{"id":24343,"date":"2011-12-08T11:31:24","date_gmt":"2011-12-08T10:31:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/?p=24343"},"modified":"2011-12-08T15:11:27","modified_gmt":"2011-12-08T14:11:27","slug":"nr-305-2011","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/2011\/12\/08\/nr-305-2011\/","title":{"rendered":"Nr 305 2011"},"content":{"rendered":"

von Trier-film inspirerade Iris<\/h2>\n

Det \u00e4r kul med unga bildstormare, som n\u00e4rmar sig kosmos med nya friska \u00f6gon. Som Iris Brinkborg<\/strong> i Malm\u00f6, som g\u00f6r helt fantastiska akvareller med astronomiska motiv.<\/p>\n

\"\"<\/a>* Bakgrunden till dina astrobilder, Iris?<\/strong><\/span><\/p>\n

– Efter att ha sett Lars von Triers<\/strong> Melancholia<\/em> blev jag som besatt av visuellt vackra bilder med\u00a0 olika rymdsekvenser.<\/p>\n

– Mitt arbete med dessa illustrationer \u00e4r inte alls klart. Min tanke \u00e4r att projicera mina fiktiva planeter i ett rum och p\u00e5 s\u00e5 vis skapa ett eget universum samt spela NASA:s ljudupptagningar fr\u00e5n olika planeters atmosf\u00e4rer.<\/p>\n

– Akvarellen, som historiskt sett fr\u00e4mst anv\u00e4nts f\u00f6r landskapsskildringar, visade sig \u00e4ven vara det ultimata mediumet f\u00f6r att f\u00e5 till \u00f6dsliga planeters karakt\u00e4ristiska kratrar, nebulosor och rymdens mystik.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r en hel kvartett, en kollektion av Iris bilder (klicka p\u00e5 dem f\u00f6r att f\u00e5 upp dem i rej\u00e4lt format p\u00e5 sk\u00e4rmen) – fler kommer fram\u00f6ver i W-bloggen lite p\u00f6 om p\u00f6:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Akvarellkonsten med dess lite flytande konturer kommer verkligen till sin r\u00e4tt h\u00e4r i Iris bilder.<\/p>\n

F\u00f6rhoppnigsvis kan Iris s\u00e5 sm\u00e5ningom visa sina bilder med ljudillustrationer hos oss ute p\u00e5 Tycho Brahe-observatoriet. Den nya samlingssalen \u00e4r som gjord f\u00f6r att visa hennes konst.<\/p>\n

Iris finns lite h\u00e4r och var i cyberrymden, h\u00e4r \u00e4r t ex hennes blogg,<\/a><\/p>\n

SETI lyssnar p\u00e5 Kepler-planeter<\/h2>\n

\"\"<\/a>Sedan SETI:s svit av radioantenner, The Allen Telescope Array (ATA), kommit ig\u00e5ng igen efter att ha legat i malp\u00e5se, meddelar SETI, som ju f\u00f6rs\u00f6ker hitta “intelligenta” radiosignaler i rymdbruset, att forskarna d\u00e4r nu fokuserar p\u00e5 n\u00e5gra av\u00a0 Kepler-sondens exoplaneter.<\/p>\n

Intressanta avlyssningsobjekt ligger i den s\u00e5 kallade beboeliga zonen, the habitable zone. d\u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r vatten, varken fryst eller kokande, finns.<\/p>\n

En bra – sedvanligt optimistisk! – sammanfattning finns p\u00e5 SETI:s egen hemsida<\/a>,<\/p>\n

Skulle SETI-astonomerna verkligen f\u00e5 in en civiliserad radiosignal, vet jag precis vad som kommer att st\u00e5 i observatoriejournalen:<\/p>\n

WOW WOW!<\/p>\n

Upphittat: En vampyrstj\u00e4rna!<\/h2>\n

Senste pressmesset fr\u00e5n ESO <\/a>ber\u00e4ttar att astronomer tagit de b\u00e4sta bilderna n\u00e5gonsin av en stj\u00e4rna som blivit av med st\u00f6rre delen av sitt material till en vampyrliknande f\u00f6ljeslagare.<\/p>\n

Genom att kombinera ljus inf\u00e5ngat av fyra teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium skapades ett 130 meter stort virtuellt teleskop med 50 g\u00e5nger skarpare syn \u00e4n NASA\/ESA:s rymdteleskop Hubble.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u00d6verraskande nog visar de nya resultaten att \u00f6verf\u00f6ringen av massa fr\u00e5n den ena stj\u00e4rnan till den andra i dubbelstj\u00e4rnesystemet g\u00e5r lugnare till \u00e4n vad man tidigare trott.<\/p>\n

Astronomerna observerade den ovanliga dubbelstj\u00e4rnan SS Leporis i stj\u00e4rnbilden Haren. Den best\u00e5r av tv\u00e5 stj\u00e4rnor som kretsar kring varandra med en omloppstid p\u00e5 260 dagar. Avst\u00e5ndet mellan stj\u00e4rnorna \u00e4r bara lite st\u00f6rre \u00e4n avst\u00e5ndet mellan solen och jorden.<\/p>\n

P\u00e5 grund av det korta avst\u00e5ndet har den heta stj\u00e4rnan redan hunnit sluka ungef\u00e4r h\u00e4lften av sin st\u00f6rre f\u00f6ljeslagares massa.<\/p>\n

Stj\u00e4rnk\u00e4rnor har br\u00e5ttom<\/h2>\n

Paul Becker<\/strong> heter en doktorand vid Leuven-universitetet i Belgien som med sitt team\u00a0 gjort en intressant uppt\u00e4ckt<\/a>:<\/p>\n

Att k\u00e4rnorna i en del gamla stj\u00e4rnor snurrar betydligt fortare \u00e4n stj\u00e4rnornas ytor. I vissa fall tio ggr fortare!<\/p>\n

Notabelt \u00e4r att uppt\u00e4ckten kunnat ske tack vare NASA:s Kepler-sond, som ger astronomerna intressant “spill” fr\u00e5n jakten p\u00e5 exoplaneter.<\/p>\n

Jorden hall\u00e5 hall\u00e5!<\/h2>\n

F\u00f6r drygt ett \u00e5r sen fick MESSENGER-sonden in jorden och m\u00e5nen. S\u00e5na bilder, h\u00e4r fr\u00e5n Merkurius bana i stort sett,\u00a0 ger mig alltid perspektiv p\u00e5 vardagens f\u00f6rtretligheter “typ” sl\u00e4ngar av vinterkr\u00e4ksjuka och annat obetydligt.<\/p>\n

\"\"<\/a> <\/a><\/p>\n

Bilden togs p\u00e5 183 miljoner km:s avst\u00e5nd, och MESSENGERS egentliga uppdrag var inte att ta snygga bilder p\u00e5 jorden utan att jaga s\u00e5 kallade vulkanider, sm\u00e5 klippiga objekt mellan Merkurius och solen.<\/p>\n

S\u00e5vitt jag vet har inga s\u00e5na himlakroppar hittats – hittills.<\/p>\n


\n<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

von Trier-film inspirerade Iris Det \u00e4r kul med unga bildstormare, som n\u00e4rmar sig kosmos med nya friska \u00f6gon. Som Iris Brinkborg i Malm\u00f6, som g\u00f6r helt fantastiska akvareller med astronomiska motiv. * Bakgrunden till dina astrobilder, Iris? – Efter att ha sett Lars von Triers Melancholia blev jag som besatt av visuellt vackra bilder med\u00a0… L\u00e4s mer »Nr 305 2011<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/24343"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=24343"}],"version-history":[{"count":46,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/24343\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":24399,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/24343\/revisions\/24399"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=24343"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=24343"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=24343"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}