– Ahaaa!, l\u00f6d det fr\u00e5n l\u00e4nstolsastronomen<\/p>\n
F W Argelander<\/strong> uppt\u00e4ckte stj\u00e4rnans extrema egenr\u00f6relse 1842, och senare under\u00a0 1800-talet fick vi bra grepp om egenr\u00f6relsen. N\u00e4r astronomerna reducerade m\u00e4tningarna f\u00f6r\u00a0 precessionen kvarstod en r\u00f6relse p\u00e5 ungef\u00e4r 3 b\u00e5gsekunder i rekt<\/span> och n\u00e4stan 6 b\u00e5gsekunder\u00a0 i dekl<\/span>. I dag har vi exaktare v\u00e4rden, men de \u00e4r inte enormt skiljaktiga, vilket talar till 1800-talsastronomernas f\u00f6rdel.<\/p>\n Astrometrisonden Hipparcos minuti\u00f6sa siffror:<\/p>\n \u25ba RA:<\/strong> 4003.69 mas\/yr<\/p>\n \u25ba Decl:<\/strong> -5813.00 mas\/yr<\/p>\n 1 mas = 1 millib\u00e5gsekund.’<\/p>\n Enligt Lodge borde Inom 2-3 miljoner \u00e5r stj\u00e4rnan f\u00f6rsvinna helt bortom\u00a0 teleskopens horisont. S\u00e5 illa \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s inte. I dag vet vi att stj\u00e4rnan har den tredje h\u00f6gsta egenr\u00f6relsen p\u00e5 himlavalvet efter Barnards stj\u00e4rna<\/span> och Kapteyns stj\u00e4rna<\/span>, men eftersom Groombridge 1830 ligger l\u00e4ngre bort i Vintergatans halo, runt 30 ljuss\u00e5r,\u00a0 har den en till synes h\u00f6gre verklig r\u00f6relse relativt oss. I sj\u00e4lva verket st\u00e5r Groombridge-stj\u00e4rnan\u00a0 “stilla” som halostj\u00e4rna medan solen r\u00f6r sig runt Vintergatan.<\/p>\n Stj\u00e4rnan har mindre massa \u00e4n solen och klassas som en subdv\u00e4rg.<\/p>\n N\u00e4sta g\u00e5ng det \u00e4r stj\u00e4rnklart ska jag spana in Groombridge 1830 i min 15 ggr:s f\u00e4ltkikare.<\/p>\n PS.<\/p>\n Stephen Groombridge<\/strong> var engelsman, verksam i b\u00f6rjan av 1800-talet – och amat\u00f6rastronom!<\/p>\n N\u00e4r Gaia skickas upp, f\u00e5r vi \u00e4nnu mer finkalibrerade m\u00e4tningar av stj\u00e4rnans r\u00f6relse \u00f6ver himlavalvet.<\/p>\n Bara tre grader (6 fullm\u00e5nar) kommer att skilja Jupiter och Venus fr\u00e5n varandra under konjunktionen i n\u00e4sta vecka.<\/p>\n Samtidigt har Mars precis passat p\u00e5 att komma oss n\u00e4rmast i \u00e5r.<\/p>\n Dags att plocka fram 3 D-glas\u00f6gonen f\u00f6r att spana in det senaste bidraget fr\u00e5n NASA:s Dawn-mission<\/a> till asteroiden Vesta.<\/p>\n I blickf\u00e5nget har vi den pregnanta kratern Caparronia, som har en diameter p\u00e5 ca 30 km.<\/p>\n Avst\u00e5ndet fr\u00e5n Vesta vid fotografitillf\u00e4llet i fjor var ca 5200 km.<\/p>\n Tips: Klicka\/dubbelklicka p\u00e5 bilden f\u00f6r att f\u00e5 upp den i tittv\u00e4nligt format p\u00e5 din sk\u00e4rm.<\/p>\n Samtidigt kommer forskningsresultat fr\u00e5n Dawn som pekar p\u00e5 att asteroiden \u00e4r ovanligt “f\u00e4rgrik” f\u00f6r att ing\u00e5 i det vanliga asteroidb\u00e4ltet.<\/p>\n Amat\u00f6rer fr\u00e5n Australien i syd till Finland (fj\u00e4rrstyrning, v\u00e4l?) i norr rapporterar via AAVSO om en “misst\u00e4nkt nova” i Carina<\/a>, runt 10m<\/sup>.<\/p>\n Inspirerad av kv\u00e4llens tips fr\u00e5n Christian Vestergaard <\/strong>om att g\u00e5 in p\u00e5 Arecibo-observatoriets hemsida<\/a>, s\u00e5 undrade jag spontant: Bilden togs redan 7 januari 2002 av Ikonos-satelliten, och uppl\u00f6sningen ligger n\u00e5nstans runt en meter.<\/p>\n Himlakropparna l\u00e5g bra till f\u00f6r att j\u00e4vlas p\u00e5 det viset.<\/p>\n Spekulationer, javisst, men jag har l\u00e4st v\u00e4rre.<\/p>\n Ett pedagogiskt exempel p\u00e5 hur den v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande uppv\u00e4rmningen av v\u00e5r hemplanet har gestaltat sig under de senaste 200-300 \u00e5ren, kommer fr\u00e5n Lars Olefeldt<\/strong>. Inte allt ont som inte har n\u00e5tt gott med sig!<\/p>\n En stj\u00e4rna som pinnar p\u00e5! Jag \u00e4r alltid lika glatt \u00f6verraskad n\u00e4r jag springer\u00a0 p\u00e5 n\u00e5got “nygammalt” inom astronomin. Jag hade ALDRIG tidigare h\u00f6rt talas om stj\u00e4rnan nr 1830 i Groombridges stj\u00e4rnkatalog f\u00f6rr\u00e4n jag satt och sl\u00f6l\u00e4ste ett kapitel i\u00a0 klassikern (1893) av Sir Oliver Lodge, Pioneers of Science. – Ahaaa!, l\u00f6d det fr\u00e5n l\u00e4nstolsastronomen… L\u00e4s mer »Nr 50 2012<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"rop_custom_images_group":[],"rop_custom_messages_group":[],"rop_publish_now":"initial","rop_publish_now_accounts":[],"rop_publish_now_history":[],"rop_publish_now_status":"pending","neve_meta_sidebar":"","neve_meta_container":"","neve_meta_enable_content_width":"","neve_meta_content_width":0,"neve_meta_title_alignment":"","neve_meta_author_avatar":"","neve_post_elements_order":"","neve_meta_disable_header":"","neve_meta_disable_footer":"","neve_meta_disable_title":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/28213"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=28213"}],"version-history":[{"count":42,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/28213\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":28262,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/28213\/revisions\/28262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=28213"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=28213"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=28213"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.astb.se\/cassiopeiabloggen\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/LIBRIVOXPioneersOfScience500.jpg\")
<\/a>Lodge ber\u00e4ttar om 61 Cyg <\/span>som exempel p\u00e5 “a flying star” samtidigt som han ber\u00e4ttar om Groombridge-stj\u00e4rnan med en hastighet av 200 miles per sekund. Den rusade fram med s\u00e5 h\u00e4ftig fart att Lodge s\u00e5g den som en tillf\u00e4llig g\u00e4st p\u00e5 genomresa i v\u00e5rt d\u00e5varande universum, om vars struktur – Vintergatan som en galax bland andra galaxer –\u00a0 han ju inte kunde veta n\u00e5got om..<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>Magnituden \u00e4r knappt 7, stj\u00e4rnan ligger i Ursa Major\/Stora Bj\u00f6rnen, den \u00e4r f\u00f6r oss\u00a0 cirkumpolar och den har ett solliknande G8-spektrum – dessutom f\u00f6rekommer utbrott p\u00e5 ytan som liknar (fast mer energirika) solens flareexplosioner.<\/p>\nPlanetm\u00f6tet 12-13 mars<\/h2>\n
Vesta-krater i 3 D<\/h2>\n
<\/a><\/p>\nMisst\u00e4nkt nova i Carina<\/h2>\n
Arecibo fr\u00e5n satellith\u00f6jd<\/h2>\n
\nG\u00e5r det att se \u00d6resundsbron och kinesiska muren s\u00e5 g\u00e5r det v\u00e4l att se 300-metersdisken i Puerto Rico fr\u00e5n satellith\u00f6jd?
\nSvaret \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ja, och s\u00e5 h\u00e4r ser sk\u00e5len ut p\u00e5 en bild:<\/p>\n<\/a><\/p>\nNewton s\u00e4nkte Titanic?<\/h2>\n
<\/a>Fanns det en astronomisk orsak till Titanics underg\u00e5ng f\u00f6r 100 \u00e5r sen? Astronomer i USA har r\u00e4knat p\u00e5 saken<\/a> och utesluter inte att dragningskraften fr\u00e5n m\u00e5nen (en s k “supermoon”) och solen den vintern i kombination kan ha slitit loss d\u00e4r d\u00e4r isberget som s\u00e4nkte den os\u00e4nkbara Atlant\u00e5ngaren.<\/p>\nTellus globala uppv\u00e4rmning – det definitiva beviset<\/h2>\n
<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"