{"id":2250,"date":"2010-04-04T10:29:50","date_gmt":"2010-04-04T09:29:50","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=2250"},"modified":"2010-04-04T11:37:32","modified_gmt":"2010-04-04T10:37:32","slug":"nr-28-2010","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2010\/04\/04\/nr-28-2010\/","title":{"rendered":"Nr 28 2010"},"content":{"rendered":"

Fassbinders science fiction-film<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Barbara Valentin spelade med i filmen.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00e5 vet om det, men Rainer Werner Fassbinder<\/a> (Berlin Alexanderplatz<\/em> m fl tv-serier och l\u00e5ngfilmer) gjorde faktiskt en science fiction-film. 1973 kom den tv\u00e5delade tv-filmen Welt am Draht<\/em> (ung. “Marionettv\u00e4rlden”), som byggde p\u00e5 sf-klassikern Simulacron 3<\/em> av Daniel F Galoye – en fram\u00e5tsyftande story om datorer som simulerar virtuella verkligheter och en s\u00e5 sofistikerad elektronisk manipulation av m\u00e4nskligheten att bara en inser att vi \u00e4r – manipulerade. Spelet kan b\u00f6rja…<\/p>\n

Fassbinder-filmen har nu restaurerats<\/a>, visats i Berlin och vederb\u00f6rligen hyllats som ett litet m\u00e4sterverk, mycket tidstypisk berlinsk – och finns dessutom att tillg\u00e5 p\u00e5 dvd. Kolla ocks\u00e5 p\u00e5 Youtube efter ett par l\u00e4ngre bita<\/a>r.<\/p>\n

Naturligtvis kom filmen aldrig till Sverige. Jag har lagt ut en f\u00f6rs\u00e5tlig fr\u00e5ga p\u00e5 v\u00e5r stora filmdatabas vad Fassbinder-serien hette p\u00e5 svenska – men r\u00e4knar inte med n\u00e5tt svar i v\u00e5r tid.<\/p>\n

Asteroid ockulterar ljus stj\u00e4rna<\/h2>\n

Fenomenet \u00e4r s\u00e4llsynt, men 8 juli mitt i natten h\u00e4nder det: Asteroiden Roma ockulterar \u03b4 i Ormb\u00e4raren (HIP79593) under n\u00e5gra sekunder – stj\u00e4rnan \u00e4r p\u00e5 2,7 magn och asteroiden n\u00e5nstans runt 13:e magn. Ett tu tre s\u00e5 bara slocknar stj\u00e4rnan.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Banan 8 juli. Ill: Steve Preston, asteroidexpert<\/figcaption><\/figure>\n

Robert Cumming p\u00e5minner p\u00e5 PopAst-bloggen <\/a>om att ockultationen \u00e4r s\u00e4rskilt l\u00e4mplig att sk\u00e5da f\u00f6r oss sk\u00e5ningar, sm\u00e5l\u00e4nningar och andra sydstatare.<\/p>\n

Alla fakta om\u00a0 denna och andra asteroidockultationer finns p\u00e5 den informativa sajten asteroidoccultation.com<\/a>, d\u00e4r \u00e4ven deskriptiva kartor \u00f6ver ockultationernas framfart \u00f6ver jordytan finns \u00e5tergivna.<\/p>\n

Roma uppt\u00e4cktes 1901 av den p\u00e5 sin tid ber\u00f6mde italienske astronomen och observatoriechefen Luigi Carnera (Trieste, Neapel) och uppges ha en st\u00f6rsta l\u00e4ngd p\u00e5 cirka fem mil. Det r\u00e4cker f\u00f6r att p\u00e5 300 miljoner km:s avst\u00e5nd sl\u00e4cka stj\u00e4rnljuset n\u00e5gra h\u00f6gdramatiska sekunder.<\/p>\n

Varje \u00e5r intr\u00e4ffar 1000-tals asteroidockultationer men f\u00e5 av s\u00e5 ljusa stj\u00e4rnor som i sommar.<\/p>\n

L\u00e4rdomsgiganten Linn\u00e9r ur tiden<\/h2>\n

D\u00f6dslar och f\u00f6dslar \u00e4r kanske inget f\u00f6r denna blogg, men jag m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 ber\u00e4tta om att Sture Linn\u00e9r<\/span><\/strong>, professor i grekiska, FN-diplomat, Dag Hammarskj\u00f6ld-medarbetare, eminent\u00a0 antikenk\u00e4nnare, har avlidit 92 \u00e5r gammal.<\/p>\n

Denne fantastiske l\u00e4rde man hann skriva m\u00e4ngder av b\u00f6cker om klassiska Hellas, och h\u00e4r kom han oundvikligen \u00e4ven in p\u00e5 dess astronomer; i hans sista understreckare i Svenska Dagbladet f\u00f6r bara n\u00e5gon vecka sedan ber\u00e4ttade han om det \u00e5teruppbyggda biblioteket\u00a0 i Alexandria, som han var tillskyndare av. “V\u00e5ra” astronomiska pionj\u00e4rer i gamla Grekland,\u00a0 Aristarkos, Eratostenes och\u00a0 Hipparkos, n\u00e4mndes ocks\u00e5.<\/p>\n

Notabelt \u00e4r att Sture Linn\u00e9r flitigt medverkade med l\u00e4rda introduktioner till min gamle v\u00e4n Ingvar Bj\u00f6rkesons alla \u00f6vers\u00e4ttningar av klassikerna (Homeros, Vergilius, Pindaros, Lucretius m fl m fl). Ingvar och jag var ganska \u00f6verens n\u00e4r vi pratade \u00f6ver telefon om fenomenet Linn\u00e9r h\u00e4rom dan: L\u00e4rdomsgiganter som Linn\u00e9r g\u00f6rs inte\u00a0 l\u00e4ngre vid v\u00e5r universitet. Han var den siste. Dessutom skr\u00f6t aldrig Linn\u00e9r med allt sitt vetande, det var bara s\u00e5 naturligt f\u00f6r denna \u00e4kta humanist.<\/p>\n

\"\"<\/a>
En l\u00e4rdomsgigant! Foto: Cato Lein\/Norstedts<\/figcaption><\/figure>\n

I en SvD-runa \u00f6ver Linn\u00e9r ber\u00e4ttar f\u00f6r \u00f6vrigt litteraturforskaren Thure Stenstr\u00f6m en sm\u00e5tt otrolig historia fr\u00e5n Princeton University i USA. Linn\u00e9r var p\u00e5 bes\u00f6k d\u00e4r p\u00e5 tidigt 50-tal och satte sig en morgon p\u00e5 en parkb\u00e4nk inne p\u00e5 universitetsomr\u00e5det.<\/p>\n

Citat:<\/p>\n

“Vid hans sida p\u00e5 b\u00e4nken satt en \u00e4ldre herre som f\u00f6ref\u00f6ll mycket bekant till utseendet. Pl\u00f6tsligt kom en liten flicka fram och bad den \u00e5ldrige b\u00e4nkkamraten att hj\u00e4lpa henne med matematikl\u00e4xan. Det gjorde denne g\u00e4rna, med stor omsorg och l\u00e4nge f\u00f6rdjupade sig den lilla flickan och \u00e5ldringen i matteboken. <\/span><\/strong><\/p>\n

D\u00e5 kunde inte Sture Linn\u00e9r l\u00e4ngre styra sin nyfikenhet utan tog till orda: \u201dF\u00f6rl\u00e5t att jag besv\u00e4rar, men det var v\u00e4ldigt vad Ni liknar Albert Einstein!\u201d Varp\u00e5 den gamle prompt svarade: \u201dJag \u00e4r Albert Einstein!\u201d Och s\u00e5 ber\u00e4ttade Einstein om sin vana att varje morgon sitta d\u00e4r p\u00e5 parkb\u00e4nken och \u00f6va huvudr\u00e4kning. Det var enligt hans mening ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt att h\u00e5lla hj\u00e4rnan i g\u00e5ng.<\/span><\/strong><\/p>\n

Om Einstein \u00f6vade sig varje morgon med att dra multiplikationstabellen, brukade Sture Linn\u00e9r f\u00f6r sin del ist\u00e4llet ta temat p\u00e5 grekiska verb samtidigt som han gjorde sin morgongymnastik. Det var hans s\u00e4tt att h\u00e5lla hj\u00e4rnan vid god vig\u00f6r.”<\/span><\/strong><\/p>\n

CryoSat-2 g\u00e5r till v\u00e4ders 8 april<\/h2>\n

Fr\u00e5n ESA ber\u00e4ttas att 8 april ber\u00e4knas CryoSat-2 lyfta fr\u00e5n Baikunor-basen i Kazakstan. <\/a>Problemen med lyftraketen \u00e4r nu under kontroll och “all systems go” g\u00e4ller – vad det nu kan heta p\u00e5 ryska.<\/p>\n

Farkostens uppdrag \u00e4r att m\u00e4ta polar-isarnas tjocklek och annat s\u00e5 att klimatforskarna f\u00e5r oavvisliga h\u00e5rddata att hantera.<\/p>\n

Mars atmosf\u00e4r blir allt tunnare<\/h2>\n

ESA rapporterar samtidigt att det svenska instrumentet ASPERA-3 p\u00e5 Mars Express<\/a> har sett hur chockv\u00e5gor i solvinden sliter bort det lilla som finns kvar av\u00a0 Mars atmosf\u00e4r, som bara blir tunnare och tunnare och … tunnare. ASPERA-3 har lyckats sp\u00e5ra v\u00e4xelvrkan i Mars atmosf\u00e4r som kan f\u00f6rklara processerna bakom\u00a0 planetens allt sparsammare lager av\u00a0 atmosf\u00e4rsgaser (mest koldioxid).<\/p>\n

\"\"<\/a>
Mars utforskas av svenskar! Ill: ESA<\/figcaption><\/figure>\n

Medan Venus har en enormt tjock koldioxidatmosf\u00e4r och\u00a0 jorden har n\u00e4stan all sin koldioxid bunden i berggrunden i form av karbonater, s\u00e5 har Mars varken eller.<\/p>\n

De b\u00e4gge svenskarna Niklas Edberg och Hans Nilsson, knutna till Institutet f\u00f6r rymdfysik, IRF, i Uppsala och Kiruna, har tillsammans med kollegor anv\u00e4nt satellitdata f\u00f6r att visa att utfl\u00f6det av partiklar fr\u00e5n Mars inte \u00e4r en konstant process utan snarare sker oj\u00e4mnt och i samband med att sjok av sammanpressad solvind tr\u00e4ffar planeten. Dessa solvindar \u00e4r i sin tur oerh\u00f6rt komplexa; solen skickar ut plasma med olika h\u00f6ga hastigheter. Partiklar fr\u00e5n solens polomr\u00e5den \u00e4r snabbare \u00e4n de som kommer fr\u00e5n mer ekvatoriella regioner, och n\u00e4r det snabba plasmat hinner ifatt en region med l\u00e5ngsamt plasma bildas n\u00e5got som liknar en tryckv\u00e5g i rymden.<\/p>\n

\u2013 Den h\u00e4r tryckpulsen f\u00e4rdas ut\u00e5t i solsystemet samtidigt som den roterar runt solen med solens rotationshastighet. F\u00f6rr eller senare tr\u00e4ffar den planeterna, ber\u00e4ttar Niklas Edberg i en pressrelease fr\u00e5n ESA.<\/p>\n

D\u00e4r det ocks\u00e5 ber\u00e4ttas att forskarna kan observera tryckpulserna vid jorden med satelliten ACE. Edberg och hans kollegor har identifierat 41 s\u00e5dana pulser n\u00e4r de tr\u00e4ffat jorden. Vid Mars kan de observeras med ESA-satelliten Mars Express, som sett 36 s\u00e5dana pulser tr\u00e4ffa Mars. Resultat: Att Mars f\u00f6rlorar mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 mycket atmosf\u00e4r \u00e4n under normalt rymdv\u00e4der.<\/p>\n

Resultaten har publicerats i tidskriften Geophysical Research Letters, d\u00e4r f\u00f6rutom Niklas Edberg och Hans Nilsson \u00e4ven Stas Barabash och Yoshifumi Futaana vid IRF i Kiruna medverkade. Det \u00e4r IRF som har huvudansvaret f\u00f6r ASPERA-3, som m\u00e4ter antalet elektriskt laddade partiklar som fl\u00f6dar bort ifr\u00e5n Mars samtidigt som det kan best\u00e4mma partiklarnas massa.<\/p>\n

L\u00e4stips:
\nMellan himmel och jord – Institutet f\u00f6r rymdfysik 50 \u00e5r<\/em> (boken utkom 2007). \u00c4ven ASPERA-3 presenteras h\u00e4r i f\u00f6rbifarten.<\/p>\n

Men \u00e4r det inte….<\/h2>\n

Allt \u00e4r inte lyckat p\u00e5 Madame Tussauds, tycker jag, men Berlins upplaga av Albert Einstein f\u00e5r godk\u00e4nt.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Ingen d\u00e5lig kopia!<\/figcaption><\/figure>\n

\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fassbinders science fiction-film F\u00e5 vet om det, men Rainer Werner Fassbinder (Berlin Alexanderplatz m fl tv-serier och l\u00e5ngfilmer) gjorde faktiskt en science fiction-film. 1973 kom den tv\u00e5delade tv-filmen Welt am Draht (ung. “Marionettv\u00e4rlden”), som byggde p\u00e5 sf-klassikern Simulacron 3 av Daniel F Galoye – en fram\u00e5tsyftande story om datorer som simulerar virtuella verkligheter och en… L\u00e4s mer »Nr 28 2010<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"off","neve_meta_content_width":70,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2250"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2250"}],"version-history":[{"count":46,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2250\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":97948,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2250\/revisions\/97948"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2250"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2250"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2250"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}