway stars blir skenstjärnor! Stjärnor som skenar iväg i galaxvärlden genom gravitationsknuffar.

Årets sista mess (?) från Lunds universitet (tack som vanligt till Lena Björk Blixt för lånet av en av hennes artiklar):

”Nu har forskare från Lunds universitet dragit en spännande slutsats angående massiva stjärnor som kan observeras i ytterområdena hos många spiralgalaxer. Dessa objekt verkar vara så kallade runaway-stjärnor som har flyttat sig till platser där det inte kan bildas några stjärnor alls.

För ungefär tio år sedan upptäckte forskarvärlden att ultraviolett ljus strålar ut från ytterområdena i många spiralgalaxer. Detta ljus har förbryllat astrofysiker sedan dess. Endast mycket massiva stjärnor kan nämligen ge ifrån sig det energirika UV-ljuset, men samtidigt kan sådana stjärnor knappast ha bildats i galaxernas ytterområden eftersom där inte finns tillräckligt mycket kall och tät gas.

Eric Andersson. Bildkälla: LU

De massiva stjärnorna lever dessutom bara en relativt kort tid, och sålunda har man hittills menat att de inte kan flytta på sig speciellt långt. Därför har forskarvärlden trots allt tvingats anta att de här stjärnorna ändå har skapats i galaxernas ytterkant, vilket därmed inneburit ett stort problem för modellerna av hur stjärnbildning går till. Men nu verkar man vara en lösning på spåren. I en färsk studie har tre astronomiforskare vid Lunds universitet undersökt dessa intressanta runaway-stjärnor, eller skenstjärnor som de kallas på svenska.

– Nu kan vi visa att dessa stjärnor kanske har skapats på samma sätt som andra stjärnor men fått en liten knuff på vägen, säger Eric Andersson, doktorand i astronomi vid Lunds universitet.

Resultaten i studien bygger på datorsimuleringar kring skenstjärnornas möjliga förflyttningar samt hastigheten på dessa rörelser. De här stjärnorna är relativt vanliga i spiralgalaxer. Vissa av de massiva skenstjärnorna kan leva upp till 150 miljoner år, vilket dock är en relativt kort tid i universums perspektiv.

Pedagogik i simuleringens astronomi! Bildkälla: Eric Anderssons LU-sajt http://www.astro.lu.se/~eric/

I den aktuella studien konstaterar forskarna att dessa stjärnor i tidig ålder har blivit ivägsparkade från de platser där de ursprungligen bildades, på grund av gravitationskrafter från andra unga stjärnor. Hastigheten på deras ofrivilliga avsked beräknas vara omkring 100 kilometer per sekund.

– Även om de bara lever en kort tid kan de alltså flytta sig långt ut i galaxen, säger Eric Andersson.

Den aktuella studien innebär ett steg närmare en enhetlig teori för hur stjärnor skapas och hur galaxer utvecklas. De tre Lundaforskarna blev förvånade över hur bra deras datormodeller stämde överens med de data som samlats in genom observationer gjorda av andra forskare.

– I en tidigare studie där vi tittade på energi från skenstjärnor såg vi, av en slump, indikationer på vad som blev fokus i denna studie. När vi sedan gjorde en noggrannare undersökning så blev resultaten ännu mer tydliga och vi insåg att vi kanske gjort en viktig upptäckt, säger Eric Andersson.”

Den vetenskapliga studien – arxiv.org

Jupiter tar ledningen i speedwayloppet

Tack till Mikael Bengtsson, som 25.12 dokumenterade Jupiter och Saturnus efter konjunktionen. Vi ser hur Jupiter redan dragit förbi Saturnus på innerbanan i detta celesta speedwaylopp ovan där, och vi ges också tillfälle att reflektera över det faktum att Jupiters stora månar ju egentligen kan skymtas för blotta ögat – om inte gasjätten dränkt dem i sitt ljus.

Tittips som alltid: Klicka upp bilderna på din skärm så framträder detaljerna.

Årets märkligaste Marsbild

Vad tror ni detta år? Hade jag inte redan i rubriken nämnt Mars skulle skickliga W-bloggsläsare kanske gissat på exoplaneter, men vad vi se är en liten kluster av Marskratrar dokumenterade av NASA:s The High-Resolution Imaging Science Experiment (HiRISE), kameran ombord på Mars Reconnaissance Orbiter.

Det spännande är att kratrarna upptäcktes av ett AI-system som NASA och JPL arbetat fram.

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/University of Arizona

Kratrarna bildades av en och samma meteorit. Största kratern är 4 m tvärsöver, och hela kraterfältet är på 30 m i diameter.

Årets katastrof

Det är alltid en smaksak vad som är positivt och negativt inom astronomin och rymdforskningen. Vi får ändå erkänna att japanernas JAXA och amerikanernas NASA lyckats bra i år med att landa och gräva på asteroider – och sen dessutom ta hem materialet. 2023 återvänder NASA med material från asteroiden Bennu.

Årets mest negativa nyhet?

Arecibo-radioteleskopets kollaps var utan tvekan detta märkliga års värsta smäll för oss inom den astronomiska communityn:

Bildkälla: UCF

Julhälsning från Mount Wilson

Det var en rysare när Mt Wilson-observatoriet i Californinen än en gång höll på att stryka med i de californiska skogsbränderna. Men detta anrika obsis klarade sig även i år och skickade härom dan till sina fb-vänner en julkortsbild tagen med 60-tumsreflektorn 1908: Orionnebulosan så som man aldrig förr sett M42.

Det är en rätt intressant bild om man jämför denna doku från 1908 med hur Orionnebulosan ter sig idag, t ex för vår egen Filip Jönsson i fotot under. Jag har försökt att se förändringar i stjärnornas interna lägen, men icke noterat något synligt. På 112 år kan man tycka att synliga förändringar borde ha skett.

Ulf Danielssons vinterprogram

Uppsalaprofessorn Ulf Danielsson rundade av året med ett radioinslag 26.12 som fångades upp av gamle journalistkollegan Erik Jonsson. Erik var smått tagen av Danielssons program.

Tidningen Hemslöjd satsar på stjärnor

Vi har tidigare uppmärksammat att tidskriften Hemslöjd nr 6/2020ägnat vår Tora Greve berättigad uppmärksamhet. Åke Nyholm påpekar att även hans son Anders Nyholm är med på ett par sidor i det numret av tidningen där Anders har ett par allvarsord om ljusföroreningar.

Tack för i år – och GNÅ!

Det blev, trots eller tack vare pandemin, 118 W-bloggar i år, och det ska vi vara nöjda med – en blogg var tredje dag i snitt. Inte dåligt tycker jag.

Tempot beror inte minst på att astronomin och rymdforskningen i stort är intensivt nyhetspräglade. Så har det varit ända sedan vi drog igång 2010, och nu öppnar vi för det tolfte året. För en W-bloggsredaktör är det bara att plocka russinen ur kakan. Poängen är att veta var russinen ligger dolda i cyberrymden.

Tack till alla som hjälpt till under det gångna året med råd, dåd, nyhetstips, astrobilder. Allt!

Jag säger inte upp mig ännu (är bara 75+) men intresserade att ta över eller att konkret bistå är välkomna med intresseanmälningar.

GOTT NYTT ÅR MED FÖRHOPPNING OM MASSOR AV CLEAR SKIES!