{"id":23207,"date":"2011-11-12T16:53:56","date_gmt":"2011-11-12T15:53:56","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=23207"},"modified":"2011-11-12T22:02:59","modified_gmt":"2011-11-12T21:02:59","slug":"nr-284-2011","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2011\/11\/12\/nr-284-2011\/","title":{"rendered":"Nr 284 2011"},"content":{"rendered":"

Helgtema – utst\u00f6tta himlakroppar:
\n<\/span><\/h3>\n

Fall 1: Lutetia en fr\u00e4mling i asteroidb\u00e4ltet<\/h2>\n

Ett ESO-pressmess f\u00f6rmedlar ny sp\u00e4nnande info och nya n\u00e4rbilder <\/a>fr\u00e5n asteroiden Lutetia, som\u00a0 utg\u00f6r ett\u00a0 \u00f6verblivet fragment av samma ursprungsmaterial som jorden, Venus och Merkurius bildades fr\u00e5n.<\/p>\n

Astronomer har kombinerat data fr\u00e5n ESA:s rymdfarkost Rosetta, ESO:s teleskop NTT (New Technology Telescope) vid La Silla-observatoriet, Chile, och teleskop tillh\u00f6rande NASA \/Spitzer i rymden, IRTF p\u00e5 Hawaii) De uppt\u00e4ckte att asteroidens egenskaper var mycket lika de hos en ovanlig typ av meteoriter som hittats p\u00e5 jorden och som troligen bildats i solsystemets inre delar.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Slutsats 1:
\n<\/strong><\/span><\/p>\n

Lutetia m\u00e5ste vid n\u00e5gon tidpunkt ha flyttat\/flyttats ut till sin nuvarande position i asteroidb\u00e4ltet mellan Mars och Jupiter. Lutetia verkar inte ha b\u00f6rjat sitt liv d\u00e4r den befinner sig nu utan ist\u00e4llet mycket n\u00e4rmare solen.<\/p>\n

Slutsats 2:
\n<\/span><\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Lutetias spektrum j\u00e4mf\u00f6rs med motsvarande data fr\u00e5n meteoriter som hittats p\u00e5 jorden och som studerats i detalj i laboratorier, visar det sig att endast en\u00a0 typ av meteoriter \u2013 enstatitkondriter \u2013 matchar de egenskaper som Lutetia hade \u00f6ver hela f\u00e4rgskalan. Enstatitkondriter har sitt ursprung i det tidiga solsystemet. De tros ha bildats i n\u00e4rheten av den unga solen och att de var viktiga byggstenar n\u00e4r stenplaneterna \u2013 s\u00e4rskilt jorden, Venus och Mars\u00a0 \u2013 f\u00f6ddes.<\/p>\n

\"\"<\/a>Astronomer uppskattar att mindre \u00e4n 2 procent av de himlakroppar som befann sig i det omr\u00e5de d\u00e4r jorden bildades, sedan hamnade i asteroidb\u00e4ltet. De flesta asteroiderna i de inre delarna av solsystemet f\u00f6rsvann efter n\u00e5gra miljoner \u00e5r n\u00e4r de slogs ihop med de unga planeter som var under uppbyggnad. Men n\u00e5gra av de st\u00f6rsta, med diametrar p\u00e5 runt 100 kilometer eller mer, sk\u00f6ts ut till mindre utsatta banor l\u00e4ngre bort fr\u00e5n solen.<\/p>\n

Om Lutetia, som \u00e4r drygt 100 kilometer tv\u00e4rs\u00f6ver, passerade n\u00e4ra en av stenplaneterna och d\u00e4rigenom fick sin bana kraftigt \u00e4ndrad. kan den ha blivit utkastad fr\u00e5n de inre delarna av det unga solsystemet. Alternativt kan ett m\u00f6te med den unga Jupiter, sj\u00e4lv p\u00e5 v\u00e4g mot sin nuvarande bana, ha legat bakom den v\u00e4ldiga \u00e4ndringen av Lutetias bana<\/p>\n

\u2013 Vi tror att Lutetia m\u00e5ste ha g\u00e5tt igenom en s\u00e5dan utst\u00f6tning. Den hamnade som en inkr\u00e4ktare i asteroidb\u00e4ltet och har sedan bevarats d\u00e4r i fyra miljarder \u00e5r, ber\u00e4ttar ESO-rapportens huvudf\u00f6rfattare Pierre Vernazza.<\/strong><\/p>\n

Fall 2: Femte gasj\u00e4tten slungades ut i Vintergatan<\/h2>\n

Mer och mer l\u00e4ggs bevisen\u00a0 i v\u00e5gsk\u00e5len, bevisen f\u00f6r att planetsystemet haft ytterligare en gasj\u00e4tte, en femte j\u00e4tte. Astronomer, som datar\u00e4knat p\u00e5 planetsystemets bildande, har uppt\u00e4ckt en s\u00e5 kallad\u00a0 “dynamisk instabilitet”<\/a> som tycks ha drabbat det unga planetsystemet bara 600 miljoner \u00e5r efter dess skapande.<\/p>\n

\"\"<\/a>Detta instabila skede innebar tv\u00e5 saker: Att en gasj\u00e4tte och en isj\u00e4tte slungades ut ur solsystemet och att jordklotet sparades fr\u00e5n dramatiska konvulsioner.<\/p>\n

Tv\u00e5 processer var ig\u00e5ng parallellt. En process drog i v\u00e4g planet\u00e4rt sm\u00e5skrot ut till det som vi i dag kallar Kuiper-b\u00e4ltet, en annan process knuffade material in\u00e5t solen med krockar och stenplanetbildningar som f\u00f6ljd liksom skapandet av m\u00e5nens alla kratrar.<\/p>\n

En “hoppande” Jupiter kan mycket v\u00e4l ha varit far till alla barnen!<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00e5 ber\u00e4kningarna p\u00e5 plats, ekvationerna att g\u00e5 ihop vad g\u00e4ller dagens planetbanor (inte minst Uranus och Neptunus avst\u00e5nd), vad vi vet om resonanserna i protoplanetskivan och liknande efem\u00e4ra ting vid Tidens b\u00f6rjan, m\u00e5ste en femte Uranus- eller Neptunus-liknande gasplanet ge vika och ge sig i v\u00e4g fr\u00e5n planetsystemet. Plus en isj\u00e4tte. Om s\u00e5 skett, st\u00e4mmer det som hand i handske\u00a0 med dagens nya teorier om fritt kringflytande planeter i den interstell\u00e4ra rymden, solit\u00e4ra planeter utan egna solar.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Bengt Str\u00f6mgren och Piet Hein<\/h2>\n

“Man”\u00a0 kan alltid diskutera vilken astronom p\u00e5 v\u00e5ra skandinaviska latituder som ska klassas som den absolut fr\u00e4mste genom de senaste hundra \u00e5ren. Om jag n\u00e4mner Knut Lundmark<\/strong> blir ju ingen \u00f6verraskad, men fr\u00e5gan \u00e4r om inte Bengt Str\u00f6mgren<\/strong>, dansken, \u00e4r den som satt skandinavisk astronomi – hur det nu \u00e4n ska definieras – fr\u00e4mst p\u00e5 kartan.<\/p>\n

\u00d6vertar man Albert Einsteins<\/strong> rum p\u00e5 Princeton-Institutet, vilket Str\u00f6mgren gjorde p\u00e5 50-talet, har man p\u00e5 n\u00e5got vis kvalat in till den absoluta toppen p\u00e5 pallen.<\/p>\n

Bland astronomiintresserade \u00e4r Str\u00f6mgrens stora insatser iinom IAU, ESO, NORDITA m m v\u00e4lk\u00e4nda.<\/p>\n

Jag noterar i mina sj\u00e4lvstudier att Bengt Str\u00f6mgren och alt-mulig-manden, geniet, matematikern, arkitekten, aforistikern m m\u00a0 Piet Hein<\/strong> var synnerligen goda v\u00e4nner.<\/p>\n

Bengt Str\u00f6mgren doktorerade som purung. N\u00e4r vi andra harvade i gymnasiet, kunde han p\u00e5 sin tid\u00a0 redan skriva “fil dr” p\u00e5 sitt visitkort.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r ser en Piet Hein-studie av en ung Bengt Str\u00f6mgren ut:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\n
\n
\n

Och Piet Hein sj\u00e4lv? Mitt under brinnande tyskockupation, 1941, gav han\u00a0 ut diktboken med titeln\u00a0 Vers i Verdensrummet<\/em>, med ett omslag som visade Stora Bj\u00f6rnen. Och han skrev en fantastisk dikt om Giordano Bruno <\/strong>som g\u00e5r s\u00e5 h\u00e4r:
\n<\/strong><\/span><\/p>\n

Hvorfor br\u00e6ndte de Giordano Bruno?<\/strong><\/span><\/p>\n

Fordi sindets \u00e5benhed er farlig.
\nFordi ordets \u00e5ndskraft er et v\u00e5ben.
\nFordi livets frihed er en magt.<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>Fordi livets frihed er den magt
\nimod hvilken voldsmagt er forg\u00e6ves.
\nFordi ordets \u00e5ndskraft er vort v\u00e5ben
\nmod inkvisitionens herred\u00f8mme.
\nFordi sindets \u00e5benhed er farlig
\nfor enhver som lever p\u00e5 dets tr\u00e6ldom.<\/strong><\/span><\/p>\n

Fordi Aristoteler kan styrtes,
\nog Copernici udvide verden.
\nFordi menneskenes lange vandring
\nimod ny mangfoldighed og fylde,
\nledet af den ydmygt \u00e5bne tanke,
\nspr\u00e6nger alle slaveriers b\u00e5nd.<\/strong><\/span><\/p>\n

Derfor br\u00e6ndte de Giodano Bruno.<\/strong><\/span><\/p>\n

Derfor, – Fordi mennesket er st\u00f8rre
\nend de kamre, som det kues ned i,
\nend de v\u00e5ben, som man vender mod det,
\nend de magter, som s\u00e5 magtesl\u00f8se
\nt\u00e5rnes mod Giordano Brunos tanke.<\/strong><\/span><\/p>\n

Derfor lever ikke de, men han.
\n<\/strong><\/span><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Tjusig bakgrundsbild<\/h2>\n

Ryssar och j\u00e4nkar drar i tv\u00e5 Soyuz-upps\u00e4ndningar p\u00e5 v\u00e4g upp mot ISS, den internationella rymdstationen, nu i november och december. Ryssarna har schabblat med ett par projekt senaste tid – h\u00e4r f\u00e5r INTE h\u00e4nda n\u00e5tt!<\/p>\n

Expeditionens medlemmar ser\u00a0 ut s\u00e5 h\u00e4r. Bilden i bakgrunden av NGC 3521, “Bubbel-galaxen”, \u00e4r faktiskt tagen av en amat\u00f6rastronom, R Jay GaBany, USA.<\/a> Det kunde gott ha framg\u00e5tt av de officiella pressreleaserna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Christian Vestergaard <\/strong>f\u00f6rmedlade infot. Tack f\u00f6r det.<\/p>\n

Jorden fr\u00e5n ISS<\/h2>\n

Vad vi samtidigt, aprop\u00e5 ovanst\u00e5ende, kan se fr\u00e5n ISS\u00b4 horisont, framg\u00e5r av denna svit p\u00e5 50 bilder<\/a>, f\u00f6rmedlade av Lars Olefeldt<\/strong>.<\/p>\n

Ombord p\u00e5 ISS var det ISS-kosmonauten Fjordor Jurchikin <\/strong>som tog de bed\u00f6vande vackra bilderna i fjor. Kolla!<\/p>\n

Urs\u00e4kta mig!<\/h2>\n

\"\"<\/a>Ibland sl\u00e4pper jag i v\u00e4g W-bloggarna utan att riktigt spr\u00e5kligt ha ansat texterna, och de blir d\u00e4refter. Ni kritiserar mig aldrig, men jag t\u00e5l faktiskt s\u00e5nt. Det\u00a0 brukar bli b\u00e4ttre och “spr\u00e5kligare” allteftersom jag sj\u00e4lv uppt\u00e4cker tabbarna och agerar korrektur.\u00a0 Ser ni missar, \u00e4r jag tacksam f\u00f6r r\u00e4ttelser.<\/p>\n

Gl\u00f6m inte att jag \u00e4r en gammal murvel och att fingrarna p\u00e5 tangenterna ibland r\u00f6r sig snabbare \u00e4n kopplingarna mellan hj\u00e4rnhalvorna.<\/p>\n

Annars \u00e4r jag relativt klar i bollen, vilket inte \u00e4r n\u00e5n garanti f\u00f6r logiska kullerbyttor och faktafel.<\/p>\n

God forts\u00e4ttning p\u00e5 helgen<\/h2>\n

Vi kommer garanterat tillbaka!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Helgtema – utst\u00f6tta himlakroppar: Fall 1: Lutetia en fr\u00e4mling i asteroidb\u00e4ltet Ett ESO-pressmess f\u00f6rmedlar ny sp\u00e4nnande info och nya n\u00e4rbilder fr\u00e5n asteroiden Lutetia, som\u00a0 utg\u00f6r ett\u00a0 \u00f6verblivet fragment av samma ursprungsmaterial som jorden, Venus och Merkurius bildades fr\u00e5n. Astronomer har kombinerat data fr\u00e5n ESA:s rymdfarkost Rosetta, ESO:s teleskop NTT (New Technology Telescope) vid La Silla-observatoriet,… L\u00e4s mer »Nr 284 2011<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/23207"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=23207"}],"version-history":[{"count":62,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/23207\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":23287,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/23207\/revisions\/23287"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=23207"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=23207"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=23207"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}