Forskarna bakom studien \u00e4r: G\u00f6ran B. Scharmer, Vasco M.J. Henriques, Dan Kiselman<\/strong> (samtliga fr\u00e5n KVA, Kungl. Vetenskapsakademiens institut f\u00f6r solfysik och Institutionen f\u00f6r astronomi vid Stockholms universitet), och Jaime de la Cruz Rodr\u00edguez <\/strong>(Universitetet i Oslo).<\/p>\n K\u00e4lla f\u00f6r bilden nedan: Kungl. Vetenskapsakademien – det finns fler p\u00e5 hemsidabn: G.B. Scharmer, V.M.J. Henriques, D. Kiselman, J. de la Cruz Rodr\u00edguez. F\u00e4rgkartan visar hastigheterna i solfl\u00e4cken och dess omgivningar s\u00e5 som de m\u00e4ts med dopplereffekten. Bl\u00e5 f\u00e4rg betyder att gasen r\u00f6r sig mot<\/strong> oss \u2014 det motsvarar i stort sett r\u00f6relser upp\u00e5t<\/strong> p\u00e5 solytan. R\u00f6d f\u00e4rg betyder att gasen r\u00f6r sig fr\u00e5n<\/strong> oss \u2014 det motsvarar i stort sett r\u00f6relser ned\u00e5t<\/strong> p\u00e5 solytan.<\/p>\n Det n\u00e4tliknande m\u00f6nstret runt sj\u00e4lva solfl\u00e4cken \u00e4r granulation. Bildens kant motsvarar 24000 km p\u00e5 solen.<\/p>\n Facts i korthet ur pressmesset fr\u00e5n KVA:<\/p>\n *. En solfl\u00e4ck ser ut som en “liten” m\u00f6rk prick <\/strong><\/span>p\u00e5 solskivan. I fl\u00e4cken \u00e4r magnetf\u00e4ltet mycket starkt. Den centrala och m\u00f6rkaste delen av solfl\u00e4cken kallas umbran. Den omges av penumbran som har en tr\u00e5dig struktur, litegrann som en blommas kronblad. Nedfl\u00f6dena som identifierats i penumbran \u00e4r statistiskt associerade med m\u00f6rkare omr\u00e5den och m\u00e5ste vara konvektiva till sin natur. Slutsatsen \u00e4r att penumbran drivs och formas av ett konvektivt fl\u00f6de underifr\u00e5n. Detta resultat, som st\u00f6ds av nyligen presenterade teoretiska simuleringar, borde avg\u00f6ra en l\u00e5ngvarig vetenskaplig diskussion.<\/p>\n Samtidigt som det finns upp- och nedfl\u00f6den i penumbran visar observationerna horisontella fl\u00f6den riktade ut fr\u00e5n solfl\u00e4ckens centrum. Dessa fl\u00f6den \u00e4r kraftiga med hastigheter p\u00e5 flera kilometer per sekund. De utg\u00f6r den v\u00e4lk\u00e4nda Evershed-effekten som uppt\u00e4cktes redan 1909 av John Evershed vid Kodaikanal-observatoriet i Indien. Med hj\u00e4lp av de nya observationerna kan alla penumbrans fl\u00f6den f\u00f6rklaras i termer av konvektion. D\u00e4rmed \u00e4r Evershed-effektens mysterium l\u00f6st.<\/p>\n Att detektera de konvektiva nedfl\u00f6dena var inte enkelt. F\u00f6ljande ingredienser var n\u00f6dv\u00e4ndiga:<\/p>\n * H\u00f6g spatial uppl\u00f6sning:<\/strong><\/span> Uppn\u00e5ddes med hj\u00e4lp av SST, den stadiga luften p\u00e5 La Palma, adaptiv optik och bildrestaureringstekniken MOMFBD. Hela materialet fr\u00e5n KVA finns h\u00e4r:<\/p>\n http:\/\/www.solarphysics.kva.se\/ Priset f\u00e5r Perryman f\u00f6r sitt instrumentkunnande, inte minst i samband med ESA:s Hipparcos-projekt (Hi<\/strong>gh P<\/strong>recision Par<\/strong>allax Co<\/strong>llecting S<\/strong>atellite). Som purung forskare fick han uppdraget att leda projektet och d\u00e4rmed den exakta positioneringen av 100 000 stj\u00e4rnor.<\/p>\n – Til lykke, som Tycho skulle ha sagt.<\/p>\n Ett tag var Perryman \u00e4ven involverad i efterf\u00f6ljaren, Gaia, som ska s\u00e4ndas upp 2013 och vars m\u00e5l \u00e4r att m\u00e4ta positionerna och radialhastigheterna f\u00f6r 1 000 000 000 stj\u00e4rnor i Vintergatan och den lokala galaxhopen.<\/p>\n Allm\u00e4nt tips – h\u00e5ll k\u00e5ll h\u00e4r:<\/p>\n http:\/\/www.chalmers.se\/rss\/oso-sv\/astronomdagarna-2011<\/a><\/p>\n Vissa sm\u00e5asteroider\u00a0 har en s\u00e5 l\u00e5g hastighet visavi jorden att forskare ifr\u00e5gas\u00e4ter om de inte rentav \u00e4r splitter fr\u00e5n nedslag p\u00e5 m\u00e5nen. Ett aktuellt exempel \u00e4r stenbumlingen 2009 BD p\u00e5 tio meter som vilat sig p\u00e5 n\u00e4stan m\u00e5navst\u00e5nd i m\u00e5nader, skuggat jorden p\u00e5 deckarspr\u00e5k. och nu i sakta mak r\u00f6r sig f\u00f6rbi oss.<\/p>\n Det finns flera liknande rymdstenar.<\/p>\n Bilder fr\u00e5n Island l\u00e4r inte komma att saknas.<\/p>\n Det finns inom m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelseterminologin n\u00e5got som kallas Danjon-skalan<\/span>, som vi glada amat\u00f6rer med obev\u00e4pnat \u00f6ga kan f\u00f6rs\u00f6ka rama in f\u00f6rm\u00f6rkelsen i. P\u00e5 NASA:s hemsida har skalan denna gradering:<\/p>\n L = 0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Very dark eclipse.<\/strong> L = 1\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Dark Eclipse, gray or brownish in coloration.<\/strong> L = 2\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Deep red or rust-colored eclipse.<\/strong> L = 3\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Brick-red eclipse.<\/strong> L = 4\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Very bright copper-red or orange eclipse.<\/strong> Att Zwicky trodde att han var det st\u00f6rsta fenomenet i m\u00e4nsklighetens historia sen uppfinningen av det skivade br\u00f6det.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En rasande solfl\u00e4ck! Det har spekulerats en tid om vad det \u00e4r som KVA-solforskarna har hittat. Nu vet vi!. Ett tu tre s\u00e5 har observationer med det svenska solteleskopet SST p\u00e5 La Palma\u00a0 p\u00e5visat ned\u00e5tg\u00e5ende gasfl\u00f6den i en solfl\u00e4cks penumbra. Det \u00e4r faktiskt en ganska s\u00e5 stor nyhet, och resultaten publiceras i Science Express. Forskarna… L\u00e4s mer »Nr 135 2011<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14454"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14454"}],"version-history":[{"count":70,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14454\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14533,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14454\/revisions\/14533"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14454"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14454"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14454"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/apod_wbr_200i45.gif\")
<\/a><\/p>\n
\n
\n* Solfl\u00e4ckar \u00e4r m\u00f6rkare \u00e4n sin omgivning<\/strong><\/span> eftersom magnetf\u00e4ltet undertrycker de konvektiva gasr\u00f6relserna under ytan som transporterar v\u00e4rmen upp\u00e5t genom solen. Men de \u00e4r inte fullst\u00e4ndigt m\u00f6rka och kalla. Det kan l\u00e5ta m\u00e4rkligt, men ett av m\u00e5nga mysterier kring solfl\u00e4ckarna \u00e4r varf\u00f6r de \u00e4r s\u00e5 ljusa! Penumbran lyser med ungef\u00e4r 75% av den omgivande, omagnetiska, solytans styrka.
\n*\u00a0 Vilka fysikaliska processer driver penumbran? Kan det<\/strong><\/span> vara konvektion av samma slag som den som \u00e4ger rum under den “vanliga” solytan? Konvektionen orsakar d\u00e4r ett m\u00f6nster som kallas granulation med het stigande gas och kall sjunkande gas. Om liknande processer \u00e4r viktiga f\u00f6r penumbran borde man d\u00e4r se ett systematiskt m\u00f6nster av upp\u00e5t- och ned\u00e5t-riktade r\u00f6relser i gasen. Men ett s\u00e5dant m\u00f6nster har inte observerats \u2014 f\u00f6rr\u00e4n nu.<\/p>\n<\/a><\/p>\n
\n* H\u00f6g spektral uppl\u00f6sning:<\/strong> Spektra av god kvalitet gavs av instrumentet CRISP .
\n* Ett s\u00e4tt att se djupt in i solfl\u00e4cken: <\/strong><\/span>Spektrallinjen fr\u00e5n kol med v\u00e5gl\u00e4ngden 5380 \u00e5ngstr\u00f6m bildas i het gas och b\u00e4r allts\u00e5 med sig information fr\u00e5n solatmosf\u00e4rens djupaste lager.
\n* Str\u00f6ljuskorrigering: Str\u00f6ljus fr\u00e5n atmosf\u00e4ren<\/strong><\/span> och teleskopet suddar till bilden p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r sv\u00e5rt att best\u00e4mma. H\u00e4r gjordes en modell av str\u00f6ljuset genom att j\u00e4mf\u00f6ra den observerade granulationen med teoretiska modeller. D\u00e5 kunde man se hur <\/strong>stora str\u00f6ljusniv\u00e5erna var och dra bort dessa fr\u00e5n bilderna. Detta var helt n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att de s\u00f6kta nedfl\u00f6dena skulle bli synliga.<\/span>
\n* Hastighetskalibrering: Det \u00e4r mycket viktigt<\/strong><\/span> att med precision kunna \u00f6vers\u00e4tta observerade v\u00e5gl\u00e4ngder f\u00f6r spektrallinjer till hastigheter relativt till solytan. \u00c4ven detta gjordes med hj\u00e4lp av teoretiska granulationsmodeller.<\/p>\n
\n<\/a><\/p>\nTycho Brahe-priset 2011<\/h2>\n
<\/a>\u00c5rets upplaga av The Tycho Brahe Prize<\/span>, som delas ut av European Astronomcal Society, g\u00e5r till britten, professor Michael Perryman<\/strong> (t v).<\/p>\nAstronomdagarna n\u00e4rmar sig<\/h2>\n
<\/a>V\u00e5r radioastronom p\u00e5 Onsala-obsiset Cathy Horrelou<\/strong> h\u00e5ller i programmet f\u00f6r Astronomdagarna i h\u00f6st i G\u00f6teborg och har inte s\u00e5 mycket sensationellt att avsl\u00f6ja \u00e4nnu om inneh\u00e5llet men i alla fall f\u00f6ljande. Att:
\n– S\u00e4kert \u00e4r att G\u00f6sta Gahm<\/strong> ska ha Nordenmarkf\u00f6rel\u00e4sningen p\u00e5 torsdag kv\u00e4ll, middagen \u00e4r p\u00e5 Barken Viking p\u00e5 fredag kv\u00e4ll – grattis f\u00f6r de f\u00f6rsta 100 anm\u00e4lda –\u00a0 och l\u00f6rdag morgon ska vara p\u00e5 observatoriet. Med visning av den nya LOFAR stationen som kommer att invigas m\u00e5ndag 26 september.<\/p>\n<\/a><\/p>\nJordn\u00e4ra asteroider bumblingar fr\u00e5n m\u00e5nen?<\/h2>\n
M\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelsen 15-16 juni<\/h2>\n
<\/a>Kommande m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelse i mitten av m\u00e5naden, vars senare del kan ses fr\u00e5n s\u00f6dra Sverige, blir intressant p\u00e5 en speciell punkt:
\nKommer askmolnets finpartiklar fr\u00e5n det isl\u00e4ndska vulkanutbrottet senast att m\u00e4rkas? Om s\u00e5 sker, kan vi f\u00e5 en av de m\u00f6rkaste alternativt\u00a0 djupr\u00f6daste m\u00e5nf\u00f6rm\u00f6rkelser p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n
\nMoon almost invisible, especially at mid-totality.<\/p>\n
\nDetails distinguishable only with difficulty.<\/p>\n
\nVery dark central shadow, while outer edge of umbra is relatively bright
\n.<\/p>\n
\nUmbral shadow usually has a bright or yellow rim.<\/p>\n
\nUmbral shadow has a bluish, very bright rim.<\/p>\nDagens snyting<\/h2>\n
<\/a>Aprop\u00e5 envigen mellan astronomerna Fritz Zwicky och <\/strong>Walter Baade<\/strong> (se tidigre W-bloggar), Mount Wilson\/Mount Palomar-astronomerna som hatade varandra, m\u00e5ste jag citera fr\u00e5n n\u00e4tets Top 5 Biggest Assholes of Science<\/span>:<\/p>\n