{"id":2376,"date":"2010-04-08T21:30:48","date_gmt":"2010-04-08T20:30:48","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=2376"},"modified":"2010-04-09T14:39:35","modified_gmt":"2010-04-09T13:39:35","slug":"nr-31-2010","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2010\/04\/08\/nr-31-2010\/","title":{"rendered":"Nr 31 2010"},"content":{"rendered":"

Ununseptium – \u00e4ntligen h\u00e4r!<\/h2>\n
\"\"<\/a>
\u00c4ntligen!!!<\/figcaption><\/figure>\n

Ryska och amerikanska forskare har tillsammans, efter m\u00e5nader av experiment och utv\u00e4rderingar\u00a0 vid sina stora cyklotroner,\u00a0 lyckats framst\u00e4lla sex atomer av ett helt nytt, supertungt grund\u00e4mne med Z = 117. D\u00e4rav arbetsnamnet “ununseptium” (= “ett-ett-sjutton-ium”).<\/p>\n

Om man kolliderar kalcium-atomer (20 protoner\/atom) med\u00a0 det radioaktiva \u00e4mnet berkelium (97), s\u00e5 f\u00e5r du –\u00a0 efter visst besv\u00e4r – det det nya grund\u00e4mnet p\u00e5 andra sidan den periodiska tabellen, d\u00e4r det nu b\u00f6rjat pratas om “\u00f6ar av stabilitet” i st\u00e4llet f\u00f6r sekundsnabba s\u00f6nderfall. Ununhexium med Z116 och ununoctium med Z118 omger i periodiska systemet det nya grund\u00e4mnet men dessa s\u00f6nderfaller extremt fort och det har kr\u00e4vt yppersta teknik f\u00f6r att verkligen f\u00e5 tag i och spika dessa instabila grund\u00e4mnen.<\/p>\n

– Fr\u00e5gan som vi f\u00f6rs\u00f6ker besvara \u00e4r denna: Finns\u00a0 det ett slut f\u00f6r periodiska tabellen och, om det \u00e4r s\u00e5, var slutar den i s\u00e5 fall?, sa forskaren Kenton Moody i en intervju i IHT 8 april.<\/p>\n

Har vi nu uppt\u00e4ckt och framst\u00e4llt\u00a0 ununseptium p\u00e5 jordklotet, vilket \u00e4r en prestation (kanske i Nobelprisklass!?!), kan vi som amen i fysikernas och astronomernas kyrka r\u00e4kna med att \u00e4mnet finns framst\u00e4llt \u00e4ven p\u00e5 andra st\u00e4llen i kosmos. Why not? ET \u00e4r inte dum, \u00e4ven om hon \u00e4r lite valh\u00e4nt.<\/p>\n

Allt \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s extremt prelimin\u00e4rt.<\/p>\n

L\u00e4stips: Natures fysikblogg\u00a0 The Great Beyond <\/a>har alla relevanta fakta.<\/p>\n

Holsts Planeterna – storartad musikkv\u00e4ll<\/h2>\n

Klockan \u00e4r nu snart 23.00 torsdag kv\u00e4ll (8 april) och jag har precis via danska P2 lyssnat in en storartad tolkning av Gustav Holsts orkestersvit Planeterna<\/em>, med Danska radions symfoniorkester och damk\u00f6r ledd av Pablo Heras-Casado, en av de unga dirigentstj\u00e4rnorna i dag. Jag nj\u00f6t av varje\u00a0 sekund men mest av den avslutande Neptunus-delen med dessa \u00f6verjordiska inslag av\u00a0 instrument typ celesta och glockenspiel och borttynande sopranr\u00f6ster… Mycket vackert.<\/p>\n

Detta verk blev ju ett ok f\u00f6r Holst (och hans PR-sinnade dotter Imogen H), som\u00a0 tyckte att orkestrarna i v\u00e4rlden v\u00e4l kunde spela annat av honom. Men Holst var sj\u00e4lv “skuld” till snedbelastningen och ledde personligen flera framf\u00f6randen t ex under de ber\u00f6mda Promenad-konserterna i London. Det var inte alltid hela sviten spelades, oftast n\u00f6jde sig Holst sig med\u00a0 trion med Mars, Saturnus och Jupiter.\"\"<\/a><\/p>\n

Det ber\u00e4ttas att Holst p\u00e5 dirigentpulten gjorde ett oerh\u00f6rt skr\u00f6plig\u00a0 intryck. Han var tunn och mager, han var n\u00e4rsynt, han var n\u00e5got s\u00e5 absurt som en blyg orkesterledare,\u00a0 och n\u00e4r han vinkade in bl\u00e5sarna blev han n\u00e4stan skr\u00e4md av det ljud han \u00e5stadkom!?!<\/p>\n

P\u00e5 tal om ljud s\u00e5 kunde naturligtvis inte en – sannolikt – cigarr\u00f6kande dansk i\u00a0 kv\u00e4ll l\u00e5ta bli att hosta under de allra sista, serena tonerna i nya Koncerthuset i K\u00f6penhamn. Men det kunde varit v\u00e4rre. Jag har en v\u00e4n som blev helt vansinnig under en Promenad-konsert just i London d\u00e5 ungdomar b\u00f6rjade tjoa och appl\u00e5dera och vifta med flaggor l\u00e5ngt innan Neptunus-satsen f\u00e5tt l\u00e4gga sig till ro. D\u00e5 ska r\u00e5da ST\u00d6RSTA M\u00d6JLIGA TYYYSTNAD.<\/p>\n

Har du v\u00e4garna in om K\u00f6penhamn, s\u00e5 bisseras hela konserten fredag kv\u00e4ll 9 april.<\/p>\n

Varf\u00f6r – varf\u00f6r inte?<\/h2>\n

Vatikanen\u00a0 h\u00e5ller sig med ett eget observatorium, det ber\u00f6mda Specola Vaticana<\/a> med en l\u00e5ng, l\u00e5ng bakgrund av duktiga jesuitastronomer vid okularen. Observatoriet ligger i dag i framkanten av forskningen och\u00a0 har l\u00e5ngt fr\u00e5n p\u00e5vens Rom n\u00e5gra av de mest v\u00e4lutrustade systerobservatorierna i v\u00e4rlden, bl a Mount Graham International Observatory i Arizona, USA.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 den hyperintressanta eftermiddagen i Lund i g\u00e5r med K G Hammar (se blogg 30) som ena parten, s\u00e5 denna undran fr\u00e5n min sida: Vad \u00e4r det som hindrar Svenska kyrkan att st\u00f6dja ett observatorium, rentav bygga ut? Finns det \u00f6verhuvud taget ett “lutheranskt” obsis n\u00e5nstans i v\u00e4rlden?<\/p>\n

Jag kr\u00e4ver inte att varje ung teolog borde tvingas g\u00e5 en grundkurs i astronomi, men de borde frivilligt\u00a0 f\u00e5 chansen att bilda sig p\u00e5 omr\u00e5det.<\/p>\n

CryoSat-2 drog i v\u00e4g<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Isutforskaren p\u00e5 v\u00e4g! Foto: ESA<\/figcaption><\/figure>\n

Tidigare i dag drog den polarisutforskande satelliten CryoSat-2 i v\u00e4g fr\u00e5n Baikunor-basen (fr\u00e5n en silo!)\u00a0 i Kazakstan – precis\u00a0 som den skulle. Allt verkar ha\u00a0 g\u00e5tt v\u00e4l. All info h\u00e4r!<\/a><\/p>\n

\u00c4ven vi som f\u00f6rbeh\u00e5ller oss r\u00e4tten av vara en smula kritiska mot en del klimatforskare och deras underg\u00e5ngsprofetior, VILL VETA hur det l\u00e4gger till med isarna vid jordklotets b\u00e4gge poler. Det kommer CryoSat-2 att reda ut f\u00f6r oss, kallt,\u00a0 kliniskt, objektivt.<\/p>\n

Katastrofism – ett nytt begrepp f\u00f6r mig<\/h2>\n

Man blitr aldrig f\u00f6r gammal att l\u00e4ra. “Katastrofism” \u00e4r f\u00f6r mig ett helt nytt begrepp, och jag st\u00f6tte p\u00e5 det n\u00e4r jag surfade in om Cardiff-universitetes hemsida f\u00f6r deras centrum f\u00f6r astrobioligi<\/a>. D\u00e4r verkar sen 2001\u00a0 professor W M Napier, och nu flaggas det f\u00f6r en st\u00f6rre katastrofism-artikel av honom i Monthly Notices of The Royal Astronomical Society<\/a>, d\u00e4r han utreder vad som h\u00e4nde f\u00f6r 13000 \u00e5r sedan. D\u00e5 tr\u00e4ffades jorden av kometsplitter a la Tunguska upph\u00f6jt till 2 och bl a Nordamerikas djurliv kn\u00e4cktes.<\/p>\n

Bill Napier \u00e4r skotte, f 1940, har arbetat som yrkesastronom och har skrivit b\u00e5de tunga vetenskapliga b\u00f6cker men ocks\u00e5, roligt nog, science fiction!<\/p>\n

P\u00e5 RAS hemsida \u00e5terges, av pedagogiska sk\u00e4l,\u00a0 denna maffiga Hubble-bild av fragment B av den s\u00f6nderfallande kometen Schwassman-Wachman 3. Fotocredit: NASA \/ ESA \/ H. Weaver (JHU\/APL) \/ M. Mutchler \/ Z. Levay (STScI)<\/p>\n

\"\"<\/a><\/h2>\n

Dagens fr\u00e5ga<\/h2>\n
\"\"<\/a>
Kometj\u00e4gare?<\/figcaption><\/figure>\n

Caroline Herschel uppt\u00e4ckte med sina sm\u00e5 “comet sweepers” minst \u00e5tta kometer.<\/p>\n

Hur m\u00e5nga kometer uppt\u00e4ckte hennes ber\u00f6mde storebror med sina j\u00e4tteteleskop, allts\u00e5 Sir William Herschel?<\/p>\n

Var det 1. tio, x. tjugotv\u00e5, 2, ingen.<\/strong><\/span><\/p>\n

R\u00e4tt svar: 2. Ingen!<\/p>\n

Till historien h\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s att den himlakropp han fr\u00e5n b\u00f6rjan trodde vara en komet i st\u00e4llet visade sig vara en helt ny planet, Uranus (1781). Inget d\u00e5ligt misstag! Men det \u00e4r Caroline Herschel som \u00e4r och f\u00f6rblir familjens stora kometj\u00e4gare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ununseptium – \u00e4ntligen h\u00e4r! Ryska och amerikanska forskare har tillsammans, efter m\u00e5nader av experiment och utv\u00e4rderingar\u00a0 vid sina stora cyklotroner,\u00a0 lyckats framst\u00e4lla sex atomer av ett helt nytt, supertungt grund\u00e4mne med Z = 117. D\u00e4rav arbetsnamnet “ununseptium” (= “ett-ett-sjutton-ium”). Om man kolliderar kalcium-atomer (20 protoner\/atom) med\u00a0 det radioaktiva \u00e4mnet berkelium (97), s\u00e5 f\u00e5r du –\u00a0… L\u00e4s mer »Nr 31 2010<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2376"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2376"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2376\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2537,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2376\/revisions\/2537"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2376"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2376"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2376"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}