{"id":16042,"date":"2011-06-29T18:03:29","date_gmt":"2011-06-29T17:03:29","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=16042"},"modified":"2011-06-29T22:45:49","modified_gmt":"2011-06-29T21:45:49","slug":"nr-158-2011","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2011\/06\/29\/nr-158-2011\/","title":{"rendered":"Nr 158 2011"},"content":{"rendered":"

V\u00e4rldsrekord av ESO:
\n<\/span><\/h3>\n

Den mest avl\u00e4gsna kvasaren uppt\u00e4ckt<\/h2>\n

\"\"<\/a>T\u00e4nk vilken “resa” vi 40-talister f\u00e5tt g\u00f6ra i den moderna astronomin. Som t ex uppt\u00e4ckterna av pulsarer och – kvasarer. Var kvasarerna n\u00e4rbel\u00e4gna objekt, n\u00e4stan boende i Vintergatan? Eller FRUKTANSV\u00c4RT avl\u00e4gsna, en sorts f\u00f6rgalaxer i universums b\u00f6rjan rentav? Det var det andra alternativet som segrade med vissa modifikationer (ganska snabbt, dessutom).<\/p>\n

Ett europeiskt forskarlag har nu anv\u00e4nt ESO:s j\u00e4tteteleskop VLT (bilden nedan) tillsammans med en m\u00e4ngd andra teleskop f\u00f6r att uppt\u00e4cka och studera den mest avl\u00e4gsna kvasaren som man hittills har hittat (i Leo\/Lejonet):<\/p>\n

\"\"<\/a>
\n* Kvasaren drivs av ett svart h\u00e5l <\/strong>med en massa p\u00e5 tv\u00e5 miljarder g\u00e5nger solens som “motor”, och \u00e4r utan konkurrens det mest ljusstarka objekt som hittills uppt\u00e4ckts i det tidiga universum. Forskningsresultaten kommer att publiceras i tidskriften Nature <\/em>den 30 juni 2011.<\/p>\n

* Ljuset fr\u00e5n den nyligen uppt\u00e4ckta kvasaren<\/strong>, som f\u00e5tt beteckningen ULAS J1120+0641 [2], tog 12,9 miljarder \u00e5r p\u00e5 sig att n\u00e5 oss. Vi ser allts\u00e5 kvasaren som den var vid en tidpunkt d\u00e5 universum bara var 770 miljoner \u00e5r gammalt.
\n
\n* \u00c4ven om \u00e4nnu mer avl\u00e4gsna objekt <\/strong>har uppt\u00e4ckts (en gammablixt och en galax) s\u00e5 \u00e4r den nyuppt\u00e4ckta kvasaren hundrafalt mer ljusstark.<\/p>\n

Stephen Warren<\/strong> har lett forskarteamet bakom uppt\u00e4ckten.<\/p>\n

\u2013 Den h\u00e4r kvasaren \u00e4r ett nyckelverktyg f\u00f6r utforskning av det tidiga universum. Den \u00e4r ett mycket ovanligt objekt som kommer hj\u00e4lpa oss att f\u00f6rst\u00e5 hur supermassiva svarta h\u00e5l v\u00e4xte till d\u00e5 det bara var ett par hundra miljoner \u00e5r sedan big bang, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Kvasarer \u00e4r mycket ljusstarka och avl\u00e4gsna galaxer vars kraftk\u00e4lla tros vara supermassiva svarta h\u00e5l i deras centrum. Deras extrema ljusstyrkor g\u00f6r dem till kraftfulla fyrb\u00e5kar som kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att studera den epok d\u00e5 de allra f\u00f6rsta stj\u00e4rnorna och galaxerna f\u00f6ddes.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Bram Venemans <\/strong>\u00e4r en av medf\u00f6rfattarna till studien. Han f\u00f6rklarar:<\/p>\n

\u2013 Det tog oss fem \u00e5r att hitta det h\u00e4r objektet. Vi letade efter en kvasar med en r\u00f6df\u00f6rskjutning h\u00f6gre \u00e4n 6,5. Att hitta en som ligger s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt borta, med en r\u00f6df\u00f6rskjutning h\u00f6gre \u00e4n 7, var en sp\u00e4nnande \u00f6verraskning. Genom att l\u00e5ta oss se l\u00e5ngt tillbaka in i \u00e5terjoniseringens tids\u00e5lder s\u00e5 ger den h\u00e4r kvasaren oss en unik m\u00f6jlighet att utforska en period p\u00e5 100 miljoner \u00e5r i kosmos historia som tidigare varit on\u00e5bar, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Avst\u00e5ndet till kvasaren best\u00e4mdes med hj\u00e4lp av observationer gjorda med spektrografen FORS2 p\u00e5 ESO:s j\u00e4tteteleskop VLT och andra instrument p\u00e5 Gemini North-teleskopet p\u00e5 Hawaii.<\/p>\n

Daniel Mortloc<\/strong>k \u00e4r huvudf\u00f6rfattare till artikeln.<\/p>\n

\u2013 Vi tror inte att det finns mer \u00e4n ett hundratal ljusstarka kvasarer med en r\u00f6df\u00f6rskjutning st\u00f6rre \u00e4n 7 p\u00e5 hela himlavalvet. Det kr\u00e4vdes en omsorgsfull jakt f\u00f6r att hitta det h\u00e4r objektet, men det var v\u00e4rt all m\u00f6da och besv\u00e4r f\u00f6r att kunna reda ut n\u00e5gra av mysterierna i det tidiga universum, avslutar han.<\/p>\n

Hela ESO:s pressmess med massor av info, tjusigt inzoomande videosnutt m m finns h\u00e4r:
\nhttp:\/\/www.eso.org\/public\/sweden\/news\/eso1122\/<\/a><\/p>\n

Snurra min jord!<\/h2>\n

\u00c4nnu mer fr\u00e5n ESO:s horisont i Chile! Om vi placerar kameran s\u00e5 att den f\u00f6ljer stj\u00e4rnhimlens snurrning, blir det jorden som roterar i st\u00e4llet, och d\u00e5 f\u00e5r vi dessa fantastiska levande bilder fr\u00e5n ESO:s “h\u00f6kkvarter”:<\/p>\n

http:\/\/feber.se\/foto\/art\/215230\/se_jorden_snurra_mot_en_fast_s\/#ixzz1QenMZrUT<\/a><\/div>\n

Det \u00e4r W-bloggsvicen i Stora Hult, Vejbystrand, Lars Olefeldt<\/strong> som tipsar. Tack f\u00f6r den annorlunda bildupplevelsen!<\/p>\n

WOW!<\/h2>\n

\"\"<\/a>Den enda konkret misst\u00e4nkta intelligenta signalen utifr\u00e5n universum – s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt i SETI-projektet – detekterades 15 augusti 1977 via radioteleksopet Big Ear i Delaware, USA, och signalen \u00e4gnas en egen sajt, som du har h\u00e4r (tipsar Christian Vestergaard)<\/strong>:<\/p>\n

http:\/\/www.seti-wow.org\/<\/a><\/p>\n

Signalen togs emot, noterades av astronomen Jerry Ehman<\/strong> (det var han som skrev WOW! i utskriften), och upph\u00f6rde efter 37 sekunder. \u00c5ngrade ET sig, ringde han\/hon fel eller var det trots allt fr\u00e5gan om ett jordiskt h\u00f6rfel?<\/p>\n

Pluto och m\u00e5narna ockulterade stj\u00e4rnor<\/h2>\n

23 juni ockulterade Pluto-m\u00e5nen Charon en stj\u00e4rna, och 11 minuter senare f\u00f6rm\u00f6rkade dv\u00e4rgplaneten Pluto sj\u00e4lv samma stj\u00e4rna. Charons storlek konfirmerades samt dess fr\u00e5nvaro av atmosf\u00e4r.<\/p>\n

27 juni var det dags igen, f\u00f6rst ockulterade Pluto en stj\u00e4rna och halvtimmen d\u00e4rp\u00e5 var det dags f\u00f6r pyttem\u00e5nen Hydra att g\u00f6ra likaledes.<\/p>\n

Observationer med j\u00e4ttestora, medelstora och sm\u00e5 teleskop skedde lite varstans i v\u00e4rlden, och \u00e4ven NASA:s flygande infrar\u00f6dobservatorium SOFIA var i elden 23 juni. Jumboj\u00e4tten\/jeten placerade sig exakt i f\u00f6rm\u00f6rkelsens centrum \u00f6ver Stilla\u00a0 havet sedan MIT-forskare bara timmar innan finslipat sina sista ber\u00e4kningar och fastst\u00e4llt den exakta positionen.<\/p>\n

Vi v\u00e4ntar med sp\u00e4nning p\u00e5 utv\u00e4rderingar av alla observationer, som kommer att ge oss m\u00e4ngder av data vad g\u00e4ller Plutos atmosf\u00e4r, dess t\u00e4thet, tryck, temp med mera.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Partiell solf\u00f6rm\u00f6rkelse 1 juli<\/h2>\n

Denna partiella solf\u00f6rm\u00f6rkelse i ett minimalt, og\u00e4stv\u00e4nligt omr\u00e5de mellan Antarktis och Afrika t\u00e4cker knappt 10 procent av solskivan och kan mycket v\u00e4l bli den enda solf\u00f6rm\u00f6rkelse i modern tid som inte en enda m\u00e4nniska kommer att uppleva.<\/p>\n

Nedr\u00e4kning inf\u00f6r G\u00f6teborgs-m\u00f6tet<\/h2>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Nu \u00e4r det inte ens hundra dagar kvar!<\/p>\n

Info om Astronomdagarna hittar du h\u00e4r:<\/p>\n

http:\/\/www.chalmers.se\/rss\/oso-sv\/astronomdagarna-2011<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e4rldsrekord av ESO: Den mest avl\u00e4gsna kvasaren uppt\u00e4ckt T\u00e4nk vilken “resa” vi 40-talister f\u00e5tt g\u00f6ra i den moderna astronomin. Som t ex uppt\u00e4ckterna av pulsarer och – kvasarer. Var kvasarerna n\u00e4rbel\u00e4gna objekt, n\u00e4stan boende i Vintergatan? Eller FRUKTANSV\u00c4RT avl\u00e4gsna, en sorts f\u00f6rgalaxer i universums b\u00f6rjan rentav? Det var det andra alternativet som segrade med vissa… L\u00e4s mer »Nr 158 2011<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16042"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=16042"}],"version-history":[{"count":47,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16042\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16133,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16042\/revisions\/16133"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=16042"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=16042"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=16042"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}